Använd ryggmärgen!

Kanske tänker vi för mycket i byggbranschen?
Vi tänker så det knakar i stommaterialen. Vi tänker så att taken faller in som på korthus. Vi tänker så mycket att vi glömmer bort vad vi håller på med – och varför vi gör det! Stäng av hjärnan då och då och använd andra sinnen – så blir saker och ting kanske bättre?! Hjärnan är bara ett redskap, ett verktyg – som ibland/ofta hakar upp sig. (inte minst på Byggblasket…)

Den enklaste kommunikationen kommer från hjärtat!
Inget respektlöst kundkrypande… Den mest funktionella kundkommunikationen är enkel, rak, ärlig och möjligen övertydlig – men inte inställsam, undvikande och ohållbar… Inte genomtänkt och strategiskt heller! Bara rakt och äkta!

Kommunikation är som bekant att lyssna
Säger inte kunden själv nå´t så gäller det att lyssna på sig själv men inte på hjärnan utan på sitt inre – på sin “inre kund”. Den inre kunden sitter i ryggmärgen och kallas populärt: Sunt Förnuft!

Det sunda förnuftet sitter i ryggmärgen – på de som har en ryggrad!
Det sunda förnuftet kan i sin tur härledas till tidigare erfarenheter. Dessa erfarenheter kan hjälpa dig att ställa rätt frågor till kunden så att du sen får rätt svar att lyssna på. För att erhålla rätt input från kunden gäller det att ha ställt rätt frågor från början! De rätta frågorna hittar du också i ryggmärgen! Väl inkapslade – av försvarsreflexen som också finns där…

Vissa saker borde väl vara självklarheter!?
Fredrik skrev om kundbemötande häromdagen: “Kunderna måste bemötas bättre“. Det kan väl få motsätta sig (få kunder i alla fall ). Jag tänker inte heller motsätta mig – man kan alltid bli bättre (även vi som är fulländade…).

Är det inte just kundbemötande allting handlar om?
Visserligen vill vi ju att staten skall subventionera oss – men vem är det då som subventionerar staten? Jo, det är kunden det också! Till syvene och sist är det kunden som betalar hela kalaset. Det är kunden vi är beroende av för att få vår lön, våra vinster och bonusar och för att kunna betala våra underleverantörer – samt skatter! Hela byggbranschen existens kretsar kring det vi kanske negligerar mest, dvs kundbemötandet!

Hur kan vi INTE förstå vad ett kundvärde är? Eller ens vad en kund är…
Vi är väl alla kunder då och då?! Kundvärdet handlar om vad kunden tycker det köpa är värt – inte hur mycket vi lagt ner på produktionen! Inte heller vad vi som tillverkare tycker att kunden borde tycka om värdet på det levererade…

Att förstå kundvärdet samt att förmå att leverera detta(!) – det är kundbemötande!
Och sitter inte detta kundbemötande i ryggmärgen på var och en – ja då kan vi lika gärna lämna över HELA stafettpinnen till fuskbyggare och annat löst “yrkesfolk”!

Berra har rätt – också!

Berra kastar sig tappert in i Syncs lejonkula – gång på gång. Byggblasket kan inte annat än beundra honom lite för sitt envetenhet och sitt mod (?). Kanske har han inte konkretiserat så väl VARFÖR han är så arg på byggbranschen – men Byggblasket vet att han har rätt i sina påståenden om vad omvärlden tycker om branschen. Dessutom är jag ganska övertygad om att han lagt betydligt mer tid och engagemang på att lyssna på verkligheten – än vad t ex våra kära centerpartist har gjort. Dessutom har Berra utvecklats och nyanserat sig sedan han placerade sin första kommentar här på Blasket.

Mer intressant – för oss – är kanske frågan om också vi har utvecklats?
I dessa oändliga diskussioner med (eller mot) Berra på Syncs blog slår det mig hur mycket energi vi är beredda att lägga på att överbevisa EN enda person (som vi inte ens känner!) om att han har fel – än på att ta till oss de delar vi VET han har rätt i (oavsett vem han är och vad han varit med om!).

Varför inte lägga vår energi på att försöka göra något som gagnar oss själva – istället för att lägga all energi på att överbevisa en enskild person om att han har fel – vilket dessutom oftast är en omöjlighet från början! Hur “fel” denne än må ha…

Byggblaskets senaste forskningsprojekt har dock kommit till slutsatsen att Berra har rätt!
Genom att härleda Berras tes baklänges och med utgångspunkt ifrån Byggblasket själv blir resultatet entydigt:

Byggblasket satt längst bak i klassrummet – och tramsade(!) – under hela högstadiet och gymnasiet – och vad är Byggblasket idag? Byggare!

Berras tes om att byggarna satt längst bak i klassrummet stämmer således klockrent. V.S.B.

Ett kanske mer oväntat resultat av Byggblaskets forskning är följande:

• Läkarna satt också längst bak i klassrummet (!) samt att…
• Lapplisor har större mandat att handskas med underentreprenörer, att omedelbart ställa dem till ansvar samt bötfälla dem på plats – än vad de som satt längst bak i klassrummet har!

Byggblasket ansöker härmed om forskningsanslag för att fördjupa studierna kring:

• var i klassrummet lättkränkta blivande elektriker placerades samt
• om de lättknuffade havande parkeringsvakterna alltid satt längst fram och tindrade med ögonen – eller om detta är en skröna, och…
• på vilken rad i klassrummet forskarna satt – och drömde?

Projektbudget:
Beräknad kostnad för studien 1,2 miljoner kronor – varav 1,3 miljoner kommer att gå till Lunds Universitets administration av illegala bloggar…

Projektet är en del i Byggblaskets viktiga grundforskning:
Målsättningen med projektet är att skapa en vetenskaplig modell för beräkning av sittplatser i grundskoleklassrum för samtliga yrkeskategorier i samhället. Syftet är att kunna styra upp yrkesvalen redan i lågstadiet samt att möjliggöra tidiga prognoser för avgifter till och utbetalningsregler för A-kassorna.

Berra har MER rätt än Jonas P – i alla fall….
Kunder sitter inne med verkliga upplevelser och därmed en hel del gratisfeedback som vi kan ta till oss och tolka in i vår egen världsbild – om vi bara vill! Här finns mer underlag som stärker Berras tes om att många privatpersoner har synpunkter på byggbranschen och oss stackars byggare. Vad alla dessa kunder inte vet ännu är att de har fel! De älskar ju oss… egentligen. V.S.B.

