Ur Byggblaskets Fotogalleri

Isfacket är förståss rosenrasande och kräver bättre arbetsklimat!
I övrigt flyter den mediala avtalsförhandlingen på under mer civiliserade och mogna former än förra året – mer modernt? Eller bara lika listigt? Det ser i alla fall bättre ut. Mer vuxet liksom… Och en paj är ju ingen paj…

Strategiskt välformulerat pressmeddelande från Sveriges Byggindustrier(BI) – HÄR. Byggblasket läser som vanligt bara mellan raderna – och upptäcker byggarbetsgivarnas hotfulla budskap:

Håll lönerna nere! Annars byter vi ut er mot utländsk arbetskraft!
Jonas P rullade ut den spikmattan och BI gick på den – eller ännu troligare: tvärtom… . Hursomhelst, så kan vi nog inte bortse ifrån den krassa verkligheten – inte ens vi byggare i vår skyddade ankdamm. Vi är med i EU! Så funkar EU! Eller funkar inte? För vi som bor i Sverige har ju våra levnadsomkostnader – utan traktameneten när vi jobbar hemmavid – hur skall vi då klara oss på en polacklön? Utan att bosätta både oss själva och familjen i tillfälliga baracker? Eller låta våra respektive gå på gatan… Det är ju förståss en konstruktiv lösning. Dock med risk för prisdumpning i den branschen!

Gilla EU-läget eller flytta till ett rikt land med högre löner och konkurrera ut arbetskraften där!
Befolkningen i landet med de högsta lönerna förlorar – för de har ju ingen stanns att ta vägen när människor från alla fattigare länder tar deras jobb – för en krona mindre i timmen. Fattiga människor i rika länder är det mest synd om!

Höj lönerna och bli utkonkurrerad av arbetare från låglöneländer eller sänk lönerna och flytta in i grannens garage! Moment 22? Men det är faktiskt inte BI´s fel att jordklotet internationaliserats – det gäller att gilla läget och hitta en acceptabel lösning!

En acceptabel lösning hade kanske varit att först skapa förutsättningar för att kunna höja lönerna? Att förbättra lösamheten i branschen (samtidigt som priserna förväntas går ner..) – dvs att göra ett ännu bättre jobb! Ta större ansvar för sina arbetsuppgifter! Vilket gäller ALLA i byggbranschen! Arbetsgivarens egen arbetsuppgift är väl då att skapa förutsättningar för detta?!

Lycka till Byggnads och BI med “familjer”! Må bäste man vinna… haha

Men face it Byggnads – Varför skall en hantverkare tjäna mer än en hemmafixare?

Därmed inte sagt att de som – mot förmodan – skulle få sitt drömjobb via arbetsförmedlingen INTE också kan ta ansvar – frågan är bara hur Arbetsförmedlingen liksom Försäkringskassan m fl ser på sin roll och SITT ansvar i samhället… dvs det ansvar och den funktion vi ALLA betalar för!

Arbetsförmedlingen i Lund måste ha känt sig starkt hotade av att media basunerat ut att individer själva kan fixa sina jobb… Vad skall vi då med Arbetsförmedlingen till??? Är deras självändamål och nedbrytnade byråkratiska processer – ett minne blott?

Arbetsförmedlingen i LUND har tappat en kund
En framåt kille i Lund,
ville inte vara arbetsförmedlingens kund.
Han sökte själv jobben,
fick inte nobben!
Hans drivkraft var en merit,
sån´t tycker Arbetsförmedlingen är skit!
Nä, arbetet måste vi lösa – annars blir vi ju själva arbetslösa!

(Byggblaskets Limericks … man kan inte vara bra på allt…)

Arbetsförmedlingen i Lund har nu vaknat upp(?) och skall genast sätta igång med att motverka självständiga individers framfart – Af´s existens hotas!. NU skall arbetsförmedlingen ta initiativ(!) kontakta företagen för att få in mer än “fiktiva” jobb…

Hur gjorde Af innan? Innan Linus så offentligt påvisade Arbetsförmedlingens svaghet! När Af fortfarande var till för sin egen skull och DESSUTOM fick betalt för detta självändamål???

