Årets Medmänniska – utnämnd av Byggblasket

Uppdaterad: Enligt Blasksonen så kallas omnämnd yrkeskår nedan för “Grisajävlar” – inte “Apajävlar”. Beklagar felaktigt ordval – jag valde helt enkelt ett ord som några fler än bara “innefolket” på Malmös gator och torg skulle förstå. Hoppas grisajävlarna förlåter Byggblasket för att ha kallat dem Apajävlar – men det ordet har nog större chans att komma med i Svenska Akademins ordlista. Lite finare!

Igår eftermiddag befann sig en mycket olycklig självmordskandidat på ett busstorg i Malmö. En djupt olycklig man, som supit sig redlöst berusad och sedan försökte få allmänheten att uppmärksamma hans rop på hjälp – genom att gång på gång lägga sig på gatan framför en buss.

Tror ni någon reagerade??? Inte alls! Jo lite…
Skånetrafikens chaufförer reagerade genom att ilsket tuta och sedan gira runt den förtvivlade mannen som låg mitt i gatan.

Folket i vårsolen regagerade inte alls – förutom en ung man! – Byggblasket är så stolt… Den unge mannen är nämligen den 15-årige Byggblasksonen (ni vet han som vill bli VVS -are och jobba svart). Byggblasksonen ringde polisen (som har sitt hök-kvarter mycket nära det aktuella torget…), lyfte den store mannen upp från gatan, höll honom i ett stadigt grepp så att han inte skulle ramla – och inväntade hjälp. Det enda han fick ur mannen var att han ville bara dö…

Förbipasserande tittade bort, men det kom slutligen ett par personer från ett kontor intill för att hjälpa Byggblasksonen att hålla Skånetrafikens väg fri från själmordskandidater. Byggblasksonen höll den förtvivlade mannen vid liv i totalt 20 minuter – för så lång tid tog det för apajävlarna att “rycka ut” från den närliggande polisstationen. Vad som hände sen vet vi inte…

Årets Medmänniska! Det är i alla fall en fin utmärkelse – i synnerhet när den kommer från Byggblasket… I år delas denna – helt opartiskt – ut till Blasksonen!

Med motiveringen:
Byggblasksonen är en tonåring av sin tid! Han tar ansvar. Han är ingen j-la robot! Thank God!
En femtonåring som dräller omkring på stan och tar ansvar! Och gör det som känns rätt!!! Så stolt Byggblasket är över Byggblasksonen! Han är mänsklig och rör sig framåt av sig själv…

Skäms gör Byggblasket däremot över alla de Malmöbor som negligerade mannens “nödrop”. Hade han velat dö – på riktigt – hade han väl inte valt en av Malmös folkrikaste platser – en solig vårdag!? Hade han verkligen velat dö hade han väl blivit byggare!

Nä, han var “bara” ledsen, ensam och ville så desperat känna lite medmänsklighet! Tjii fick han – den gubben går inte hem i präktiga Sverige! Han borde varit yngre och snyggare samt följt gängse rutiner… för att förtjäna eventuell medmänsklighet! Vem tror han att han är??

Skånetrafiken får som vanligt själva skämmas och polisens prioriteringar lägger jag mig inte i. Men en 15-åring tog hela ansvaret – för en för honom okänd självmordskandidat! Hoppas mannen mår bättre idag och att han blev väl bemött på psykakuten – Dream on..

Byggblasket är i alla fall glad och stolt över att vara förälder till Årets Medmänniska!

PS. Byggblasket vill också passa på att tacka de personer som faktikst kom ut från byggnaden intill för att hjälpa Blasksonen att hålla kvar det krampaktiga greppet om en förtvivlad medmänniska!!! Så att resten av befolkningen kunde fortgå med sina oklanderliga liv.

Årets byggchef, då…? Han verkar ju heller inte vara nå´n j-la robot!
Tvärtom en god ledare samt en skicklig progammerare av självgående robotar(?) eller var medarbetarna väl förprogrammerade innan de kom till Veidekke? Självständiga robotar det är iaf enligt Byggblasket ett mått på gott ledarskap i grunden!

Byggblasket har i alla fall via artikel i Byggvärlden gratulerat Konstantin Spinos på Veidekke som igår utsågs till Årets Byggchef. Om Konstantin samt om motiveringen går att läsa på Byggvärlden. Byggblasket vill nu passa på att gratulera än en gång: G-R-A-T-T-I-S!!!
Samt fråga: är Spinos släkt med Spinalis? Ryggrad!

