Fusk är en medveten handling! Visst…

Byggblaskets bloggkollegor Sync och Fredrik samt Mats Björs på Byggherrarna anser – precis som undertecknad – att fusk är en medveten handling! Om man inte är medveten om sitt handlande eller inte inser konsekvenserna av sin handling är det inte fusk!

Fuskar gör man väl med vilje?
Ibland “råkar” vi ta tvivelaktiga beslut eller utföra felaktiga handlingar – i all välmening! Byggblasket tycker därför att det är lite fisigt av kreti och pleti att vända vår ständiga otur emot oss – och kalla oss fuskare!

Vi fuskar inte! Vi har bara otur när vi tänker…
Byggfusk måste som sagt vara en medveten handling som utförs med berått mod - om det skall klassas som fusk!

Vad är då en medveten handling?

• Är det en medveten handling att med berått mod ta fram vilseledande marknadsföringsmaterial?
• Är det en medveten handling att med berått mod låta hungriga bonusavlönade säljare presentera och sälja projektet?
• Är det en medveten handling att med berått mod lämna en offert baserad på var man tror att konkurrenterna i en upphandling kommer att lägga sina priser – istället för att lägga priset på en den nivå man tror det kommer att kosta för att göra ett bra jobb att vara stolt över?
• Är det en medveten handling att som beställare med berått mod anta lägsta budet – trots att man vet att både offerten är orealistisk och att den offererande parten aldrig tidigare lyckats genomföra ett godtagbart resultat – förutom att gå i konkurs…?
• Är det en medveten handling att med berått mod för beställares räkning ta på sig ett uppdrag med orealistiska förutsättningar?
• Är det en medveten handling att med berått mod för beställare – med tidigare påvisad tvivelaktighet gällande  t ex  betalningsförmåga – ta på sig ett uppdrag med orealistiska förutsättningar?
• Är det en medveten handling att med berått mod ta på sig uppdraget att t ex  handikappsanpassa ett badrum – utan att inneha kompetensen för detta eller ens förstå vad som krävs?
• Är det en medveten handling att efter bästa förmåga och med berått mod föröska fullfölja ett uppdrag – UTAN att sätta ner foten och säga ifrån i tid – när förutsättningarna förändrats åt det mer orealistiska hållet ?
• Är det en medveten handling att med berått mod bygga efter ofullständiga eller uppenbart felaktiga bygghandlingar – framtagna av projektörer som i all ”välmening” inte heller vågat sätta ner foten?
• Är det en medveten handling att som arbetsledare med berått mod beordra att fortsätta arbetet – även om t ex en stålmontör ifrågasätter måttet på en bärande balk?
• Är det en medveten handling att som hantverkare med berått mod bara lyda order – inte tänka, inte säga ifrån?
• Är det en medveten handling att som besiktningsman med berått mod genomföra slutbesiktning trots att det är uppenbart att bygget inte är färdigt?

Byggblasket är inte medveten om en enda medveten handling i byggprocessen! Byggfusk förekommer alltså inte! – Inte i byggbranschen – i alla fall…. Det är väl snarare sån´a som Martin Timell som brukar vara “medvetna” av sig ?

Anklagelserna om att det skulle förekomma byggfusk i själva byggbranschen är helt grundlösa! V.S.B.

Vi i byggbranschen fuskar minsann inte – vi är bara medvetslösa!

Sveriges största arbetsmiljöjämkning?

Efter att ha läste redogörelserna kring rättens överväganden och beslut – och med tidigare tidningsartiklar kring Kista olyckan i bakhuvudet… Ju mer jag tänker och analyserar detta – desto mer börjar det stinka uppgjort i förväg! Någon vill kanske statuera exempel på personligt ansvar? Konstruktören hade ju begått en serie misstag ser det ut som. Så tanken att statuera exempel är nog god…

Men det blev så fel – eftersom ALLA har personligt ansvar i byggprocessen – inte bara EN av kuggarna i hjulet!

