Vad lärde vi oss igår?

Eftersom alla som ännu inte “åkt dit” och avslöjats för fusk eller slarv ÄR seriösa(!) – har majoriteten av alla byggare svårt att identifiera sig med fuskbyggarna i TV. Medan majoriteten av kunder tycks lätt identifiera sig med huvudpersonerna i programmet, dvs med kunderna. HUR det hänger ihop är ett mysterium. Marlene tar i alla fall upp vad kunderna kan lära sig av fuskprogrammen. Byggblasket tar upp vad vi, de ständiga motparterna, hade kunnat lära oss – om vi hade haft lust att lära oss nå´t…

Vi som inser att vi inte är fulländande… Vi som inser att vi har potential!
Vi som har turen att hålla näsan över vattenytan kan dock dra lärdom av TV-programmet Fuskbyggarna – och utvecklas! Men bara vi som har förmåga att motstå försvarsinstinkten och istället lyssna!

Några hållpunkter från gårdagens TV-fusk:

• Kunderna hamnar i kläm när ansvaret för dåliga UE skall redas ut
  Familjen som programmet handlade om igår blev lidande när UE inte gjort sitt jobb rätt. Byggaren Inge (inte INGEN!) hade ansvar gentemot kunden och UE gentemot Inge. Kunden blir lidande om dessa två inte snabbt och smidigt löser sina inbördes problem! Detta är ingen ursäkt för huvudentreprenören – men väl en förklaring; praktiskt, juridiskt och ekonomiskt. Och ett vanligt scenario, enligt Byggblaskets uppfattning… Ett fenomen som kanske är ännu tydligare i samband med större entreprenader i händerna på större byggföretag med flertalet underleverantörsavtal och en stor flora av subansvar i projektet!

Synd att Timmel&co inte belyste detta: Kunden blir lidande av långdragna tvister mellan parterna i projektet. Kunden ser inte detta – utan bara den egna avtalspartens ansvar. Med rätta! Byggblasket tycker att huvudentreprenören skall ta hela det moraliska ansvaret gentemot sin kund och aldrig tillåta att kunden hamnar i kläm pga av att man själv gjort ett mindre lämpligt val av UE.

• Kunderna mår dåligt av konsekvenserna – inte av orsakerna!
  Kunderna mår dåligt – oavsett orsaken till att byggarna inte klarat ut situationen och oavsett VEM byggaren är, vilka intentioner denna hade från början och hur seriös denne själv anser sig vara!

• Kvalitetsutvecklingen i branschen – en ond och neråtgående spiral?
  En hantverkare i programmet som jobbade med fuktskador så att nya badrum, ca 0-5 år gamla, är överrepresenterade när det gäller fuktskador. Är kvalitén i utförande generellt sämre idag än tidigare?

• EN person tog ansvar – för ovanlighetens skull…?
  Besiktningsmannen tog ansvar genom att vägra slutbesiktning och att underkunna entreprenaden! Han borde få nobelpriset!

• Byggbranschen har en ledande expert!
  I TV-programmet görs gällande av landets ledande expert är Jan Söderström på Villaägarnas Riksförbund. Det borde vi fira – att vi har en expert! Fast å andra sidan… allt är relativt. Hur stor är egentligen den bedriften att utses som en ledande expert – i byggbranschen….? Vad är en sådan utmärkelsen värd?

• Sist men inte minst: Varför är vi så j-la trevliga i början? Och hur seriöst är det?
  Vad är baktanken?! Med att vara trevlig ibland? Varför inte vara lika otrevliga genom hela processen… så blir ingen lurad! I gårdagen avsnitt sa kunden nämligen en sak som Byggblasket hört så många gånger tidigare från kunder även till större byggföretag(!):

”Dom var ju så trevliga i början!”

Fusk eller inte!  Vi framstår ju som psykopater!
Suck…

Jämlikhet eller jämmerlighet? Välj själva!

Nu över från byggfusk till andra kompetensområden – kön och kommunikation:

Ur Byggblaskets Fotogalleri

Denna lapp tejpad på en gul postlåda tilldrog sig Byggblaskets uppmärksamhet främst för att den var lite rolig, naiv och underhållande – men lappen är (tyvärr) också ett exempel på en kvinnas (inte alla kvinnors!) dolda budskap till mänskligheten….