Omvända eller respektera?
Kan vi som Sync skriver omvända gnällspikar – personer med kanske(?) en mer negativ livssyn - till att bl a uppfatta verkligheten positivare? Kan man överhuvudtaget omvända någon annan - ellr bara ändra på sig själv? Räcker det i så fall? Hjälper det om vi själva föregår med gott exempel och försöker uppfatta den del av verkligheten som också innefattar “gnällmåns” lite positivare? Kan vi respektera gnällspikarna och deras åsikter? Respekt är inget man kan kräva – det är något vi måste förtjäna – såväl “hönor som ägg”…

Kväva eller lyssna?
Kan vi premiera människor som säger sin åsikt först och främst – ge dom en möjlighet att också få framföra sin åsikt på ett respektfull sätt? Finns denna mölighet – och respekt för medarbetarnas åsikter, olikheter etc – på arbetsplatsen? Är din organisation en lyssnande och lärande organisation?

Management by Cake?
Varje person är unik – så det finns ingen mall för hur var och en skall bemötas. Här kommer just ledarens unika personliga egenskaper i ljuset! Hjälper det t ex med en spark i röven – rakt ut eller snett nedåt -för att tysta “högljudda obekvämligheter” och räcker det med tårta för att bibehålla övriga medarbetare lika tysta som alltid… Kan man som Sync undrar: bättre ta tillvara på engagemanget från den “griniga majoriteten”? Eller är detta en omöjlighet?

Byggblasket emotser tacksamt goda exempel från såväl “utsatta” ledare som från engagerade “gnällspikar”:

• Hur skall en bra ledare ta tillvara på medarbetarnas åsikter? Både de från den högljudda/griniga minoriteten och de åsikter som majoriteten håller tyst om…
• Hur kan en ledare ta till vara på en “jobbig” medarbetare som kanske också utgör en s k informell ledare och “inspiratör” på den aktuella rebtsplatsen?
• Hur får man med sig “gnällmåns”?
• Hur kan man ev påverka och utgöra ett föredöme(!) så att alla medarbetare klarar att också se det positiva i tillvaron?
• Vad tycker engagerade medarbetare SJÄLVA om ledarskapet, organisationens sätt att “lyssna” etc?
• Någon som känner sig träffad?

Kärnfrågan: hur stor del av “problemet” handlar egentligen om den självuppfyllande profetian:

• Hur många klarar egentligen av att fokusera på  s k “besvärliga människors” (jag hatar det uttrycket – kanske för att jag själv ju är så j-la besvärlig ) positiva sidor och tillgångar?
• Hur stor “skuld” har vi själva till beteendet hos de människor vi har någon form av relation till??? Hur mycket handlar egentligen om avspeglingar? Eller vårt eget sätt att bemöta?
• Vilka premiera du (eller din chef) på arbetsplatsen – zombiesarna eller de som kanske på ett klumpigt sätt(?) “försöker säga nå´t”? Kanske något VIKTIGT?!

Självrannsakan, självrannsakan, självrannsakan!

HUR BEMÖTER LEDAREN SJÄLV EN GNÄLLMÅNS? Med respekt och acceptans ELLER med rädsla och förakt? Vilka lyfter du omedvetet/medvetet fram i din organisation – de som enbart följer - eller de som också leder utvecklingen? OCH vad beror det i så fall på? Är du rädd eller är du orädd?

Utan självrannsakan kommer vi ju ingen vart! Eller det gör vi kanske? Kommer vi dit vi VILL komma? Uppnår vi organisationens mål? I så fall kan detta blogginlägg förbises! GRATTIS!

Personlig utveckling och ledarskap är Byggblaskets huvudspår eftersom jag är 200% övertygad om att det är främst på detta plan vi kan förbättra oss idag, skapa en hållbar gemansam kultur, bli effektivare och skapa högre värden. Då är nog Jantelagen ett av största hindren – även inom dessa Byggblaskfilosofier. Jag har därför valt att citera Mymlans beskrivning av Jantelagen och låta den bli veckans personliga tankeställare – även här på Byggblasket:

“Här är Jantelagen:

• Du skall inte tro att du är något.
• Du skall inte tro att du är lika god som vi.
• Du skall inte tro att du är klokare än vi.
• Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
• Du skall inte tro att du vet mer än vi.
• Du skall inte tro att du är förmer än vi.
• Du skall inte tro att du duger till något.
• Du skall inte skratta åt oss.
• Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
• Du skall inte tro att du kan lära oss något.”

