Byggbranchen släcker fler eldar än brandkåren!

En person som nyligen låtit totalrenovera sin lägenhet i centrala Stockholm – en person som tidigare aldrig haft affärer ihop med byggbranschen – trots att han är jurist… denna person sa till Byggblasket för en tid sedan att han var helt förbluffad över dysfunktionaliteten, ineffektiviteten.

Totalt sett är han och hans fru nöjda med valet av hantverkare bl a eftersom denne åtminstone är snäll, tillmötesgående och faktiskt gör ett engagerat jobb med bra resultat(!) – dvs när han och hans folk väl är på plats.

Under renoveringstiden (dvs den planerade renoveringstiden) bodde familjen i en lånad lägenhet. De tre månaderna som jobbet skulle ta blev till halvår. Halvåret blev till 10 månader. Sen blev paret tvungna att lämna den tillfälliga lägenheten och flytta in på bygget – med sin ettåring och frun höggravid. Hur det gått sen vet jag inte… men den unge juristen som själv arbetar med finanser och bolagsutveckling sammanfattade på ett träffande sätt just den problematik som Byggblasket själv försökt kräka upp och knyta ihop under ett års tid.

Orden klingar ännu i Byggblaskets öron och tiden är nu mogen att avslöja juristens sanning om verksamheten i byggbranchen (citat):

Jag fattar inte hur byggföretagen får det att gå ihop – det enda dom verkar syssla med är att åka omkring och släcka eldar hela tiden!

Mer än så fattar ju inte en jurist men…
Detta är alltså symptombilden – kort och gott. Den ÄR dessutom sann! Jag tror de flesta i branschen känner igen sig…? Vi släcker ju faktiskt eldar en stor del av arbetstiden. Och inte ens det är vi särskilt bra på!!!

Nu till det verkliga problemet:
Att bota sjukdomen! Att bota de GRUNDLÄGGANDE orsakerna till det sjuka! Till dålig kvalitet, till kortsiktigt tänkande, till prisdumpning och JA-sägande, till dålig planering och dålig prioritering etc. Till varför vi ägnar så stor del av vår arbetstid – och våra urlakade budgetar – till just eftersläckningsarbete!!!

Med anledning av de sista tiden debatt om centerpartister och brist på konkurrens. Vill jag bara utfärda en varning:
Häng inte upp byggbranschens hela sjukdomsbild på den utländska konkurrensens vara eller inte vara. Ännu mer konkurrens och pressade priser skulle sannolikt enbart bidra till att trigga sjukdomsförloppet. Tyvärr!!!!

Personligen är Byggblasket för fri konkurrens. Är vi med i EU bör vi anpassa oss illa kvickt – innan det är för sent, men…
Problemet med byggbranschen är att varken svenska eller utländska byggföretag är mogna att ta ansvar för kvalitet och kostnadseffektivitet – ens utan konkurrens! Hur skall det då funka med ökad press? Med erfarenhet av utländska byggbolag både i Sverige och utomlands vill jag gärna utveckla till VARFÖR ökad utländsk konkurrens inte är botemedlet.

Vi måste först ägna oss åt självhjälp!
En naiv politiker kan jag ha överseende med – men om erfarna branschföreträdare inte förstår att konkurrensmedlen idag i första hand måste bestå i kvalitet, dvs engagerade, motiverade och ansvarskännande medarbetare(!)- inte i prisdumpning! Då blir jag mörkrädd…

Oseriös konkurrens/upphandling förekommer redan på bred front i byggbranschen – både med och utan utländsk blod – och är ett av de fenomen som förstärker det sjuka och dysfunktionella. En del skyller på konjunkturen – andra på beställaren… Även de som är lika goda kålsupare i sina respektive roller som såväl uppdragstagare och beställare… Fråga t ex en underentreprenör till de större svenska byggbolagen! (Byggblasket skulle vilja fråga alla underentreprenören varför de är så rädda för att sätta gränser? Dåligt självförtroende, brist på självtilit?)

Varken svenska eller utländska företag i Sverige har lyckats särskilt bra på att skapa kundvärden eller samhällsvärden de senaste åren.
Problemet ligger inte i nationaliteten! Det är en för simpel och naiv utgångspunkt. Flera tyska byggföretag har t ex kursat i samband med svenska bostadsbyggen. Till vilken samhällsnytta? Till vilken kundnytta? Möjligen har en och annan mellanhand tjänat sig en hacka på prisdumpningen – men knappast kunden och samhället. Det är detta politikerna måste förstå om de vill både sitt eget – och samhällets bästa!

