Plötsligt händer det…

Som vanligt räknar byggbranschen fel… Men denna gång har man för ovanlighetens skull dessutom räknat på “fel håll”…. Och då blev det plötsligt rätt! Detta känns i alla fall mer rätt än fel… Även om det ändå blev fel…

Två minus tar ju som bekant ut varandra och det blir istället plus…
Detta svåra matematiska mysterium klurade man ut vid Citytunnelbygget i Malmö och sparade därmed in en miljard kronor. Om jag i min tur räknar rätt motsvarar detta > 10% av budget/kalkyerad kostnad! Att räkna fel på fel håll kan alltså löna sig! Från Citytunnelns sida skyller man denna lilla missräkning på bl a “dagens penningvärde”!

Byggblasket tror ju förståss mer på tillfällighetsteorin än på penningvärdesteorin.

I vår slumpmässiga byggprocess kan det lika gärna ha gått till så här:
Tunnelbyggarna glömde helt enkelt bort att köpa och lägga in “några” armeringsjärn – motsvarande inköpspriset á 1 miljard kronor. Detta vore nog en vanligare förklaring till varför budgeten inte “råkade” spricka… Nu kör de projektansvarigas istället med diverse bortförklaringar.

Erkänn misstaget istället… Planeringen gick som vanligt åt h-vete och det blev pengar över. Shit happens!

I tidningen Byggindustrin fortsätter projektchefen för Citytunnelbygget sina bortförklaringar ang. “besparingarna” i projektet.

Projektchefen slår sig för bröstet och försöker lura i oss följande utopier:

• noggranna förfrågningsunderlag
• bra samarbetsklimat med och mellan entreprenörerna
• lösningsfokuserat arbetssätt
• bla, bla, bla…

Visst låter det bra….. och enkelt…?
Enkelt att – i efterhand – ta åt sig äran av såväl penningvärdesförändringen som – av slumpen! Snacka om “ödmjukhet”…

Medan apejävlarna själva kliar sina rumpor i förundran – drar tidningen Byggindustrin den snusförnuftiga slutsatsen att: “Utfallet grundlades redan under planeringen av projektet…”

NÄR grundläggs annars utfallet – om inte vid planeringen?

Vår vardag kantas av äcklig otur

… men ibland har vi tur! I byggbranschen – världens största slumpgenerator!

Appropå denna artikel i Byggvärlden om byggnadsarbetare som skyller på oturen efter att de “tappat” en 11-kilos rulle i huvudet på en kollega… Dessutom var det en kvinnlig kollega – Enligt Byggblaskets förhastade slutsatser måste det då ha varit med vilje!

Klart det är OTUR…
…när två personer gör en GEMENSAM ansträngning för att både RÅKA lyfta och RÅKA kasta ut en rulle som RÅKADE väga 11 kilo genom ett fönster – som RÅKADE vara öppet -just när någon MEDVETET befinner sig nedanför – för att RÅKA få rullen i huvudet… Maximal OTUR!

Hon får väl skylla sig själv, hon som MED BERÅTT MOD befann sig nedanför. Det var INTE otur. Om hon t ex kände sina “kamrater” och nogrannnare hade analyserat och övervägt riskerna INNAN hon beslöt sig för att vistas nedanför ett fönster som råkade vara öppet osv – så hade detta aldrig hänt. Va f-n gjorde hon där överhuvutaget? Smygrökte? Myglade? Är det någon som förhört “offret” om hennes uppsåt – att stå under det öppna fönsteret? Var hon full?

Offren här är ju helt klart de åtalade… Kollegan som fíck rullen i huvudet hade ju till att börja med kunnat välja ett annat yrke – med alternativa arbetskamrater som:

• tar ansvar och när det ändå blir fel…
• åtminstone har STAKE nog att erkänna och ta på sig skulden!