Hur kunde t ex arbetsgivaren Cremona dömas att betala skadestånd trots att varken firmatecknare, VD eller någon annan av cheferna eller ens den uppdragsanvsvarige konstruktören – dvs han/hon som hade ansvar för vilka som involverades i processen och hur dessa involverades – ansågs ha något ansvar öht?

Många aktörer samordnades i processen som vållade montörens död
T o m montören själv ingick i den processen – Han var dessutom medveten om risken!!! Nu friskriver domen alla ansvariga – från just sitt personliga ansvar! Alla utom en! Fanns det en baktanke med detta?

Jag har en stark men obekräftad känsla….
Känslan…. att domen var förutbestämd för att statuera exempel – med konstruktören som syndabock. Men detta är bara en känsla jag nu fått! Inget som jag kan bevisa… men…

Den aktuella utgången skrevs det om redan i höstas – nästan som om det vore en sanning redan då. Tingrättens redogörelse liknar en “konstruktion” -där man bemödat sig att förhålla sig till vittnesuppgifter efter behag – så att utgången blir den tilltänkta och där man inte “kunnat bevisa” sådant som skulle kunna fälla fler personer? Men min känsla kan vara fel! Det är en halvvild spekulation… men mina aningar brukar ju stämma. Läskigt nog!

Överklaga därför gärna min känsla, tack!
Av ovanstående skäl – och för att branschen skall få ett vettigt exempel att förhålla sig till – så hoppas jag på överklagan till en distans som väljer att INTE jämka fram en dom – i samråd med Arbetsmiljöverket och andra experter på overkligheten!

Skadan är redan skedd – vilket Byggblasket djupt beklagar!
Och om det nu är exempel som skall statueras? Nya olyckor som skall förhindras?
Ge då branschen ett realistiskt och verklighetsanknuten dom att förhålla sig till! Tack!

Hur PRIORITERADE dom här? LEX Femtielva…

Att prioritera är INTE fult – inte oetiskt. Faktum är att vi alla prioriterar hela tiden, ofta på det omedvetna planet. Att prioritera är normalt, till och med nödvändigt. Vi kan inte göra/vara allt samtidigt. Personligen har jag bland annat prioriterat bort livet som miljardär på en paradisö i Söderhavet! Det ni – det är få förunnat

När ordet PRIORITERA börjar smaka illa är kanske framförallt i sjukvårdssammanhang. Klart måste även här prioriteras och det har det säkert också gjorts  sedan urminnes tider – m h a kompetens, hjärna och magkänsla hos personalen! Nä, problemen med prioriteringar är när hjärnan kopplas bort från själva förfarandet, från processen. Att prioritera med sin egen hjärna och magkänsla är en sak – att prioritera efter en FÖRUTBESTÄMD och generell mall är en helt annan sak. Det är då det blir oetiskt…

Byggblasket varnar härmed känsliga läsare från att klicka på denna länk till artikel i SDS om hanteringen (bortprioriteringen!) av en svårt influensasjuk man. Den som redan är MÖRKRÄDD när det gäller sjukvården riskerar men för livet – efter att ha läst denna artikel: HÄR
Uppdaterad 2/11: Som om inte det vore nog… – ett annat skräckexempel, från Astrid Lindgrens Barnsjukhus: HÄR (hade jag varit Astrid Lindgrens släktingar hade jag tagit bort hennes namn från det sjukhuset)

LEXA mig hit – LEXA mig dit
Att vårdpersonal riskerar EN patients liv tillhör i normalfallet det normala… Inget vi längre höjer på ögonbrynen för – dvs när det INTE är pandemitider. Men att i dessa svin-tider även riskera alla andras liv kräver en särskild LEX. Att så svårt sjuk och med så sannolika symptom gång på gång refuseras av vården som slutligen – i maskopi med SOS Alarm – VÄLJER att också riskera FLERA andra personers liv och hälsa. Inte bara en taxichaufförs och dennes tre andra i andra sjukdomar sjuka personer – utan också på de personer som av olika skäl kan komma att behöva vård i konstgjord lunga framöver – när denna nu, av märkliga prioriteringsskäl, “råkar” vara upptagen…