Jonas, hör du mig?
Du och alla andra gör bäst i att inte förknippa konkurrensfrågan med just byggbranschens ineffektivitet – sköt den frågan separat, tack! En sak som både Byggblasket och Hans Tilly m fl verkar rörande överens om
Läs också den heta debatten bland kommentarerna på Sync

Hur PRIORITERADE dom här? LEX Femtielva…

Att prioritera är INTE fult – inte oetiskt. Faktum är att vi alla prioriterar hela tiden, ofta på det omedvetna planet. Att prioritera är normalt, till och med nödvändigt. Vi kan inte göra/vara allt samtidigt. Personligen har jag bland annat prioriterat bort livet som miljardär på en paradisö i Söderhavet! Det ni – det är få förunnat

När ordet PRIORITERA börjar smaka illa är kanske framförallt i sjukvårdssammanhang. Klart måste även här prioriteras och det har det säkert också gjorts  sedan urminnes tider – m h a kompetens, hjärna och magkänsla hos personalen! Nä, problemen med prioriteringar är när hjärnan kopplas bort från själva förfarandet, från processen. Att prioritera med sin egen hjärna och magkänsla är en sak – att prioritera efter en FÖRUTBESTÄMD och generell mall är en helt annan sak. Det är då det blir oetiskt…

Byggblasket varnar härmed känsliga läsare från att klicka på denna länk till artikel i SDS om hanteringen (bortprioriteringen!) av en svårt influensasjuk man. Den som redan är MÖRKRÄDD när det gäller sjukvården riskerar men för livet – efter att ha läst denna artikel: HÄR
Uppdaterad 2/11: Som om inte det vore nog… – ett annat skräckexempel, från Astrid Lindgrens Barnsjukhus: HÄR (hade jag varit Astrid Lindgrens släktingar hade jag tagit bort hennes namn från det sjukhuset)

LEXA mig hit – LEXA mig dit
Att vårdpersonal riskerar EN patients liv tillhör i normalfallet det normala… Inget vi längre höjer på ögonbrynen för – dvs när det INTE är pandemitider. Men att i dessa svin-tider även riskera alla andras liv kräver en särskild LEX. Att så svårt sjuk och med så sannolika symptom gång på gång refuseras av vården som slutligen – i maskopi med SOS Alarm – VÄLJER att också riskera FLERA andra personers liv och hälsa. Inte bara en taxichaufförs och dennes tre andra i andra sjukdomar sjuka personer – utan också på de personer som av olika skäl kan komma att behöva vård i konstgjord lunga framöver – när denna nu, av märkliga prioriteringsskäl, “råkar” vara upptagen…

Vad har en taxichaufför att lära ut till vården? -Allt! Allt om prioritering och sunt förnuft!
Den enda som gjorde RÄTT här var faktiskt taxichauffören – han prioriterade m h a sunt förnuft! Han prioriterade den dödssjuka mannen framför hämtningen av den fjärde färdtjänstpatienten (och kanske räddade livet på denne?) för att köra den influensasjuka mannen mer eller mindre direkt till en konstgjord lunga.

OK, influensamannen är ju medelålders (en ganska låg-prioriterad livsform) – hade det varit ett barn hade säkert prioritering skett annorlunda. (Uppdaterad 2/11: Detta trodde jag i mitt enfald – i fredags – idag vänder det sig i magen när jag läser om prioritering av just barn vid Astrid Lindgrens barnsjukhus. Astrid Lindgren själv vänder sig säkert i graven! Fy faaaaan!)

Just därför får vi nu hoppas att inte nästa patient ÄR ett barn – den konstgjorda lungan i Lund börjar nämligen bli fullbelagd!  Kanske p g a just “prioriteringar”…

Byggblasket undrar: HUR i h-vete prioriterade dom här?

Och på tal om effektivitet och funktionalitet – ett konstruktivt förslag:
Hade det inte varit bättre (och säkrare) att upprätta ett kölappsystem till den konstgjorda lungan och skippa alla förvirrade och kostsamma mellanhänder. När det är din tur till lungmaskinen och du verkligen behöver den – då har du tur !!!(precis som som det brukar vara i vården).
Om du när det är din tur i kön INTE är i behov av konstgjord lunga – ja, då är det bara att ställa sig sist i kön och hoppas på bättre tur nästa gång…

Sjukt? Inte sjukare än vården! Och sannolikt mer funktionellt! För att inte tala om effektivt – kostnadseffektivt!