…och i mitt stilla sinne undrar jag: Hur gör dom???
Veidekke, alltså. Hur lyckas dom hålla den där hyfsade profilen utåt – även när dom inte vet att de är spionerade på. Till och med när de gör bort sig så lyckas dom framstå som hedersknyfflar. Så grattis även Veidekke, PiP & co!

Vad är hemligheten?
Genom att hålla en låg men listig profil kanske (?) – då får man ju heller inget i nacken….
Att inte, som många andra, basunera ut sina huvudlösa villfarelser och bristande självinsikt – utan istället fokusera på att göra ett bra jobb… kanske? Ja, antingen det eller så har dom inga jobb alls, riskerar inte sin yrkesstolthet på att bygga fel och framstå som oseriösa fuskbyggare – dom kanske bara bloggar…

De tuffa ryska “spelreglerna”: organisation och ledarskap

Nu har allting klarnat. KTH-rapporten Byggblasket raljerade om igår säger så mycket mer om oss själva om den svenska byggbranschen och mentaliteten – än vad syftet kanske var från början(?).

Johan Karlström VD på Skanska sa i höstas följande kloka ord (ungefärligt citat):

Vissa marknader och kunder tackar man helt enkelt nej till. Skanska har exempelvis dragit sig tillbaka från Ryssland, eftersom bolaget ”inte vill spela på det sätt som krävs där”.

“Vill” …eller “kan”? Redan då borde Byggblasket anat ugglor i mossen!
Jag såg dock framför mig ryska maffian – som tuffa beställare , med mordhot och bilbomber för att styra upp projekten. Eftersom jag känner andra företagare som verkar i Ryssland vet jag att detta kunde mycket väl ha varit denna typ av “spelregler” som JK talade om – utan att nämna det i klartext. “Project managment The Russian Way”

Men uttalandet visade sig vara en rökridå för att förvilla Blasket – och det funkade(!)
Med facit i hand – efter gårdagens artikel om KTH-studien om kulturskillnader mellan svenska och ryska byggprojekt – förstår jag att jag missade några av de spelregler som Skanska inte kunde leva upp till – men som kanske var lite pinsamma att uttala i klartext…

KTH-rapporten avslöjar nu de verkligt “tuffa” villkoren som ligger bakom svenska byggföretags blygsamma tillbakatåg från den ryska byggmarknaden. I mer eller mindre underförstådd klartext framgår det av rapporten (eg. artikel) att de villkor – eller “spelregler” – svenska byggföretag inte anser sig klara av på den ryska marknaden är kraven på:

• Planering
• Vägledning
• Kommunikation
• Ledarskap
• Kompetenta beslut

Haha, hade någon frågat Byggblasket från början hade jag genast avrått från att slösa energi på en marknad med så ”tuffa spelregler”…

Fotnot: Anledningen till att Byggblasket missade detta perspektiv i samband med JK´s uttalande om de ryska ”spelreglerna” – var att jag inte kände till de ryska kulturen tillräckligt väl. Annars hade jag kunnat skriva KTH-rapporten här på Byggblasket med en gång! Nu slapp jag det… Trovärdigare via KTH!

Försöket att svartmåla andra och skönmåla sig själv – en omedveten(?) svaghetsbekännelse!
Trots att rapporten om kulturskillnaderna mellan ryska och svenska projekt- och arbetsförutsättningar så övertydligt visar på just våra egna svagheter i byggprojekten så får jag ”en känsla” av att de medverkande företagen/personerna inte tycks förstå vad de själva egentligen avslöjar om sig själva – i sina jämförelser med Ryssland… haha. De ser säkert inte det ironiska i sina utsagor – vilka jag har utgått ifrån härrör från just svenska byggare. Jag kan ju ha fel… – men jag tror i så fall detta fel är inom fel-toleranserna…. Jag känner ju branschen:

Ryssland har “fel” spelregler!
Det ”lustiga” är att de svenska byggarna sannolikt inte förstått sambanden – att det är de själva som saknar alla de egenskaper som ett lyckat projekt kräver. Trots att de åkt ända till Ryssland på träningsläger så har de inte lärt sig någonting – utan åker hem med svansen mellan benen. Och det är som vanligt alla andra det är fel på…

Självkritik – det är veckans ord!

De mer sakliga inläggen från ryssarna själva – kring bl a viagra och valium(!) – återfinns ofta bland kommentarerna på Fredriks blogg

PS. Sen har Byggblasket “på känn” hur ryska beställare ser på den eftermarknad – dvs den “kundvård” som man ju får “på köpet” i en svensk entreprenad!
En affärsidé riktad till våra kunder: Hyr en ryss under garantitiden!