Hon kunde ju ha blivit hårfrisör eller nå´t … (på tal om MACHO)

En rulle i huvudet får man tåla – det är bara att bita ihop!
Skall man jobba i byggbranschen måste man anpassa sig till kulturen och mentaliteten. ALLT som sker i byggprocessen är ju faktiskt rena olyckshändelser – i synnerhet när ett projekt går riktigt bra!

Faktum är att byggprocessen består av en serie olyckshändelser som mer eller mindre noggrannt planerats in för maximal diskorrelation…

Blir kvaliten trots allt bra, alla inblandade överlever och kunden dessutom är nöjd -
DÅ ÄR DET ALLTID EN SLUMP, jag lovar!

Jag vill avsluta detta inlägg med att låta mina tankar gå till de drabbade stackars åtalade byggnadsarbetarna som helt klart råkat ut för en komplott. De gjorde ju bara med nöd och näppe – sitt jobb… NOT!!!

Bygghandling eller krigshandling

Bygglo-Mats – som tänker lääääänge innan han skriver (till skillnad från Byggblasket…) – skrev ett beaktansvärt blogginlägg om ledarskap. Han jämförde militärisk kadaver-disciplin med ledarskapet i byggbranschen – eller snarare i byggprojekt. Vi måste ha klart för oss när vi diskuterar ledarskap att byggbranschen kan betraktas ur åtminstone två olika organisatoriska perspektiv samt göra en DISTINKT skillnad mellan dessa:

• Företagsorganisatoriskt – bygg- och konsultföretagens INTERNA och inarbetade organisations- och kommunikationsform,
• Projektorganisatoriskt – ett team av ”handplockade” billiga organisationsmedlemmar som kräver samordning och TYDLIGA direktiv

Vår organisationsmässigt svaga länk – måste väl vara projektorganisationerna där vår kärnverksamhet bedrivs och som skall generera resultat – och kosing! Resultat genererar vi dock alltid…

En hårt styrd eller en flexibel arbetsgång?
Mats har en poäng i sina tankegångar när det gäller parallellerna mellan militäriskt ledarskap och styrning av ett byggprojekt. Inom försvars- eller krigsmakten kan man inte lämna saker åt slumpen(?) hur som helst – men det kan man i byggbranschen som snarast påminner om en enda stor slumpgenerator. Ibland blir resultatet också riktigt bra! Men vi vet aldrig i förväg när eller om vi kommer att lyckas… Det är det som är själva strategin!

Parallellerna mellan en bygghandlingar och krigshandlingar skulle kanske kunna exemplifieras så här:

• Väntetid uppstår: Staben har gjort EN miss i planeringen. En övning med skarp ammunition krockar med Mulleskolans utflyktsdag – i samma skog…
• Väntetid uppstår INTE: Vi upptäcker INTE vårt planeringsmisstag och med vår skarpa ammunition ”träffar” hela Mulleskolan ute i skogen… Vi blir klara i tid! Att vi “råkade” skjuta skogsmulle&co – upptäcks först i efterhand – och det var inte vårt fel!
• Fokus och kämparglöd tynar bort: För femtielfte gången under pågående manöver rullar Arkitektkopias lilla vita bil in på slagfältet – mitt i skyttelinjen – med nya (hittills hemligstämplade) handlingsdirektiv!

”Hold your fire! Reträtt! Omgruppera!  – REV. F-E-M-T-I-E-L-V-A, har anlänt!”  - Suck…….

• Motivation och kämparglöd återställs: genom att bjuda hela MANskapet- på tårta(!) – Tårta är ju den enda drivkraft vi byggare hittills lyckats identifiera!

Ledarskap är ett f-nskap som vi måste välja med omsorg!
Som respons på Mats tankegångar säger jag beträffande det interna ledarskapet inom företagsorganisationen: Nej, tack, ingen kadaverdisciplin!