Källa: Mymlan, Bloggvärldsbloggen

Att värdesätta sig själv är kanske det mest grundläggande för att kunna skapa värden åt andra? Som flygvärdinnorna brukar säga: först sätter ni syrgasmasken på er själv – först därefter hjälper ni andra!!!
Vad tror ni andra? Vad tillför egentligen Jantelagen oss själva, våra arbetsgivare, vårt arbete eller våra kunder? NADA! Så skall du bryta mot en lag så börja med Jantelagen!

Vill du tvunget följa någon lag – så gör som Byggblasket – följ “minsta motståndets lag“…

PS. Läste precis en personlig intervju med Hans Tilly som människa(!) – inte bara som den hårdnackade fackförbundsordföranden. Han har t ex kommit till insikt om tid, arbete, fritid etc – men först efter en hjärtinfarkt…. Krya på dig, Tilly! Har du fritidsproblem så läs och kommentera på Byggblasket! Eller starta en egen blogg!
Ni andra; läs artikeln om “människan bakom det inom byggsekten så välkända facet” här på Byggvärlden.

• Pengar och prylar: Den som har mest grejer när han dör vinner
• Tid: Veckans bloggtema: Tid

Kan man köpa sig tid? Eller enbart “grisen i säcken”?
Mymlan är av åsikten “TID ÄR PENGAR” eller snarare “pengar ÄR tid”(?). Man kan nämligen köpa sig tid! Det stämmer, men Byggblasket undrar om köpt tid (i form av t ex mobiltelefon, taxi, bil, höghastighetståg, mobilt bredband, hushållsmaskiner, barnvakter, hunddagis etc) också medför MER tid för avkoppling eller om det enbart medför mer tid för att springa runt i livet som en skållad råtta… För nå´n skall ju betala denna tid! Och va´ ska man med “prylar” – när man ändå inte har tid med dem…

Se så, spring nu ut och KÖP lite TID för att läsa Mymlan och hennes länkar – och tänk sedan lite SJÄLVA också…  så ordnar sig nog resten!

Kopplat till pengar är ju inte bara TID (som även Byggblasket skrivit om) utan också status och prylar - kring detta tema har Byggblasket sjäv funderat – inte så mycket på “VEM som äger VAD” utan på “VAD som äger VEM”: Vad äger dig?

Ett annat lästips för “skållade råttor”:
Boken: “SLOW – Lev livet långsamt!”. Jag har hört att den är bra och tankeväckande. Någon som läst den?
Jag har själv KÖPT boken och skall läsa den – när jag också får råd att köpa TID…

Min existensiella fråga i sammanhanget är:
Om vi INTE köper oss tid, utan gör en sak i taget, RÄCKER VÅRA PENGAR DÅ? Till de prylar vi vill köpa…?

Och…  Vad skall vi med TID till när vi ändå inte han hantera den???

Vad är det för skillnad mellan en ständig Ja-sägare och en Zombie? Fråga INTE mig!
Uppmärksamma också det som ÄR bra men luta er inte tillbaka och bli självgoda. För då är ni innan ni vet ordet av snart omsprungna av sköldpaddan… Gamla meriter kan man bara leva på en stund. Var därför inte så f-bannat rädda för NEJ-sägarna. Ja, de är visserligen lite obekväma, men de VILL något! Nej-sägare är inga zombies!

Konflikter ÄR utveckling!
Konflikter är inget för Ja-sägare. Konflikter är inget för konflikträdda. Konflikter är däremot grunden till förändring och utveckling, men konflikter är inget självändamål! Det gäller att välja sina strider. Att prioritera det som KÄNNS viktigt och inte lägga energi på att tjafsa om ALLA bagateller (symptom?).

Oavsett vad konflikten handlar om så leder den till att frågor lyfts, åsikter ventileras och världen ser därefter inte längre exakt lika dan ut som före konflikten. Kanske både på gott och på ont. Gamla vanor och mönster har ifrågasatts och kanske förändrats. Distans har skapats (förhoppningsvis). Insikter har kommit. Någon har sett ljuset i tunneln? Någon har gått vidare – lite klokare i livet?

Bråka inte om allt, men säg ifrån…
…när det KÄNNS rätt att göra så. Var saklig och konkret samt gå inte till personangrepp!