Men vill vi öht ha feed-back?
Glöm inte att kundvärdet är kundens upplevelse av värdet på det h*n köpt – inte vår åsikt om vad kunden ”borde” känna och tycka om värdet! (Källa: Byggblasket Research)

Läs också:
Hurra en missnöjd kund! Eller i klartext (alá Sync):

Missnöjda kunder är förgörande för vilken verksamhet som helst och vi byggare behöver hjälp att förstå hur det upplevs från andra sidan bordet. Keep on rockin´Berra

Tolkningen av kundernas feedback är minst lika mycket värt – och betydligt billigare – än en några narcissistiska forskares tolkning av densamma… Hade vi lyssnat bättre på varandra och på våra kunder hade vi dessutom kunnat spara in på universitetens tungrodda administration! V.O.S.B.!

Byggbranchen släcker fler eldar än brandkåren!

En person som nyligen låtit totalrenovera sin lägenhet i centrala Stockholm – en person som tidigare aldrig haft affärer ihop med byggbranschen – trots att han är jurist… denna person sa till Byggblasket för en tid sedan att han var helt förbluffad över dysfunktionaliteten, ineffektiviteten.

Totalt sett är han och hans fru nöjda med valet av hantverkare bl a eftersom denne åtminstone är snäll, tillmötesgående och faktiskt gör ett engagerat jobb med bra resultat(!) – dvs när han och hans folk väl är på plats.

Under renoveringstiden (dvs den planerade renoveringstiden) bodde familjen i en lånad lägenhet. De tre månaderna som jobbet skulle ta blev till halvår. Halvåret blev till 10 månader. Sen blev paret tvungna att lämna den tillfälliga lägenheten och flytta in på bygget – med sin ettåring och frun höggravid. Hur det gått sen vet jag inte… men den unge juristen som själv arbetar med finanser och bolagsutveckling sammanfattade på ett träffande sätt just den problematik som Byggblasket själv försökt kräka upp och knyta ihop under ett års tid.

Orden klingar ännu i Byggblaskets öron och tiden är nu mogen att avslöja juristens sanning om verksamheten i byggbranchen (citat):

Jag fattar inte hur byggföretagen får det att gå ihop – det enda dom verkar syssla med är att åka omkring och släcka eldar hela tiden!

Mer än så fattar ju inte en jurist men…
Detta är alltså symptombilden – kort och gott. Den ÄR dessutom sann! Jag tror de flesta i branschen känner igen sig…? Vi släcker ju faktiskt eldar en stor del av arbetstiden. Och inte ens det är vi särskilt bra på!!!

Nu till det verkliga problemet:
Att bota sjukdomen! Att bota de GRUNDLÄGGANDE orsakerna till det sjuka! Till dålig kvalitet, till kortsiktigt tänkande, till prisdumpning och JA-sägande, till dålig planering och dålig prioritering etc. Till varför vi ägnar så stor del av vår arbetstid – och våra urlakade budgetar – till just eftersläckningsarbete!!!

Med anledning av de sista tiden debatt om centerpartister och brist på konkurrens. Vill jag bara utfärda en varning:
Häng inte upp byggbranschens hela sjukdomsbild på den utländska konkurrensens vara eller inte vara. Ännu mer konkurrens och pressade priser skulle sannolikt enbart bidra till att trigga sjukdomsförloppet. Tyvärr!!!!

Personligen är Byggblasket för fri konkurrens. Är vi med i EU bör vi anpassa oss illa kvickt – innan det är för sent, men…
Problemet med byggbranschen är att varken svenska eller utländska byggföretag är mogna att ta ansvar för kvalitet och kostnadseffektivitet – ens utan konkurrens! Hur skall det då funka med ökad press? Med erfarenhet av utländska byggbolag både i Sverige och utomlands vill jag gärna utveckla till VARFÖR ökad utländsk konkurrens inte är botemedlet.

Vi måste först ägna oss åt självhjälp!
En naiv politiker kan jag ha överseende med – men om erfarna branschföreträdare inte förstår att konkurrensmedlen idag i första hand måste bestå i kvalitet, dvs engagerade, motiverade och ansvarskännande medarbetare(!)- inte i prisdumpning! Då blir jag mörkrädd…

Oseriös konkurrens/upphandling förekommer redan på bred front i byggbranschen – både med och utan utländsk blod – och är ett av de fenomen som förstärker det sjuka och dysfunktionella. En del skyller på konjunkturen – andra på beställaren… Även de som är lika goda kålsupare i sina respektive roller som såväl uppdragstagare och beställare… Fråga t ex en underentreprenör till de större svenska byggbolagen! (Byggblasket skulle vilja fråga alla underentreprenören varför de är så rädda för att sätta gränser? Dåligt självförtroende, brist på självtilit?)

Varken svenska eller utländska företag i Sverige har lyckats särskilt bra på att skapa kundvärden eller samhällsvärden de senaste åren.
Problemet ligger inte i nationaliteten! Det är en för simpel och naiv utgångspunkt. Flera tyska byggföretag har t ex kursat i samband med svenska bostadsbyggen. Till vilken samhällsnytta? Till vilken kundnytta? Möjligen har en och annan mellanhand tjänat sig en hacka på prisdumpningen – men knappast kunden och samhället. Det är detta politikerna måste förstå om de vill både sitt eget – och samhällets bästa!

Jonas, hör du mig?
Du och alla andra gör bäst i att inte förknippa konkurrensfrågan med just byggbranschens ineffektivitet – sköt den frågan separat, tack! En sak som både Byggblasket och Hans Tilly m fl verkar rörande överens om
Läs också den heta debatten bland kommentarerna på Sync

Kollektivtrafiken nu med förbättrad service

I takt med att inlandsisen nu breder ut sig minskar också dödligheten i trafiken. Kanske för att folk inte vill gå ut och frysa i den globala uppvärmningen…

Kommer inte Mohammed till berget så får berget komma till Mohammed!
Om kunden uteblir och de potentiella dödsoffren hellre sitter kvar hemma i sin stugvärme… än att gå ut och leka måltavlor. Vad göra?

Kollektivtrafiken kör ny drive
Den senaste kollektivtrafikstrenden är att hämta upp kunden på plats, dvs där kunden är – och inte vice versa. Passagerarna skall inte behöva gååååå ända till bussen eller tåget. Potentiella dödsoffer behöver heller inte anstränga sig och gå utanför dörren.

Såväl bussen som tåget kör numera ända fram till dörren – och en bit till… Taxi kan kamma sig!