Om den stressade mamman verkligen blev bönhörd förtäljer inte historien – men förhoppningsvis har den värsta stressen runnit av henne efter att ha förhandlat med ICA´s personal om förvaltningen av ett frimärke, skrivit en lapp till brevbäraren och fixat tejp för att fästa lappen på den gula postlådan. Ett rejält efterarbete – inget hafsverk! Lappen sitter ”som klistrad” och ingen förbipasserande brevbärare tycks hittills ha velat riskera sina långa välmanikyrerade naglar på att försöka avlägsna den stressade mammans lapp.

Byggblasket som uppskattar folk med förtroende för mänskligheten rusade hem efter kameran för att föreviga lappen på brevlådan. Härligt att se att det finns folk som tror gott om sina medmänniskor och som öppet visar tillit till omvärlden! Men Byggblasket är också misstänksam av sig…
I vilket syfte använder man sig av signaturen: “Stressad mamma“? Kvinnlig manipulation – eller bara ett “ursäkta jag är kvinna”… Eller så hette hon verkligen Stressad Mamma!?

På vilka grunder skulle t ex en stressad mamma helst vilja utses till stressad styrelseledamot i någon jämställd bolagsstyrelse:

• Vill den stressade mamman bli invald i bolagsstyrelsen för sina styrkor, sin lämplighet och sin värdighet eller
• Räcker det för den stressade mamman att bli inkvoterad på grundval av sin hjälplöshet och för att en brevbärare tycker synd om henne?

Jämmerlighet eller jämlikhet?

De tuffa ryska “spelreglerna”: organisation och ledarskap

Nu har allting klarnat. KTH-rapporten Byggblasket raljerade om igår säger så mycket mer om oss själva om den svenska byggbranschen och mentaliteten – än vad syftet kanske var från början(?).

Johan Karlström VD på Skanska sa i höstas följande kloka ord (ungefärligt citat):

Vissa marknader och kunder tackar man helt enkelt nej till. Skanska har exempelvis dragit sig tillbaka från Ryssland, eftersom bolaget ”inte vill spela på det sätt som krävs där”.

“Vill” …eller “kan”? Redan då borde Byggblasket anat ugglor i mossen!
Jag såg dock framför mig ryska maffian – som tuffa beställare , med mordhot och bilbomber för att styra upp projekten. Eftersom jag känner andra företagare som verkar i Ryssland vet jag att detta kunde mycket väl ha varit denna typ av “spelregler” som JK talade om – utan att nämna det i klartext. “Project managment The Russian Way”

Men uttalandet visade sig vara en rökridå för att förvilla Blasket – och det funkade(!)
Med facit i hand – efter gårdagens artikel om KTH-studien om kulturskillnader mellan svenska och ryska byggprojekt – förstår jag att jag missade några av de spelregler som Skanska inte kunde leva upp till – men som kanske var lite pinsamma att uttala i klartext…

KTH-rapporten avslöjar nu de verkligt “tuffa” villkoren som ligger bakom svenska byggföretags blygsamma tillbakatåg från den ryska byggmarknaden. I mer eller mindre underförstådd klartext framgår det av rapporten (eg. artikel) att de villkor – eller “spelregler” – svenska byggföretag inte anser sig klara av på den ryska marknaden är kraven på:

• Planering
• Vägledning
• Kommunikation
• Ledarskap
• Kompetenta beslut

Haha, hade någon frågat Byggblasket från början hade jag genast avrått från att slösa energi på en marknad med så ”tuffa spelregler”…

Fotnot: Anledningen till att Byggblasket missade detta perspektiv i samband med JK´s uttalande om de ryska ”spelreglerna” – var att jag inte kände till de ryska kulturen tillräckligt väl. Annars hade jag kunnat skriva KTH-rapporten här på Byggblasket med en gång! Nu slapp jag det… Trovärdigare via KTH!

