Vem är seriös – på riktigt?

Det ligger en seriös hund begraven i byggbranschen… – trovärdigheten!
De senaste tiden är det många som hävt ur sig att de minsann är seriösa. Räcker det? Blir man seriös av att själv tycka att man är seriös? Hur seriöst är det att tro att man själv är seriös – bara för att det är så man VILL uppfattas? Seriös självgodhet! Och möjligen en seriös vision… men knappast trovärdigt!

Att vilja vara något är inte detsamma – som att faktiskt vara det…
Det har helt enkelt inte känts riktigt trovärdigt när alla plötsligt skriker att de är seriösa – utan att härleda eller motivera närmare vad det innebär att vara seriös! Hur får man ner byggbranschen på jordklotet och på en trovärdig nivå?

Definitionen på seriös enligt wiktionary:

1. allvarlig, obenägen att skämta och bete sig uppsluppet; som alltid beter sig strikt och korrekt

2. allvarlig, som inte skämtar utan menar vad hon säger

3. professionell, som man kan lita på, och som inte antas utföra omoraliskt handlande och bedrägeri

Det är fel på definitionen! Den stämmer ju inte på någon punkt…

Byggblaskets slutsats:

• Uppsyn, beteende och omvärldens uppfattning är det som bidrar till att bedöma någons seriositet. Det är omvärldens uppfattning som avgör – inte den egna!
• Att bete sig korrekt genom hela processen, förmedla korrekt och saklig information – att inte sälja visioner! Att själv ta ansvar för varje uttalande och varje handling.
• Att lita på någon är dessutom en känsla – inget man bara kan snacka sig till med: ”Du kan lita på oss”, ”Vi ÄR seriösa”. Omvärldens förtroende måste man förtjäna!
• Att uppfattas som seriös är ett hårt jobb! Många vill uppfattas som seriösa – men det är omvärlden som avgör om vi ÄR seriösa! Det hjälper alltså föga att säga ”vi är seriöst företag” om inte omvärlden uppfattar det så.

Att ha en vision om att uppfattas som seriös är en sak…
– att basunera ut att man själv ÄR seriös är däremot mindre seriöst! V.S.B

Hur blir vi då seriösa – på riktigt?
Vi står vid ett vägskäl och det finns principiellt två vägar att gå:

• Den bekväma vägen till seriositet: Vi omprövar hela den jobbiga definitionen på seriös… skriver ett inlägg  med en lämplig kontradefinition på Wikipedia och skiter i vad de j-la gnällspikarna i omvärlden tycker – vad vet dom…? Vi vet bäst själva – vi är ju både kompetenta och seriösa – vi har bara lite otur när vi tänker – och när vi utför!
• Den besvärliga vägen till seriositet: Vi omprövar vår självgodhet – och hela branschkulturen! Vi läser och diskuterar på Byggblasket mm – och vaknar upp med självinsikt! Sen väljer vi att i det dagliga arbetet agera och bete oss efter den insikten – istället för som idag; efter försvarsinstinkten!