Var fanns arbetsmiljösamordnaren?

Var fanns arbetsmiljöansvaret i Sveriges största arbetsmiljöjämkning?

Var fanns skyddsombud alt. arbetsmiljösamordnare på bygget i Kista? Var fanns han/hon när montören hade behövt vederbörande? Fanns han/hon med under rättegången? Fanns han/hon – överhuvudtaget? Jag har i så fall missat detta. Kanske hade man effektiviserat genom att “rensa ut” arbetsmiljöansvaret…

Och VARFÖR lyssnade inte arbetsledningen? Jo, för att det  ingår inte i rutinerna att lyssna på efarenhet, frågor och kompetens nerifrån i organisationen! Särskilt inte om man är en prestigefull arbetsledare och inte vill skylta med sin osäkerhet….

Det är ju ofta den nivån ledarskapet ligger på – inkompetenta ledarskapet i byggsekten.

Mer bloggat:
Byggjobbaren Calle Fridén har bloggat så här om domen: Domen har fallit om Kistaolyckan
Hittade också ett tidigare blogginlägg om Kista Gallerian på Calles blogg: Besparingen kostade liv. En högst relevant och tankeväckande kommentar på Calles blogg:

Efter att ha läst detta så får jag lite obehagliga tankar kring vilka dimensioner på motsvarande balkar som finns i Kista galleria i övrigt. Hur vet vi om eventuella motsvarande utbyten till undermåliga dimensioner inte gjorts någonstans där?

Ja, en högst relevant fråga – med tanke på de rutiner, den “kompetens”, “egenkontroll” och “säkerhet” det aktuella bygget i Kista hittills påvisat…! Hur många “personligt oansvariga” sticker sina egna huvuden i sanden här – och hoppas att inget händer innan de själva gått i pension…

Men kom ihåg – även pensionerade krigsförbrytare brukar få stå stå sitt ansvar så smånigom!

Rensa: Ut med det gamla tungrodda – in med det nya!

Alla är delaktiga – alla har ett ansvar
Byggblasket är mycket inne på personlig utveckling och ser detta som en förutsättning för bättre kvalitet och lönsamhet i branschen. Förändringen måste komma ifrån var och en… Ledarskapet måste skapa förutsättningar till detta! Vara lyssnande och tillåtande!

Hittade en intressant blogg av en personlig coach och inspiratör – som bl a uppfunnit ett ännu bättre ord är klimateriet, nämligen: EGOLOGISK. Denna bloggare har nu uppmanat sina läsare att anta en utmaning:

Boken: Rensa i röran

Rensa i röran – är bloggarens budskap.
Byggblasket som gjorde detta redan för ett par år sedan har ändå antagit utmaningen på nytt – för att rensa ut allt det nya som kom in i livet efter förra utrensingen av gamla energislukande och utrymmeskrävande “bra att ha”-saker.

Karen Kingston inspirerade även Byggblasket. De gäller nämligen att hitta argumenten och motivationen! Åtminstone om man skall bli effektiv och uppnå goda resultat i det man åtar sig…

Motivation kan köpas – på svenska – för 39 KR: Köp den till dig själv eller till din personal! Alt. köp den till din chef – så kanske du blir näste man/kvinna på turordningslistan! Då får du chansen att bli utrensad – komma ur byggbranschens rävsax – och utvecklas!
(Adlibris: Skicka bonus till Byggblasket!)

Ut med gamla pålagor och in med ny energi och livskraft!
Filosofin går ut på att göra livet lättare, kanske släppa taget om gammalt och göra plats för nya saker, ny energi och nya tankebanor. Byggblasket gillar idén! Jag ser ingen anledning till att begränsa synsättet till enskilda individers utveckling och fysiska ägodelar.

Det finns mycket att rensa ut även på det mentala och organisatoriska planet!

Byggnads var också tidigt ute och rensade redan för ett år sedan…
…då de rensade bort användningen av BLOCKADER – till fördel för frivilligheten! I gengäld har Byggnads fått ny energi med en modern syn på samarbete – i positiv anda, mindre rädsla och mer med arbetsgivaren gemensamma mål(?). Väl? Det är åtminstone så jag vill tolka ett inlägg av Byggnads igår – som svar till Fredriks blogg. Med Byggnads som föredömlig utrensare:

Fler i byggbranschen som har något gammalt skit att rensa ut?

• Dåliga ledare?
• Dysfunktionella processer?
• Lydnadsreflexen?
• Försvarsmekanismer?
• Offer-mentaliteten?
• MM!!!