Don´t call us we call you…
Kanske kan vi i byggbranschen lära oss lite om dessa affärsidéer? Vi kanske bör passa på att se över våra kundvärden – medans cheferna är upptagna med att lära sig kommunicera med varandra och att samarbeta – med får…

En grupp i samhället är dock mindre nöjda med utvecklingen…
Självmordskandidater får nu vänja sig vid de nya flexibla, kundanpassade rutterna från kollektivtrafikens sida. Samtidigt som tåget kan dyka upp – när och – där du minst anar – är risken stor att det uteblir från platser du trodde du kunde lita på att de skulle passera….

På järnvägsspåren kan självdöende kandidater numera bli liggande i drivor tills de självruttnar – och orsakar ännu fler miljöproblem!

The Five Zeros… En riktig skrattsalva!

Läser i Byggvärlden om hur Skanska genomför ETIK-TRÄNING med sina ledare. Detta sannolikt ganska svettiga träningspass skulle räckt långt som dagens humörhöjare på Byggblasket. Men håll i hatten – det kommer mer…

Det är inte dagens ledare som utbildas – utan MORGONDAGENS. Var Skanska hittat dessa ledare framgår inte av artikeln…. Så nu till det RIKTIGT roliga (i väntan på morgondagen…):

Five Zeros – som träningspasset handlar om – står för:

• noll miljöincidenter,
• noll förlustprojekt,
• noll olyckor,
• noll defekter och
• noll oegentligheter.

…..
…..
…..
…. (snyft)

Byggblaskets skrattkramp börjar släppa – nu till allvaret:
Bonusavdrag för de som inte uppnår de ”mjuka målen”. Vilka dessa mål konkret är framgår inte – men kanske det är att undvika OEGENTLIGHETER(?). Byggblasket undrar… Finns i så fall alla förekommande oegentligheter SPECIFICERADE i förväg – eller skall dessa avgöras i EFTERHAND (jfr LEX inom sjukvården)?

Från att – enligt Byggblasket – vara en visserligen skrattretande men ändå en vision värd att ta på allvar (bättre än att blunda för sina problem) övergår artiklen till att göra Byggblasket RIKTIGT trött… :

Men i Sverige är etikproblemen faktiskt mindre än många tror. Åtminstone enligt Skanskas vice vd Tor Krusell.
– Jag tror att allmänheten ser branschen som värre än vad den är. Men man måste ändå fortsätta jobba med frågan naturligtvis, säger han.

Vad Tor Krusell försöker säga här måste vara att Skanska tänker “spela med” trots att de inte fattat någonting…
Har du inte läst – eller förstått – Byggblasket, Tor Krusell?
Allmänheten är branschens kunder/slutkunder och finansiärer!!!. Det “många tror” är faktiskt allmänhetens åsikt som också återspeglar VARUMÄRKET – Det är INTE Skanskas vice VD´s åsikt som skapar varumärket!!! Uttalandet bekräftar bara att allmänheten har RÄTT!

T o m Gudrun Schyman har förstått Byggblaskets budskap!
Så länge Gudrun Schymann kan utnyttja byggbranschens utskällda varumärke som valfläsk - så länge har vi etikproblem! Och många andra problem! Tor Krusell serverade här just EN av de berömda BORTFÖRKLARINGARNA (även om denna inte ens var någon förklaring…) som Engman/Schyman sannolikt syftade på i sin debattartikel i Expressen i söndags, när de skrev:

Det enda kreativa reaktionen på larmrapporterna är bortförklaringarna.

Skanskas Creative Director , alias VICE VD, exemplifierade just detta…

I rättvisans namn vill Byggblasket framhäva att Johan Karlström (Skanskas RIKTIGA VD) också säger att Skanska åtminstone delvis dragit sig ur horträsket (åtminstone det ryska…):

Vissa marknader och kunder tackar man helt enkelt nej till. Skanska har exempelvis dragit sig tillbaka från Ryssland, eftersom bolaget ”inte vill spela på det sätt som krävs där”, som Johan Karlström uttrycker det.

Ett FÖREDÖMLIGT exempel på PRIORITERING!!! Jag antar att det är positivt med tanke på andra stora projekt som Skanska vill ta sig an. Så grattis, Skanska! Till åtminstone ETT stort kliv i RÄTT riktning!

Innan BYGGBLASKET återgår till NU’et – undrar jag om Skanskas s k ETIK-TRÄNING är ett spel för gallerierna eller om den kommer att leda någon vart – IMORGON? Knappast något som kvalificerar till GULDSPIKEN IDAG – För HUR funkar Skanskas ledarskap IDAG…

Tack, Skanska –  för vattnet på Byggblask-kvarnen!

Hur PRIORITERADE dom här? LEX Femtielva…

Att prioritera är INTE fult – inte oetiskt. Faktum är att vi alla prioriterar hela tiden, ofta på det omedvetna planet. Att prioritera är normalt, till och med nödvändigt. Vi kan inte göra/vara allt samtidigt. Personligen har jag bland annat prioriterat bort livet som miljardär på en paradisö i Söderhavet! Det ni – det är få förunnat

När ordet PRIORITERA börjar smaka illa är kanske framförallt i sjukvårdssammanhang. Klart måste även här prioriteras och det har det säkert också gjorts  sedan urminnes tider – m h a kompetens, hjärna och magkänsla hos personalen! Nä, problemen med prioriteringar är när hjärnan kopplas bort från själva förfarandet, från processen. Att prioritera med sin egen hjärna och magkänsla är en sak – att prioritera efter en FÖRUTBESTÄMD och generell mall är en helt annan sak. Det är då det blir oetiskt…

Byggblasket varnar härmed känsliga läsare från att klicka på denna länk till artikel i SDS om hanteringen (bortprioriteringen!) av en svårt influensasjuk man. Den som redan är MÖRKRÄDD när det gäller sjukvården riskerar men för livet – efter att ha läst denna artikel: HÄR
Uppdaterad 2/11: Som om inte det vore nog… – ett annat skräckexempel, från Astrid Lindgrens Barnsjukhus: HÄR (hade jag varit Astrid Lindgrens släktingar hade jag tagit bort hennes namn från det sjukhuset)

LEXA mig hit – LEXA mig dit
Att vårdpersonal riskerar EN patients liv tillhör i normalfallet det normala… Inget vi längre höjer på ögonbrynen för – dvs när det INTE är pandemitider. Men att i dessa svin-tider även riskera alla andras liv kräver en särskild LEX. Att så svårt sjuk och med så sannolika symptom gång på gång refuseras av vården som slutligen – i maskopi med SOS Alarm – VÄLJER att också riskera FLERA andra personers liv och hälsa. Inte bara en taxichaufförs och dennes tre andra i andra sjukdomar sjuka personer – utan också på de personer som av olika skäl kan komma att behöva vård i konstgjord lunga framöver – när denna nu, av märkliga prioriteringsskäl, “råkar” vara upptagen…

Vad har en taxichaufför att lära ut till vården? -Allt! Allt om prioritering och sunt förnuft!
Den enda som gjorde RÄTT här var faktiskt taxichauffören – han prioriterade m h a sunt förnuft! Han prioriterade den dödssjuka mannen framför hämtningen av den fjärde färdtjänstpatienten (och kanske räddade livet på denne?) för att köra den influensasjuka mannen mer eller mindre direkt till en konstgjord lunga.

