Världens bästa ursäkt? Och lite trading…

Byggblasket har fått in rapporter från både när och fjärren – om Mänskliga faktorns framfart. Efter SVT-skandalen i tisdags har Mänskliga faktorn lämnat sitt varumärke både här och där. Dock inte så mycket här i Malmö – på ett tag!

Efter att ha orsakat ett allvarligt takras i Årets bygge i Göteborg stal Mänskliga faktorn en bil som h*n sedan körde och parkerade i en schaktgrop i Norrland. Igår var Mänskliga faktorn tillbaka i Göteborg för att orsaka mer problem på Årets bygge. Kanske var det även h*n som triggade Byggnads i Göteborg och fick Byggnadsarbetaren att utse Årets sämsta bygge?

En för alla? Eller ingen för alla….
Byggblasket skriver ofta om individuellt ansvar men har på senaste tiden fått äta upp en del av detta eftersom individuellt ansvar i arbetsmiljödomstolen tycks tolkas som att enbart EN INDIVID skall ta på sig alla andra individers ansvar + sitt eget! Syndabocken!

Kanske inte så konstigt att vi i byggsekten tillämpar en snedvriden syn på ansvar?
Sen SVT m fl avslöjat Mänskliga faktorns framfart har Byggblasket börjat fundera över vad det är för ofog att ständigt skylla på mänskliga faktorn. När började detta ofog? På sjuttiotalet eller tidigare? Varför? Trodde man då att maskinerna skulle ta över ansvaret? Liksom vi i byggsekten tror att ett kvalitetledningssystem eller nå´t annat dyrköpt administrativa s k ”verktyg” skall ta över tänkandet…!

Genom att ge Mänskliga faktorn skulden – menar man då att människorna i organisationen har ansvaret för det inträffade – men att ingen behöver stå för det ansvaret? Eller vad menar man?

Fler filosofer om Mänskliga faktorn:
Situation Norrland har här gjort ett tappert försök att analysera Mänskliga faktorn.
Kommentatorn ”Arbetsledarn” skriver bl a följande tänkvärda på Syncs blogg:

Ja tänk om vi kunde bygga hus med enbart maskiner. Med robotar på byggena slipper man ju den där elakartade mänskliga faktorn. Men å andra sidan så är det troligtvis människor som kommer att bygga dessa robotar, och vips så är den där mänskliga faktorn där igen!

Arbetsledarn har rätt! Mänskliga faktorn kan vi inte utrota!
Vi kan bara förskjuta ansvaret till en annan part i processen fast det är vi ju redan bra på!

Så…. vad är Mänskliga faktorn för en j-la ursäkt – egentligen?

PS. Eftersom Byggblasket ínte vill låsa upp hela detta inlägg med hela sin produktionskapacitet så har texten om Trading – som tidigare låg under detta inlägg – outsourcats :HIT

En luftaffär…

Ett företag som under större delen av byggblasktiden visat framfötterna – inte bara genom av luta sig tillbaka nöjda med att vara skånskt (vilket ju ÄR en framgångsfaktor i sig!) utan också – genom att informera Byggblasket om ditt och datt samt nu senast – genom att köra tricket “kejsarens nya kläder”… I´m impressed! Läs mer här: Det går att sälja luft!!!
Kanske något för materialbloggarna?

Om att marknadsföra spaltmaterialet luft samt om konsten att “rida på rätt vågor” ! 
Dvs. sån´t som VI snapphanar är allra bäst på!

/ Byggblaskets Byggmaterialsektion

Vem har koll på utvecklingen? Vem dikterar VILLKOREN????

Efter uppmaning från Sync hade jag egentligen tänkt skriva någor positivt om byggbranschen men Sydsvenska Dagbladet fick mig på andra tankar (sorry, Sync) och jag föll tillbaka i mitt invanda beteende och valde att spy lite galla till… Även SVD skriver idag att byggfel blir allt vanligare och hänvisar till statistik från ARN.

Lågkonjunktur = högre kvalitet i byggandet???
En orsak till ökade antal anmälningar till ARN sägs vara byggboomen samt jakten på besparingar i produktionen – vilket yttrar sig i ökad användning av nya – relativt obeprövade metoder. Detta är säkert en stor del av sanningen. En annan orsak kanske är ändringar i ABS (Allmänna Bestämmelser Småhus)??

Shit happen?! All the time!
Härtill kommer sen vår branschs oförmåga att ta på sig ansvar för eventuella fel och missbedömningar (i synnerhet de fel man själv gjort…). Synen på ansvar tycks snedvriden i byggbranschen (och kanske i hela samhället?) – det är alltid någon annans fel eller kanske ännu oftare har det uppstått oförklarliga “fenomen” som vållar byggfelen… Individernas oförmågan att överhuvudtaget SE sin egen del i det som sker är förödande för HELA branschen. Att så många tycks se sig som offer för “omständigheter” är dessutom en stressfaktor både för oss själva och för våra kunder!!!

