Det INDIVIDUELLA ansvaret – för arbetsmiljö och säkerhet

Arbetsmiljöfrågorna är som sagt på tapeten för närvarande. Framförallt är det det ökade antalet dödsolyckor på byggen som påkallat engagemanget.

Långsiktigheten i en kortsiktig finanskris
Bland annat har Byggnads och Byggcheferna tagit ett gemensamt tag i arbetsmiljöfrågorna. Lars B berättar ibland på sin blogg om just hans eget och Hans Tillys engagemang kring dessa frågor. T ex detta senaste inlägg om nya arbetsmiljöregler HÄR, där även Lars reflekterar över individens ansvar. Beundransvärt att inte släppa viktiga långsiktiga frågor – när samtidigt alla parter tycks dra och slita i dessa två representanter – gällande varsel, löner och lågkonjunkturer… Säkert inte lätt att vara alla 100% till lags – såväl på kort som på lång sikt…

Arbetsmiljöansvaret delegerat – men hur långt?
Medan intresseorganisationer och fackförbund jobbar övegripande och långsiktigt med dessa frågor – så  lär det var byggherren som juridiskt sett är ytterst ansvarig för arbetsmiljön i byggprojekten. Men vilket praktiskt ansvar kan man ta utifrån byggherrens horisont. Arbetsmiljöansvaret delegeras därför i möjligaste mån till de som har uppdraget att utföra byggnadsarbetena dvs entreprenören. Skyddsombudet har ansvar för kontroll av efterlevnaden av arbetsmiljölagen och att erfoderlig skyddsutrustning används.

Vem vill ha Rambo i huvudet?
Men vad gör ett skyddsombud eller ansvarig arbetsledning om byggjobbare slarvar eller vägrar att följa de skyddsinstruktioner som ges? Vem har mandat att stänga av dessa arbetare och hur många utnyttjar i så fall detta mandat – i de fall det skulle behövas ur säkerhetssynpunkt? Hur ofta går tidspress före kontroll och efterlevnad av säkerhetsföreskrifter?

Man kan också fråga sig VARFÖR platsledningen samt – ytterst – byggherren skall ta HELA ansvaret för människor som själva VÄLJER att äventyra sin egen säkerhet. Att detta beteende (som påstås förekomma) måste stävjas torde i första hand vara för att även andra utsätts för risker när skyddsräcken eller livlinor saknas. Vem vill sluta sina dagar med en dumdristig “Rambo” – eller Ramba! – i huvudet??

Åklagaren ser till individuellt ansvar!?
Intressant i sammanhanget är två artiklar som beskriver hur faktiskt också¨byggnadsarbetare – och INTE bara arbetsledningen – fått ta rättsligt ansvar för olyckor inträffade på byggen. Tidningen Arbetarskydd skrev för ett par veckor sedan om två snickare som åtalats för arbetsmiljöbrott: HÄR. Tidningen Byggnadsarbetaren skriver idag om både byggnadsarbetare och platsledning åtalas för arbetsmiljöbrott: HÄR samt om en kranförare som åtalats för vållande till annans död men friats: HÄR.

Arbetarskydd skriver också att det är ovanligt att byggnadsarbetare blir åtalade på detta sätt. Oftast är det platsledningen eller företaget som ställs inför rätta.

Sluta dalta med “riktiga” karlar och kvinnor!
Kanske är det NU dags att sluta dalta och fokusera lite mer på individens ansvar? Det individuella ansvaret utesluter naturligtvis inte arbetsgivarens och arbetsledningens ansvar – dessa måste ju skapa förutsättningar för att uppnå ett säkert bygge, men …

Byggblasket tror att det definitivt hade varit välgörande för byggbranschen med BETYDLIGT mer fokus på personligt ansvar! Arbetsmiljön är byggjobbarna faktiskt med om att skapa!!!

PS. Vad Byggblasket inte förstår är varför ett arbetsmiljöbrott som begicks år 2005 leder till åtal först efter tre år??? Är det inte en orimligt lång och inhuman utredningstid – med hänsyn till ALLA parter!? Byggnads kritiserar idag också utredningstiden – på 10 månader – avseende arbetsmiljöbrottet vid Entre Hotels i Örebro där arbetare tvingades att sanera asbest utan skyddsutrustning: HÄR och HÄR