Kanske kommer då kostnadseffektivitet och kundvärden som ett lönekuvert på posten?!!!
Möjligheterna är överhängande! Med nya funktionella synsätt och tankebanor – istället för en gammal ingrodd och dysfunktionell kultur! (Varning för FÖRBEHÅLLSLÖS Trading – dock – Det är dessutom inget nytt…! Och definitivt ingen genväg -från ansvar!)

Ni som ÄR nöjda med ert eget ledarskap eller era chefer och alltid ser er egen del i byggprojekten – och dessutom tar ansvar för detta… Åk hem och rensa ut nå´t annat energikrävande i helgen. Valfritt vad ni väljer att rensa ut därhemma! Men berätta gärna på måndag…

Får se om Byggblasket återkommer till den oplockade gåsen….nå´n dag. Det kanske räcker så här?

Fårkulturen är starkare i byggbranschen

… än bland får!

Att låta cheferna ta över ledarskapet
För byggbranschens del behöver jag nog inte utveckla denna ledarskapsfilosofi särskilt långt (Läs artikel!) Jag tror de flesta i byggsekten förstår liknelsen och hur det kan gå – när man låter chefer ta över ledarskapet…. över en skock får! Ha ha…

Ledarskap på blodigt allvar – eller bara på skoj?
Skillnaderna är att får redan har en “inbyggd” flockkänsla – och att fårhunden oftast bara behöver visa vägen! Ibland krävs även ett nafs i hasorna…

Ju bättre ledarskap vallhunden har desto färre konflikter med fåren och desto mer sällan uppstår blodvite! Byggblasket har själv beskådat motsatsen, dvs kuvade och osäkra ledare (vallhundar), som i sin aggressivitet och frustration, slitit upp hela köttstycken från lika kuvade underhuggares, dvs fårens, hasor! Ingen vacker syn – Inget vackert ledarskap!!!

Likheterna mellan fårvallning och byggbranschen är slående:

• Fåren håller ihop – det gör vi också (ibland) – mot arbetsgivaren alt. mot beställaren!
• Ingen säger ifrån – alla gör som de blir tillsagda med viss modifikation för grupptrycket och den bekräftelse som ligger i gruppgemenskapen.
• Sticker du ut blir du nertrampad – av de andra fåren i din flock (enligt Jantelagen för får)
• Fjäskar du för hunden är du ut i kylan – svartfot!
• Så fort hundjäveln (alt. arbetsgivaren) närmar sig – mobiliserar fåren och trycker ihop sig till en enda stor grå klump… som inte ens en rådig Border Collie kan tränga igenom!
• För enkelhetens skull bekräftar ledaren då hellre den grå kollektiva massan som en enhet – än varje enskild individ i den ihopklistrade fårskocken!
• Ingen tar därför heller personligt ansvar – inget urskiljbart ansvar i alla fall.
• Alla är offer – även fåraherden!

Och den som verkligen har kvalifikationer att leda flocken, dvs vallhunden – ligger (som i artiklen) bredvid och gäspar… – eftersom han eller hon inte kliat tillräckligt många ryggar – för att bli utsedd till chef! Än mindre till ledare!

Observera ledarskapets fallgropar – när det gäller fårvallning:

• Även får kan ha starka informella ledare – som kan sätta käppar i hjulet för vallhunden!
• Även vallhundar kan vara veka och konflikträdda – dessa individer blir heller aldrig ledare!
  …inte över får i alla fall!

Får får leda får! Men är det så klokt att låta får leda får…?
Att valla en skock får med stark flockkänsla är kanske som att leda bygggnadsarbetare på en byggarbetsplats? Med skillnaden att fåren inte har något fackförbund som tar strid mot vallhundsklubben! Men svarta får är för oss inget vi inte kan hantera – i vår bransch. Vi är vana! Dessutom ses ju faktiskt det mesta i antingen svart – eller vitt. Precis som i fårens värld (tror jag). Vår fåraktighet sprider sig därför långt in på kontoren och i styrelserummen! Eller kanske sprider den sig snarare därifrån och ut på våra byggen…?

Handen på hjärtat – varför låter vi inte en Border Collie leda byggbranschen?
Byggblasket som själv har erfarenhet ifrån såväl fårvallning (även med riktiga får!) som Border Collies (även riktiga!) VET att också en Border Collie tycker om att bli kliad på ryggen….

Skillnaden är att bordercollien aldrig kliar tillbaka! Han/hon tar hellre ansvar för sitt jobb!