Jag vill passa på att gratulera materialbranschen till sin innovationskraft och – inte minst – till sina lättfotade kunder!

Vilka leder utvecklingen och vilka väljer att bara FÖLJA den?
Byggblasket har också ifrågasattt VILKA som egentligen driver på teknikutvecklingen och framtagande av nya byggmaterial. Är det byggmaterialbranschen som initierar och driver denna utveckling – eller är det byggarna själva? Är det byggmaterialbranschen som i sin strävan att själva tjäna mer på materialen som driver utvecklingen – utifrån enskilda material och byggdelar – eller är det vi själva som driver utvecklingen – utifrån helhet och funktion?????????

På tal om byggmaterial är frågan också om vissa byggprodukter kanske bör klassas som förbrukningsmaterial dvs om dessa inte anpassats till byggnaders underhållsperspektiv – utan knappt håller måttet garantitiden ut…

Utveckling i all ära, men…Är det någon som ifrågasatt och granskat det “utvecklingsarbete” som sker i byggbranschen? På vems villkor sker denna utveckling? Och vem ser till helheten?????? Och kundvärdet?

Med andra ord: Hur många byggare vet VAD de köper in till sina projekt? Hur många VILL veta…? Kanske hjälper det att “bara” ändra vår syn och våra förhållningssätt – istället för att stoppa utvecklingen?

Ett angreppssätt (av flera!) är att lyfta fram positiva företeelser, ansvartagande personer och goda exmepel överlag. Detta kan vi aldrig få för mycket av. Jag vill därför åter slå ett slag för Sync´s iniativ att belysa positiva saker/människor i branschen. De/det som motiverar och inspirera oss – att överhuvudtaget arbeta i byggbranschen. Jag uppmanar därför alla att gå in på Syncs blogg och skriva något positivt om byggbranschen eller personer som arbetar i den! Ange anledningen till att arbeta i byggbranschen. Gör det NU! HÄR !!!

Vem tjänar egentligen PÅ vad eller på VEM – och HUR mycket?

Jag har hört det förr och på senare tid har oberoende personer med olika funktioner inom byggbranschen påtalat det för mig igen och ifrågasatt – fenomenet….

Hur byggföretagen kammar hem sina vinster…
En byggmaterialförsäljare inom inredning och ytskikt sa häromdagen:

”Varför kan inte byggare ta betalt för sitt eget arbete – istället för att pruta på material eller byta ut föreskrivna material – mot billigare och sämre kvalitet?”

Frustrerande tyckte han också att det var att först tillsammans med arkitekter lägga tid och engagemang kring materialvalen i ett projekt – när byggaren sen kommer och vill byta ut alltihop. Med syfte att tjäna pengar på mellanskillnaden som beställaren betalt för!

Beställaren får betala lika mycket – även om kvaliteten sänks!
En arkitekt berättade att han blivit erbjuden att dela förtjänsten med byggfirman, dvs den förtjänst som uppstår om arkitekten gick med på att byta ut ett material i projektet mot ett billigare alternativ…

Har byggbranschen överhuvudtaget förmågan att ta betalt för arbete?

• Eller är hela systemet (förtjänstmodellen) uppbyggd på låga anbud och prutande på material och kvalitet?
• Lägger materialbranschen i sin tur på en prutmån på utgångspriset för att byggarna skall ”känna sig nöjda” och kamma hem en större vinst i projektet? Utan att försäljaren “går back”…?
• Hur överprisade är i så fall byggmaterialen????
• Hur fungerar denna etablerade förtjänstmodell för olika aktörer i ett projekt?
• Vilka är vinnare?
• Vilka får betalt oavsett vilket?
• Och vilka är förlorarna?

Ja, varför kan inte byggare ta betalt för sitt eget arbete eller kan man det? Istället för att pruta på andras förtjänstmöjligheter! Är detta en medveten strategi???

För dig som missade länken ovan till Sync blogginlägg om luttrade och lurade beställare: HÄR

Byggprocessen – en personlig konkurs?

