Dåligt rykte klarar vi själva av att skaffa, tack så mycket!

Uppdaterad: Sync har fångat några överlevnadsbyggare på bild; Lita På – byggarna. Byggare som – seriösa eller inte(?), yrkesmän eller ej – åtminstone tagit tillfället i akt att profilera sig.

“Den enes död, den andres bröd.”
Jag tänkte på det innan: varför sitter branschföreträdare och “lipar på” istället för att se möjligheterna – behovet av seriösa yrkesmän är ju skriande. Vad gör då dessa självutnämnda seriösa yrkesmän? Jo, dom sitter i TV-soffan och beklagar sig.

Byggbranschen måste vara den enda bransch där ordspråket “den enes död, den andres bröd” inte gäller. Här lägger vi oss alla ner och dör – för att några få fuskar med skatten!

Ett mer passande ordspråk vore kanske: Den enes bröd – alla andras död!

Jens Hoffman på Dipart kände sig så frustrerad efter Kvällsöppet förra veckan att han låg sömnlös eftersom han inte hade fått föra fram sitt budskap som han hade velat. Frustrationen över att utgöra gisslan i ett underhållningsprogram i TV – kan Byggblasket förstå! Som tur är fick Jens upprättelse och förde dagen efter fram sig själv, sitt budskap och sina värderingar i Byggvärlden HÄR.

Jens Hoffman är uppenbarligen inte likgiltig! Han är engagerad!
Dessutom är han seriös! Jens har nämligen en blogg – det är seriöst! Sen skrev Jens en engagerad kommentar på Blasket häromdagen – vilket är nå´t av det mest seriösa någon någonsin öht kan företa sig.

Det är därför med stor besvikelse som Byggblasket läser ingressen i BV-artikel som inleds bl a med citatet:

De är inte byggföretagare. Det är kriminella som förstör för alla seriösa, säger Jens Hofmann

Många andra personer i byggsekten har hörts grymta samma sak. I gårdagens SDS-nätupplaga undrar skribenten om det verkligen är så att en mindre grupp ger ALLA dåligt rykte?! Byggblasket hoppas verkligen att frågan var tänkt som journalistisk ironi?! Byggblasket själv ryter nämligen till och säger…

Hallååååå….!!!!
Hur kan hela byggbranschens varumärke hänga på dessa aktörer – som många av oss dessutom påstår vara få – till antalet? Hur kan vi ena stunden säga att dessa klåpare som syns i TV-rutan inte är yrkesmän – inte är riktiga byggare – och i nästa andetag påstå att det är dessa fåtal icke-yrkesmän som förstör VÅRT varumärke???

Tror vi på detta själva? Att hela den ”seriösa” byggbranschen skulle vara offer för ett fåtal oseriösa yrkesmän, som inte ens ÄR yrkesmän? Das Hoffe ich nicht!

Alla kan ju ha otur när man tänker – nå´n gång då och då – det är mänskligt! Men när en hel j-la branschkultur baseras på oturliga tankebanor… Hur seriöst blir det då???

Man kan bara ändra på sig själv – inte på andra! Det kanske är på tiden att anamma detta!
Precis som Erik skriver har byggbranschen imageproblem. Image, rykte, varumärke – same, same…
Viktigt att begripa: att var och en skapar sitt eget varumärke! Seriösa såväl som oseriösa! Byggblaskets är av meningen att de s k ”icke yrkesmän” som syftas på i första hand förstör sina egna varumärken – och ingen annans! Hur skulle dom hinna med det?

Byggblasket undrar vidare:

• Vad gör vi själva för att INTE förstöra vårt varumärke?
• Hur stora är våra egna ansträngningar för att skapa kundvärden och ett varumärke värt namnet?
• Hur stor andel av oss s k seriösa byggarna har öht förstått vad ett kundvärde ÄR?
• Och hur stor andel av dessa har dessutom förstått hur ett kundvärde KÄNNS? Hur det känns för kunden, alltså!!!

Dåligt rykte? Nema Problema!
Som jag skrev i min kommentar till artikeln i Byggvärlden:

Läs tidningarna!

Hade alla de större och kända byggföretagen och småhusföretagen skött sina jobb ordentligt – så hade allmänheten aldrig blandat ihop oss med dessa ekonomiska brottslingar!!!!

V.S.B.

Det är såååå synd om byggarna… snyft!