OK, influensamannen är ju medelålders (en ganska låg-prioriterad livsform) – hade det varit ett barn hade säkert prioritering skett annorlunda. (Uppdaterad 2/11: Detta trodde jag i mitt enfald – i fredags – idag vänder det sig i magen när jag läser om prioritering av just barn vid Astrid Lindgrens barnsjukhus. Astrid Lindgren själv vänder sig säkert i graven! Fy faaaaan!)

Just därför får vi nu hoppas att inte nästa patient ÄR ett barn – den konstgjorda lungan i Lund börjar nämligen bli fullbelagd!  Kanske p g a just “prioriteringar”…

Byggblasket undrar: HUR i h-vete prioriterade dom här?

Och på tal om effektivitet och funktionalitet – ett konstruktivt förslag:
Hade det inte varit bättre (och säkrare) att upprätta ett kölappsystem till den konstgjorda lungan och skippa alla förvirrade och kostsamma mellanhänder. När det är din tur till lungmaskinen och du verkligen behöver den – då har du tur !!!(precis som som det brukar vara i vården).
Om du när det är din tur i kön INTE är i behov av konstgjord lunga – ja, då är det bara att ställa sig sist i kön och hoppas på bättre tur nästa gång…

Sjukt? Inte sjukare än vården! Och sannolikt mer funktionellt! För att inte tala om effektivt – kostnadseffektivt!

OBS! Efter uppdatering 2/11 med anledning av en 3-årings död efter att ha nonchalerats av vården: Jag brukar göra jämförelser mellan sjukvården och byggbranschen ur funktionalitets-, ansvars- och effektivitetsperspektiv mm. Idag vill jag dock göra en distinkt åtskillnad; byggbranschen kan INTE jämföras med kulturen vid Astrid Lindrens Barnsjukhus – inte ens vid djursjukhuset i Malmö tror jag man kan sjunka så lågt som personalen vid Astrid Lindgrens djursjukhus lyckats. Nedanstående jämförelser har därför inget med just detta s k barnsjukhus att göra !!!

Vad är då skillnaden mellan sjukvården och byggbranschen?
Jag skojar inte! Det finns en väsentlig skillnad…
Båda branschers kärnverksamhet går visserligen på autopilot mesta tiden – enligt givna program, mallar och system. Det funkar OK fram tills någon annan påpekar en brist – därefter kopplas det tunga artilleriet in i processen:

• hjärna,
• problemlösningsförmåga och
• ansvar – samt inte sällan
• jurister –  som inte förstår sig på verksamheten eller kundvärdet – men väl på paragrafer och skadestånd!

Vi sätter åt varandra om det går att hitta en skyldig och när det är klart gör vi kanske aldrig mer om det specifika “lilla” misstaget, utan fokuserar glatt framåt – på nya fadäser! Och för sjukvårdens del på ett efterlängtat nytillskott till den ständigt växande LEX -samlingen. LEX står för den RETROAKTIVA styrningen av vårdfunktionen: Först gör vi fel och sen kollar vi upp OM det verkligen var ett fel! Denna sista “städrutin” funkar faktiskt riktigt bra! Bättre än i byggbranschen!

Enligt Byggblaskets överslagskalkyl (jfr: offert) kommer det bara att ta några hundra år innan LEX-samlingen är komplett så att de som DÅ arbetar inom vården vet hur den skulle ha fungerat…IDAG!

Så vilken ÄR då skillnaden – mellan vår byggbransch och sjukvården?
Jo, skillnaden är att i den ena branschen VET vi INTE om vi skall skratta eller gråta åt eländet. Angående den andra branschen kan vi däremot LUGNT sätta skrattet i halsen – så mycket VET vi!

Spotta och skölj!

Prioritera gärna men koppla först ur autopiloten – och in hjärnan samt det personliga ansvaret!!!

Kundvärdesskola: Vad ÄR kundvärde? Och varför?

Har nu tagit del av Berra-Sync-konflikten  Jag har svårt att mäta mig med Syncs produktivitet och kreativitet(!) men det är ju ingen tävling… Sync har nu med råge hunnit ge sig in i den byggistiska mytologin och belyst en del tänkvärda frågor kring privtakunder – Läs även om myterna(?) kring svartjobb respektive maskinfetichister. Privatkundernads talesman Berra har kommenterat och berömt både Sync och Byggblasket! Jag tackar och bugar och meddelar att det finns fler som tänker som oss – skillnaden är att de andra antagligen försöker sköta sina jobb istället för att – som Sync och jag sitta framför datorn och beklaga oss över byggkulturen…. Jag hoppas i alla fall att det är det de andra gör – samt LÄSER våra bloggar!

Nu känner jag själv ett uppdämt behov av att gå till botten med den grundläggande uppgiften för alla organisationer (utom vården): Att skapa kundvärde! Frågan är om bäst och effektivast gör detta genom att stånga oss blodiga i försök att omvända kunderna – ELLER genom att omvända oss själva och våra synsätt? Vad tycker NI???

För att förstå kundvärdet måste man först fatta VARFÖR man har en kund
En kryptisk bild – på en PDF från biblioteksföreningens hemsida – föreställande en trappa antyder att KUNDVÄRDET INTE nödvändigtvis behöver bero på HUR du utför något. Tänk på det alla ISO-slavar! Till och med en bibliotikarie förstår att målet är viktigare än medel…

Kundvärdet framställs istället som att det är relaterat till VARFÖR du utför något och naturligtvis till det fysiska RESULTATET av det du utfört. Detta låter ju vettigt tycker jag, så jag står fast vid denna min egen tolkning av bibliotekets bild på kundvärde… Gör gärna en egen HÄR sid 3
Men viktigast är väl ändå om kunden GILLAR det du gjort? Och tycker att det var värt 4,8 miljoner. Annars kan de ju iofs bara lämna tillbaka boken…

Från Luleå tekniska universitet skriver man bl a: ”I affärer handlar allt om kundvärde!”
Forskare som begriper sig på affärer(!) så´na gillar Byggblasket – som härmed hjälper till att sprida en del av resultatet.