Vad har en taxichaufför att lära ut till vården? -Allt! Allt om prioritering och sunt förnuft!
Den enda som gjorde RÄTT här var faktiskt taxichauffören – han prioriterade m h a sunt förnuft! Han prioriterade den dödssjuka mannen framför hämtningen av den fjärde färdtjänstpatienten (och kanske räddade livet på denne?) för att köra den influensasjuka mannen mer eller mindre direkt till en konstgjord lunga.

OK, influensamannen är ju medelålders (en ganska låg-prioriterad livsform) – hade det varit ett barn hade säkert prioritering skett annorlunda. (Uppdaterad 2/11: Detta trodde jag i mitt enfald – i fredags – idag vänder det sig i magen när jag läser om prioritering av just barn vid Astrid Lindgrens barnsjukhus. Astrid Lindgren själv vänder sig säkert i graven! Fy faaaaan!)

Just därför får vi nu hoppas att inte nästa patient ÄR ett barn – den konstgjorda lungan i Lund börjar nämligen bli fullbelagd!  Kanske p g a just “prioriteringar”…

Byggblasket undrar: HUR i h-vete prioriterade dom här?

Och på tal om effektivitet och funktionalitet – ett konstruktivt förslag:
Hade det inte varit bättre (och säkrare) att upprätta ett kölappsystem till den konstgjorda lungan och skippa alla förvirrade och kostsamma mellanhänder. När det är din tur till lungmaskinen och du verkligen behöver den – då har du tur !!!(precis som som det brukar vara i vården).
Om du när det är din tur i kön INTE är i behov av konstgjord lunga – ja, då är det bara att ställa sig sist i kön och hoppas på bättre tur nästa gång…

Sjukt? Inte sjukare än vården! Och sannolikt mer funktionellt! För att inte tala om effektivt – kostnadseffektivt!

OBS! Efter uppdatering 2/11 med anledning av en 3-årings död efter att ha nonchalerats av vården: Jag brukar göra jämförelser mellan sjukvården och byggbranschen ur funktionalitets-, ansvars- och effektivitetsperspektiv mm. Idag vill jag dock göra en distinkt åtskillnad; byggbranschen kan INTE jämföras med kulturen vid Astrid Lindrens Barnsjukhus – inte ens vid djursjukhuset i Malmö tror jag man kan sjunka så lågt som personalen vid Astrid Lindgrens djursjukhus lyckats. Nedanstående jämförelser har därför inget med just detta s k barnsjukhus att göra !!!

Vad är då skillnaden mellan sjukvården och byggbranschen?
Jag skojar inte! Det finns en väsentlig skillnad…
Båda branschers kärnverksamhet går visserligen på autopilot mesta tiden – enligt givna program, mallar och system. Det funkar OK fram tills någon annan påpekar en brist – därefter kopplas det tunga artilleriet in i processen:

• hjärna,
• problemlösningsförmåga och
• ansvar – samt inte sällan
• jurister –  som inte förstår sig på verksamheten eller kundvärdet – men väl på paragrafer och skadestånd!

Vi sätter åt varandra om det går att hitta en skyldig och när det är klart gör vi kanske aldrig mer om det specifika “lilla” misstaget, utan fokuserar glatt framåt – på nya fadäser! Och för sjukvårdens del på ett efterlängtat nytillskott till den ständigt växande LEX -samlingen. LEX står för den RETROAKTIVA styrningen av vårdfunktionen: Först gör vi fel och sen kollar vi upp OM det verkligen var ett fel! Denna sista “städrutin” funkar faktiskt riktigt bra! Bättre än i byggbranschen!

Enligt Byggblaskets överslagskalkyl (jfr: offert) kommer det bara att ta några hundra år innan LEX-samlingen är komplett så att de som DÅ arbetar inom vården vet hur den skulle ha fungerat…IDAG!