Försöket att svartmåla andra och skönmåla sig själv – en omedveten(?) svaghetsbekännelse!
Trots att rapporten om kulturskillnaderna mellan ryska och svenska projekt- och arbetsförutsättningar så övertydligt visar på just våra egna svagheter i byggprojekten så får jag ”en känsla” av att de medverkande företagen/personerna inte tycks förstå vad de själva egentligen avslöjar om sig själva – i sina jämförelser med Ryssland… haha. De ser säkert inte det ironiska i sina utsagor – vilka jag har utgått ifrån härrör från just svenska byggare. Jag kan ju ha fel… – men jag tror i så fall detta fel är inom fel-toleranserna…. Jag känner ju branschen:

Ryssland har “fel” spelregler!
Det ”lustiga” är att de svenska byggarna sannolikt inte förstått sambanden – att det är de själva som saknar alla de egenskaper som ett lyckat projekt kräver. Trots att de åkt ända till Ryssland på träningsläger så har de inte lärt sig någonting – utan åker hem med svansen mellan benen. Och det är som vanligt alla andra det är fel på…

Självkritik – det är veckans ord!

De mer sakliga inläggen från ryssarna själva – kring bl a viagra och valium(!) – återfinns ofta bland kommentarerna på Fredriks blogg

PS. Sen har Byggblasket “på känn” hur ryska beställare ser på den eftermarknad – dvs den “kundvård” som man ju får “på köpet” i en svensk entreprenad!
En affärsidé riktad till våra kunder: Hyr en ryss under garantitiden!

”Apajävlarna” har ju ett budskap…

Nedanstående bild på statyetten föreställande 3 apajävlar skulle kunna vara Malmöpolisens egen maskot! Men så enkelt är det inte. Aporna har nämligen många fler applikationsområden än så!

Dom j-la aporna har ju ett budskap!
Dessa tre små Apajävlarna har för mig ett symbolikvärde som skulle kunna appliceras på väldigt mycket och många… Ja, inte bara på alliansens människosyn, utan också på flera kostsamma samhällsdysfunktioner såsom UD, sjukvårdsupplysningen och SOS Alarm – samt grundskolerektorer och LOU. You name it!!!

ur Byggblaskets Fotogalleri

En klockren tolkning är dock att statyetten skall symbolisera ledarskapet och kommunikationen – i byggbranschen! Eller…. Byggprocessen – från ax till limpa:

Garantitid

Upphandling

Genomförande

Tänk att tre präktiga j-vla små apejävlar – kan ge rättvisa åt så j-vla mycket…
Dessutom har dom ju – precis som myntet och mycket annat – MER ÄN än en sida!
T ex en baksida som, trots att alla major beslut tagits just den vägen - ändå inte fattat nå´nting – av vad som sen hände… eller “vem” den skyldige är!

??? Vad hände ???

OBS! Aporna på bilden är INTE tidigare kända av polisen!
Däremot tror jag att samtliga 3 figurerar som misstänkta …
- i Allmänna Reklamationsnämndens utredning om “hets mot kundjävel”!

Stålmannen är död! INGEN är ansvarig!

I väntan på åklagarens besked om åtal för storbranden på Potatisåkern – för vilken försäkringsbolagen kräver Skanska och Sotarna på sammanlagt 124 miljoner kronor – kan vi följa en annan uppmärksammad rättegång:

Det största arbetsmiljömålet hittills?
Det pågår just nu en rättegång om ansvaret för den tragiska arbetsplatsolyckan i Kista – där en montör av stålstomme förolyckades efter att ha arbetat med en “kraftigt” underdimensionerad balkkonstruktion.

Stålbalk tillverkad efter PRELIMINÄRT måttsatt ritning. Bristfällig kommunikation. Klen balk – klen konstruktion… Klen tröst! Död montör! Två barn faderslösa!

VEM styr över ALLA mystiska – men ständigt återkommande! – omständigheter i byggsekten?
Samtidigt som det är tragiskt för ALLA inblandade – är Kista-olyckan och utsagorna i rättegången också en form av ”bevis” på hur verksamma i branschen ser sig själva som offer för “omständigheter”. Vilket de kanske också är…. Men offer för VEM eller VAD? Och VARFÖR?

Flera inblandade – INGEN ansvarig?
Båda den åtalade konstruktören, dennes arbetsgivare, arbetsledaren och tillverkaren kan ha haft sina fingrar med i spelet/ansvaret. Den engagerade och uppenbart insatte kommentator ”A” till artikel om rättegången i Byggvärden ger vid handen att det finna en hel del regelverk och rutiner som KAN ha förbisetts – kanske av flera parter?