Hellre tio vallhundar i fårskocken – än en fårskalle som ledarhund,
med detta eller detta kroppspråk – mitt under pågående “ledarskap”…

Ha ha – det nya året börjar verkligen på ett kul sätt – med chefer som bjuder på sig själva…
Byggblasket tackar och bugar! Här är ett annat inlägg på hundtemat: om okopplade dalmasar utan ledare.

Årets Kvinna – en Entreprenör!

Häromdagen skrev Byggblasket om hur ByggAi.se - som Byggblasket länkat till sedan begynnelsen – nu nominerats som Årets Innovation 2009.

Byggblaskets näsa för potential har åter bekräftats:

Bilden inlänkad/lånad från artikel i SDS:

Ett företag som Byggblasket redan berömt ett par gånger för sin framåtanda och sin strävan att vända förutsättningarna (omständigheterna…) till sin fördel är Finja Betong.

Finjas förmågan att komma upp med “rätt” saker i “rätt” tid omskrevs i Byggblasket senast i förra veckan. Förmågan att leverera prefabhus med nitroglycerin har också omskrivits…

EN förutsättning för framgång är ett gott ledarskap!

Finjas VD; Gull-Britt Jonasson, har nu utsetts till Årets Entreprenör 2009 i Skåne!
Inte för att hon är kvinna – utan för att hon är BÄST på att leda företag (antar jag)
(Okvoterat ledarskap!!! …de´ du, Gudrun Schymann… )

“Gull-Britt har i sann entreprenörsanda satt fart på sitt företag i en hård bransch med en vilja av …betong”.

GRATTIS GULL-BRITT! önskar Byggblasket – som inte alls är förvånat!

Gull-Britt är härmed också nomierad till Guldspiken!
(varför tänkte jag inte på detta tidigare…?  Kanske för att Gull-Britt är kvinna )
Utmanare är bl a de andra skåningarna: Mats Paulsson på PEAB och Zlatan samt icke-skåningen(?) Anders Stridh på Skanska (Johan Karlström and VICE får nog vänta till nästa års Guldspik – om de lyckats bevisa nå´t tills dess…mycket snack – lite hockey!).

Högljudda besvärligheter

Sync tar åter upp ett ur ledarperspektiv intressant “ämne” – den griniga majoriteten:
Hanteringen och bemötandet av griniga och klagande medarbetare. Detta ÄR viktigt – Kanske en av de viktigaste företeelser att kunna hantera om man skall göra något positivt för sin organisation. Hur bemöta och ta tillvara på gnällspikarnas engagemang?

Omvända eller respektera?
Kan vi som Sync skriver omvända gnällspikar – personer med kanske(?) en mer negativ livssyn - till att bl a uppfatta verkligheten positivare? Kan man överhuvudtaget omvända någon annan - ellr bara ändra på sig själv? Räcker det i så fall? Hjälper det om vi själva föregår med gott exempel och försöker uppfatta den del av verkligheten som också innefattar “gnällmåns” lite positivare? Kan vi respektera gnällspikarna och deras åsikter? Respekt är inget man kan kräva – det är något vi måste förtjäna – såväl “hönor som ägg”…

Kväva eller lyssna?
Kan vi premiera människor som säger sin åsikt först och främst – ge dom en möjlighet att också få framföra sin åsikt på ett respektfull sätt? Finns denna mölighet – och respekt för medarbetarnas åsikter, olikheter etc – på arbetsplatsen? Är din organisation en lyssnande och lärande organisation?

Management by Cake?
Varje person är unik – så det finns ingen mall för hur var och en skall bemötas. Här kommer just ledarens unika personliga egenskaper i ljuset! Hjälper det t ex med en spark i röven – rakt ut eller snett nedåt -för att tysta “högljudda obekvämligheter” och räcker det med tårta för att bibehålla övriga medarbetare lika tysta som alltid… Kan man som Sync undrar: bättre ta tillvara på engagemanget från den “griniga majoriteten”? Eller är detta en omöjlighet?

Byggblasket emotser tacksamt goda exempel från såväl “utsatta” ledare som från engagerade “gnällspikar”:

• Hur skall en bra ledare ta tillvara på medarbetarnas åsikter? Både de från den högljudda/griniga minoriteten och de åsikter som majoriteten håller tyst om…
• Hur kan en ledare ta till vara på en “jobbig” medarbetare som kanske också utgör en s k informell ledare och “inspiratör” på den aktuella rebtsplatsen?
• Hur får man med sig “gnällmåns”?
• Hur kan man ev påverka och utgöra ett föredöme(!) så att alla medarbetare klarar att också se det positiva i tillvaron?
• Vad tycker engagerade medarbetare SJÄLVA om ledarskapet, organisationens sätt att “lyssna” etc?
• Någon som känner sig träffad?

