Så här kommer ytterligare ett litet lästips om en – åtminstone för mig – annorlunda aspekt på “nybyggnadsproblem“:
Sydsvenskan skriver om ett nybyggt betonghus i Jonstorp som håller sin “husbonde” vaken om natten genom att ge ifrån sig ett hundratal brakfisar per dygn. Prefab betongväggar som “krasar” och smäller – särskilt om kvällen och natten efter att stommen värmts upp under dagen – handlar detta om gasbildning, temperaturrörelser eller vanliga spöken?

Leverantör av väggelementen är Finja betong som också sägs ha levererat fler liknande hus som INTE ger ifrån sig något smällande ljud… Samt några som gör detta!

Finja säger att de utrett problemet och kommit fram till att det INTE är väggarnas (=Finjas) fel att stommen knorrar. Kanske ett entreprenadfel - där anslutningen mellan grund och vägg inte utförts korrekt? Husägaren kräver i alla fall rivning! Eller är det husägarnas eget fel? Kanske en klausul de missat – om att huset kommer att föra sin egen talan under – och efter – garantitiden?

…Ärligt talat är jag intresserad av en teknisk/teoretisk förklaring på – alternativt en teori om – fenomenet: smällande prefab-betongstomme. Som Finjas egen representant (=VD) säger finns flera material i en byggnad. Huset är en sammansatt funktion. Så om det nu verkligen inte är väggarna som orsakar ljudet – vad är det då som får väggarna att ge ifrån sig ljud? Vad är det som händer i materialen/stommen och VARFÖR? Måste t ex temperaturrörelser föra med sig ljudproblem? Någon?

Ett par andra exempel är kvalitetsledningssystem med engagemanget kretsande kring rutinerna – inte på målet samt externa kontroll- och besiktningsrutiner i byggprocessen som bygger på at fel begås snarare än att öka engagemanget kring att göra RÄTT från början (säga ifrån) och där målet (i bästa fall) uppfattas som “att klara kontrollen” – med nöd och näppe… Nu har denna självuppfyllande profetia gäckat mig igen – men det visade sig finnas två sidor av det myntet… En LEAN och en OLEAN?

Att LETA fel eller att GÖRA rätt – eller både och?
I Byggindustrin finns sedan någon vecka en mycket utförlig och läsvärd artikel där VD för Open House uttrycker sina tankar och filosofier kring konceptet med industriellt byggande. Byggblasket tycker också att denna typ av byggproduktion borde ha goda förutsättningar att uppnå bättre kvalitet – än i traditionellt byggande. Detta är också Open House strävan och VD – som har tidigare erfarenhet både från såväl industriellt som traditionell byggande – drar ett par paralleller mellan dessa produktionformer. Han säger ungefär det som Byggblasket “hoppats på” från en person som driver denna typ av utveckling av produktionsmetoder.

Endast en enda sak hakade Byggblasket upp sig på i artikeln och detta var att varje fredag får produktionspersonalen tårta om de rapporterar fel som begåtts i produktionen. Och fel förekommer även i industriellt byggande – se HÄR – och klart bör dessa detekteras, analyseras och elimineras! Men hur psykologiskt är det att FOKUSERA på felen? Att premiera felen med tårta!? Hur stort engagemang få man då på att göra rätt från början? Men kanske nästa gång! Och det är förståss MYCKET bättre än att ALDRIG göra rätt…

Det känns ändå inte riktigt bra…
Byggblasket förstår att det krävs en del för att motivera till att jobba med rapportering och eliminering av brister i produktionen. Att det inte kan vara lätt att få folk att erkänna och stå för sina misstag om man inte höjer blodsockret med lite tårta först. Men det kändes ändå inte helt bra… Enligt Byggblaskfilosofin bör FOKUS ligga på att göra RÄTT och att då få tårta. Men då blir det kanske ingen tårta alls… Dessutom är det kanske lite O-Leant att tänka så???

LEAN eller OLEAN – ett 100-% engagemang och motivation kräver fokus på målet – inte på misstagen
En kille från Luleå Tekniska högskola kommenterade samma artikel i Byggindustrin (eg kommenterade han min kommentar…) och skrev i princip att LEAN-konceptet “går ut på att hitta fel”… i ett gott syfte: för att eliminera fel i framtiden. Han rekommenderade också följande bok om LEAN: The Machine That Changed the World, av James Womack. Någon som läst den? Någon som översatt den – till svenska???