Jag läste en insändare/kommentar till en artikel  i SDS som jag vill förmedla vidare – med tanke på tuffa tider, kostnader, kvalitet och inte minst byggbranschens varumärke! Det är INTE bara Zlatan och Hanna Graf som har synpunkter på byggbranschen. Kommentatorn skriver:

nybygge – vägen till personlig konkurs

“En gammal sanning i byggbranschen: För varje årtionde blir matrialen lite sämre. Byggarna som arbetar med dessa allt mer urholkade byggmatrial styrs 200% på tid och budget. Kvaliten får bli bäst fan den vill – bara besiktningen klaras. Skulle någon gubbe inistera på hantverk och därmed sabba accordet för bygglaget blir han utmobbad. Jag tycker uppriktigt synd om köparna till de moderna mögelgratinerade figolitholkarna som byggs idag med enstegsmetoden.” Christopher 2009-01-24 16:29

Ord och inga visor
Skribenten sammanfattar Byggblaskets uppdrag bra! Och han kan mycket väl vara byggare själv men ser det även ur kundens perspektiv – kunden som är på väg mot personlig konkurs…? Byggblasket tackar för dessa ord om allt från frigolitholkar, mobbing och grupptryck, tidspress och vinstoptimering(?) till de – inte att förglömma – allt sämre byggmaterialen!!!!

Underförstått är “att klara besiktningen” inte heller detsamma som att bygga bra och med god kvalitet! Besiktningen kan således inte vara ett absolut mått på kvaliten - som kunden betalt för. Vad var det jag sa?? Ha! Läs HÄR!

Är detta en utveckling som byggbranschen VILL stå för???
Finns det någon som kan ställa sig upp och säga att kommentarsskribenten har FEL??? Det kan i alla fall inte Byggblasket göra – och Byggblasket har ju aldrig fel… Alltså har skribenten rätt och byggbranschen har problem! V.S.B
 
Byggblasket anser dessutom att byggmaterialbranschen hittills slunkit igenom blaskets kvarnar alltför enkelt – men jag har tidigare skrivit en del om dessa förbrukningsartiklar lika långlivade som en rulle dassapapper men som kallas byggmaterial (bl a HÄR) och det kommer mer – jag har det på tungan.. Pass auf!

Byggbranschen med sin entreprenörsanda(?) behöver ingen finanskris för att skapa “tuffa tider”.

Det fixar vi själva – och sen skyller vi på finanskrisen…

Är det rimligt att byggprodukter utgörs av rena förbrukningsartiklar?

Jag förundras – igen! Idag över diskussionerna inom Måleri- och VVS-branscherna som står att läsa om i Byggvärlden:

•  Måleribranschen kritiserar färgtillverkarna respektive
• “Vi går inte med på längre garantitider“.

Diskussionerna avser bland annat garantier på 5 år….

I en rapport (PDF) från Boverket om fel och brister i nya hus påtalas bl a att påfallande många byggprodukter inte ens håller under den 2-åriga garantitiden – om de ens var funktionsdugliga vid slutbesiktningen. Fråga ställs här om byggprodukters kvalitet inte borde korrespondera bättre med en byggnads livslängd eller åtminstone med ett realistiskt underhållsperspketiv. Borde inte detta vara ett kriterium för att få kallas byggprodukt överhuvudtaget, undrar jag??? Hade t ex Livsmedelsverket varit tillsynsmyndighet även i byggmaterialbranschen hade detta sannolikt inte varit någon självklarhet!!!

När det gäller färgtillverkaran kan jag ha viss förståelse för deras dilemma – beräffande utomhusfärg. På senare år har det inte enbart varit ekonomiska intressen utan också ett ökat miljöfokus som medfört att anledningen till varför man överhuvutaget bygger hus tycks ha blivit ett underordnat syfte. Idag byggs det för en hållbar (miljömässig) utveckling snarare än att bygga hållbara hus – åtminstone om man skall tro alla artiklar i media. Varför då bygga överhuvudtaget – det är som sagt mer miljlövänligt att låta bli!

När det gäller VVS-produkter har jag själv sämre förståelse för att dessa inte skall förväntas hålla mer än 5 år..??? Skall man byta toalett stol och handfat vartannat år eller kanske en gång om året? Då hade materialbranschen mått!! de gör de nog redan. (Påminn mig om att jag skall skicka detta inlägg till Byggmaterialindustrierna för att kolla upp deras inställning i denna fråga)

I rapporten från Boverket återges en intervju med en byggprojektledare som bland annat anser att:

• förlängda garantier bara blir en förlängd plåga för fastighetsförvaltaren eftersom ansvarsdiskussionerna som alltid uppstår förhindrar en effektiv åtgärdsprocess.
• kostnaderna för de förlängda garantierna blir högre än att själv åtgärda med egna entreprenörer – om och när fel uppstår. Detta tror jag också på under förutsättning att de produkter som köps in från början inte är så dåliga att de kan jämföras med förbrukningsartiklar.
• byggföretagen antagligen hade lagt manken till lite mer och byggt så att husen håller i mer än två år om de byggt för att själva förvalta dem!

När det gäller just byggmaterialens kvalitet skulle jag vilja lyfta ansvarsfrågan igen: vem har ansvar för att byggprodukter med sämre kvalitet överhuvudtaget produceras? Är det kunden som skapar efterfrågan eller materialfabrikanterna som ser till att det finns tillgång? Vem är mest prostituerad?