Kärnfrågan: hur stor del av “problemet” handlar egentligen om den självuppfyllande profetian:

• Hur många klarar egentligen av att fokusera på  s k “besvärliga människors” (jag hatar det uttrycket – kanske för att jag själv ju är så j-la besvärlig ) positiva sidor och tillgångar?
• Hur stor “skuld” har vi själva till beteendet hos de människor vi har någon form av relation till??? Hur mycket handlar egentligen om avspeglingar? Eller vårt eget sätt att bemöta?
• Vilka premiera du (eller din chef) på arbetsplatsen – zombiesarna eller de som kanske på ett klumpigt sätt(?) “försöker säga nå´t”? Kanske något VIKTIGT?!

Självrannsakan, självrannsakan, självrannsakan!

HUR BEMÖTER LEDAREN SJÄLV EN GNÄLLMÅNS? Med respekt och acceptans ELLER med rädsla och förakt? Vilka lyfter du omedvetet/medvetet fram i din organisation – de som enbart följer - eller de som också leder utvecklingen? OCH vad beror det i så fall på? Är du rädd eller är du orädd?

Utan självrannsakan kommer vi ju ingen vart! Eller det gör vi kanske? Kommer vi dit vi VILL komma? Uppnår vi organisationens mål? I så fall kan detta blogginlägg förbises! GRATTIS!

Nytt upprop: Bodrasismen – också en machofråga?

Smygläste bland kommentarerna på Byggnadsarbetarens hemsida – det var ett tag sedan sist. Nu är jag uppdaterad. Till min glädje ser jag att religionsfriheten är ett av de heta ämne som debatteras bland dagens byggnadsarbetare. Byggismen, ni vet…  Ja, nu diskuteras det om kollektivanslutning, tvångsanslutning – till kyrkan(!) och om omskärelse. Många fler insändare än de jag länkat till fanns i denna heta debatt om frihet kontra tvång!   ” Socialt tryck” var ett begrepp som togs upp ur olika aspekter – men kanske inte ur alla relevanta perspektiv…

SOCIALT TRYCK är ju just det Byggblasket anser vara ett hinder mot indviduellt ansvarstagande – samt utvecklingen av en SUND kultur baserad på sunt förnuft och personligt engagemang – mot branschens GEMENSAMMA mål, dvs inte enbart mot kollektivets – ELLER aktieägarnas(!) – respektive  “sub-mål”!

Via Byggnadsarbetarens läsareskribenter fick jag också reda på att växthuseffekten är en myt, vilket känns skönt att höra.

Men det som verkligen fångade mitt intresse på Byggnadsarbetarens hemsida var…¨
debatten om SMYGRASISMEN på byggen:
Stoppa bodrasismen, löd ett upprop med åtföljande debatt/kommentarer, om fackliga ombud som inte velat erkänna att den gängse benämningen på utländsk arbetskraft i byggbodarna är “polackjävlar”. Om detta stämmer vet jag inte, men fick senast idag höra en snickare säga följande: “Polacker…, ja, såna kan man inte kalla folk“.

Ett tillmäle riktat mot de s k bodrasisterna själva kom från en tredje insändare som också sade sig ha bevittnat bodrasismen som generellt förekommande på våra byggarbetsplatser.
“Revirpinkande småhundar” var hans benämning på bodrasister! Detta anser Byggblasket vara direkt kränkande – mot små hundar….

Ett annat citat från debatten om “bodrasism”:
“Om vi ska komma till rätta med bodrasismen, måste vi först erkänna att den förekommer.”

Ja! Precis som med ALLA våra problem så måste vi erkänna dem först om vi skall bli bättre!
I väntan på detta erkännande lägger jag nu även bodrasismen till MACHO-handlingarna – dvs under fliken JÄMLIKT. Då hittar diskrimineringsombudsMANNEN lättare bland dokumenten…

Bygghandling eller krigshandling

Bygglo-Mats – som tänker lääääänge innan han skriver (till skillnad från Byggblasket…) – skrev ett beaktansvärt blogginlägg om ledarskap. Han jämförde militärisk kadaver-disciplin med ledarskapet i byggbranschen – eller snarare i byggprojekt. Vi måste ha klart för oss när vi diskuterar ledarskap att byggbranschen kan betraktas ur åtminstone två olika organisatoriska perspektiv samt göra en DISTINKT skillnad mellan dessa:

