Varför tiger Sveriges Byggindustrier???

Center-Jonas är på G igen (en seg j-kel, haha) och snackar nu på i Aftonbladet - för sin sjuka moster : den påstådda konkurrensbristen i byggbranschen. Han har som sagt rätt i att byggbranschen har problem med bland annat effektiviteten och kundvärdena. Jag tror få i branschen skulle motsäga sig detta faktum!

Nu verkar det tyvärr så att många utomstående analyserar byggbranschens problem utifrån hur den såg ut för sisådär 15 år sedan. När ett byggföretag var just ett vanligt ”hederligt byggföretag” med egna ”gubbar” i en fast organisation och arbetande på entreprenader till större och mindre beställare – ofta företag. Bara det är fel utgångspunkt, anser jag.

De etablerade byggbolagen har inte (längre) monopol på att bygga!
Idag arbetar de stora företagen själva som investerare och fastighetsutvecklare och handlar upp entreprenaderna internt eller av andra. Delade entreprenader är lika vanligt som mångfaldet av exploatörer är stort. Vem som helst kan köpa och bygga t ex ett flerbostadshus – vilket också vem som helst gör…

Många konkurrerar med den traditionella byggbranschen – även byggföretagen själva!
Idag är ”byggarna” inte sällan enskilda personer, t ex arkitekter med känsla för just arkitektur och ofta lite mindre känsla för organisation och ekonomi. Ännu mindre än det vi traditionellt är vana vid… Arkitekterna tillhör i alla fall branschen (väl?). Men konkurrenssituationen slutar tyvärr inte ens där… Det finns också andra “byggare” med lite kapital och glada finansiärer bakom sig…

Många av de lågprisbyggare som anlitas för profitens skull är både svenska och utländska företag – som också har gått i konkurs så fort de fått en fis på tvären, eller för att den likvidlösa “byggaren” inte betalt sina fakturor till dem. Om inte förr så kursar många under garantitiden när de skall fixa iordning allt det de inte hade råd med under byggtiden….

Kommunerna säljer sina bästa tomter - i detaljplanelagda områden – till oseriösa och framförallt olikvida spekulanter som vill tjäna sig en hacka på just bostäder och den heta marknaden. Detta gäller i synnerhet Malmö stad där många både utländska och svenska “byggare” härjat fritt under 2000-talet och kommunen tar betalt för marken efter behag. Ibland inte alls… men det är en annan historia….

Jag förstår egentligen inte synpunkten angående utländsk konkurrens… Det finns ju många utländska byggföretag verksamma i Södra Sverige
Idag handlar många av exploatörerna såväl de stora byggföretagen som de mer instabila lycksökarna upp delade entreprenader i just tuff konkurrens. Inte sällan är dessa utländska företag (så det så, Jonas).

Vad jag vill ha sagt är att konkurrens lider vi inte så särskilt stor brist på i byggbranschen. Det är inte problemet!!! Eller så är den befintliga konkurrenssituationen snarare en en del av själva problemet?
Men vi lider mycket riktigt brist på effektivitet och eftersom vi alla är lika goda kålsupare stora som små – kan man ju kanske betrakta detta som en ren kartellbildning.

Byggbranschen ÄR en ineffektivitets-kartell
Jag kan intyga att utländska byggföretag ingår i den kartellen – både då de bygger i Sverige och i sina hemländer! De är inte bättre på att skapa kundvärden, kvalitet eller låga boendekostnader.

Konkurrens förekommer och prisdumpning är ett av byggbranschens största problem
Inte minst på projekteringssidan! Liksom underentreprenörerna vågar sällan konsulterna säga vad de vill ha betalt för att göra ett bra jobb – i rädsla för att inte få jobbet. Eftersom alla tycks vara lika oansvariga när det gäller att ta betalt för projektering – läggs heller inte mycket resurser på projektering – då kan kanske även en centerpartist förstå hur effektivt bygget blir? Utan riktiga bygghandlingar!

För att ta ett par exempel på den komplexitet som Jonas P så desperat(?) försöker paketera som en simpel fråga om utländsk konkurrens…
Bättre än så bör väl en politiker kunna, väl? Jonas, du är inte längre trovärdig! Lyssna på branschen du uttalar dig om – inte på utomstående och egna fördomar – så blir utgångsläget lite bättre!
Jag är INTE emot ditt engagemang för byggbranschen – om det nu är branschens och samhällets bästa du verkligen är ute efter här???? Om så är fallet så avbryt ditt smalspåriga korståg mot byggnadsarbetare och byggnadsfacket och ta reda på hur det verkligen ligger till. SEN kan du gå på dom igen om du fortfarande tycker det är relevant då…

Aftonbladet har redan refererat till Sync´s inlägg om konkurrensen. Jag vill lyfta fram detta citat ang utländska byggföretag i Sverige:

Är vi säkra på att de verkligen vill komma hit?