Men i projektorganisationerna har vi nog en del att lära av militären och då kanske inte i första hand från ledarskapet – utan av hela arbetssättet! För hur svårt är det att vara ledare när allt är planerat i detalj från början??? Det gäller att inte studera ledarskapet SEPARAT från organisations- och arbetssättet! Det är då det blir fel!

Sync övergav idag sina privatkunder (tillfälligt hoppas jag?) och gjorde sen en ganska klockren analys angående militärisk organisation i byggbranschen (citat):

“I så fall tycker jag att militären har en föredömlig struktur med klar chain of command, tydliga roller och dessutom förstklassig kunskap om gruppdynamik. Sannolikt finns det mycket god kunskap om projektplanering (som i och för verkar skita sig plenty ganska regelbundet). En sak som oroar mig lite är att den stränga hierarkin, strikta strukturen och den underdåniga respekten (rädslan?) för den överordnade tar död på kreativitet och arbetsglädje. Jag har varit inne på det förut i andra sammanhang.

Å andra sidan verkar man inte ägna så mycket tid budgetarbete och prispressande. Det läcker iväg en del stålar och effektivitet i förhållande till insatt kapital är tveksamt. Våldsmonopol kan väl inte konkurrensutsättas men ett privat alternativ skulle nog sopa banan med försvaret. Jag vet inte men tror att det är så.”

Management by fear?
En annan sak att betänka är om man vill att saker och ting skall styras via rädsla – som även Sync var inne på och uppmanade Leckne.Olle att utveckla vidare… Kadaverdisciplin förustätter kanske en grundlägggande konflikträdsla – kanske både hos ledaren och organisationsmedlemmarna? Kom igen, Leckne!Konflikträdsla är i alla fall INTE en egenskap jag skulle eftersträva inom någon form av organisation eller ledarskap!!! Bojkotta konflikträdda ledare och organisationsmedlemmar – så är vi snart åter(?) på banan!

Transformerande ledarskap…
…skrev Viktoria så inspirerande om (citat):

“Vetenskapen talar för att det är det transformerande ledarskapet där man bygger upp den inre motivationen att faktiskt vilja prestera bra som faktiskt är mest framgångsrikt. Att liksom vilja göra något bara för att det faktiskt är roligt och givande att göra just det man är tillsatt att göra.”

Det borde skrivas in i varje befattningsbeskrivning: Arbetet består i att VILJA prestera bra samt i att ha roligt!

I krig uppstår ibland kritiska situationer – Inte i byggbranschen! Byggbranschen ÄR en kritisk situation!
Tänk också på att… även militären måste ju ha utrymme för flexibilitet, omprioriteringar och snabba beslut… I samband med dessa situationer kan det vara DIREKT OLÄMPLIGT att börja ifrågasätta eller dra igång fackliga diskussioner… Pang – du död! I kritiska situationer faller alltså ett tydligt ledarskap med åtföljande kadaverdisciplinen väl på plats!! Även en väl genomtänkt strategi kan ju omkullkastas, t ex när den lokala gerillan smyger på oss och bestämmer sig för att anfalla då vi minst anar det! På gott och på ont…

NÄR är det lämpligast/effektivast att MOBILISERA våra “styrkor”?
Den avgörande SKILLNADEN mellan militärens synsätt och byggbranschens är kanske NÄR vi giter mobiliserar oss. NÄR vi tycker att det är skarpt läge, dvs:

NÄR är läget SKARPT nog för att vi skall mobilisera oss? Är det:

• inför varje enskild aktivitet vi står i begrepp att företa oss ELLER är det
• först i efterhand när vi går igenom våra förluster ute på slagfältet och skall hänga den skyldige… och/eller när vi “tvingas” försvara vår heder t ex efter konflikten med Mulleskolan… ???

Byggsektens främsta LIKHET med försvarsmakten är nog ändå att båda verksamheternas hela existens kretsar kring – hur FIENDEN tänker!!!

Men… Hur tänker vi själva???