På vilken VÅGLÄNGD lyssnar arbetsledningen ? Och på vilken veckodag sker detta?
Montörens änka påstår dessutom att montören hade sagt ifrån till arbetsledaren om att det inte stod rätt till. Hon vittnar om att montören ringt henne(frun) och berättat om sina FARHÅGOR ang balken och beklagat sig över att arbetsledaren INTE lyssnat! Om detta stämmer eller om arbetsledningen faktiskt försökt göra nå´t åt saken framgår inte – vad som framgår är att detta i så fall misslyckades!

Att vara död – är kanske en förmildrande omständighet?
Men märk väl - att änkans vittnesmål också bekräftar följande:
STÅLMANNEN fortsatte att jobba med – eller att åtminstone befinna sig under – den aktuella kryptonit-stommen – trots sina EGNA farhågor !

OMSTÄNDIGHETERNA gör BOVEN !!!
Konstruktören i sin tur skyller på omständigheter – som i o f s säkert kan stämma! Byggblasket anser dock att var och en har SITT ansvar för det jobb man tagit på sig både som konsult och som anställd. Att det förekommer omständigheter är upp till var och en som TAGIT PÅ SIG ansvar i projektet att ta itu med – INNAN det är för sent! Är omständigheter en URSÄKT för att inte ta personligt ansvar?

Does always the “dirty job” has to be done???
Tänkvärt är här kommentatorn A´s resonemang; Om konstruktören hade sagt upp sig från jobbet för att slippa ta ansvar för de risker som kanske var uppenbara, t ex om arbetsgivaren inte givit henne befogenheter att följa gängse regelverk och rutiner – ja, vad hade då hänt – istället? Samma sak?

Som signaturen A skriver:
Hade konstruktören sagt upp sig och slutat – Då hade ju någon annan “slufört” jobbet istället…
Om NÅGON ANNAN gjort på exakt samma sätt och om olyckan ändå skett – det lär vi ju aldrig få veta…. Men det ligger ju faktiskt en hel del i det A skriver.

Branschen ändras ju inte över en natt – eller bara för att EN person slutar
En slutar och börjar arbeta någon annan stanns där han/hon får utrymme att göra ett bra jobb – någon annan tar över skitjobbet!

Fler INDIVIDER måste sätta ner foten – för att åstadkomma förändringar i synen på – och KÄNSLAN för – ANSVAR!
Vi kan inte stå med armarna i kors och vänta på att ledarskapet i branschens skall mutera av sig själv.
Det håller inte att ”vi bara gör våra jobb” – vi måste ta VÅRT individuella ansvar också OCH GÖRA RÄTT!!
Vi måste också SE TILL att få befogenheter för detta! Det är också VÅRT ansvar att se till! Kan vi ö h t lita på någon annan än oss själva – med tanke på hur byggprocessen allt som oftast bedrivs…? Borde vi inte “ha rätt” att kunna lita på våra kollegor OCKSÅ?

If everyone is doing the dirty jobs… -  Who´s left to do the “clean job”?

Fler artiklar om olyckan och rättegången finns bl a på Byggvärlden.

Åter på tal – kommunikationen

Sync skriver om hissfirman som mätte och mätte – på plats. Som långt om länge dök upp – på plats – för att montera måttbeställda grejer – efter arkitektens ursprungliga gissningar! Det känns som en repris på nå´t sätt…

Det fick mig också att tänka på den tyska byggfirman som med utgångspunkt från sin tyska byggtradition försökte bygga efter svenska s k “bygghandlingar”: Det var Bellman, en tysk och en arkitekt…
(också Based on a True Story!)

Vad är då vårt problem – i byggbranschen?
Vem skall skriva VAD i handlingarna och varför? Varför skriver arkitekten “antagna mått” eller “fiktiva” ljudkrav i en bygghandling(?) ? Varför tar inte den som skriver måtten ansvar för dessa? Mäter upp dem – i verkligheten?

En svårbotad neurologisk dysfunktion! KBT är nog det enda som kan hjälpa?
Det handlar så klart om diagnosen: feghet inför ansvar… Jag förstår detta! Så varför skriva ut måtten ö.h.t.? Eller ljudkraven? Om man i egenskap av t ex arkitekt eller konstruktör ändå inte bemödat sig att ta reda på vilka dessa krav/mått är… Varför skriva in dem i handlingarna???? Är inte detta ÖVERKOMMUNIKATION med risk för DUBBELKOMMUNIKATION – och MISSTAG!