För att skapa kundvärde måste man sen också ha en kund (minst)!
Eftersom vi i byggbranschen INTE kallar våra kunder för kunder så har vi inga kunder! Fram tills idag har nog ingen förstått varför det tjafsas så mycket om kundvärde. Förstå kommer ALLA (som läser Byggblasket) att göra om en stund, men för att öka förståelsen för de läsare som råkar vara byggare rekommenderas att ni tänker ordet ”beställarevärde” när ni läser ordet ”kundvärde” nedan(!). Jag själv föredrar att använda/skriva ordet kundvärde – precis som resten av världen gör. OK, – tyst i klassen! Nu kör vi:

1. Vad är VÄRDE?
De smarta norrlänningarna i Luleå skriver:

”Värde-ett relativt begrepp, den egentliga meningen är ”upplevt relativt kundvärde”. Kunden bryr sig inte om hur dyr produkten varit att utveckla – det handlar om kundvärdet och vad de har att jämföra med! Kunderna förväntar sig ett stadigt ökande kundvärde”

2. VARJE nöjd kund ger ett bra rykte… (Upps…, varför har ingen sagt det tidigare? Vad är förresten  RYKTE?)
Intressant tyckte Byggblasket det var med denna beskrivning av vad som (enligt Luleåarna) påverkar kundvärdet under kundens/processens olika faser: (vad kunden bör uppleva/känna/tycka under respektive fas – eller om man hellre vill: vad vi bör skapa för för bild av oss själva och upplevelse för kunden!)

• Spekulant -image, trovärdighet, uthållighet (BB: ju fler rävar bakom öronen desto trovärdigare!?)
• Köpare -kundvärde, TYDLIGHET, trygghet (BB: Kommunikationen....)
• Mottagare -PRECISION, leverera rätt, i tid och på rätt sätt (BB: Ett gott skratt förlänger livet)
• Användare -kvalitet -upprätthålla värdet över tiden på FÖRVÄNTAT sätt (BB: Kommunikationen...)
• Avvecklare -återbruk-HÖGT ”RESTVÄRDE”, maximalåtervinning, minimal miljöbelastning (BB: Kundens kostnad kontra kvalitet, underhållsaspekter och marknadsvärde...)

 

3. Först skall det alltså krängas - sen skall kunden till råga på allt bli nöjd…
Luleåarna skriver vidare att det gäller att analysera hur värdet kan ökas under de olika faser då kunden går från spekulant till köpare, mottagare och användare samt såsmåningom avvecklare(?). I början handlar kundvärdet om att attrahera kunderna – men SEN kommer utmaningen: att göra kunden nöjd med det han/hon köpt!!!
 

”Varje nöjd kund ger ett bra rykte – en källa till nya affärer!”  säger dessa pedagogiska norrlänningar – och Byggblasket hade kunnat säga detta lika bra själv!

Om ni hängt med så här långt och fattat tankegångarna så kan vi kanske enas om att kundvärdet är ett mått på kundens upplevelse av det som levererats. Kundvärdet kan också variera med kundens upplevelse av hela processen (de olika faserna). Det kan nog ryktet också…

Relationen mellan kundvärdet och HUR kunden faktiskt upplever och KÄNNER har jag även tidigare haft som en av mina sanningar. Idag blev den mer eller mindre bekräftad via denna artikel jag hittade på Internet. Fler kloka forskare finns – i Karlstad (som i princip också är Norrland):

4, Den totala tjänsteupplevelsen
Den internationella tidskriften, Managing Service Quality, har delat ut ett pris till Sara Sandström, Peter Magnusson, Bo Edvardsson och Per Kristensson, vid Centrum för Tjänsteforskning vid Karlstads universitet, som beskrivit en modell för hur kundens upplevelse av en tjänst påverkas av både funktionella och känslomässiga aspekter – “den totala tjänsteupplevelsen”. Modellen handlar om att man flyttar intresset från produkten eller tjänsten i sig till användaren. Karlstadsforskarna menar att för att få tjänster och produkter som folk vill köpa måste man förstå att väga in flera aspekter utifrån användarens situation.

Citat: ”Upplevelsen av en tjänst är formad av samspelet mellan funktion och känsla och är viktigt för att förstå kundbeteenden. Den här modellen förklarar det som skapar värde för kundens totalupplevelse. Jag tror vi får nöjdare kunder om vi ser nyttan av att använda den här modellen när vi utvecklar en tjänst eller produkt”, säger Sara Sandström. Hela artikeln HÄR.

BYGGBLASKETS KUNDVÄRDES-LATHUND:

• Hur vet vi då vad kunden upplever? Lyssna på dem(!) eller läs HÄR.
• Hur MÄTER man en persons upplevelse? Bra fråga, Byggblasket… En upplevelse avspeglas sannolikt genom kundens KÄNSLOR och agerande. Kundvärdet har således INTE lika mycket att göra med VAD kunden säger – utan mer med HUR kunden KÄNNER och bör kunna “mätas” genom hur kunden UTTRYCKER/VISAR sina känslor, t ex enligt Byggblaskets känslomått-skala från missnöjda till nöjda kunder:

Alt 1. Kundens känslor: lätt nedstämdhet, irritation, aggressivitet, frustration, panik, OCH depression

Hur den som saknar empati ändå kan känna igen dessa känslotillstånd – hos kunden: du hör 10 ggr per dygn – i din telefonsvarare - att kunden skriker, gråter, svär, hotar eller (om det är en privatkund) skjuter sig själv och sin familj (fast i omvänd ordning!) – eller du börjar svettas varje gång du skall kolla dina mail….

Alt 2. Kundens känslor: nöjdhet, tacksamhet, glädje, lycka ELLER eufori 

Hur den som saknar empati ändå kan känna igen dessa känslotillstånd – hos kunden: du har glömt vad kunden hette, hur han/hon såg ut och har aldrig hört dennes röst – du själv visslar under din vakna tid på dygnet och ler förnöjsamt över saldot på bolagets – samt ditt eget bankkonto – du får dessutom aldrig ont i magen bara för att du hör ett motorcykelgäng närma sig när du går ut med hunden en sen kväll…

Källor och länkar:

• Byggblaskets reflektioner och filosofier samt
• http://www.smelinkweb.com/ImageLibrary/114/Gratis%20design.pdf
• http://www.biblioteksforeningen.org/konferens/Konf2005/vardbibliotek/relations_marketing.pdf
• http://www.ctf.kau.se/Serviceinnovation/Artikel090218.pdf

Hur viktig är kundens upplevelse? Någon som bryr sig?