(Inlägget uppdaterat längre ner)

Byggblasket har sedan begynnelsen hävdat att byggbranschens främsta orsak till ineffektivitet och dålig kvalitet, dvs alla de symptom som kreti och pleti klagar på jämt och ständigt, det är vår bristande känsla för ansvar. Vilket jag kan utveckla vidare men inte nu – igen…. Idag läser jag däremot ett färskt och talande exempel på just detta. Hoppas centerns nya bostadstalesman får med detta i sitt protokoll:

Det är från och med idag bevisat och dokumenterat att byggare verkligen ÄR offer!
Folk (tjänstemän inom byggbranschen) lägger dyrbar tid på att sitta och beklaga sig vid möte efter möte. Kostsam “byggtid” går åt för tjänstemän och andra representanter – som våra kunder finansierar – för att dessa “byggare” skall kunna medverka i AA-liknande möten där likasinnade sitter och beklagar sin utsatta situation. Nickar instämmande och snyftar lite… Kliar varandra lite på ryggen och därmed överens – om idiotin… Snacka om kartell-bildning!!!

Beviset: Så här säger en byggchef så sent som i idag vid ett av dessa möten (enligt Fredriks blogg):

Byggföretagen får skulden men anledningen är att leverantörerna höjer priserna.

Här kommer rekylen:

• Vilka är det som ständigt beklagar sig över att deras kunder (beställarna) är snåla och har för dålig kompetens för att veta vad de beställer och ställa rätt krav från början bla bla bla – och därför bli kvaliten dålig och/eller huset för dyrt…? Det är alltså uteslutande kundens fel!
• Vilka är det nu som när de själva är kunden beklagar sig över leverantören, som de sannolikt dessutom först pressat inköpspriserna hos och sedan inte brytt sig om att ställa krav på eller välja de produkter från som är verkligen är prisvärda? När byggaren nu själv är kund ja då är allt plötsligt leverantörernas fel…

….hallåå är det nå´n hemma…. bakom skallbenet?
Ja, det är alltså alla dessa multipla personligheter inom byggbranschen som aldrig ser sin egen del i det som sker omkring dem. De som kan vara såväl beställare, uppdragstagare och kund som producent, uppdragsgivare och leverantör – i ett och samma projekt! Men ändå ser sig som försvarslösa offer oavsett i vilken roll de själva befinner sig i… ! Kan man slänga ur sig en sån sak som ovanstående byggchef gör – utan att ens bita sig själv i tungan – då ÄR man ett offer!!! V.S.B.

I rollen som kund är det alltså underleverantören som är skyldig till alla misstag – medan ofta samma personer i rollen som uppdragstagare skyller på sin kund om det blir fel…

Så här skrev Sync häromdagen angående konstruktörernas rädsla för att behöva ta ansvar för sina handlingar: “Oroliga för att behöva ansvara för sina fel?! Shit. Jobbigt. Skitjobbigt.” OBS! han är ironisk (hoppas jag )

Uppdaterad:

Idag filar Fredrik Karlsson på sin ledare om bostadspolitik och statens ANSVAR för byggandet. Fredrik brukar analysera och ifrågasätta på ett klarsynt sätt – så… Den ledaren ser vi fram emot – vi som inser att statens ansvar för subventioner och annat daltande bidragit till att ansvaret i samhället ALDRIG är vårt eget… Vi som ser det orimliga att utveckla en affärsmässigt bärande verksamhet baserad på statens ansvar.

Ytterst är det väl statens fel att vi bygger fel och oeknomiskt? Det är väl därför staten även subventionerar i andra änden, dvs med bostadsbidrag till de som skall betala de höga boendekostnaderna – för att kompensera sitt ansvar för det oeknomiska byggandet
Säga vad man vill om staten – men ansvar de tar dom… för oss byggare i alla fall!
Tack staten för den björntjänsten! (om jag nu skall skylla ifrån mig…. haha)

Är det nu någon mer som behöver undra över låg produktivitet eller nå´t annat “fancy”????
Kan det bli mer patetiskt än så här – för det är väl fler än jag som ser den tydliga dysfunktionen? I offermentaliteten! Som om inte detta är allvarligt nog… Nu skal vi dessutom lyssna på “viktiga” personer som – utan någon djupare mening – slänger sig med ord som “produktivitet” och “affärsmässighet” … Om detta hjälper… ja, då kommer byggblasket vara den första att äta upp sin egen hatt! Om jag hade haft nå´n…

Om nu alla – inklusive “bostadstalesmännen” inom Centern – förstått att byggbranschens effektivitetsproblem bottnar i att vi inte känner något personligt ansvar i processen utan ser oss som offer – då kan ni också svaret på denna gåta:

Vad är likheten mellan en präst och en byggare?

