Fega gängledare har nu gaddat ihop sig mot EN ”stackars” kille, som de andra var-och-en-för-sig uppenbarligen är vettskrämda för. ”Nu blir han inte lika kaxig” säger de – och skrockar (antagligen!) självgoda och malliga över sin slughet…

Ni som läser Byggindustrin och Byggvärlden har säkert själva uppmärksammat fackförbundens stora mobbinghärvan mot Bo Antonis på Sveriges Byggindustrier. Nu är det Byggblasket som gör en anmälan till skolverket! Så här får det inte gå till. Det värsta av allt är att stakkars-Bo verkar tro att mobbens ledaren är hans vän… han beskriver deras relation som utmärkt…

Vi måste hjälpa mobbarna – att hjälpa sig själva… till bättre självkänsla! Och apropå Mia Törnblom… jag hittade följande läsvärda blogginlägg på Maskinentreprenörerna:

En kille som kallar sig själv; ”en gammal luttrad branschmurvel” filosoferar kring kommande avtalsförhandling och en hel del annat tänkvärt på SIN blogg! Han skriver bl a:

• att ibland kan det ”te sig som om fack och arbetsgivare har som grundläggande affärsidé att aldrig bli riktigt överens”.
• att man fokuserar kortsiktigt på lönen (och vinsten) och missar målet!
• att de företag som det går riktigt bra för, som tjänar pengar, har liten sjukfrånvaro, och självgående entusiastiska medarbetare – är INTE de som betalar den högsta lönen.
• att så enkelt är det inte…
• att det alltid kommer att finnas människor (företagare och medarbetare) som varken vill eller kan se skillnaden på värdet av människor och maskiner.

Ja, Micael Appelgren på Maskinentreprenörerna beskriver dessutom utopin(?) som skulle kunnat råda mellan MOTPARTERNA i branschen så här:

“Ja, tänk er alltså att parterna tillsammans jobbade för att företagen skulle gå bra och medarbetarna trivas. Att det var överordnat lönediskussionerna.”

Läs Micaels hela inlägg om värdet på människor och maskiner: HÄR.

Byggblasket – åter igen tårögd… Mission completed?
Ha, Dream on! “Så enkelt är det inte” – att bli av med Byggblasket…