Är vi säkra på att de vill och kan lösa våra problem?

Byggblasket är den sista att försvara byggbranschen, men vem vill och kan komma från utlandet för att lösa byggbranschens verkliga problem:

• Vårt ansvarstagande är lika obefintligt som vår kommunikationsförmåga och vårt ledarskap.
• Vår kultur och våra synsätt bygger på att allt som sker är ”olyckliga omständigheter”.
• Vi är alla offer! Hjälp oss…

Ineffektiviteten är ett symptom på ovanstående – vilket en samhällsvetare borde förstå (för det är väl det politiker skall föreställa?)
Det är bl a ovanstående som är våra grundproblem och som genererar dålig kvalitet och dålig totalekonomi i projekten. Jag säger bara :

Willkommen bei uns! Manana…. Dobro!

Och var f-n håller Sveriges Byggindustier hus i denna debatt?
Varför tar inte BI ställning i korståget mot byggbranschen! Ligger det i era medlemmars intressen med utländsk konkurrens och ni tror att det är lösningen på byggsektens problem så kläm fram med det! Stötta Jonas! Eller dementera hans hemmasnickrade “analys”! Sitt nu inte bara där och mys över att det är Byggnads medlemmar som får mothugg denna gång – ni VET att det är snedvridet – så ställ upp nu! Inte heller jag är byggnadsarbetare – men kan ändå se hur vilsen stackars Jonas är. Hjälp honom BI. Han lyssnar nog mer på er! Låt honom inte ta hela branschen som gisslan – det kan sluta ännu sämre än där vi står idag…

Ineffektiviteten är ett gemensamt branschproblem – och inte valfläsk för en enskild centerpartist!

Byggnadsarbetaren – en stereotyp eller “vilken typ”?

Byggnads är i full färd med att värva nya - samt behålla gamla – medlemmar! Förutom att driva kollektivavtalsfrågan, vill Byggnads enligt pressmeddelande nyansera bilder, bl a den stereotypa bilden av byggnadsarbetare samt den otidsenliga bilden av Byggnads som fackförbund.

Strutspizza, ok men…
En åtgärd som Byggnads vidtagit är att förhandla (det är dom bra på!) fram erbjudanden till sina medlemmar t ex strutspizza, trav- och operabesök mm. Ja, sistnämnda är till för Byggnads medlemmar och inte bara för att skapa en mångkulturell omvärldsbild av byggnadsarbetare. Byggblasket hoppas att operabesökare och andra kultursnobbar inte uppfattas som bättre människor – än byggnadsarbetare?
Byggnads ALLA Bröderna Marx inspirade medlemserbjudanden här: www.vipbyggnads.se
Strutspizza, ok men… så här gick det för Marxisterna:

• A night at the opera
• A day at the races

Vem skapar stereotyperna???
Ett annat lovvärt initiativ från Byggnads sida är kampen mot prostatacancer. Läs HÄR. 25 män per dag drabbas – i Sverige. Eller som Byggnads skriver ca 1 person i timmen, vilket ju är nästan lika frekvent som Rörmok stänger ner och byter blogg… (han borde börja betala för sig… Administration är ju som sagt inte gratis…)

“Det är en självklarhet för Byggnads att engagera sig i kampen mot prostatacancer. Det är inte bara Sveriges vanligaste form av cancer, utan också något som berör och påverkar våra medlemmar”, säger Hans Tilly, ordförande i Byggnads, enligt pressmeddelandet.

Byggblasket undrar om ALLA Byggnads medlemmar har en prostata? Eller ses kampen mot bröstcancer som lika självklar?

Byggnadsarbetares intressen i sin egna och andras kroppsdelar sträcker sig längre än till prostatan!
Vad byggnadsarbetare – åtminstone på Kungsholmen – anser om kvinnliga kroppsdelar går att läsa HÄR. Här kan man ju undra om Byggnads i sin ambition att skapa en bättre omvärldsbild av byggnadsarbetare i själva verket “snackar för sin sjuka moster”.

