“Misstagen styr processen”

Inlänkad från wallin-art.net. Omdöpt av Byggblasket till "Beställarens onda öga"

På galleriet fanns också en del tidningsurklipp om konstnären. Byggblasket föll för en artikel med rubriken ”Misstagen styr processen”. Den rubriken räckte gott och väl för att trigga Blaskhjärnan. Hittade motsvarande artikel på internet – för den som inte nöjer sig med enbart en tankeväckande rubrik…HÄR.

“Misstagen styr processen” – lätt för honom att säga!
Anders Wallins kunder uppskattar uppenbarligen resultaten av den misstagsbaserade processen…. Byggsektens kunder är inte lika vidsynta – tyvärr! Det hade varit enklare då…

Blasket har svårt att släppa tanken på misstagen som styr en hel process… Vilka misstag?

Ur Byggblaskets konstgalleri:
Finn rätt fel - från utställningen:
En LEAN process - om misstag som bygger vidare på misstag efter misstag - och små, små skitdetaljer som tillsammans riskerar att utmynna i större skithus, men bara om man har otur med besiktningen - också!
Annars är ju inga misstag begågna...!

Och det mina vänner – beror på att vi inte vill kännas vid några misstag!
Inte våra egna i alla fall! En annan skillnad är att konstnärens kund ofta får se slutresultatet innan denne bestämmer sig för att gilla detta och betala en slant för det! Och DET mina damer och herrar hade våra kunder också kunnat få uppleva – om vi haft förmågan att sälja in det vi faktiskt klarar av att bygga – istället för att ta betalt i förskott för visionen av det vi skulle vilja klara av att bygga… Skillnaden mellan fiktion och verklighet erfar många besvikna kunder – och byggare! I slutänden…

Konstnären här erkänner sina misstag och har förmåga att utvecklas med dem!
Detta är kanske den mest väsentliga skillnaden i synsätt och den skillnad som främst skulle påverkar det långsiktiga kvaliten i byggandet. Dvs om VI själva – inte konstnären(!) – klara av att släppa på vår yrkesprestige!

Förmågan att kunna se missstagen i vitögat – för att kunna ta kontroll över dem! Var finns den i byggbranschen?

Att bygga rätt från början kräver kanske att man tar tag i misstagen med kraft(!) redan under processen – inte efteråt! Det blir då vi själva som styr processen – misstagen utgör bara ett av många underlag! Varför kan inte vi t ex göra både Berra – och övriga “misstag” – till våra vänner – vänner som utvecklar oss!

Om vi vill ”bygga rätt från början” och utvecklas långsiktigt – då måste vi i byggbranschen erkänna sina misstag samt ha rutiner för att ta tag i dessa direkt så fort någon påtalar dem! Helst innan Berra eller andra kunder kommit in i bilden… (Och då menar jag inte i första hand att ha en rutin för tårtätning med bikt varje fredag – utan jag menar att TA TAG i problemen “direkt och på plats” ! – fredagsbikten styr väl främst den framtida utvecklingen vilket iofs också kan vara bra om man nu inte vill utvecklas – på plats!  )

Om vi nu VILL utvecklas… så är den främsta hindret för detta vår brist på självdistans och tendensen att ta feedback som personlig kritik som i sin tur oftast utlöser den förargliga försvarsreflexen. Den reflexen tycks instiktiv och intimt sammankopplad dessa föregående egenskaper och med självkänsla!

Lägg ner försvaret – nu!
Försvarsreflexen med sina tanklösa utlösningsmekanisk är nog det största mentala hindret för att utveckla byggbranschen i en mer ”produktiv” riktning!  Lägg ner försvaret och ta in misstagen i sinnevärlden. TA KONTROLL!

Känn vid misstagen – så tidigt som möjligt i processen! Och bygg rätt från början!
Ta med misstagen till nästa projekt och bygg ännu mer rätt från början där – vilket torde bli enklare där eftersom man förhoppningsvis då slipper sitta kvar “alla fötter” i en massa “avslutande” projekten – för att lösa GAMLA misstag – som ingen ville/vill kännas vid…

• att i tid öppna käften respektive
• att i tid lyssna och agera…
• …direkt och på plats – i tid!!!
• Det ÄR att i tid ta ansvar för slutresulatet och kundvärdet!

“Löses på plats”-principen fungerar uppenbarligen om man är konstnär och om man verkligen vill lösa problemen på plats – och inte fuskar med det ansvaret!!!
Ansvarsfusket hinner ju ändå ikapp oss – så småningom.