Varför dessa dubbelkommandon kring något så absolut som ett mått? Varför inte överlåta det som skall överlåtas – helt och hållet? Hade måtten aldrig stått i handlingen hade den som skulle utföra och beställa varor varit tvungen att säkerställa måttet själv – SAMT inte riskerat att blanda ihop det som är uppmätt i verkligheten med det som är – en skrivbordsprodukt!

Skala och effektivisera kommunikationen! Utelämna det som INGEN kan eller vill stå för!
Utelämna ALLT….
…åtminstone allt som i ett senare skede kan identifieras och härledas av en besiktningsman….

Högljudda besvärligheter

Sync tar åter upp ett ur ledarperspektiv intressant “ämne” – den griniga majoriteten:
Hanteringen och bemötandet av griniga och klagande medarbetare. Detta ÄR viktigt – Kanske en av de viktigaste företeelser att kunna hantera om man skall göra något positivt för sin organisation. Hur bemöta och ta tillvara på gnällspikarnas engagemang?

Omvända eller respektera?
Kan vi som Sync skriver omvända gnällspikar – personer med kanske(?) en mer negativ livssyn - till att bl a uppfatta verkligheten positivare? Kan man överhuvudtaget omvända någon annan - ellr bara ändra på sig själv? Räcker det i så fall? Hjälper det om vi själva föregår med gott exempel och försöker uppfatta den del av verkligheten som också innefattar “gnällmåns” lite positivare? Kan vi respektera gnällspikarna och deras åsikter? Respekt är inget man kan kräva – det är något vi måste förtjäna – såväl “hönor som ägg”…

Kväva eller lyssna?
Kan vi premiera människor som säger sin åsikt först och främst – ge dom en möjlighet att också få framföra sin åsikt på ett respektfull sätt? Finns denna mölighet – och respekt för medarbetarnas åsikter, olikheter etc – på arbetsplatsen? Är din organisation en lyssnande och lärande organisation?

Management by Cake?
Varje person är unik – så det finns ingen mall för hur var och en skall bemötas. Här kommer just ledarens unika personliga egenskaper i ljuset! Hjälper det t ex med en spark i röven – rakt ut eller snett nedåt -för att tysta “högljudda obekvämligheter” och räcker det med tårta för att bibehålla övriga medarbetare lika tysta som alltid… Kan man som Sync undrar: bättre ta tillvara på engagemanget från den “griniga majoriteten”? Eller är detta en omöjlighet?

Byggblasket emotser tacksamt goda exempel från såväl “utsatta” ledare som från engagerade “gnällspikar”:

• Hur skall en bra ledare ta tillvara på medarbetarnas åsikter? Både de från den högljudda/griniga minoriteten och de åsikter som majoriteten håller tyst om…
• Hur kan en ledare ta till vara på en “jobbig” medarbetare som kanske också utgör en s k informell ledare och “inspiratör” på den aktuella rebtsplatsen?
• Hur får man med sig “gnällmåns”?
• Hur kan man ev påverka och utgöra ett föredöme(!) så att alla medarbetare klarar att också se det positiva i tillvaron?
• Vad tycker engagerade medarbetare SJÄLVA om ledarskapet, organisationens sätt att “lyssna” etc?
• Någon som känner sig träffad?

Kärnfrågan: hur stor del av “problemet” handlar egentligen om den självuppfyllande profetian:

• Hur många klarar egentligen av att fokusera på  s k “besvärliga människors” (jag hatar det uttrycket – kanske för att jag själv ju är så j-la besvärlig ) positiva sidor och tillgångar?
• Hur stor “skuld” har vi själva till beteendet hos de människor vi har någon form av relation till??? Hur mycket handlar egentligen om avspeglingar? Eller vårt eget sätt att bemöta?
• Vilka premiera du (eller din chef) på arbetsplatsen – zombiesarna eller de som kanske på ett klumpigt sätt(?) “försöker säga nå´t”? Kanske något VIKTIGT?!

Självrannsakan, självrannsakan, självrannsakan!

HUR BEMÖTER LEDAREN SJÄLV EN GNÄLLMÅNS? Med respekt och acceptans ELLER med rädsla och förakt? Vilka lyfter du omedvetet/medvetet fram i din organisation – de som enbart följer - eller de som också leder utvecklingen? OCH vad beror det i så fall på? Är du rädd eller är du orädd?