OBS! Efter uppdatering 2/11 med anledning av en 3-årings död efter att ha nonchalerats av vården: Jag brukar göra jämförelser mellan sjukvården och byggbranschen ur funktionalitets-, ansvars- och effektivitetsperspektiv mm. Idag vill jag dock göra en distinkt åtskillnad; byggbranschen kan INTE jämföras med kulturen vid Astrid Lindrens Barnsjukhus – inte ens vid djursjukhuset i Malmö tror jag man kan sjunka så lågt som personalen vid Astrid Lindgrens djursjukhus lyckats. Nedanstående jämförelser har därför inget med just detta s k barnsjukhus att göra !!!

Vad är då skillnaden mellan sjukvården och byggbranschen?
Jag skojar inte! Det finns en väsentlig skillnad…
Båda branschers kärnverksamhet går visserligen på autopilot mesta tiden – enligt givna program, mallar och system. Det funkar OK fram tills någon annan påpekar en brist – därefter kopplas det tunga artilleriet in i processen:

• hjärna,
• problemlösningsförmåga och
• ansvar – samt inte sällan
• jurister –  som inte förstår sig på verksamheten eller kundvärdet – men väl på paragrafer och skadestånd!

Vi sätter åt varandra om det går att hitta en skyldig och när det är klart gör vi kanske aldrig mer om det specifika “lilla” misstaget, utan fokuserar glatt framåt – på nya fadäser! Och för sjukvårdens del på ett efterlängtat nytillskott till den ständigt växande LEX -samlingen. LEX står för den RETROAKTIVA styrningen av vårdfunktionen: Först gör vi fel och sen kollar vi upp OM det verkligen var ett fel! Denna sista “städrutin” funkar faktiskt riktigt bra! Bättre än i byggbranschen!

Enligt Byggblaskets överslagskalkyl (jfr: offert) kommer det bara att ta några hundra år innan LEX-samlingen är komplett så att de som DÅ arbetar inom vården vet hur den skulle ha fungerat…IDAG!

Så vilken ÄR då skillnaden – mellan vår byggbransch och sjukvården?
Jo, skillnaden är att i den ena branschen VET vi INTE om vi skall skratta eller gråta åt eländet. Angående den andra branschen kan vi däremot LUGNT sätta skrattet i halsen – så mycket VET vi!

Spotta och skölj!

Prioritera gärna men koppla först ur autopiloten – och in hjärnan samt det personliga ansvaret!!!

Dagens bevingade: OTILLSTÄNDIG kostnadseffektivitet

Uppdaterad: Två mindre kostnadseffektiva byggnader/byggnadsverk har av Byggnadsarbetaren utsetts till Årtiondets byggnader - men den ena byggdes väl FÖRRA årtiondet?! Men att hålla koll på tider är en petitess även i detta sammanhang – det viktiga att notera här är just att INGEN av dessa byggnader är belägen i “Sova Lund” – eller i Ume… Utan i Malmö, förståss (även om den långe tangerar Danmark och den höge tangerar himmelriket! Tack, Byggnadsarbetaren!

Ursprunglig blogg:
Lelånghus har i Rågsved (utanför Tokholm) byggt två kostnadseffektiva hyreshus med bl a följande kvalitetskriterier:

• Ansvarsfullt(?) monterade fasadplattor – som glipar.
• Omsorgsfullt(?) inbyggd isolering – som sticker ut
• Inga onödiga balkongräcken.
• Tapeter som enkelt kan demonteras…
• Rör som släpper ut mer vatten – och på ANDRA ställen – än de dimensionerats för…
• Lister med distinkta skarvar
• Goodwill i form av gratis fläckar och märken på ytskikten

På det aktuella stadsbygggnadskontoret är man dock lite kinkiga – trots det osedvanligt lyckade resultatet, där hyresgästerna snabbt kunnat flytta in i och betala hyra – UTAN att företaget redovisat slutbevis – gnäller man från kommunhåll:

• “De har inte hållit tidplaner och arbetet är inte fackmannamässigt gjort.”
• “Under byggskedet hade några fibercementskivor blåst bort. Därför har vi begärt ett intyg om fuktkontroll i slutredovisningen från Lelånghus”

Men nu får kommunen skärpa sig ! Det är väl bra att ett bygge – FÖR EN GÅNGS SKULL – färdigställs FÖRST och slutredovisas SEN?!  Byggblasket tycker Lelångshus agerar föredömligt – i denna fråga! NOT!!!