OK, så jag köper detta syfte med att leta fel – i SYFTE att för bättra – särskilt för en industriell process – med en någorlunda statisk struktur och organisation. På sätt och vis är ju då fokus på att göra rätt – åtminstone nästa gång. MEN om alla plötsligt skulle börja göra RÄTT från början – uppstår då ett existentiellt problem för LEAN-folket???

Även det som är RÄTT kan väl förbättras?
Att förbättra en process handlar väl ändå inte om att det MÅSTE förekomma direkta FEL, t ex enrteprenadfel, i denna. Då riskerar ju felen i sig – och rutinerna kring dessa! – att bli ett självändamål.

I en traditionell byggprocess kan det vara svårt att hitta några RÄTT – men om vi gör det bör vi få tårta!

PS. Tårta är ett GOTT självändamål!!!

Angående det eviga tiggandet och offer-mentaliteten: Byggblasket håller med Rörmok om det onödiga slöseriet i byggbranschen – Så sluta gnäll !!! TA ANSVAR! Jag trodde detta var slutdiskuterat, men nähädå… Gnällebranschen fortsätter tydligen det evinnerliga tjatet om stödpaket - lika kortsiktigt, ohållbart och pinsamt patetiskt som vanligt! Gör nå´t konstruktivt för en gångs skull…

Byggblasket har på förekommen anledning ägnat sig åt bevakning av potentiella affärsidéer för byggbranschen framöver. Idéen om att tillverka snö har jag öronmärkt till PEAB… och pirater kan vi nog redan liknas vid! Här kommer dock några andra tips och ideér på affärsutveckling:

• Att reparera och “silikona” våra egna och högst medvetna fel och brister som vi sett till att gardera oss med är som bekant en redan pågående “affär”. Lönsamheten i denna affärsidé är dock tveksam…
• Att sälja stearinljus och nyårsraketer har redan andra tagit hand om. Det är dessa affärsidkare vi i byggbranschen har har att tacka för de fina möjligheter som framförallt på senaste tiden givits vår bransch – iform av nerbrunna hus!
• Den tillgänglighetsanpassning vi samhällsbyggare avsiktligt sparat till sämre tider är det kanske dags att ta tag i nu?
• Kanske inte nytänk precis.. men vi skulle kunna bygga fler vägar genom vardagsrum. Det ger ju jobb såväl för bygg som för anläggningssidan.
• Fler bostäder till en etnisk grupp vi månar särskilt om - 08-orna på Österlen - kan ju heller aldrig vara fel. Den etniska gruppen får dock själva betala!
• Andra etniska grupper banar väg för något helt nytt för branschen – kundperspektivet i centrum – samt pengar i plånboken! Men det blir förståss en stor utmaning…
• Kanske enklare att bygga kylrum till centralsjukhuset i Kristianstad? Brukarna är lite stela men tjafsar inte emot… Men frågan är om våra kära sjukvårdpolitiker vill betala?
• Idrotten går det uppenbarligen ingen nöd på – så bygg ännu fler arenor! Börja bygga lustiga hus eller enbart tak över nykomlingar. Anlägg nya fiskehamnar på åkermark! Eller köp skogsmark och börja odla limträ…

Varsågoda!!! Vad väntar vi på?

Byggblasket årskrönika sträcker sig från september till december 2008 – det var nämligen den 11 september 2008 som bloggen såg dagens ljus. Efter några inledande kåserier som sparats under fliken Sagor för byggare – fortsatte Byggblasket att ifrågasätta olika företeelser inom byggbranschen. En teknikfixerad bransch där organisation, synsätt och kommunikation är desto viktigare frågor för Byggblasket samt även för byggbranschen och de som verkar inom denna och som faktiskt vill se förbättringar i branschen.