Efter Berras kommentarer, uppmaning till branschens och uppdrag till Byggblasket samt Byggblaskets svar i samband med inlägget: Byggismen. Läsvärt är också det Sync har skrivit om bl a spöstraff och privatpersoner som bygger och tar risker – med eller utan byggfirma…

Jag har nu också roat mig med att lyfta ut några “talande” kommentarer -som bl a beskriver kundvärden och varumärket bygg – från en artikel om nybyggda hus – ibland ur sitt sammanhang samt något redigerade. Läs därför ALLA kommentarerna i sin helhet inklusive de insändare som är nöjda med bl a Älvsbyhus som artikeln i SDS handlar om.

Jag har valt att fokusera på de insändare och fraser som beskriver kundvärdet och varumärket och pekar på de saker som vi måste förbättra om vi vill ha ett bättre rykte, inklusive förmåga/vilja att skapa KUNDVÄRDEN. För det VILL vi väl???

Redigerade kommentarer i urval:

• Några utvalda ord som kanske kan beskriva varumärket byggbranschen:

”Fuskare”, ”Bransch utan moral”, ”Hatad bransch”, ”Klåpare”, ”Rutten bransch”, ”Skojare”….

• Ett par signaturer som ger oss ett mått på skapade kundvärden:

”Lurad”, ”MISSNÖJD”, ”Lurad kund”
(I rättvisans namn: det fanns också ”Nöjd kund” bland kommentarerna, men det är inte dessa kunder vi utvecklas lika mycket av!)

Kundperspektiv:

• ”Så mycket besvär och stress som vi har fått utstå under byggtiden samt efteråt med alla byggfelen, har jag aldrig varit med om.”
• ”Säljarna på säljkontoret vill bara kränga så många hus de kan, utan att bry sig om vad som händer efteråt.”
• ”Billiga hus??? Det tycker inte jag! Ska man inte kunna förvänta sig att få ett felfritt hus för dessa pengar?? ”
• ”Många som vill lura unga familjer att köpa nytt brukar utnyttja billiga och inte så bra husföretag.”
• ”Den samordning som skulle ske var obefintlig. Det gäller att ha koll själv.”
• ”De markentreprenörer som användes visste inte vad de gjorde.”
• ”Fortfarande är inte alla relationshandlingar överlämnade!!”
• ”Större skojare får man leta efter! Han “sålde” en carport enligt visningsvillan, men levererade en egen variant via underentreprenör. Den såg helt annorlunda ut.” (Byggblaskets kommentar: Jfr Stenhuskänsla respetive bättringsmålande hästskojare)

Tacksamma och nöjda icke-kunders perspektiv, dvs också varumärket(!):

• ”skyll er själva… – en annan är nöjd med 1800talsstugan! finns inte bättre hus att bo i, inga instängda mögelbomber med en halvmeter tjocka väggar här inte..”
• ”Att hus byggda efter år 2000,är inte felfria eller hälsosamma att bo i alltid. Jag har hört sägas, att de bästa husen, hälsomässigt, bör vara byggda före -60-talet.”
• ”Fy f-an säger jag bara stakars människor som får leva med detta och ha miljoner i skulder för ett skithus. Jag är tacksam att jag bor i ett gammalt hus som vi själva gjort tillbyggnad med pålitliga hantverkare har ju drömhuset nu! Det finns faktiskt pålitliga utlänska hantverkare undersök!”
• ”Tur att man själv bor i ett gediget hus från 50 talet.”
• ”Jeg ville ikke røre et hus opført efter år 2000….. Bare vent….om 10 år, så er der investeringer = 0, da huset er helt usælgeligt pga fugtskader og dårligt indeklima. Det bliver en meget fattig generation af husejere i det svenske….”

Kunders (och andras?) syn på byggbranschen:

• ”Det är branschen som helhet som är rutten! Ingen yrkesheder bland byggarna! Lite utbildning om yrkesheder och moral tror jag hade gjort susen! ”
• ”Duktiga hantverkare och nöjda kunder, i Nangijala kanske”…
• ”Det finns säääääkert skickliga hantverkare och ärliga husförsäljare, det är bara konstigt att vi inte stött på några av dessa under tiden som vårt hus byggdes.”
• ”De som arbetar i byggbranschen saknar all moral och empati. Hantverkarna saknar yrkesstolthet och utför undermåliga arbeten, entreprenörerna slarvar och byggbolagen anväder urusla men billiga byggmetoder och material XM, XCC, Xanska, Xbyhus etc gör allt för att blåsa sina kunder.
• “Kunden har alltid rätt” får man lära sig på marknadsföringsutbildningen… detta gäller dock inte i byggbranschen.”

Kunders syn på företagen:

• ”J-a Xbyhus!”
• ”Det är inte bara Xbyhus som är usla utan de allra flesta byggbolag!”
• ”Jag är glad att vi inte valde XB Hus i alla fall.”
• ”Det finns andra husleverantörer som har samma problem. XeneHus i Skåne brottas med stora problem i Tygelsjö, Lomma och Lilla lomma. Mängder av anmärkningar i slutbesiktningarna som inte åtgärdas. I stort sett omöjliga att få tag på.”
• ” I mitt fall processar jag mot XM och sämre och mer nonchalant bemötande får man leta efter. Skäms XM ”
• ”Måste bara säg att vi är evigt tacksamma att vi inte FICK köpa ett Xbyhus! Efter att vi ställt vissa frågor om deras hus sa säljaren att han inte ville sälja huset till oss för vi ställt så många frågor!” (Byggblaskets kommentar: ha, ha…. jobbiga kunder som vill VETA vad de får för sina pengar? Såna kunder kan vi väl vara utan…)

Konstruktiva förslag:

• ”Jag skulle absolut anlita en egen besiktningsman,som är godkänd,och inte anlitad av säljaren,det är en bra början,värt pengarna.”
• ”Lösningen är enkel. Alla bojkottar från och med nu Xbyhus.” (Byggblaskets kommentar: Undrar hur länge det dröjer tills kunderna bojkottar HELA branschen?)
   