Är det omvärlden som lägger grunden för en stereotyp bild av byggare? Eller gör vi det själva?
Byggblasket anser ju att omvärldens bild av hela byggbranschen måste förändras och det är därför bra att Byggnads faktiskt belyser denna fråga. Hur mycket av varumärket byggbranschen som kan förbättras genom kampanjer och marknadsföring återstår att se. Är det inte byggnadsarbetarna själva som har bäst förutsättningar att förbättra sin image?

Kan det vara så att vår egen stereotypa och odistanserade självbild är den bild vi själva förmedlar till vår omvärld???

Istället för att “sticka huvudet i sanden” inför våra obekväma sanningar – kan vi kanske döda strutsen och lägga den på en pizza?

Byggblasket återinför BYGGHÄLSAN

Bygghälsa handlar inte om sunda hus utan om sunda människor som arbetar i branschen.

Som jag tidigare påpekat känns det som att trenden i byggbranschen nu blåser mot arbetsmiljöfrågor. På Byggchefens blogg har Lars Bergqvist, Byggcheferna och Hans Tilly, Byggnads publicerat ett gemensamt upprop kring arbetsmiljö och säkerhet på byggarbetsplatser. LÄS HELA INLÄGGET HÄR.

Lars B och Hans Tilly presenterar i sitt inlägg bl a följande siffror som resultat av en enkätundersökning:

• närmare sex av tio personer som arbetar på byggföretag (<50 anställda) anser att de inte har tillräckligt med information om arbetsmiljöreglerna
• 63 procent av dem som arbetar på småföretagen tvingas ibland tänja på arbetsmiljöreglerna
• 43 procent stundtals känner sig pressade att behöva göra saker som de vet innebär en olycksrisk

Tidspress och machokulturen i branschen anses från flera håll vara bidragande orsaker till incidenter som sker på byggarbetsplatser runt om i landet. En organisation som arbetar med förebyggande av olyckor på byggarbetsplatser är Galaxen. Deras arbete går bland annat ut på att informera och försöka åstadkomma attitydförändringar. Det kan vara svårt att få yrkesarbetare att använda sig av skyddsutrustning i den grad som föreskrivs eller anses behövligt för att minimera riskerna i samband med vissa arbeten, t ex arbete på hög höjd. Detta påtalade nyligen Berndt Stenlund från Galaxen i en kommentar här på Byggblasket:Om tak och säkerhet mm.

Flera dödsolyckor på byggen har inträffat bara i år. Många sägs känna sig otrygga då de själva är rädda för att råka ut för arbetsplatsolyckor. Varför i h-ete använder man då inte sin skyddsutrustning???? Är det mer macho att byta bransch? Jag får inte ekvationen att gå ihop… Skraja machos??? Machos som låter sig “tvingas” att utföra riskfyllda arbeten utan säkerhetsutrustning??? Det måste ju vara en myt att byggnadsarbetare är machos?! Emotser tacksamt kommentar angående macho eller icke-macho från de som berörs!

I själva verket tycks det bara vara Byggblasket som är riktigt macho – resten är mesiga ja-säagre, eller hur??
Baserat på förekommande “motstridigheter” angående kultur och förhållningssätt samt på en del av Byggblasket egen input om tjänstemäns machofasoner (Läs t ex inlägg på PeterW´s blogg) börjar jag själv ana att det inte är yrkesarbetarna som är macho utan platsledningen, entreprenadingenjöer etc. Hör av er och bekräfta eller dementera!!Machoakuten är alltid öppen här på Byggblasket.
[polldaddy poll=1090380]
Byggblasket har tidigare skrivit om stress – och ställt frågan VEM är orsak till stressen på bygget samt till varje individs upplevda stress? Hur stor del ligger på organisation och ledarskap och hur stor del ligger på individen? God planering i kombination med större individuellt ansvar kanske?

Det är inte bara byggnadsarbetare som kan vara stressade utan även projektörer och andra tjänstemän – detta påtalar Bergqvist/Tilly. Detta visar även de fåtal svar som hittills inkommit inom ramen för BKU. (endast en tjänsteman har hittills svarat att denne inte känner sig stressad någonsin och det svaret är Byggblaskets eget! haha). Byggblasket hoppas kunna nå ut även till byggnadsarbetare som vill svara på enkäten för yrkesarbetare. Kan Byggnads hjälpa till med detta tro? Snäääälla, Tilly…

Byggblasket känner sig manad att återinfört Bygghälsan – i form av en särskild sida i huvudmenyn där den som vill kan vräka ur sig sin ångest över sin arbetssituation alternativt, komma med goda råd eller berömma någon god chef och planerare! Byggblasket kommer efterhand också att ta upp tips och information kring personlig utveckling och stresshantering. Här har Byggblasket faktiskt en hel del att komma med – problemet är att hinna med…

Stresshantering innebär liksom all personlig utveckling att rannsaka sina tankemönster och sitt eget beteende. Kanske kan nya individuella insikter som dessa även bidra till att höja nivån beträffande personligt ansvar i byggprocessen?