Finanskrisens vara eller inte vara
Förutom problemen med att skapa kundvärden och god kvalitet inom byggbranschens kärnverksamhet uppmärksammade Byggblasket ganska snart hur olika byggmedia vinklar förekommande frågor för att “blidka” – eller hjärntvätta? – sina närmsta intressenter – t ex sina egna medlemmar. Ett tydligt exempel på detta var när finanskrisen enligt hela världens media ansågs vara ett faktum men ett par av byggbranschens egna tidningar vidhöll att läget såg ljust ut för byggbranschen, orderingången var stor etc etc. Några få dagar därefter sprack även byggsektorns egen bubbla och JM var först ut(?) med att varsla 400 – helt i linje med sågningen i Dagens Industri ett par veckor tidigare; då JM beskylldes för att “underprestera“… Byggblasket undrade då – liksom nu – om finansiell prestation korresponderar med förtagets förmåga att skapa kundvärden? Byggblasket misstänker krasst att kundvärdet snarare kan ses som omvänt proportionerligt mot det värde aktieägarna å sin sida uppskattar!

Skanska varslade också en hel hög anställda – samma dag som man tillsammans med bl a PEAB utövade “utpressning” mot regeringen! En Skanska-anställd som “slapp” undan sitt varsel var dock den kvinnliga medarbetare som “obekvämt” nog anmält sin chef för sextrakasserier…. Byggblasket undrar varför hon slapp gå…?

Byggblasket undrar vidare vilka som egentligen blir uppsagda i samband med varsel? Vilka medarbetare väljs bort? Hur går en självsanering till?

Ett företag som ville visa att de kommer starkt är Veidekke Bostad som varslade hela 20 (!) personer på ett bräde… Vadan detta storhetsvansinne? Det byggföretag som gick helt mot strömmen var å andra sidan Älvsbyhus som efter att har gjort bort sig i Helsingborgs Dagblad slätade över det hela genom att gå ut i Byggvärlden med att de skulle nyanställa personal. Medan konkurrenten Smålandsvillan har kvar sin personal men inte har råd att ge dem någon lön… undrar Byggblasket vems risken egentligen är i en bransch där INGEN har något ansvar… och Shit happens – dagligen!!! Hur det gick för Älvsbyhus står i dag att läsa i Byggvärlden: HÄR

Tänkvärt om finanskrisen, positivt tänkande och total förnekelse kan läsas på Sync´s blog. Byggblasket håller med men säger: förneka inget – bejaka bara dvs allt det ni vill ha!!! Så funkar ju den självuppfyllande profetian! Rätt fokus är det enda som hjälper!!

Kvalitetsbristernas vara eller inte vara
Byggblasket har tagit upp exempel på kostsamma byggfel och branschens attityder till kvalitetsbrister såsom att det alltid är någon annans ansvar!!! Branschens fixering vid kontrollfunktionen jämte oviljan att ta tag i åtgärdsprocessen.

Byggblasket undrar lite försynt: Varför inte fixera sig vid att göra rätt från början och på sitt eget personliga ansvar för sin del i processen???

Machojargongens vara eller inte vara
Byggbranschen anklagas – av några av de egna – för att vara för macho för att kvinnor skall söka sig till, trivas i samt bli kvar inom branschen. Machoupproret! Byggblasket har varit kluven i denna fråga. Vad och vem är egentligen macho? Och vad är problemet? Byggblasket anser det vara vanskligt att driva en fråga där problemet inte tydligt definierats – på ett sätt som i sin tur inte riskerar att kränka en hel yrkesgrupp… Byggblasket startade därför en egen machoinventering för att utröna vem som är mest macho i branschen DELTA OCH LÄS AV RESULTAT HÄR

Sedan undrar Byggblasket om det leder till något positivt att kvinnor som i detta fall placeras på en pidestal av just män – framstår de då inte ännu mer som just “offer”?

Målet med machouppropet är desto tydligare – att nya medarbetare i form av kvinnor skall tas väl emot och trivas kan tyckas vara en självklarhet. Men så är det tydligen inte för alla. Sextrakasserier och mobbning förekommer uppenbarligen. Byggblasket stöttar därför iniativet, men har också påtalat att inte bara kvinnor utsätts för dåligt bemötande i branschen. Byggblasket hävdar dessutom att det finns exempel på kvinnor som blir/blivit väl bemötta i byggbranschen – och då i synnerhet på byggarbetsplatser! Däremot tycks inte kvinnor ha samma möjlighet till karriär och högre befattningar.