Reflektioner:

• “Har man köpt ett nytt hus, så skall det väl för f-n hålla åtminstone i några årtionden och inte strula innan man ens flyttat in”
• ”Om du köper en TV som är billigare än de andra, accepterar du då att 8:an på fjärkontrollen inte fungerar, eller att det låter oljud varje gång du byter kanal, eller något annat trasigt?”
• ”Vi borde ha en konsumentorganisation värd namnet som tog tag i det här. F.ö. så anser jag att i likhet med produkter som bilar, TV, och vitvaror där producenterna sköter sin egenkontroll själv också bör gälla typhustillverkningen. Eller ska vi ha det så att när en ny bil levereras ska den besiktigas av köparens besiktningsman som också besiktigar tillverkningen.”

Spotta och skölj!
Räcker inte ovanstående från att vakna upp en självgod dvala (eller förlamande maktlöshet?) – så finns här ytterligare KUNDPERSPEKTIV och HÄR!!! Eller har kunden alltid FEL i vår bransch? Eller ser vi inte beställaren som en kund???? Kanske det som är det grundläggande felet när det blir fel…

Försvarstalet? Eller var nedanstående kommentar i själva verket en omedveten ”bekännelse”…(?):

”Rutten bransch?
Nu måste jag reagera. Att säga att alla byggare är omoraliska och utan etik är ju löjligt. Jag har jobbat som plattsättare i mer än 30 år och tycker nog att de flesta utbildade är duktiga yrkesmän med heder. Visst finns en hel del “låtsasbyggare” och anlitar man en sån får man skylla sig själv. Och bl a Xbyhus anlitar en hel del av dessa sk. byggare. Utbildningstiden varierar men MINST 5400 tim tar det för ett yrkesbevis fast det säger inte om du är duktig eller ej tyvärr. Skojare finns alltid”  Sign: Byggare

Byggblasket VET också att det också finns många nöjda kunder OCH kompetenta byggare  – men uppenbarligen inte tillräckligt många för att skapa byggbranschen ett gott renommé… Och vad vi SJÄLVA tycker har INGENTING med KUNDVÄRDET eller varumärket att göra – TYVÄRR!!!

HUR kompetent är det egentligen att skylla ifrån sig?
Kan vi inte sluta upp att skylla våra misslyckanden på ”omständigheter” eller på ”gnälliga eller inkompetenta kunder”? För HUR kompetent är det egentligen att skylla ifrån sig på andras brist på kompetens?

Vi gör ALLA medvetna val!
Kan vi istället inse att våra misslyckanden faktiskt beror på vårt eget agerande, våra egna beslut och ställningstaganden? Eller VÄLJER vi att hellre leva vidare med vår skamfläck till bransch! I så fall är detta härmed ett MEDVETET val, så det så!!

Jag ber att få återkomma med fler reflektioner – egna och andras – längre fram. Mina läsare är också välkomna att analysera kulturen i byggbranschen!

Byggnyttan kontra allmännyttan

Många förespråkar upprustning av miljonprogrammet. Kanske inte minst hyresgästerna som delar rum med kackerlackor i Malmö. Regeringens egna utredare anser att denna upprustning bör subventioneras. Hur långt dessa ”experter” tänker och vilka som lobbat med dem framgår inte: HÄR. Men byggbranschen jublar antagligen? Medan Byggblasket – som trots allt vill byggbranschen väl – inte kan låta bli att undra:

- Om staten subventionerar upprustningen av miljonprogrammet tjänar byggföretagen pengar – men vem subventionerar hyresgästernas nya högre hyra?

- Även om staten så hade bekostat HELA kalaset och hyresvärdarna bara tackat och tagit emot – så gäller väl ändå bruksvärdesprincipen vid hyressättning?

- Vem betalar i slutändan om staten går in och subventionerar byggandet OCH hyrorna?

- Kommer fler hyresrätter - som folk har råd att bo i – att frigöras om miljonprogrammet rustas upp?

Kanske tänkte regeringens utredare ändå på “allt” detta och svaren på mina frågor står i BKN-rapporten? Någon som LÄST den (PDF)? Denna förändrar hur som helst inte VÅR EGEN syn i byggbranschen… synen på VARFÖR vi finns till…

När vi t ex tigger pengar av staten- är det för att vi ser på byggverksamhet som om det vore ett självändamål? Ett självändamål som skall bekostas med skattemedel?!
Är detta branschföreträdarnas och gemene mans synsätt i byggbranschens – DÅ är jag inte alls förvånad över att de problem såsom ineffektivitet och interna motsättningar vi brottas med!

Om du inte läst om byggarnas statskupp i höstas så läs HÄR

VEMS är målet? Och för VEM är målet ett medel?

Enligt forskare på Chalmers (Läs SDS) behöver ändå den svenska modellen – med decentralisering – stramas upp lite med “tydligare styrning av arbetsledningen” skriver SDS.

Men… en god projektering heter det i byggbranschen! Projekteringen inskränker väl inte på delaktigheten undrar Byggblasket? Lite sakligare information – ang det som SDS inte fick fram i artikeln t ex att rapporten handlar om underleverantörernas effektivitet – finns här på Newsdesk. Byggblasket – som till sist även hittade HELA Nutek-rapporten HÄR – är nyfiken på vilka paralleller som kan dras mellan fordonsindustin och byggprocessen ur detta produktivitetsperspektiv?!

Jag har ofta retat mig på byggbranschens enorma fokus på medlen snarare än på MÅLEN med vårt arbete. Ett av kännetecknen för byråkrati är just att organisationsmedlemmarna tenderar att betrakta medlen som mål…

Är medel viktigare än målen?
Exempelvis hade jag själv en gång en chef som hade den stora “förmånen” att jobba med mig… Han hakade jämt upp sig på att jag inte “loggat ur” mig i telefonväxelsystemet varje gång jag var ute på jobb. Jag gjorde dock mitt jobb, fick in uppdrag både till mig själv och kollegorna, vi var debiterbara(!), hade goda kundrelationer och svarade för det mesta i min mobiltelefon – som alla ringde (utom chefen – som ringde till kontoret för att kolla om jag följde rutinerna). För vår stackars chef var kunderna, intäkterna och sysselsättningen däremot inte lika viktiga som vetskapen om hur vi underställda följde rutinerna. Han var dock en “god ledare”, sades det – utbildad inom militären…

Andra exempel på byråkratisering är avancerade kontrollsystem av arbetsutförandet. Att klara kontrollerna riskerar att bli målet! Ansvaret att definiera kvaliten läggs på kontrollanten istället för på projektören eller på projekt- och arbetsledningen. Men det finns ju avancerade projektledningssystem LEAN hit och LEAN dit. Dessa kan kanske(?) i “fel händer” orsaka mer förödelse snarare än förbättringar… eftersom branschen tycks tro att medlen kan ersätta kompetenskraven på ledarna. “Hjälpmedel” som riskerar ta fokus från målet? (men i “rätt” ledares händer säkert ett ypperligt hjälpmedel just…)

Leder kvalitetsledningssystem till bättre kvalitet???
Ett exempel som gäller hela branschen (och de flesta andra branscher också för den delen) är hur stor vikt vi lägger vid rutiner såsom kvalitetsledningssystemen. Dessa har enligt min uppfattning väldigt lite att göra med kvaliteten i byggandet – i vår kärnverksamhet. De har istället skapat ett byråkratiskt system där målet är att följa kvalitetsledningssystemet, vilket bl a går ut på att arkivera papper om att något är utfört, men ingen någonsin kommer att läsa!