Lelånghus VD säger att balkongdörrana ÄR låsta och förstår inte hur hyresgästerna kan hänga tvätt, möblera eller sitta och röka på sina balkonger – på den tredje oräckade våningen… Byggblasket tycker faktiskt synd om honom; han är ju helt klart ett offer för sina obstinata hyresgäster! Betala hyra och tro att tillgång till balkongen skall ingå – bara så där… Hyresgästerna har ju uppenbara attitydproblem!

Men lite trotsig är nog denne VD själv också när han inte lyder kommunen gällande fuktkontroll, inflyttning och slutredovisning. Dessutom säger han:

“Vi bygger i den kvalitet vi önskar…” osv

– “Det är helt otillständigt“,
säger en kvinna med den imponerande titeln: stadsbyggnadsborgarråd…

Fler bevingade ord här på byggblasket:

• “Man ska hålla samman när det blåser”, Erik Paulsson, PEAB
• “Om ni skulle ha fått det riktigt gjort skulle ni ha sagt till – och fått betala för det”, okänd “soldat”

Har DU förstått??? Om krävande tankebanor!

Med anledning av arbetsmiljöansvaret och flera andra företeelser som diskuterats här på Byggblasket, bl a: om “Shit happens”, om när “oskyldiga” lamm tystnar, om att stå upp när man tar sitt ansvar, om ofullbordade ledare, om individuellt ansvar för sitt arbete samt om hälsovådliga byggmaterial som alla dessutom återspeglar synen på – eller bristen på - ansvarstagande.

Med stöd av bl a förändringar i arbetsmiljölagstiftningen (AFS 2008:16, Sammafattning) och “spekulationerna” i huruvida byggherren idag har ett större ansvar (bl a Byggvärlden) eller ett mindre ansvar (bl a i Byggnadsarbetaren) för arbetsmiljön vill Byggblasket fortsätta att fokusera på just byggbranschens aktörers syn på – eller oförmåga att känna(?) – ansvar. Sannolikt avspeglar såväl arbetsmiljölagarna, som andra regler för byggandet, redan etablerade och “fastvuxna” synsätt inom branschen. Gamla tankebanor som cementerats via  rättspraxis?

Byggblasket vill diskutera och relatera byggbranschens syn på framförallt ansvaret för tillverkningsvillkoren vid tillverkning av en produkt. Bör ansvaret vara kundens eller tillverkarens? Och varför skall synen på byggföretagets ansvar vara annorlunda om byggherren betraktas som konsument respektive som juridisk person? Är det inte bättre och enklare att utveckla konsekventa rutiner som håller i ALLA sammanhang? Att ALLTID ta ansvar!

Byggblaskets tentamen – steg 1:

• Vem har bäst förutsättningar för att se till säkerheten på en byggarbetsplats? Byggherren eller Entreprenören?
• Vem har bäst förutsättningar för att i förväg bedömma förutsättningarna för process och utförande? Byggherren eller Entreprenören?
• Vem har bäst förutsättningar för att bedömma totalkostnaden för ett korrekt byggande? Byggherren eller Entreprenören?
• Vem har bäst förutsättningar för att besluta om val av lämplig skruvkvalitet och dimension i en rostfri utomhuskonstruktion? Byggherren eller Entreprenören?
• Vem har bäst förutsättningar för att bedömma kundvärdet? Byggherren eller Entreprenören?

HAR DU FÖRSTÅTT NU DÅ…???? Eller svarade du “fel”…

Nya omvälvande tankebanor, kommunikationsmönster och synsätt krävs - om vi skall kunna se en omvälvande och kostnadseffektiv förändring i byggprocessen framöver. Så om DU svarat “entreprenören” på ALLA frågor UTOM den sista - då har DU förstått! Att den mest kompetente och den som är på plats i tillverkningsprocessen måste ta ansvar för avtalets innehåll, för rutiner, kommunikation och utförandet. Detta är Byggblaskets filosofi. liksom att det enbart är kunden själv som är kapabel att avgöra kundvärdet! Här måste byggföretagen bli mer lyhörda! Capiche???

Kommunikation är ju att LYSSNA!!! Frågan är VEM bör lyssna på VEM och NÄR ?