• Företagsorganisatoriskt – bygg- och konsultföretagens INTERNA och inarbetade organisations- och kommunikationsform,
• Projektorganisatoriskt – ett team av ”handplockade” billiga organisationsmedlemmar som kräver samordning och TYDLIGA direktiv

Vår organisationsmässigt svaga länk – måste väl vara projektorganisationerna där vår kärnverksamhet bedrivs och som skall generera resultat – och kosing! Resultat genererar vi dock alltid…

En hårt styrd eller en flexibel arbetsgång?
Mats har en poäng i sina tankegångar när det gäller parallellerna mellan militäriskt ledarskap och styrning av ett byggprojekt. Inom försvars- eller krigsmakten kan man inte lämna saker åt slumpen(?) hur som helst – men det kan man i byggbranschen som snarast påminner om en enda stor slumpgenerator. Ibland blir resultatet också riktigt bra! Men vi vet aldrig i förväg när eller om vi kommer att lyckas… Det är det som är själva strategin!

Parallellerna mellan en bygghandlingar och krigshandlingar skulle kanske kunna exemplifieras så här:

• Väntetid uppstår: Staben har gjort EN miss i planeringen. En övning med skarp ammunition krockar med Mulleskolans utflyktsdag – i samma skog…
• Väntetid uppstår INTE: Vi upptäcker INTE vårt planeringsmisstag och med vår skarpa ammunition ”träffar” hela Mulleskolan ute i skogen… Vi blir klara i tid! Att vi “råkade” skjuta skogsmulle&co – upptäcks först i efterhand – och det var inte vårt fel!
• Fokus och kämparglöd tynar bort: För femtielfte gången under pågående manöver rullar Arkitektkopias lilla vita bil in på slagfältet – mitt i skyttelinjen – med nya (hittills hemligstämplade) handlingsdirektiv!

”Hold your fire! Reträtt! Omgruppera!  – REV. F-E-M-T-I-E-L-V-A, har anlänt!”  - Suck…….

• Motivation och kämparglöd återställs: genom att bjuda hela MANskapet- på tårta(!) – Tårta är ju den enda drivkraft vi byggare hittills lyckats identifiera!

Ledarskap är ett f-nskap som vi måste välja med omsorg!
Som respons på Mats tankegångar säger jag beträffande det interna ledarskapet inom företagsorganisationen: Nej, tack, ingen kadaverdisciplin!

Men i projektorganisationerna har vi nog en del att lära av militären och då kanske inte i första hand från ledarskapet – utan av hela arbetssättet! För hur svårt är det att vara ledare när allt är planerat i detalj från början??? Det gäller att inte studera ledarskapet SEPARAT från organisations- och arbetssättet! Det är då det blir fel!

Sync övergav idag sina privatkunder (tillfälligt hoppas jag?) och gjorde sen en ganska klockren analys angående militärisk organisation i byggbranschen (citat):

“I så fall tycker jag att militären har en föredömlig struktur med klar chain of command, tydliga roller och dessutom förstklassig kunskap om gruppdynamik. Sannolikt finns det mycket god kunskap om projektplanering (som i och för verkar skita sig plenty ganska regelbundet). En sak som oroar mig lite är att den stränga hierarkin, strikta strukturen och den underdåniga respekten (rädslan?) för den överordnade tar död på kreativitet och arbetsglädje. Jag har varit inne på det förut i andra sammanhang.

Å andra sidan verkar man inte ägna så mycket tid budgetarbete och prispressande. Det läcker iväg en del stålar och effektivitet i förhållande till insatt kapital är tveksamt. Våldsmonopol kan väl inte konkurrensutsättas men ett privat alternativ skulle nog sopa banan med försvaret. Jag vet inte men tror att det är så.”

Management by fear?
En annan sak att betänka är om man vill att saker och ting skall styras via rädsla – som även Sync var inne på och uppmanade Leckne.Olle att utveckla vidare… Kadaverdisciplin förustätter kanske en grundlägggande konflikträdsla – kanske både hos ledaren och organisationsmedlemmarna? Kom igen, Leckne!Konflikträdsla är i alla fall INTE en egenskap jag skulle eftersträva inom någon form av organisation eller ledarskap!!! Bojkotta konflikträdda ledare och organisationsmedlemmar – så är vi snart åter(?) på banan!

Transformerande ledarskap…
…skrev Viktoria så inspirerande om (citat):

“Vetenskapen talar för att det är det transformerande ledarskapet där man bygger upp den inre motivationen att faktiskt vilja prestera bra som faktiskt är mest framgångsrikt. Att liksom vilja göra något bara för att det faktiskt är roligt och givande att göra just det man är tillsatt att göra.”