Vem är seriös – på riktigt?

Det ligger en seriös hund begraven i byggbranschen… – trovärdigheten!
De senaste tiden är det många som hävt ur sig att de minsann är seriösa. Räcker det? Blir man seriös av att själv tycka att man är seriös? Hur seriöst är det att tro att man själv är seriös – bara för att det är så man VILL uppfattas? Seriös självgodhet! Och möjligen en seriös vision… men knappast trovärdigt!

Att vilja vara något är inte detsamma – som att faktiskt vara det…
Det har helt enkelt inte känts riktigt trovärdigt när alla plötsligt skriker att de är seriösa – utan att härleda eller motivera närmare vad det innebär att vara seriös! Hur får man ner byggbranschen på jordklotet och på en trovärdig nivå?

Definitionen på seriös enligt wiktionary:

1. allvarlig, obenägen att skämta och bete sig uppsluppet; som alltid beter sig strikt och korrekt

2. allvarlig, som inte skämtar utan menar vad hon säger

3. professionell, som man kan lita på, och som inte antas utföra omoraliskt handlande och bedrägeri

Det är fel på definitionen! Den stämmer ju inte på någon punkt…

Byggblaskets slutsats:

• Uppsyn, beteende och omvärldens uppfattning är det som bidrar till att bedöma någons seriositet. Det är omvärldens uppfattning som avgör – inte den egna!
• Att bete sig korrekt genom hela processen, förmedla korrekt och saklig information – att inte sälja visioner! Att själv ta ansvar för varje uttalande och varje handling.
• Att lita på någon är dessutom en känsla – inget man bara kan snacka sig till med: ”Du kan lita på oss”, ”Vi ÄR seriösa”. Omvärldens förtroende måste man förtjäna!
• Att uppfattas som seriös är ett hårt jobb! Många vill uppfattas som seriösa – men det är omvärlden som avgör om vi ÄR seriösa! Det hjälper alltså föga att säga ”vi är seriöst företag” om inte omvärlden uppfattar det så.

Att ha en vision om att uppfattas som seriös är en sak…
– att basunera ut att man själv ÄR seriös är däremot mindre seriöst! V.S.B

Hur blir vi då seriösa – på riktigt?
Vi står vid ett vägskäl och det finns principiellt två vägar att gå:

• Den bekväma vägen till seriositet: Vi omprövar hela den jobbiga definitionen på seriös… skriver ett inlägg  med en lämplig kontradefinition på Wikipedia och skiter i vad de j-la gnällspikarna i omvärlden tycker – vad vet dom…? Vi vet bäst själva – vi är ju både kompetenta och seriösa – vi har bara lite otur när vi tänker – och när vi utför!
• Den besvärliga vägen till seriositet: Vi omprövar vår självgodhet – och hela branschkulturen! Vi läser och diskuterar på Byggblasket mm – och vaknar upp med självinsikt! Sen väljer vi att i det dagliga arbetet agera och bete oss efter den insikten – istället för som idag; efter försvarsinstinkten!

Snickaren, som fattat galoppen!

Berra har uttryckt sin oro för att vissa nyckelpersoner i byggbranschen, som han kallar Anders, Staffan och Donald, kanske inte läser Byggblasket?! Hemska tanke! Byggblasket är dock mer optimistisk. Det som främst oroar Byggblasket är att de faktiskt läser – men inte fattar… och ändå bestämmer sig att agera – utifrån sin egen navelskådning!

The Good News är i alla fall att en snickare nu bekräftat Byggblaskets farhågor om att det är hantverkarna som begriper vad som krävs – men branschkulturen inte alltid tillåter dem att agera efter sitt sunda förnuft.

Signaturen Snickarn skriver bl a följande i en kommentar på Fredriks blogg:

…personligen tycker jag att “byggkulturen” och värderingar och attityd är bland det viktigaste att jobba med.
Där ligger byggbranschen långt efter övriga branscher och jag tror övriga problem blir ett mer naturligt steg att jobba mot då.

Det räcker inte att gå den enkla vägen – att annonsera och skriva pressreleaser!
Att i desperation bygga genomskinliga fasader skadar branschens image – snarare än stärker den! Hållbara förändringen måste komma innifrån -från ryggmärgen, dvs branschkulturen och synsätten som denna baseras på! Positiv förändring kan bara byggas på insikt! Självinsikt!