Utan självrannsakan kommer vi ju ingen vart! Eller det gör vi kanske? Kommer vi dit vi VILL komma? Uppnår vi organisationens mål? I så fall kan detta blogginlägg förbises! GRATTIS!

Bygghandling eller krigshandling

Bygglo-Mats – som tänker lääääänge innan han skriver (till skillnad från Byggblasket…) – skrev ett beaktansvärt blogginlägg om ledarskap. Han jämförde militärisk kadaver-disciplin med ledarskapet i byggbranschen – eller snarare i byggprojekt. Vi måste ha klart för oss när vi diskuterar ledarskap att byggbranschen kan betraktas ur åtminstone två olika organisatoriska perspektiv samt göra en DISTINKT skillnad mellan dessa:

• Företagsorganisatoriskt – bygg- och konsultföretagens INTERNA och inarbetade organisations- och kommunikationsform,
• Projektorganisatoriskt – ett team av ”handplockade” billiga organisationsmedlemmar som kräver samordning och TYDLIGA direktiv

Vår organisationsmässigt svaga länk – måste väl vara projektorganisationerna där vår kärnverksamhet bedrivs och som skall generera resultat – och kosing! Resultat genererar vi dock alltid…

En hårt styrd eller en flexibel arbetsgång?
Mats har en poäng i sina tankegångar när det gäller parallellerna mellan militäriskt ledarskap och styrning av ett byggprojekt. Inom försvars- eller krigsmakten kan man inte lämna saker åt slumpen(?) hur som helst – men det kan man i byggbranschen som snarast påminner om en enda stor slumpgenerator. Ibland blir resultatet också riktigt bra! Men vi vet aldrig i förväg när eller om vi kommer att lyckas… Det är det som är själva strategin!

Parallellerna mellan en bygghandlingar och krigshandlingar skulle kanske kunna exemplifieras så här:

• Väntetid uppstår: Staben har gjort EN miss i planeringen. En övning med skarp ammunition krockar med Mulleskolans utflyktsdag – i samma skog…
• Väntetid uppstår INTE: Vi upptäcker INTE vårt planeringsmisstag och med vår skarpa ammunition ”träffar” hela Mulleskolan ute i skogen… Vi blir klara i tid! Att vi “råkade” skjuta skogsmulle&co – upptäcks först i efterhand – och det var inte vårt fel!
• Fokus och kämparglöd tynar bort: För femtielfte gången under pågående manöver rullar Arkitektkopias lilla vita bil in på slagfältet – mitt i skyttelinjen – med nya (hittills hemligstämplade) handlingsdirektiv!

”Hold your fire! Reträtt! Omgruppera!  – REV. F-E-M-T-I-E-L-V-A, har anlänt!”  - Suck…….

• Motivation och kämparglöd återställs: genom att bjuda hela MANskapet- på tårta(!) – Tårta är ju den enda drivkraft vi byggare hittills lyckats identifiera!

Ledarskap är ett f-nskap som vi måste välja med omsorg!
Som respons på Mats tankegångar säger jag beträffande det interna ledarskapet inom företagsorganisationen: Nej, tack, ingen kadaverdisciplin!

Men i projektorganisationerna har vi nog en del att lära av militären och då kanske inte i första hand från ledarskapet – utan av hela arbetssättet! För hur svårt är det att vara ledare när allt är planerat i detalj från början??? Det gäller att inte studera ledarskapet SEPARAT från organisations- och arbetssättet! Det är då det blir fel!

Sync övergav idag sina privatkunder (tillfälligt hoppas jag?) och gjorde sen en ganska klockren analys angående militärisk organisation i byggbranschen (citat):

“I så fall tycker jag att militären har en föredömlig struktur med klar chain of command, tydliga roller och dessutom förstklassig kunskap om gruppdynamik. Sannolikt finns det mycket god kunskap om projektplanering (som i och för verkar skita sig plenty ganska regelbundet). En sak som oroar mig lite är att den stränga hierarkin, strikta strukturen och den underdåniga respekten (rädslan?) för den överordnade tar död på kreativitet och arbetsglädje. Jag har varit inne på det förut i andra sammanhang.