Så vilken ÄR då skillnaden – mellan vår byggbransch och sjukvården?
Jo, skillnaden är att i den ena branschen VET vi INTE om vi skall skratta eller gråta åt eländet. Angående den andra branschen kan vi däremot LUGNT sätta skrattet i halsen – så mycket VET vi!

Spotta och skölj!

Prioritera gärna men koppla först ur autopiloten – och in hjärnan samt det personliga ansvaret!!!

Snabbt, billigt ELLER bra ?

Tänkvärt inlägg – samt kommentarer – på Sync´s blogg, om huruvida vi kan tillmötesgå kundernas önskemål (krav?) på att bygga snabbt och billigt och samtidigt bra?! Sync påtalar även skillnaden mellan serietillverkning – baserad på redan framtagna prototyper – och byggprocessen samt ifrågasätter hur mycket administartion och byråkrati byggprocessen egentligen tåler. Jag tror inte heller på detta men samtidigt: hur väl KAN byggbranschen uppfylla behovet av det ledarskap som krävs. Läs och reflektera själva: HÄR.

Byggprocessen – en personlig konkurs?

Jag läste en insändare/kommentar till en artikel  i SDS som jag vill förmedla vidare – med tanke på tuffa tider, kostnader, kvalitet och inte minst byggbranschens varumärke! Det är INTE bara Zlatan och Hanna Graf som har synpunkter på byggbranschen. Kommentatorn skriver:

nybygge – vägen till personlig konkurs

“En gammal sanning i byggbranschen: För varje årtionde blir matrialen lite sämre. Byggarna som arbetar med dessa allt mer urholkade byggmatrial styrs 200% på tid och budget. Kvaliten får bli bäst fan den vill – bara besiktningen klaras. Skulle någon gubbe inistera på hantverk och därmed sabba accordet för bygglaget blir han utmobbad. Jag tycker uppriktigt synd om köparna till de moderna mögelgratinerade figolitholkarna som byggs idag med enstegsmetoden.” Christopher 2009-01-24 16:29

Ord och inga visor
Skribenten sammanfattar Byggblaskets uppdrag bra! Och han kan mycket väl vara byggare själv men ser det även ur kundens perspektiv – kunden som är på väg mot personlig konkurs…? Byggblasket tackar för dessa ord om allt från frigolitholkar, mobbing och grupptryck, tidspress och vinstoptimering(?) till de – inte att förglömma – allt sämre byggmaterialen!!!!

Underförstått är “att klara besiktningen” inte heller detsamma som att bygga bra och med god kvalitet! Besiktningen kan således inte vara ett absolut mått på kvaliten - som kunden betalt för. Vad var det jag sa?? Ha! Läs HÄR!

Är detta en utveckling som byggbranschen VILL stå för???
Finns det någon som kan ställa sig upp och säga att kommentarsskribenten har FEL??? Det kan i alla fall inte Byggblasket göra – och Byggblasket har ju aldrig fel… Alltså har skribenten rätt och byggbranschen har problem! V.S.B
 
Byggblasket anser dessutom att byggmaterialbranschen hittills slunkit igenom blaskets kvarnar alltför enkelt – men jag har tidigare skrivit en del om dessa förbrukningsartiklar lika långlivade som en rulle dassapapper men som kallas byggmaterial (bl a HÄR) och det kommer mer – jag har det på tungan.. Pass auf!

Byggbranschen med sin entreprenörsanda(?) behöver ingen finanskris för att skapa “tuffa tider”.