En klok tjej intervjuad i en artikel i tidningen PS (nr 3/2009) ger – utifrån sina egna erfarenheter och sin egen personliga utveckling – följande råd:

• Om jag väljer mina strider, får mina ord mer tyngd de gånger jag säger ifrån!
• När jag känner efter hur det KÄNNS efter en konflikt, får jag vägledning inför framtiden, dvs om det efteråt KÄNDES rätt att ha tagit den aktuella konflikten.

Hon säger också följande:
”Jag har slutat klaga på maten på restauranger. Jag har insett att det faktiskt kan förstöra en trevlig upplevelse för mitt sällskap!”
När jag läste detta gjorde jag spontant en liknelse med sådana personer som ständigt gnäller – öppet eller bakom ryggen och bildar pakter – på sina arbetsplatser (ofta istället för att våga gå till ledningen och TALA öppet och rakt om de grundläggande problemen – vilket i och för sig kan bero på att ledningen OXÅ är konflikträdd och vägrar lyssna?). Jag undrar om dessa gnällspikar tänkt på hur deras pessimism påverkar arbetsmiljön för kollegorna? Konflikter som ingen VÅGAR ta ordentligt ansvar för kanske mest är av ondo?

Att skapa en utvecklande konflikt
Vill man ta tag i ett problem och skapa en utvecklande konflikt kring problemet så bör man kanske vara beredd att också ta ansvar för konflikten? Samt lägga energi på orsakerna till problemen; ineffektivitet, dålig stämning, dåliga resultat eller vad det nu kan vara. Lägg däremot inte energi på att försöka kväva symptomen! För då pyr det i organisationen…

Ta inte kritik personligt!
För att ta ansvar för en konflikt bör man kanske också vara beredd att ta ansvar för att ta till sig kritik samt att kunna hantera denna kritik på ett konstruktivt sätt. Kritik kommer ofta från engagerade personer. Ta vara på det engagemanget – och motivationen! Analysera kritiken utifrån DINA egna referenser. Sålla kritiken utifrån dina egna insikter och låt det kanske mindre sakliga/relevanta rinna av gåsfjädrarna… men ta det inte personligt!

Och framförallt – gå ALDRIG i försvar!
Förklara och motivera gärna – men försvara aldrig din sjuka moster (även om det är lockande). Ge inte tillbaka med SAMMA mynt – kom på nå´t NYTT! Anfall är mer utvecklande än försvar. Försvar är stagnation. Ta t ex alltid tag i det som är jobbigt – istället för att vänta på at någon annan skall jaga dig med blåslampa för att du skall ta ditt ansvar (och därmed kanske också behöva försvara dig…) Anfall ÄR bästa försvar!

KONFLIKTER ÄR ALLTSÅ INTE ENBART AV ONDO!!! Men det kan krävas lite träning…
Gå på känslan – Våga säga ifrån, våga lyssna, våga vara obekväm – och våga misslyckas.

Tre personer inom byggsvängen som jag tror är mycket bra på just att låta magkänslan/intuitionen vägleda dem – vilket är en förutsättning för lyckat entreprenörskap – är Percy Nilsson och Mats och Erik Paulsson. Byggblasket kan inte annat än att hålla med Reinfeldt här om att “Skånes gäng är värst!” Det finns säkert många fler värstingar just i vår bransch – som tänker med magen? Men långt ifrån alla har magkänsla-tekniken i sitt agerande varken som ledare eller som underställd eller privat.

Stress och tidspress är en begränsande faktor, anser jag som själv nästan alltid använt magkänslan i mina beslut. Tar “strategiska” beslut när “rätt” vägval – av sig själv – dyker upp i min sinnevärld (ofta mitt i natten eller när jag är ledig och inte stressad!). Snabba beslut blir nog oftast bäst om jag väljer det som sponatant dyker upp och det ÄR magkänslan! Senare får jag tag i det beslutets konsekvenser – gott och på ont – göra det bästa av situationen och gå vidare mot nya beslut och vägval… Inget att gräma sig över om det inte blir perfekt! Ingen har ju facit så ingen vet om det hade gått bättre eller sämre om jag tagit ett annat beslut!!! Det är ju dessutom vad beslutet leder till på lång sikt som räknas!