Mycket riktigt – Lars Bergqvist på Byggcheferna beskriver i en artikel att det är kvinnliga chefer som känner sig mobbade av manliga kollegor och chefer – dvs av andra tjänstemän! Inte har väl detta med “machojargongen” att göra?

Enligt en lokal(?) forskningsavhandling från Luleå skall kvinnor i byggbranschen känna sig motarbetade. Argumenten som presenteras i en artikel om avhandlingen antyder(bekräftar?) också att det snarare är tjänstemännen och cheferna i branschen som är hindret för kvinnorna – inte byggarbetsplatserna eller byggnadsarbetarna!!!! Argument som att “män väljer män” och att kvinnor utestängs från de innersta kretsarna och får sämre karriärsmöjligheter än män stödjer Byggblaskets teori om att det främst ä’r chefer och andra tjänstemän som hindrar kvinnor att ta sig fram i branschen – men… man undrar hur “globalt” förankrad denna avhandlingen är om den beskriver den manliga umgängeskulturen i form av jaktturer och bastubad där kvinnor inte får (eller vill!) vara med… och vem borde egentligen ha bäst förhandlingsläge i en bastu? Ha ha, macho javisst, men detta är ju rena rama norrlandskulturen som beskrivs! Hur ser denna umgängeskultur ut i Fjollträsk ? I macho-Skåne är det bland annat golf som gäller. Manligt eller inte? Fråga Annika Sörenstam…
Forskaren Annicka Cettners hela rapport om kvinnor i byggbranschen finner ni HÄR.

Är det inte snarare så att kvinnor (liksom många män) inte blir kvar på byggarbetsplatsen hela livet p g a omänskliga arbetstider som ger minimal flexibiltet i den egna livssituationen samt för att dessa kvinnor och män kanske vill gå vidare i karriären inom tjänstemannakåren? Väl inne på kontoret går de också vidare och blir allt högre chefer – åtminstone männen….

Dödsolyckornas vara eller inte vara
Arbetsmiljöfrågorna har tagits upp av andra media och även ventilerats även här på Byggblasket. Inte bara mobbning och trakasserier är en arbetmiljörisk. Det finns många risker på en byggarbetsplats och vissa har lett till dödsolyckor. Bristande kommunikation såsom språkförbistringar har tagits upp som en potentiell säkerhetsrisk.

Nya arbetsmiljöregler har kommit och Byggblasket har ifrågasatt om det är den snedvridna synen på ansvar i branschen som präglat även dessa? Regler som både bekräftar att vi alla är omotiverade offer – för våra egna kunder! Regler som ännu mer fjärnar oss från att kunna ta vårt personliga ansvar för kvaliten i byggprocessen? För i vilken annan bransch har kunden ansvaret för produkttillverkarens arbetsmiljö?

Byggnads och Byggcheferena är ett par av de organisationer som diskuterat kring en Nollvision avseende dödsolyckor på byggarbetsplatser. En vision där dödsolyckor skall bannlysas helt och hållet? Denna NOLL-vision stöttas av bl a Byggblasket! Företaget Skanska har däremot en egen vision: dödsvisionen!

Ledarskapets vara eller inte vara
Det finns många typer av ledarskap - inget behöver vara sämre än det andra så länge ledarskapet är anpassat till arbetssättet och det organsiatoriska utgångsläget. Inom byggbranschen diskuteras ledarskapet ofta utifrån metodik och hjälpmedel, men Byggblasket undrar om inte ledarskapet i en “modern” organisation snarare bör utgå ifrån personliga egenskaper och ledarskapskompetens? Detta beror naturligtvis på hur processerna fungerar (eller bör fungera!) och på övriga orgnaistoriska faktorer, t ex hur kommunikationen fungerar – eller bör fungera! Här har vi fortfarande mycket att analysera och utveckla. Byggblasket tar på sig den obekväma uppgiften!

Ansvarets vara eller inte vara
Antingen känner man sig ansvarig eller så är gör man det inte… Att känna delaktighet är en grundläggande psykologisk faktor för såväl personligt välmående som motivation! Hur kan man känna delaktighet om ledarskapet varken lyssnar eller bekräftar vare sig befogenheter eller personliga ansvaret! Doktor Byggblasket anser att det är just här skon klämmer när det gäller byggbranschens samtliga symptom!!! Det diskuteras om delaktighet i de strataegiska besluten – men medarbetarna kanske först och främst vill känna sig delaktiga i den dagliga verksamheten??? Byggblasket undrar om man kan känna sig “riktigt” delaktig utan att samtidigt känna ansvar??