En hållbar utveckling bör väl vara att människorna i branschen håller lite bättre? Då kanske husen också blir bättre? (de blir väl knappast sämre i alla fall?)

Delaktig eller dåraktig???

• Hur många ute på bygget upplever den möjligheten till delaktighet i strategiska beslut??
• Hur många byggnadsarbetare känner sig delaktiga i byggprocessen? 
• Hur många VILL vara delaktiga i det ena eller det andra?
• Hur många plastchefer – och andra ledare – tar tillvara på individernas egen drivkraft – och kompetens??

Byggnadsarbetare är definitivt inga “offer” de heller – därför vill jag fråga dem speciellt:

• Känns det bättre att vara delaktiga i kollektivet – ofta som “motpart” – än att bli bemött som en egen individ?
• Vill byggnadsarbetare bli bemötta och sedda som medarbetare i byggprojekten och anser man i så fall att man tar initiativ för visa att man vill detta inför sina chefer i projektet?
• Vill byggnadsarbetare bli sedda och respeketerade den de ÄR? (jag tror att det är ett grundläggande behov att få individuell bekräftelse)
• Är det lätt – eller svårt -för en chef att bryta igenom kollektivets mur och kommunicera med byggnadsarbetare var och en – som individer och ta tillvara personlig kompetens??

Genom att avidentifiera sig själva som individer skapar arbetarkollektivet en stark subkultur som är svår -för arbetsgivaren – att bemöta på individbasis. Inte sällan ligger dessutom skilda värderingar till grund för olika kulturer i btanschen/projekten. Inte alla delar ledningens kanske klockrena mål och värderingar. Ingen VILL göra ett dåligt jobb men om förutsättningar inte ges för detta dippar motivationsnivån drastiskt.

En framgångsfaktor för organisationer är just delaktighet, gemensamma värderingar – även mellan olika subkulturer. Här har byggbranschen en del att jobba med.

Tycker jag! Vad tycker du???

Men… utan byggbranschen hade vi inte….

…haft tak över huvudet. Allt är alltså inte av ondo. Det finns en mening. Det finns en anledning till att byggare existerar överhuvudtaget. Det är inte bara för att jag skall ha något att skriva om, om ni trodde det. Byggsekten är inte heller ett självändamål för fondbolag och analytiker att ondgöra sig över – i sin skyddade verkstad (även om de själva tror det!)

Byggbranschen består i själva verket av ett hopkop av trevliga, välvilliga och högst kompetenta individer. De är inga monster! Utan individer(!) som samtliga vill skapa något bra men där få ges förutsättningar till detta!

Det är snarare byggbranschen som blivit ett okontrollerbart monster som slukar allt i sin väg… Eller?

Oavsett vilket så är problemen jag valt belysa på bloggen de organisatoriska, såsom kommunikation och branschgemensamma synsätt. Innan man skapat sig en bild över branschens övergripande organisatoriska likheter(!) kan man illa fäkta för att skapa en hållbar förbättring – utan att ha något tydligt att utgå ifrån. Något att jämföra med och mäta förändringar och framgångar gentemot.

Byggsekten måste för att utvecklas först och främst förlika sig med sina grundläggande problem – inte bara ojja sig över symptomen!

Jag har bland annat följande punkter:

• Felaktigt skött byråkrati
  Byggbranschen baseras sedan tidigare på ett ganska byråkratiskt system i byggprojekten (men inte i lika hög grad på tjänstemannasidan) – där kontraktshandlingar, ritningar och byggnormer står för den nedåtriktade kommunikationen. Byråkrati i all ära. Det kan fungera väl! Men om en byråkratisk kommunikation – som går uppifrån och ner - skall leda till önskat resultat så kan man inte – som branschen ofta gör idag – mer eller mindre hoppa över projekteringen eller bygga innan det är projekterat. Byråkrati kräver god planering och färdiga handligar. Byråkrati är mycket känsligt för ändringar i efterhand (jfr Kaosteori och fjärilseffekten)

