395 ord om “hälsa” och verklighet

I väntan på nästa pedagogiska byggskandal mår vi säkert inte sämre av att reflektera lite över fenomenet hälsa. Framförallt ifrågasätter jag hälsan i att stressa iväg för att hinna träna och sen hinna med allt annat som skall hinnas med. Dessutom VET jag att hårdkroppsträning är minst lika tufft för kroppen – och immunförsvaret – som en släng av fågelinfluensan är. Liksom all annan stress som vi utsätter oss för. Läs om definitioner och fysiologiska effekter av stress: Vad är stress? och Stress orsakar byggfel?!?! 

Träna eller stressa av?
I metrokolumnen skriver idag Stephan Mendel-Enk på ett ganska roligt sätt om huruvida vi är skapta för träningshysterin: HÄR. Av kommentarerna att döma trampar han några träningsnarkomaner på tårna… Ett prestigefyllt ämne att skriva om! Personligen tycker jag att kolumnen skapar ett humoristisk perspektiv på något som för många (enligt min mening) går till överdrift. Hårdträning skapar sannolikt mer stress än den motverkar!

Att RÖRA SIG är en sak. Att träna – eller stretcha – för att kompensera tunga lyft och snedbelastningar i arbetet och vid stillasittande är också en sak. Men att paranoid-träna och må dåligt när man inte hinner träna – det är en helt annan sak. “Minsta rörelse räcker” skriver SvD. Det är ju goda nyheter för stillasittande soffpotatisar! För egen del behöver jag röra mig mer än så och lite längre stunder - dock inte hårdträna –  för att må bra och vara lagom pigg i hjärnan…

Välj kost efter dina EGNA behov – inte kostexperternas
Med anledning av ämnet träning vill jag också reflektera lite över dieter och kostråd. Själv är jag övertygad om att GI (eller lite mer GI..) är bra för de flesta männsikor – som INTE hårdtränar! Själv mår jag bättre och JÄMNARE med en lagom dos GI, dvs jag har drastiskt dragit ner på bröd, pasta etc!

Den som idrottar och tränar mycket behöver däremot mer energi i form av kolhydrater än de som bara “rör på sig” annars riskerar muskelmassan att brytas ner i kroppens jakt på förbränningsmaterial. Tänk på det!

Numera tränar jag ganska lugnt men ändå effektivt! För sisådär 13-14 år sedan – långt innan GI-trenden kommit till Sverige – började kolhydrat-teorierna gro i USA. Samtidigt som jag fått för mig att nu skulle jag ta tag i min degiga kropp och börja hårdträna 5-6 dar i veckan – nådde detta GI-rykte mig. Jag slutade därmed även att äta kolhydrater i form av bröd, pasta, potatis etc. Gissa om jag blev smal – på MYCKET kort tid! Och jag var så “urlakad” att jag kunde knappt ta mig ur sägen förrän framåt lunchtid på dagarna. Humöret blev dessutom värre än Hitlers! Inga blodsocker-svackor har hittills lyckats ta ner mig NER dit igen…

Numera är jag det snälla Byggblasket som vill väl och säger: Stressa av!