Byggbranschens vara eller varumärke…
Byggbranschen genomsyrars av vissa synsätt som kan sägas prägla kulturen i hela branschen och även dess varumärke. Det sannolikt allra mest markanta synsättet inom branschen är enligt Byggblasket synen på ansvar – det är alltid någon annan som bär skulden när något gått fel. Alla är offer och gör bara det som de blir tillsagda och får betalt för! Varför säger aldrig någon ifrån?

Byggblasket efterlyser framförallt personligt ansvarstagande och kvalitetsperspektiv baserat på kundvärdet, dvs det värde som kunden uppskattar och inte det som vi anser att “de borde vara nöjda med”. Detta är enligt Byggblaskets teori allt som behöver förändras för att komma till rätta med alla symptom branschen lider av, t ex mobbning, arbetsmiljöproblem samt kvalitetsbrister i byggprocessen. A piece of cake, eller hur?

Den dag byggprocessen utgår ifrån kundvärdet samt när var och en känner ett personligt engagemang i och ansvar för byggprocessen – då behöver byggbranschen inte längre försvara ett skamfilat varumärke…

Varför inte börja med att fråga sig hur en process som slutar i kaos egentligen började?

Ett par exempel har tagits upp på Byggblasket, t ex DETTA, DETTA och DETTA .

Rörmok skriver på sin blogg om ett aktuellt projekt (för övrigt okänt för media – det är ju inget osedvanligt projekt – tyvärr!). Rörmok skriver om dörrhål som skall flyttas två arbetsdagar före slutbesiktningen, om uppenbara fel beträffande stuprör som mynnar ut långt upp på fasaden vilket “upptäcks” efter eller vid slutbesiktningen – och nylagd asfalt måste rivas om för schaktning till rör som ”glömts bort” under processen.

Exempel finns på projekt där flera år har gått efter inflyttning utan att de är färdigbyggda. En bostadsköpare kommenterar på Byggblasket efter 3,5 år i sin ofärdiga bostad: HÄR . I Boverksrapporten ”Fel och brister i nya hus” ges flera exempel på ”kaoset” efter inflyttning. Läs mer HÄR under Byggfelsforum.

Byggblasket undrar inte bara – HUR alla dessa projekt som mynnar ut i kaos… börjar… NÄR slutar de egentligen?
Inte tycks slutbesiktning eller en garantibesiktningen var någon helig gräns då byggprocessen slutar. Frågan är inte bara NÄR byggprocessen egentligen kan anses avslutad? Och VARFÖR besiktningsgången som inte säkerställer nå´t överhuvutaget behövs – dvs så länge INTE möjligheten att underkänna en entreprenad utnyttjas?

Vad orsakar detta åtgärdskaos och brist på riktiga avslut?
Ett juridiskt avslut är uppenbarligen inte detsamma som ett avslutat projekt i realiteten. Med utgångspunkt ifrån kaosteorin kan man fråga sig följande:

• hur såg målet för projektet ut?
• hur såg begynnelsevillkoren ut?
• vilka delar skulle förenas och ”smältas ihop” i processen?
• vilka kritiska faktorer påverkade processen under dess gång?
• liknar resultatet det uppsatta målet?   (Ha,ha)
• Vad hände och varför känner ingen sig ansvarig för det som hände????

Enligt Byggblaskets mening finns det ett grundläggande systemfel i  byggbranschen.
Ett systemfel som hämmar kvaliteten och effektiviteten MEN ett systemfel som vi ideligen befäster genom att skapa nya stödprocesser kring det. Ett exempel är externa kontrollfunktioner – dvs utöver egenkontroll – som inte bara befäster problemen utan också skapar högre byggkostnader. Rådgivande funktioner utan budgetansvar, utförandeansvar eller vetorätt i projekten är ett kostsamt spel för gallerierna, anser inte bara Byggblasket – utan också Per-Erik Josephsson på Chalmers som även studerat “kaoset” under bygget! Att förändra kulturen i branschen är det enda riktigt effektiva och hållbara – anser Byggblasket!