Å andra sidan verkar man inte ägna så mycket tid budgetarbete och prispressande. Det läcker iväg en del stålar och effektivitet i förhållande till insatt kapital är tveksamt. Våldsmonopol kan väl inte konkurrensutsättas men ett privat alternativ skulle nog sopa banan med försvaret. Jag vet inte men tror att det är så.”

Management by fear?
En annan sak att betänka är om man vill att saker och ting skall styras via rädsla – som även Sync var inne på och uppmanade Leckne.Olle att utveckla vidare… Kadaverdisciplin förustätter kanske en grundlägggande konflikträdsla – kanske både hos ledaren och organisationsmedlemmarna? Kom igen, Leckne!Konflikträdsla är i alla fall INTE en egenskap jag skulle eftersträva inom någon form av organisation eller ledarskap!!! Bojkotta konflikträdda ledare och organisationsmedlemmar – så är vi snart åter(?) på banan!

Transformerande ledarskap…
…skrev Viktoria så inspirerande om (citat):

“Vetenskapen talar för att det är det transformerande ledarskapet där man bygger upp den inre motivationen att faktiskt vilja prestera bra som faktiskt är mest framgångsrikt. Att liksom vilja göra något bara för att det faktiskt är roligt och givande att göra just det man är tillsatt att göra.”

Det borde skrivas in i varje befattningsbeskrivning: Arbetet består i att VILJA prestera bra samt i att ha roligt!

I krig uppstår ibland kritiska situationer – Inte i byggbranschen! Byggbranschen ÄR en kritisk situation!
Tänk också på att… även militären måste ju ha utrymme för flexibilitet, omprioriteringar och snabba beslut… I samband med dessa situationer kan det vara DIREKT OLÄMPLIGT att börja ifrågasätta eller dra igång fackliga diskussioner… Pang – du död! I kritiska situationer faller alltså ett tydligt ledarskap med åtföljande kadaverdisciplinen väl på plats!! Även en väl genomtänkt strategi kan ju omkullkastas, t ex när den lokala gerillan smyger på oss och bestämmer sig för att anfalla då vi minst anar det! På gott och på ont…

NÄR är det lämpligast/effektivast att MOBILISERA våra “styrkor”?
Den avgörande SKILLNADEN mellan militärens synsätt och byggbranschens är kanske NÄR vi giter mobiliserar oss. NÄR vi tycker att det är skarpt läge, dvs:

NÄR är läget SKARPT nog för att vi skall mobilisera oss? Är det:

• inför varje enskild aktivitet vi står i begrepp att företa oss ELLER är det
• först i efterhand när vi går igenom våra förluster ute på slagfältet och skall hänga den skyldige… och/eller när vi “tvingas” försvara vår heder t ex efter konflikten med Mulleskolan… ???

Byggsektens främsta LIKHET med försvarsmakten är nog ändå att båda verksamheternas hela existens kretsar kring – hur FIENDEN tänker!!!

Men… Hur tänker vi själva???

Rättshaverikommissionen om diskommunikation

Byggblasket och andra med Byggblasket har då och då varit inne på att att just kommunikationen är en av de avgörande faktorerna för hur väl ett projekt förlöper samt hur resultatet blir och hur nöjd kunden blir. En liten del av kommunikationen i byggprojekt är kundkommunikationen. Detta inlägg handlar främst om privatkunder – men skulle kanske lika gärna beröra en del professionella beställare och relationen till dessa! Ett reflektion, som bl a Sync pekar på i ett inlägg om privatkunder kan vara den procentsats(5% ?) av kunderna som aldrig blir nöjda – och som byggaren (enligt Byggblaskets “sanning”) har svårt att möta i sin kommunikation OCH varav en del (också enligt Byggblaskets uppfattning) tenderar att utvecklas till rena rättshaverister. Rätt eller fel? Är sen rättshaveri en personlighetsstörning – eller något som går att undvika? Vad triggar en kund att utvecklas till en rättshaverist – och är vi inte själva också lite av rättshaverister när vi kommer till tvistefrågorna? Om än kanske mindre påstridiga än kunderna? Vi sticker ju helst huvudet i sanden, eller hur? Här handlar det ju inte om VÅR egna privata investering…

Tro mig! Vi behöver våra kunder, så… Om vi nu skulle ponera att ALLA kunder är potentiella rättshaverister… Hur skulle vi i så fall bäst bemöta dessa från början?

