Stålmannen är död! INGEN är ansvarig!

I väntan på åklagarens besked om åtal för storbranden på Potatisåkern – för vilken försäkringsbolagen kräver Skanska och Sotarna på sammanlagt 124 miljoner kronor – kan vi följa en annan uppmärksammad rättegång:

Det största arbetsmiljömålet hittills?
Det pågår just nu en rättegång om ansvaret för den tragiska arbetsplatsolyckan i Kista – där en montör av stålstomme förolyckades efter att ha arbetat med en “kraftigt” underdimensionerad balkkonstruktion.

Stålbalk tillverkad efter PRELIMINÄRT måttsatt ritning. Bristfällig kommunikation. Klen balk – klen konstruktion… Klen tröst! Död montör! Två barn faderslösa!

VEM styr över ALLA mystiska – men ständigt återkommande! – omständigheter i byggsekten?
Samtidigt som det är tragiskt för ALLA inblandade – är Kista-olyckan och utsagorna i rättegången också en form av ”bevis” på hur verksamma i branschen ser sig själva som offer för “omständigheter”. Vilket de kanske också är…. Men offer för VEM eller VAD? Och VARFÖR?

Flera inblandade – INGEN ansvarig?
Båda den åtalade konstruktören, dennes arbetsgivare, arbetsledaren och tillverkaren kan ha haft sina fingrar med i spelet/ansvaret. Den engagerade och uppenbart insatte kommentator ”A” till artikel om rättegången i Byggvärden ger vid handen att det finna en hel del regelverk och rutiner som KAN ha förbisetts – kanske av flera parter?

På vilken VÅGLÄNGD lyssnar arbetsledningen ? Och på vilken veckodag sker detta?
Montörens änka påstår dessutom att montören hade sagt ifrån till arbetsledaren om att det inte stod rätt till. Hon vittnar om att montören ringt henne(frun) och berättat om sina FARHÅGOR ang balken och beklagat sig över att arbetsledaren INTE lyssnat! Om detta stämmer eller om arbetsledningen faktiskt försökt göra nå´t åt saken framgår inte – vad som framgår är att detta i så fall misslyckades!

Att vara död – är kanske en förmildrande omständighet?
Men märk väl - att änkans vittnesmål också bekräftar följande:
STÅLMANNEN fortsatte att jobba med – eller att åtminstone befinna sig under – den aktuella kryptonit-stommen – trots sina EGNA farhågor !

OMSTÄNDIGHETERNA gör BOVEN !!!
Konstruktören i sin tur skyller på omständigheter – som i o f s säkert kan stämma! Byggblasket anser dock att var och en har SITT ansvar för det jobb man tagit på sig både som konsult och som anställd. Att det förekommer omständigheter är upp till var och en som TAGIT PÅ SIG ansvar i projektet att ta itu med – INNAN det är för sent! Är omständigheter en URSÄKT för att inte ta personligt ansvar?

Does always the “dirty job” has to be done???
Tänkvärt är här kommentatorn A´s resonemang; Om konstruktören hade sagt upp sig från jobbet för att slippa ta ansvar för de risker som kanske var uppenbara, t ex om arbetsgivaren inte givit henne befogenheter att följa gängse regelverk och rutiner – ja, vad hade då hänt – istället? Samma sak?

Som signaturen A skriver:
Hade konstruktören sagt upp sig och slutat – Då hade ju någon annan “slufört” jobbet istället…
Om NÅGON ANNAN gjort på exakt samma sätt och om olyckan ändå skett – det lär vi ju aldrig få veta…. Men det ligger ju faktiskt en hel del i det A skriver.

Branschen ändras ju inte över en natt – eller bara för att EN person slutar
En slutar och börjar arbeta någon annan stanns där han/hon får utrymme att göra ett bra jobb – någon annan tar över skitjobbet!

Fler INDIVIDER måste sätta ner foten – för att åstadkomma förändringar i synen på – och KÄNSLAN för – ANSVAR!
Vi kan inte stå med armarna i kors och vänta på att ledarskapet i branschens skall mutera av sig själv.
Det håller inte att ”vi bara gör våra jobb” – vi måste ta VÅRT individuella ansvar också OCH GÖRA RÄTT!!
Vi måste också SE TILL att få befogenheter för detta! Det är också VÅRT ansvar att se till! Kan vi ö h t lita på någon annan än oss själva – med tanke på hur byggprocessen allt som oftast bedrivs…? Borde vi inte “ha rätt” att kunna lita på våra kollegor OCKSÅ?

If everyone is doing the dirty jobs… -  Who´s left to do the “clean job”?

Fler artiklar om olyckan och rättegången finns bl a på Byggvärlden.