Det fixar vi själva – och sen skyller vi på finanskrisen…

Hanna Graf och i-landsproblemen i byggbranschen

Nu har det hänt igen. Det som händer VARJE DAG i i-världen:

• Nybyggda hus har besiktningsanmärkningAR (antagligen finns de med på denna lista…)
• Åtgärdsprocessen är nästintill obefintlig
• Kändis-köpare håller inne pengar (först Zlatan - nu Hanna Graf)
• Icke-kändisar betalar för “kejsarens nya kläder” – till Cypern…
• Ansvariga lägger sin tid och sin energi på att tvista - med varandra
• Ansvariga går i konkurs (även om de förnekar detta…)
• ALLA inblandade är offer för varandra eller för finanskrisen
• ALLA har helt enkelt blivit blivit grundlurade – av någon annan eller av finanskrisen…

What´s new?

Om byggprocessen slutar i kaos – hur började den? Och vad kostade den?

Kanske byggbranschen bör fundera över sitt eget ansvar för samhällsekonomin och boendekostnaderna – innan de börjar gnälla om samhällets ansvar för byggbranschen?
Hur börjar ett kaos???
Det är ingen väl bevarad hemlighet att byggprojekt allt som ofta slutar i långdragna och konfliktladdade åtgärdsprocesser. Ibland står det om dessa i tidningen – ibland inte!

Ett par exempel har tagits upp på Byggblasket, t ex DETTA, DETTA och DETTA .

Rörmok skriver på sin blogg om ett aktuellt projekt (för övrigt okänt för media – det är ju inget osedvanligt projekt – tyvärr!). Rörmok skriver om dörrhål som skall flyttas två arbetsdagar före slutbesiktningen, om uppenbara fel beträffande stuprör som mynnar ut långt upp på fasaden vilket “upptäcks” efter eller vid slutbesiktningen – och nylagd asfalt måste rivas om för schaktning till rör som ”glömts bort” under processen.

Exempel finns på projekt där flera år har gått efter inflyttning utan att de är färdigbyggda. En bostadsköpare kommenterar på Byggblasket efter 3,5 år i sin ofärdiga bostad: HÄR . I Boverksrapporten ”Fel och brister i nya hus” ges flera exempel på ”kaoset” efter inflyttning. Läs mer HÄR under Byggfelsforum.

Byggblasket undrar inte bara – HUR alla dessa projekt som mynnar ut i kaos… börjar… NÄR slutar de egentligen?
Inte tycks slutbesiktning eller en garantibesiktningen var någon helig gräns då byggprocessen slutar. Frågan är inte bara NÄR byggprocessen egentligen kan anses avslutad? Och VARFÖR besiktningsgången som inte säkerställer nå´t överhuvutaget behövs – dvs så länge INTE möjligheten att underkänna en entreprenad utnyttjas?

Vad orsakar detta åtgärdskaos och brist på riktiga avslut?
Ett juridiskt avslut är uppenbarligen inte detsamma som ett avslutat projekt i realiteten. Med utgångspunkt ifrån kaosteorin kan man fråga sig följande:

• hur såg målet för projektet ut?
• hur såg begynnelsevillkoren ut?
• vilka delar skulle förenas och ”smältas ihop” i processen?
• vilka kritiska faktorer påverkade processen under dess gång?
• liknar resultatet det uppsatta målet?   (Ha,ha)
• Vad hände och varför känner ingen sig ansvarig för det som hände????

Enligt Byggblaskets mening finns det ett grundläggande systemfel i  byggbranschen.
Ett systemfel som hämmar kvaliteten och effektiviteten MEN ett systemfel som vi ideligen befäster genom att skapa nya stödprocesser kring det. Ett exempel är externa kontrollfunktioner – dvs utöver egenkontroll – som inte bara befäster problemen utan också skapar högre byggkostnader. Rådgivande funktioner utan budgetansvar, utförandeansvar eller vetorätt i projekten är ett kostsamt spel för gallerierna, anser inte bara Byggblasket – utan också Per-Erik Josephsson på Chalmers som även studerat “kaoset” under bygget! Att förändra kulturen i branschen är det enda riktigt effektiva och hållbara – anser Byggblasket!

Alltså: om byggprocessen slutar i kaos – hur börjar den? – Vad kostar den? – Och varför är ingen ansvarig?
Hjälp till genom att reflektera och kommentera på Byggblasket.