Ni som ännu inte fattat poängen – kan lära er mer ur facit – eller göra oss andra en tjänst genom att byta till en mer andlig karriär!

Rensa: Ut med det gamla tungrodda – in med det nya!

Alla är delaktiga – alla har ett ansvar
Byggblasket är mycket inne på personlig utveckling och ser detta som en förutsättning för bättre kvalitet och lönsamhet i branschen. Förändringen måste komma ifrån var och en… Ledarskapet måste skapa förutsättningar till detta! Vara lyssnande och tillåtande!

Hittade en intressant blogg av en personlig coach och inspiratör – som bl a uppfunnit ett ännu bättre ord är klimateriet, nämligen: EGOLOGISK. Denna bloggare har nu uppmanat sina läsare att anta en utmaning:

Boken: Rensa i röran

Rensa i röran – är bloggarens budskap.
Byggblasket som gjorde detta redan för ett par år sedan har ändå antagit utmaningen på nytt – för att rensa ut allt det nya som kom in i livet efter förra utrensingen av gamla energislukande och utrymmeskrävande “bra att ha”-saker.

Karen Kingston inspirerade även Byggblasket. De gäller nämligen att hitta argumenten och motivationen! Åtminstone om man skall bli effektiv och uppnå goda resultat i det man åtar sig…

Motivation kan köpas – på svenska – för 39 KR: Köp den till dig själv eller till din personal! Alt. köp den till din chef – så kanske du blir näste man/kvinna på turordningslistan! Då får du chansen att bli utrensad – komma ur byggbranschens rävsax – och utvecklas!
(Adlibris: Skicka bonus till Byggblasket!)

Ut med gamla pålagor och in med ny energi och livskraft!
Filosofin går ut på att göra livet lättare, kanske släppa taget om gammalt och göra plats för nya saker, ny energi och nya tankebanor. Byggblasket gillar idén! Jag ser ingen anledning till att begränsa synsättet till enskilda individers utveckling och fysiska ägodelar.

Det finns mycket att rensa ut även på det mentala och organisatoriska planet!

Byggnads var också tidigt ute och rensade redan för ett år sedan…
…då de rensade bort användningen av BLOCKADER – till fördel för frivilligheten! I gengäld har Byggnads fått ny energi med en modern syn på samarbete – i positiv anda, mindre rädsla och mer med arbetsgivaren gemensamma mål(?). Väl? Det är åtminstone så jag vill tolka ett inlägg av Byggnads igår – som svar till Fredriks blogg. Med Byggnads som föredömlig utrensare:

Fler i byggbranschen som har något gammalt skit att rensa ut?

• Dåliga ledare?
• Dysfunktionella processer?
• Lydnadsreflexen?
• Försvarsmekanismer?
• Offer-mentaliteten?
• MM!!!

Kanske kommer då kostnadseffektivitet och kundvärden som ett lönekuvert på posten?!!!
Möjligheterna är överhängande! Med nya funktionella synsätt och tankebanor – istället för en gammal ingrodd och dysfunktionell kultur! (Varning för FÖRBEHÅLLSLÖS Trading – dock – Det är dessutom inget nytt…! Och definitivt ingen genväg -från ansvar!)

Ni som ÄR nöjda med ert eget ledarskap eller era chefer och alltid ser er egen del i byggprojekten – och dessutom tar ansvar för detta… Åk hem och rensa ut nå´t annat energikrävande i helgen. Valfritt vad ni väljer att rensa ut därhemma! Men berätta gärna på måndag…

Får se om Byggblasket återkommer till den oplockade gåsen….nå´n dag. Det kanske räcker så här?

Framåt indvider – ett hot mot våra självändamål!

Nu har även arbetsförmedlingen (åtminstone i Lund..) vaknat ur SIN törnrosasömn. Ett ganska abrupt uppvaknande fick de häromdagen när media skrev om en kille som – uppenbarligen vägrade göra sig till offer för systemet och byråkratin(!) – han tog sitt arbetssökande i egna händer och fixade jobb genom ett plakat på stationen. Han fick napp omgående – kanske för att näringslivet behöver folk som är framåt, ansvarstagande(?). Kanske för att få arbetsgivare idag har råd att “chansa”, att köpa grisen i säcken och anställa någon som kanske INTE kan ta personligt ansvar!