Min egen medvetenhet om att det är så här jag funkar har kommit på senare år och gjort att jag mer medvetet använder tekniken inför lite större beslut.

En effektiv tankemetod att utveckla känsloförnuft med:
Jag läste en gång klok persons råd: “tänk alltid efter om det du står i begrepp att göra – eller SÄGA – kommer att få dig att må bra EFTERÅT”. Mycket effektivt och utvecklande erfar Byggbalsket själv. Detta är visserligen ett kakylerat tänkande baserat på de egna tidigare erfarenheter - men det är också anser jag en metod att träna på för att lära sig identifiera sina egna känslor. Till slut infinner sig förhoppningsvis “rätt” magkänsla direkt och du bara VET om du skall gå på eller hålla käften. Om alla tränade denna teknik skulle det nog bli relativt tyst i landet… och relativt många skulle må bättre än de gör idag, vara ödmjukare , mindre kränkande och mer accepterande, tror Byggblasket.

Det allra viktigaste är nog att det också är ett “redskap” för var och en väljer vad de vill lägga sin energi på – och få ut mesta möjliga av sitt agerande! Mer positivt kanske!

En vanlig och generell orsak till brist på magkänslo-agerande kan vara att man inte litar på sig själv och många försöker dessutom bete sig så som de tror förväntas av dem – för att vara till lags kallas det! Genom att vara till lags gör man avkall på sina egna känslor, sina egna rättigheter och sina egna chanser att må riktigt bra i livet!. Man kör över sig själv helt enkelt.

Om du mot förmodan inte klarar av denna metod eller andra för att lära dig gå på dina känslor – bör du kanske fundera på om du fått osedvanligt präktig uppfostran eller om du helt enkelt är en vanlig psykopat….

Tänk på att inte förväxla beorendekänslor med dina innersta känslor om man som är rätt och bra och som kommer att få dig och din omgivning att må så bra som möjligt. Då kan ovanstående metod kanske hjälpa till att inte låta dig falla för suget efter choklad, cigaretter, sprit eller för frestelsen att ständigt gå in på wordpress och kolla hur besökarantalet på din blogg stigit de senaste 3 minuterna… Beroendet av alkohol, droger, nikotin – och bekräftelse(!) – kills!!!

Lär känna dig själv:
I SvD finns en “Lär känns dig själv-skola” och idag såg jag att det handlade om just magkänsla vilket jag skrivit om tidigare. Jag hoppas att så många som möjligt unnar sig själva att läsa artikeln i SvD Fånga känslan med förnuftet.

Keep up the good work med att lära känna dig själv – en förutsättning för bra beslut, integritet och välmående. Det är en process. en utveckling – Du blir aldrig fullärd!!

Artikeln finns också under Ledarskap och Bygghälsan (så länge Svd har kvar länken).

Skall du forma ditt liv som du själv vill och följa dina egna drömmar – är första steget att bli MEDVETEN om dessa mål och drömmar! Annars kan du ju knappast förverkliga dom??!! När detta steg är tydligt blir allt lättare. Du vet vad DU vill och inte vad du tror andra vill att du vill… Inte vad din arbetsgivare vill – utan vad du vill själv. Hur du sen går visare får du reda på genom att gå in på denna länk och före 30 november anmäla att du vill ha en gratis bok “The Principles of Successful Manifesting” i PDF-format – så får du den via mail. Byggblasket har fått den! Nema Problema! Erbjudandet gäller till 30 nov. LÄNK:www.illuminatedmind.net

Arbetsgivare finns det gott om – många av dessa har dessutom också problem med att hitta anställda som vet vad de själva vill!! Genom att vara tydlig mot sig själv blir man tydlig mot andra och visar vilken väg man vill själv ta – detta är Byggblaskets uppfattning! Byggblasket vill blogga – det är väl ganska tydligt! Tyvärr finns inga arbetsgivare för detta ändamål…

Eftersom de personer som hittills svarat på BKU-enkäten vill ha mer information om personlig utveckling och stresshantering – och de som tiger de samtycker! – kommer Byggblasket att komma med mer tips och länkar framöver. Antingen här eller under fliken ByggHÄLSAN. Byggblasket försöker att inte enbart gnälla och skapa distans utan också att bidra med redskap och tips! Bra va´?