Det borde skrivas in i varje befattningsbeskrivning: Arbetet består i att VILJA prestera bra samt i att ha roligt!

I krig uppstår ibland kritiska situationer – Inte i byggbranschen! Byggbranschen ÄR en kritisk situation!
Tänk också på att… även militären måste ju ha utrymme för flexibilitet, omprioriteringar och snabba beslut… I samband med dessa situationer kan det vara DIREKT OLÄMPLIGT att börja ifrågasätta eller dra igång fackliga diskussioner… Pang – du död! I kritiska situationer faller alltså ett tydligt ledarskap med åtföljande kadaverdisciplinen väl på plats!! Även en väl genomtänkt strategi kan ju omkullkastas, t ex när den lokala gerillan smyger på oss och bestämmer sig för att anfalla då vi minst anar det! På gott och på ont…

NÄR är det lämpligast/effektivast att MOBILISERA våra “styrkor”?
Den avgörande SKILLNADEN mellan militärens synsätt och byggbranschens är kanske NÄR vi giter mobiliserar oss. NÄR vi tycker att det är skarpt läge, dvs:

NÄR är läget SKARPT nog för att vi skall mobilisera oss? Är det:

• inför varje enskild aktivitet vi står i begrepp att företa oss ELLER är det
• först i efterhand när vi går igenom våra förluster ute på slagfältet och skall hänga den skyldige… och/eller när vi “tvingas” försvara vår heder t ex efter konflikten med Mulleskolan… ???

Byggsektens främsta LIKHET med försvarsmakten är nog ändå att båda verksamheternas hela existens kretsar kring – hur FIENDEN tänker!!!

Men… Hur tänker vi själva???

Vad kvinnor vill ha… MAKT eller Ledarskap?

SDS skriver att 96% av ledarna i näringslivet är män. Men även kvinnor har potentialen och även kvinnor vill ha makt, vilket bl a bekräftas av Viktoria i kommentar nedan. I Skåne hittar SDS hela 5(!) st kvinnliga VD´ar (eller hur man nu pluraliserar en VD). Byggblasket känner till åtminsone ett skånskt företag inom byggbranschen och med en kvinnlig VD – Finja Betong. Könet på en ledare bör kanske inte vara ett självändamål, men varför denna obalans??? Det verkar nästan som om det faktiskt ÄR ett självändamål – att ledarna SKALL VARA revirpinkande MÄN!??

Byggblasket undrade tidigare (och fortfarande):Handlar styrelseuppdrag, chefskap och ledarskap enbart om att vinna personlig makt? Eller finns det ett högre syfte som på bästa sätt även gagnar näringslivet?

I machodebatten kopplas ofta begreppet kvinnor och makt ihop?! Vad är syftet? Jag reflekterade tidigare idag över bloggnamnet: Kvinnor & Makt på va.se. Säkert en bra blogg med läsvärt innehåll – men vad menas egentligen med kopplingen kvinnor-makt? Är MAKT ett självändamål? Är MAKT en prestigefråga i könskriget? Är det personer som måste känna att de har MAKT näringslivet behöver? Eller är det personer med ledarskapskvalifikationer som behövs?

Och vad vill kvinnor/män själva ha? Makt eller ett kul och utmananade arbete – med bra lön? Eller vad? Observera att den individuella drivkraften inte nödvändigtvis är densamma som den innersta viljan… vilket kan leda till prioriteringsproblem såsom mellan “makt” och familj eller karriär och familj.

Men att ha kvinnor (eller män) i ledande ställning kan väl ej heller vara ett självändamål? Någon måste naturligtvis ta ledningen men jag är övertygad om att en stor andel av de män (och kvinnor) som idag har dessa positioner inte nödvändigtvis är de bästa ledarna, styrleseledamöterna eller cheferna. “Ledarskapet” kanske snarare är en MAKT- och prestigefråga – både bland män och kvinnor! En prestigefylld tävling som har mer med egot – än med de aktuella företagens visioner, mål, affärsidéer och kundvärden att göra…? Men det är kanske sådana personligheter – kvinnor som män – näringslivet behöver?

Maud Olofsson & co vill ge skattelättnader för börsbolag som tillsätter kvinnor i styrelserna. Vore det inte hälsosammare för närinsglivs-Sverige att ge skattelättnader för företag som anstänger sig att välja in rätt kompetens och kanske framförallt frisk blod i sina styrelser – kvinnor som män - istället för att ta in enbart de personer(=gubbar) som av gammal vana “frotterar sig” med varandra – alltjämt sedan skoltiden på Lundsberg…