Alltså: om byggprocessen slutar i kaos – hur börjar den? – Vad kostar den? – Och varför är ingen ansvarig?
Hjälp till genom att reflektera och kommentera på Byggblasket.

Rörmok skrev om vikten av att ha viss kompetens och fallenhet för yrket för att inte “råka” beställa fel grejer 3 ggr i rad i första etappen och sen göra om precis samma felbeställningar i påföljande etapp samt för att förstå att det måste byggas en vägg innan man kan tapetsera den…

Om en väntan i veckor på vattenlås som hade kunnat köpas på närmsta byggvaruhus så att saker och ting hade flytit på.

Rörmok undrar “hur kul, hyresgästerna kommer att tycka det är, när det ganska snart efter inflyttning blir stopp i avloppen” eftersom byggarna lagt skit i dessa….

Rörmok´s blog kunde man kalla kompetensutveckling! Den gav full förståelse för hur lite man faktiskt fattar… dvs hur komplext hela vansinnet faktiskt kan vara (är?).

På Peter Walfridssons blogg som också handlar om en under-/sidoentreprenörs projektledares dilemman och reflektioner finns också en hel del betraktelser från byggarbetsplaster och beteenden som kan få en att lyfta lite på ögonbrynen eller rent av tappa hakan… precis som man gör när man läser rörmok´s blogg.

Episoderna är ett fåtal lösryckat kanske “mindre” händelser men fullt tillräckligt för att baxna då man förstår vilka attitydförändringar som måste komma tillstånd – dvs OM MAN VILL lösa branschens problem med kvalitetsfrågor. SNACKA GÅR JU ALLTID… men är det hållbart?

Kommunikation baseras på såväl praktiska förutsättningar och rutiner som ledarskap, individeullt ansvar och befogenheter, attityder och värderingar. Kontrollplaner och besiktningar etc kan enbart hjälpa till att hålla branschens hakan över vattenytan. Det är de för byggbranschen genomgripande och grundläggande attityderna, synsätten och fokus som verkligen kan återspeglas i t ex kundvärden och börsvärden. Det anser Byggblasket och Byggblasket har ju aldrig fel – eller hur? Ingen har hittills protesterat – förutom en kaospilot och en arkitekt.

Endast attitydförändringar såsom synen på ansvar kan – enligt Byggblaskets obehagliga “sanningsforum” -åstadkoma något verkligt värdehöjande för byggbranschen. Först då kan kanske branschen sluta trampa vatten och hålla sig flytande – utan ständiga kvalitetskompromisser och nödåtgärder. Först då kan kanske kundvärden och börsvärden korrepondera?

Det kan vara svårt att “överbevisa strutsar” och andra grupptänkande ryggkliande tjänstemän - med huvudet under armen. Särskilt de i de högre dimensionerna  – t ex stabsfunktioner – långt ifrån den verkliga byggprocessen. Men Byggblasket försöker sitt bästa att få även dessa – faktiskt också ambitiösa personer! -att tänka “outside of the box” så att deras engagemanag verklighetsförankras på ett verkningsfullt sätt. Byggblasket kommer därför att ta upp fler av egna och andras exempel i syfte att ruska om ordentligt.

Byggblasket tar nu på sig mammarollen i branschen, tar alla i öronen och säger:

“Vi måste alla dra våra strån till stacken – den som gillar att stå och gnälla i korridorerna kan fundera över vad detta leder till och hur mycket “bättre” man själv egentligen mår av att gnälla. Ni kan kanske se till att skriva ner era synpunkter som kommentarer här på Byggblasket istället. Fundera över vilket ansvar var och en själv har för sitt “eländiga” liv och de olika situationer som man “råkar” hamna i – jämt och ständigt… Lätt som en plätt – bara att förändra sina egna tankemönster (det är det som bl a stresshantering handlar om).

Byggblasket kommer att skriva mycket mer om såväl fel och brister (Se ByggfelsFORUM i huvudmenyn) som om kommunikation, stress mm och hoppas att även läsarna gör detta eftersom byggbranschen handlar om byggarna och deras kunderna och inte om Byggblasket! Byggblaskets avsikt är vara ett relativt neutralt – men f-n så kaxigt och obekvämt – språkrör!