Som jag tidigare påpekat känns det som att trenden i byggbranschen nu blåser mot arbetsmiljöfrågor. På Byggchefens blogg har Lars Bergqvist, Byggcheferna och Hans Tilly, Byggnads publicerat ett gemensamt upprop kring arbetsmiljö och säkerhet på byggarbetsplatser. LÄS HELA INLÄGGET HÄR.

Lars B och Hans Tilly presenterar i sitt inlägg bl a följande siffror som resultat av en enkätundersökning:

• närmare sex av tio personer som arbetar på byggföretag (<50 anställda) anser att de inte har tillräckligt med information om arbetsmiljöreglerna
• 63 procent av dem som arbetar på småföretagen tvingas ibland tänja på arbetsmiljöreglerna
• 43 procent stundtals känner sig pressade att behöva göra saker som de vet innebär en olycksrisk

Tidspress och machokulturen i branschen anses från flera håll vara bidragande orsaker till incidenter som sker på byggarbetsplatser runt om i landet. En organisation som arbetar med förebyggande av olyckor på byggarbetsplatser är Galaxen. Deras arbete går bland annat ut på att informera och försöka åstadkomma attitydförändringar. Det kan vara svårt att få yrkesarbetare att använda sig av skyddsutrustning i den grad som föreskrivs eller anses behövligt för att minimera riskerna i samband med vissa arbeten, t ex arbete på hög höjd. Detta påtalade nyligen Berndt Stenlund från Galaxen i en kommentar här på Byggblasket:Om tak och säkerhet mm.

Flera dödsolyckor på byggen har inträffat bara i år. Många sägs känna sig otrygga då de själva är rädda för att råka ut för arbetsplatsolyckor. Varför i h-ete använder man då inte sin skyddsutrustning???? Är det mer macho att byta bransch? Jag får inte ekvationen att gå ihop… Skraja machos??? Machos som låter sig “tvingas” att utföra riskfyllda arbeten utan säkerhetsutrustning??? Det måste ju vara en myt att byggnadsarbetare är machos?! Emotser tacksamt kommentar angående macho eller icke-macho från de som berörs!

I själva verket tycks det bara vara Byggblasket som är riktigt macho – resten är mesiga ja-säagre, eller hur??
Baserat på förekommande “motstridigheter” angående kultur och förhållningssätt samt på en del av Byggblasket egen input om tjänstemäns machofasoner (Läs t ex inlägg på PeterW´s blogg) börjar jag själv ana att det inte är yrkesarbetarna som är macho utan platsledningen, entreprenadingenjöer etc. Hör av er och bekräfta eller dementera!!Machoakuten är alltid öppen här på Byggblasket.
[polldaddy poll=1090380]
Byggblasket har tidigare skrivit om stress – och ställt frågan VEM är orsak till stressen på bygget samt till varje individs upplevda stress? Hur stor del ligger på organisation och ledarskap och hur stor del ligger på individen? God planering i kombination med större individuellt ansvar kanske?

Det är inte bara byggnadsarbetare som kan vara stressade utan även projektörer och andra tjänstemän – detta påtalar Bergqvist/Tilly. Detta visar även de fåtal svar som hittills inkommit inom ramen för BKU. (endast en tjänsteman har hittills svarat att denne inte känner sig stressad någonsin och det svaret är Byggblaskets eget! haha). Byggblasket hoppas kunna nå ut även till byggnadsarbetare som vill svara på enkäten för yrkesarbetare. Kan Byggnads hjälpa till med detta tro? Snäääälla, Tilly…

Byggblasket känner sig manad att återinfört Bygghälsan – i form av en särskild sida i huvudmenyn där den som vill kan vräka ur sig sin ångest över sin arbetssituation alternativt, komma med goda råd eller berömma någon god chef och planerare! Byggblasket kommer efterhand också att ta upp tips och information kring personlig utveckling och stresshantering. Här har Byggblasket faktiskt en hel del att komma med – problemet är att hinna med…

Stresshantering innebär liksom all personlig utveckling att rannsaka sina tankemönster och sitt eget beteende. Kanske kan nya individuella insikter som dessa även bidra till att höja nivån beträffande personligt ansvar i byggprocessen?

En hållbar utveckling bör väl vara att människorna i branschen håller lite bättre? Då kanske husen också blir bättre? (de blir väl knappast sämre i alla fall?)