Därmed inte sagt att de som – mot förmodan – skulle få sitt drömjobb via arbetsförmedlingen INTE också kan ta ansvar – frågan är bara hur Arbetsförmedlingen liksom Försäkringskassan m fl ser på sin roll och SITT ansvar i samhället… dvs det ansvar och den funktion vi ALLA betalar för!

Arbetsförmedlingen i Lund måste ha känt sig starkt hotade av att media basunerat ut att individer själva kan fixa sina jobb… Vad skall vi då med Arbetsförmedlingen till??? Är deras självändamål och nedbrytnade byråkratiska processer – ett minne blott?

Arbetsförmedlingen i LUND har tappat en kund
En framåt kille i Lund,
ville inte vara arbetsförmedlingens kund.
Han sökte själv jobben,
fick inte nobben!
Hans drivkraft var en merit,
sån´t tycker Arbetsförmedlingen är skit!
Nä, arbetet måste vi lösa – annars blir vi ju själva arbetslösa!

(Byggblaskets Limericks … man kan inte vara bra på allt…)

Arbetsförmedlingen i Lund har nu vaknat upp(?) och skall genast sätta igång med att motverka självständiga individers framfart – Af´s existens hotas!. NU skall arbetsförmedlingen ta initiativ(!) kontakta företagen för att få in mer än “fiktiva” jobb…

Hur gjorde Af innan? Innan Linus så offentligt påvisade Arbetsförmedlingens svaghet! När Af fortfarande var till för sin egen skull och DESSUTOM fick betalt för detta självändamål???

Ett avtal är ett avtal – också för privatpersoner!

För att uppväga alla “elakheter” jag brukar skriva om byggbranschen samt för att inte bli anklagad för att sätta kunder på en pidestal vill jag härmed offentliggöra att byggföretagens kunder INTE är några offer – de heller! Såvida ingen TVINGAT dem att teckna avtalen…? Kan någon hosta upp några miljoner till en ny bostad den ena dagen (även om denne nästa dag “plötsligt” vaknar upp utfattiga…) har jag svårt att se vederbörande som ett offer i ordets bemärkelse.

Hur bäddar JM sängen?
Med anledning av att Byggvärlden idag tar upp ämnet “Dockterassen” där JM nu stämmer de bostadsrättsköpare som inte fullföljt sina åtaganden enligt köpeavtalen tar jag också upp detta ämne – igen. Mitt syfte är bl a att ifrågasätta bankernas ansvar för sina lånelöften, vuxna människors ansvar för sina undertecknade avtal samt om inte byggföretagen faktiskt tjänat på att ta lite större ansvar för en sakligare och tydligare kommunikation redan vid första kontakt med potentiell kund (fast det kanske inte säljer lika bra…)? Som man bäddar får man som bekant ligga…

Sydsvenskan skrev tidigare i år att flera Dockterassen-köpare gått ihop för att stämma JM för att de skulle ha “missat” en rutin i försäljningsförfarandet; dvs boendekalkylen. OK, om så är fallet – undrar jag om dessa köpare hade anmärkt på samma sak om bostadsmarknaden sett annorlunda ut idag? Om priserna gått uppåt istället? Eller var detta bara ett sätt att försöka komma ur kontrakten?

En myndig person, med hyfsad ekonomi som SJÄLV tar beslutet att skriva på ett köpeavtal är väl knappast ett civilrättsligt offer? Åtminstone inte så länge “den byggande avtalsparten” håller SIN del av avtalet (det kan ju vara lite si och så med den saken förståss, men tydligen inte i detta fallet?). Var och en gör således SINA bedömningar, tar SINA egan beslut och får sen leva med dessa beslut – efter bästa förmåga. For better or for worse…

Den ekonomiska planen baseras på ALLAS insatser!
Det är naturligtvis synd om privatpersoner/köpare som (liksom JM!!!) gjort en missbedömning av det framtida finansiella läget. Det kan vem som helst “råka ut” för!! Men är det inte OCKSÅ synd om de köpare som faktiskt tagit SITT ansvar, betalt och flyttat in – det är dessa köpare och medlemmar i föreningen samt hela bostadsrättsföreningen (men INTE JM) som drabbas när vissa inte fullföljer sina åtaganden – gentemot just bostadsrättsföreningen!!!