Spelar det egentligen så stor roll HUR något har utförts så länge målet uppfyllts? Eller om det överhuvudtaget behövde utföras för att målet skulle uppnås?

ID06 – Ett färskt exempel på byråkratisering av branschen
ID06 tycks vara uppskattat, bl a av beställare, i branschen – kanske något bra? Men var uppmörksam på alla dessa system, hjälpmedel och stödfunktion faktiskt också tar ansvaret från individen och riskerar att mer eller mindre avskärma målet från medlen…

Byråkrati är ett medel liksom valet av ledarskapskvalifikationer
Även om byråkratisering riskerar att ta död på motivationen så kan en byråkrati faktiskt fungera och åstadkomma tillfredsställande resultat OM fullständiga arbetsinstruktioner finns! Så säg till när vi är där! Fram tills dess bör ledarskapskvalifikationerna inte byråkratiseras bort eftersom en industri med unika förutsättningar och ny personal varje gång i kombination med otydliga instruktioner behöver lyhörda ledare! Om man vill ha nöjda kunder och undvika tingsrätten! Vad jag inte förstår är hur mycket pengar och energi som läggs på alla dessa “system” kring byggandet – VARFÖR LÄGGER MAN INTE DETTA PÅ PROJEKTERINGEN ISTÄLLET – det är ju projekteringen som har bäst förutsättningar att beskriva målet!!!
Bygglobloggen (eller var det Carl Bildts blogg…? haha) bekräftar kommunikationsbristerna genom att hänvisa till en undersökning Svensk Byggtjänst gjort – vill ni veta hur mycket det går att spara genom bl a bättre projektering? Läs HÄR! Hade Industrifakta även intervjuat utförarna - inte bara beslutsfattarna – hade de nog kommit fram till ännu “bättre” resultat. Byggbalsket är ändå övertygad om att slutsatserna är rimliga! Beloppet att spara in - tror jag däremot skulle kunna bli betydligt högre – med “rätt” fokus!

OBS! MÅLET KAN VARA ETT MEDEL – FÖR NÅGON ANNAN!!!

Finns något gemensamt mål i ett byggprojekt – eller är detta enbart ett “medel” för aktörerna?
Nu vill jag kritisera mig själv lite (bara lite!). Jag har tjafsat mycket om att det är viktigt att alla som deltar i byggprocessen delar det gemensamma målet i projektet. Visst är det viktigt att olika aktörer och subkulturer i organisationen – varierande grundförutsättningar och värderingar till trots – även har någon gemensam uppfattning kring målformuleringen!

Men… vad ÄR mål respektive medel för de olika individerna i processen?
Håller jag i helheten t ex i egenskap av projektledare skulle målet kunna vara att producera en byggnad i rätt tid, till rätt kvalitet och till rätt pris. Vad som sen faktsikt är rätt vill dock gärna kunden avgöra – utifrån sitt mål med projektet! Och det som jag har som mål med arbetet kanske mer kan ses som ett medel för kunden som kanske ser funktionen och möjligheten att få nöjda hyresgäster som sitt mål!

Om mitt mål är att bygga ett hus kan jag betrakta löneutbetalningarna till de anställda som ett medel för att få någon att bygga huset medan löntagaren kanske ser lönen som sitt egentliga mål – och inte ett medel för att ett fint hus skall byggas…

I bästa fall kan målet vara att utföra sin del bra – eller så kanske målet är “att inte bli utan lön”
Som tur är vill de flesta göra ett bra jobb – åtminstone hellre än att göra ett dåligt!
På en byggarbetsplats förekommer att hantevrkare, t ex UE, bara är med och utför detlajer i byggprocessen. För denne hanteverkare kan ju målet vara att utföra sin komponent perfekt! För den som håller i helheten och samordningen (samt för beställaren) är däremot denna lilla(?) detalj en förutsättning – ett medel – för att få ihop helheten.

Visst kan alla hoppas och vilja att helheten och slutprodukten blir perfekt, men hur mycket kan/vill vi påverka? Hur mycket och ofta utgår t ex A, K, VS, E från målet med hela projektet när de utför sina (enskilda) uppdrag? Hur mycket fokuserar betongaren på att även snickaren måste göra sitt jobb bra för att slutmålet skall uppnås? Eller underentreprenören, t ex VVS-aren, elektrikern, hissmontörer m fl?

Vilken är vars och ens utgångpunkt och fokus för att målet skall uppnås, för att undvika fel och för att underlätta för varandra samt för såväl arbetsledning och övriga aktörer?

Ja, verkligen:

• Hur mycket av vars och ens arbete och engagemang UTGÅR i från projektets målet?
• Hur mycket av vars och ens arbete och engagemang UTGÅR i från övriga aktörers mål?
• Respketive hur mycket av engagemanget utgår enbart från målet med det egna arbetet?
• Och till hur stor del av detta egna “mål” ses egentligen som ett MEDEL – för att erhålla lön?
• Och vart ville Byggblasket komma???

Byggblasket är inte till för att förenkla och ta genvägar! Nä, Byggblasket tänker gå till botten med branschen synsätt och tankemönster… Om vi vill ägna oss åt nya tankebanor för att verkligen åtsadkomma förändringar och effektiviseringar då bör målformuleringar spela större roll än det gör idag. Olikheter t ex beträffande motivationsfaktorer, är då en viktig sak att varsebli och beakta. Olikheterna gäller inte gruppvis UTAN individvis – vilket gör det ännu mer komplext. Skall vi börja se till indvider nu. Har vi inte nog problem med kollektivet?

Alla har inte jobbet som sin enda identitet – en del nöjer sig med att må bra och tjäna pengar!!! Det gör jag…
Andra är glada över att vara flexibla att de kan göra allt på en gång – läsvärt i SvD idag om flexibiltet.