Utan handlingar kan man också bygga hus – men det blir fel om man inte är en lyssnade och lärande organisation. Det vill säga; utan konkret styrning uppifrån måste det finnas en ständig dialog ute på bygget – en tvåvägskommunikation. Lärande organisationer lyssnar på de som är företagets kärna dvs de som gör jobbet. Endast så uppnås godtagbara resultat – om inga tydliga instruktioner finns tillhanda vill säga…

Enligt byggnadsarbetare jag träffat lyssnar sällan platsledningen på vad de har att säga. Det händer t o m att yrkesarbetaren beordras att utföra ett arbetsmoment trots att det uppenbarligen är felaktigt. Man har hänvisat till att handlingarna ”skall följas” och på så sätt skjutit ansvaret på projektören eller den som upphandlat projekteringen.

• Brist på personlig ansvarstagande
  Mer eller mindre medvetslösa organisationsmedlemmar är ännu ett kännetecken på byråkrati!) Här komer vi till ett annat problem nämligen avsaknaden av individuellt ansvarstagande. Ansvar tar bara de individer som känner sig delaktiga. Byggbranschen har ett – enligt min mening – snedvridet synsätt där fokus ligger på att inte ta ansvar redan i upphandlingsskedet. Fokus ligger på att hitta en skyldig snarare än på att ta eget ansvar för att göra så bra som möjlig ifrån sig. När det kommer till individerna så är det alltför ofta så att den som säger ifrån ofta upplevs som besvärlig och obekväm. Dessa har generellt svårare att ta sig fram. Det är därför främst JA-sägarna som leder och “utvecklar” branschen.

• Differentierade kulturer med få gemensamma nämnare
  Byggnadsarbetare känner sig inte delaktiga i helheten eller respekterade för sin kompetens och därför heller inte känner något större engagemang. Samtidigt anser jag att byggnadsfacket bidragit till att skapa den subkultur som kollektivanställda utgör. En subkultur som inte alltid delar projektens eller byggföretagens värderingar och mål för att de känner sig utanför. Det sammansvetsade kollektivet har blivit ”en rå massa” vilket sannolikt också bidragit till att arbetsgivare och chefer inte ser den individuell kompetensen och potentialen i var och en av byggnadsarbetarna. De är också individer med olika förutsättningar; några mer engagerade än andra, några ledare och andra vill hellre bli ledda. Detta är enligt mig ett faktum oavsett om det är Byggnads eller arbetsgivarna som skapat situationen – antagligen både och!

INTE SÄRSKILT HÖGT TILL TAKET….

ÄR DET NÅGON SOM KÄNNER IGEN DETTA – ELLER NÅGON SOM INTE VILL KÄNNAS VID ANALYSEN OVAN?

KOMMENTERA!!!

Läs även artikel om Tommy Byggare av Marianne Sillén i Byggindustrin idag.

Referenser förutom egna erfarenheter, bl a:

• Integrerad organisationslära, Bruzelius/Skärvad
• Organisationskultur, Bang
• Organizational Communication, Miller
• Samspel, Bylund/Kristiansen

Vart tog byggarna vägen?

Fornlämningan är många efter storhetsvansinnet på 60-talet samt efter en snart utdöd art. Arkelogerna står frågande – vad hände egentligen med det kreativa och skickliga folkslag som jobbade på ackord, åt gräddtårta, söp och lärde upp sina egna.

Ja, var finns idag dessa tappra krigare utan vilkas insatser Ingvar Kamprad fortfarande varit samma snåla smålänning – fast luspank. Monumenten är många; över en svunnen tid då det forfarande byggdes hus – att möblera!

Storhetsvansinnet finns kvar – det heter idag Turning Torso. Ryktet gör gällande att några ensamma individer, bl a ett par elektriker som kan läsa ritningar (!), faktiskt finns kvar i träsket men för ett ovant öga kan de vara svåra att upptäcka. Resten går i psykoterapi, arbetar som gymnasielärare (dvs de andra två som kunde läsa ritningar) eller så har de helt enkelt muterat – till reparatörer.

Ja, så är det nog: medan polackerna bygger vidare på folkhemmet – ägnar de andra sig åt att glatt reparera det polackerna byggt.

Så vad gnäller alla om – Det finns sysselsättning åt alla - V.S.B !

Värre är det med täta bostäder…

Dags att satsa på plastmöbler att möblera folkhemmet med, Ingvar!