Bankernas kundsyn är kanske den värsta boven i dramat?
Jag undrar hur stor bov i dramat banken/bankerna har anses ha varit i detta fall. Att dela ut falska lånelöften till höger och vänster – och därmed bidra till att försätta sina egna kunder “på pottkanten”… Hur seriöst är det? Om nu inte kunden själv har vett att be om skriftliga lånelöften – skulle kanske banken haft denna skriftliga service – istället för att ägna hela sin verksamhet åt att “hålla sin egen rygg fri”…

Förebyggande kommunikation är bästa försvaret mot okunniga och oansvariga kunder
Som proffessionell kan/får man inte utgå ifrån att kunderna har samma referensramar och kompetens som en själv. DET ÄR ETT STORT MISSTAG – som ofta begås…. och “som man bäddar… ”

Det bästa byggföretagen kan göra för att gardera sig mot liknande situationer är kanske att vara övertydliga i sin kundkommunikation, bl a angående ansvaret som köparen har när denne skrivit under kontraktet. T ex upplysa om att skadeståndet kan bli såväl högre som lägre än handpenningen om man väljer att hoppa av. En annan sak som många tycks missa är att det är bostasdrättsföreningen och INTE byggföreatget som i juridisk mening är avtalsparten samt att det är bostadsrättsföreningen som är beställare och avtalspart även i entreprenadkontrakten. En icke oväsentlig information som ofta framgår mycket otydligt vid försäljning av bostadsrätter till privatpersoner – om det framgår överhuvudtaget?

Funkar inte kommunikationsbiten klockrent vid försäljning av bostadsrätter till privatpersoner kanske man skall avvakta att ge sig in på marknaden för ägarelägenheter? Där var och en har sin lagfart, sin besiktning osv…

Vågar byggföretagen ta risken?
Bättre kommunikation från byggföretagens sida i försäljnings- och kontraktsskedet hade nog kunnat förebygga många typer av tvister (och merkostnader) som kan dyka upp under projektets gång och under garantitiden. Det är min övertygelse! Kanske förbygger en sådan kommunikation också en och annan affär? Ett och annat avslut kanske går i stöpet? Avslut med “tvivelaktiga” kunder? Bra eller dåligt?

RAKA RÖR – från början och inte bara när det hettar till… Då är det för sent att visa GOOD WILL!

Ledare utan respekt – funkar dom?

Det har tidigare talats om att ledarskap och/eller barnpassning krävs på våra byggarbetsplatser. Men ledarskap krävs även bland barn! Med anledning av Höganäs-skandalen där en 6-åring blev igentejpad av en förskolelärare utnämner ByggBlasket ordet: RESPEKT till dagens HETA ORD. Ett ord som tål att reflektera över – inte bara inom skolans värld…

Vad är definitionen på respekt?

• Är respekt något man säger eller något man “känner”? Hur många av alla de som jämt och ständigt slänger ur sig: “jag respekterar dig”, gör verkligen detta? Hur många förstår innebörden av respekt?
• Kan du respektera en person – och samtidigt fördöma denna personens hela väsen?
• Kan du respektera en person – utan att accepetera OCH tolerera dennes individuella förutsättningar?
• Kan du respektera en person – utan att för den skull behöva respektera personens beteende?
• Är det skilnad på att visa óch att känna respekt?

Hur gör man sig förtjänt av respekt ifrån andra?

• Kan du kräva respekt från andra – utan att själva visa (känna?) respekt gentemot din omgivning?
• Kan du t ex kräva att först få respekt av någon annan – innan du är villig att acceptera/respektera denna person? Handlar det i så fall om verklig respekt från din sida – eller om ett köpslående? Ett återbetalningskrav…
• Kan verklig respekt vara villkorad???
• Kan du överhuvudtaget respektera någon som INTE respekterar dig??

Vad kommer först – hönan eller ägget?
Detta kan man verkligen fråga sig när det gäller ömsesidig respekt mellan barn och vuxna. Vem är föredömet? Vem är det som bör ha ansvaret för att den andre skall känna sig lugn, trygg och bekräftad?

Hur fungerar ledare som inte klarar av att respektera dem de skall leda?
Vilka organisationer kan antas fungera bäst avseende effektivitet, lojalitet och lönsamhet:
De som styrs av elefanter? Eller de som styrs av människor som kan lyssna och förstå, som kan hantera individer utifrån individuellt perspektiv? Jämför t ex ytterligheterna: Management by Love respektive Management by Fear? Vilken ledare skulle du själv vilja ha/vara?