Jag har nämligen själv också hört kollegor säga ungefär så här:

”Ja, i slutänden blir de allra flesta kunder trots allt nöjda, sen är det alltid en eller två kunder per projekt som vi INTE skulle sålt till från början. Man har lärt sig känna igen dessa kunder redan från början…”

Även om jag efterkonstruerat ”citatet” ovan så är ordvalen autentiska, t ex:

• ”i slutänden”
• ”trots allt”
• ”från början”

Rättshaverister eller inte… men är vi inte i själva verket ganska MEDVETNA om våra problem – när vi (omedvetet) använder ovantående ord för att beskriva var/när/hur vi skapat kundvärden…??? Jag tycker att ovanstående “citat” låter både som ett bevis och en omedveten(?) bekännelse på INTE bara ETT utan på – upprepade misslyckanden!

Att optimera vinsten…
Vänd på ordningsföljden ovan och ställ sen frågorna:

1. Hur kunde vi ha agerat ”från början” – för att markera mot och förhindra uppkomsten av eventuella rättshaverister till kunder?
2. Vad menar vi med ”trots allt”? Vad var det vi skulle gjort annorlunda ”från början” för att inte behöva uppleva ett ”trots allt” under vägen?
3. Varför blir – både vi själva och – kunderna nöjda först ”i slutänden”?

Kan vi inte lära oss av våra misstag och sköta projekten rätt ”från början” – inte ”i slutänden”? Hade vi kunnat tjäna mer pengar på det?

Och nu till rättshaverikommissionens utlåtande:
Om det är så att byggfirman redan “från början” känner på sig vilka kunder man kommer att misslyckas att kommunicera med och inte skapa tillfredsställande kundvärde till – Varför fortsätta smörja dessa kunder – istället för att tydligt markera så fort tendenserna till rättshaveri visar sig?

Lite mindre krypande och konflikträdsla, tydligare markeringar och övertydlig kommunikation ”från början” skulle göra att alla FAKTISKT skulle känna sig TRYGGARE i vad som faktiskt gäller ”från början” samt ”i slutänden”. Färre grundläggande missförstånd alltså.

Preventiv kommunikation – funkar det?
Min erfarenhet är att kommunikation i ett projekt (och då inte enbart kundkommunikationen!) blir tydligare och tydligare ju längre projketet fortskrider och aldrig så tydlig som när ansvarsfrågorna skall redas ut – i efterhand(!) – så min slutgiltiga fråga (i detta inlägg) blir:
Hur många s k rättshavererande kunder hade vi kunnat undvika med tydlig kommunikation REDAN “från början” och goda rutiner “från början till slut”. T ex:

”Ja, nu är det på detta här viset: detta och detta kan du förvänta dig! Vill du att vi gör si eller så istället måste du säga det nu! Och det innebär i så fall detta! Vill du betala för det?”  – samt:
”Om våra villkor inte är OK för dig – trots att du skrivit under avtalet – så kan vi tänka oss att häva avtalet omgående. Då får du säga ifrån nu!… or FOREVER HOLD YOUR PEACE!”

Kommunikationen fortgår även “i slutänden” – garantitiden
Att bygga RÄTT “från början” eller att upptäcka och åtgärda eventuella entreprenadfel så snabbt och smidigt som möjligt – utan åverkan… är dock fortfarande entreprenörens ansvar (inte kundernas!) OCH om detta ansvar missköts riskerar vi ändå – god inledande kundkommunikation till trots(!) – skapa nya rättshavererande MONSTER – som vi alla är så rädda för. BUUUUUH!

En sund själ i en sund kultur

Ju fler sunda själar i en organisation, som bl a:

• tar fullt personligt ansvar (för sina egna ställningstaganden, agerande alt. brist på agerande…)
• säger ifrån (i tid)
• lyssnar (i tid och otid)
• fokuserar på målen
• är lyhörd för omvärlden
• förstår sig på kundvärde
• prioriterar sin tid och sitt engagemang
• släpper prestigen
• aldrig går i försvar
• betraktar andra som SAMARBETSPARTNERS- INTE potentiella MOTPARTER!
• betraktar ALLA kunder som just kunder
• uvecklas genom att rannsaka sig själv i första hand… ist f att anklaga andra!

…desto sundare organisationskultur! Stark – men öppen!