Peronligen tror jag att många (men inte alla!) av dagens lärare utgår ifrån sin roll som offer (offer för 6-åringar… ha,ha) och ägnar sig härvid snarast åt MANAGEMENT BY FRUSTRATION…. Som management by fear – fast det är ledaren/läraren som är rädd…

Ett nyckeord inom föräldraANSVAR och skola: EMPATI
Se till att ditt barn får de ledare i skolan som du själv skulle vilja vara/ha som ledare…. Leta upp den skola och de lärare som du anser lämpliga till ditt barn. Oavsett ditt barns individuella behov så krävs empati från lärarnas sida – resten är upp till var och en att bedömma. Jag har en bekant som har barnen på olika skolor efter skolornas respektive barnens individuella förutsättningar och önskemål! En empatisk och engagerad förälder gör sitt yttersta att göra skoltiden så dräglig som möjligt för sina barn. Kanske för att han/hon inser att de förtjänar en bra barndom med bl a respekt samt att trygga och lyckliga barn blir trygga, välmående och välfungerande vuxna!

Ett nyckelord inom ledarskap: EMPATI
Byggblaskets förslag till såväl näringslivet och skolan – anställ bara trygga ledare med självkänsla, distans OCH empati!!! Detta borde vara väl den främsta kompetensen att leta efter hos en ledare? Utbildad eller inte! Intresserad av ledarskap? Kolla under fliken: LEDARSKAP och läs Lecknepartners blog om bl a framgångsfaktorer för chefer – som i bästa fall också är ledare…

Byggare eller lärare: Hur funkar ditt ledarskap eller din chefs ledarskap? Vem är egentligen rädd för vem??

Kom också ihåg – det är bara rädda, kuvade och misshandlade hundar som är farliga!

Ombytta roller

Ett bygge – där Byggnadsarbetareförbundet själva är beställare! – blev för ett tag sedan polisanmält för brott mot arbetsmiljölagen.

Personligt ansvar – nja…
…men pinsamt JA, och kanske lärorikt? Att få känna på beställarerollen och att utifrån denna nya position kunna skylla ifrån sig – på projektledaren! Intet nytt under solen….

Med andra ord: det har tydligen ingen större betydelse vilken roll eller vilka mandat du har i ett byggprojekt -oavsett vilket ÄR det alltid någon annans fel! Det är såååå synd om byggarna… och om beställarna!

Tesen om att alla är offer har Byggnads härmed klart och tydligt BEVISAT i sitt fullskaleprojekt!

Hanna Graf och i-landsproblemen i byggbranschen

Nu har det hänt igen. Det som händer VARJE DAG i i-världen:

• Nybyggda hus har besiktningsanmärkningAR (antagligen finns de med på denna lista…)
• Åtgärdsprocessen är nästintill obefintlig
• Kändis-köpare håller inne pengar (först Zlatan - nu Hanna Graf)
• Icke-kändisar betalar för “kejsarens nya kläder” – till Cypern…
• Ansvariga lägger sin tid och sin energi på att tvista - med varandra
• Ansvariga går i konkurs (även om de förnekar detta…)
• ALLA inblandade är offer för varandra eller för finanskrisen
• ALLA har helt enkelt blivit blivit grundlurade – av någon annan eller av finanskrisen…

What´s new?

Byggaren är som vanligt som ett oskyldigt barn

Ännu ett exempel på hur “byggaren” står som ett totalt överrumplat “offer” utan att erkänna något som helst ansvar. Var det verkligen finanskrisen som tog investeringsbesluten, planerade byggprocessen, tog alla beslut om utformning, valde en “likvid” entreprenör samt handlade upp entreprenaden och sedan försatte den i konkurs. Idag är det finanskrisen som är boven – imorgon “någon annan“, som är lika svår att driva en ansvarstvist emot.

Ja, byggare och byggföretag har alltid “någon annan” att skylla på. Synd att media hakar på istället för att vara lite mer ifrågasättande!

För boende som aldrig får sina besiktningsanmärkningar åtgärdade – även då det gäller byggföretag som inte har någon finansiell kris att skylla på – kanske det är bättre när företagen går omkull och försäkringsbolagen kan träda in???
Läs artikel: SDS 3 okt