Byggblasket är glad att åtminstone de personer som byggsekten INTE kan klara sig utan, hantverkarna, förstår att förändringen måste ligga på ett djupare plan. Om också resten av branschen begriper detta eller ej blir då mindre viktigt! De flesta som inte jobbar direkt i kärnverksamheten och har den kompetens som krävs där – är ju relativt enkelt utbytbara!

Öppna fler käftar i branschen!  Även hantverkskäftar !
Annars vaknar branschen på fel sida… i nästa konjunktur – också!

Dåligt rykte klarar vi själva av att skaffa, tack så mycket!

Uppdaterad: Sync har fångat några överlevnadsbyggare på bild; Lita På – byggarna. Byggare som – seriösa eller inte(?), yrkesmän eller ej – åtminstone tagit tillfället i akt att profilera sig.

“Den enes död, den andres bröd.”
Jag tänkte på det innan: varför sitter branschföreträdare och “lipar på” istället för att se möjligheterna – behovet av seriösa yrkesmän är ju skriande. Vad gör då dessa självutnämnda seriösa yrkesmän? Jo, dom sitter i TV-soffan och beklagar sig.

Byggbranschen måste vara den enda bransch där ordspråket “den enes död, den andres bröd” inte gäller. Här lägger vi oss alla ner och dör – för att några få fuskar med skatten!

Ett mer passande ordspråk vore kanske: Den enes bröd – alla andras död!

Jens Hoffman på Dipart kände sig så frustrerad efter Kvällsöppet förra veckan att han låg sömnlös eftersom han inte hade fått föra fram sitt budskap som han hade velat. Frustrationen över att utgöra gisslan i ett underhållningsprogram i TV – kan Byggblasket förstå! Som tur är fick Jens upprättelse och förde dagen efter fram sig själv, sitt budskap och sina värderingar i Byggvärlden HÄR.

Jens Hoffman är uppenbarligen inte likgiltig! Han är engagerad!
Dessutom är han seriös! Jens har nämligen en blogg – det är seriöst! Sen skrev Jens en engagerad kommentar på Blasket häromdagen – vilket är nå´t av det mest seriösa någon någonsin öht kan företa sig.

Det är därför med stor besvikelse som Byggblasket läser ingressen i BV-artikel som inleds bl a med citatet:

De är inte byggföretagare. Det är kriminella som förstör för alla seriösa, säger Jens Hofmann

Många andra personer i byggsekten har hörts grymta samma sak. I gårdagens SDS-nätupplaga undrar skribenten om det verkligen är så att en mindre grupp ger ALLA dåligt rykte?! Byggblasket hoppas verkligen att frågan var tänkt som journalistisk ironi?! Byggblasket själv ryter nämligen till och säger…

Hallååååå….!!!!
Hur kan hela byggbranschens varumärke hänga på dessa aktörer – som många av oss dessutom påstår vara få – till antalet? Hur kan vi ena stunden säga att dessa klåpare som syns i TV-rutan inte är yrkesmän – inte är riktiga byggare – och i nästa andetag påstå att det är dessa fåtal icke-yrkesmän som förstör VÅRT varumärke???

Tror vi på detta själva? Att hela den ”seriösa” byggbranschen skulle vara offer för ett fåtal oseriösa yrkesmän, som inte ens ÄR yrkesmän? Das Hoffe ich nicht!

Alla kan ju ha otur när man tänker – nå´n gång då och då – det är mänskligt! Men när en hel j-la branschkultur baseras på oturliga tankebanor… Hur seriöst blir det då???

Man kan bara ändra på sig själv – inte på andra! Det kanske är på tiden att anamma detta!
Precis som Erik skriver har byggbranschen imageproblem. Image, rykte, varumärke – same, same…
Viktigt att begripa: att var och en skapar sitt eget varumärke! Seriösa såväl som oseriösa! Byggblaskets är av meningen att de s k ”icke yrkesmän” som syftas på i första hand förstör sina egna varumärken – och ingen annans! Hur skulle dom hinna med det?

Byggblasket undrar vidare:

• Vad gör vi själva för att INTE förstöra vårt varumärke?
• Hur stora är våra egna ansträngningar för att skapa kundvärden och ett varumärke värt namnet?
• Hur stor andel av oss s k seriösa byggarna har öht förstått vad ett kundvärde ÄR?
• Och hur stor andel av dessa har dessutom förstått hur ett kundvärde KÄNNS? Hur det känns för kunden, alltså!!!

Dåligt rykte? Nema Problema!
Som jag skrev i min kommentar till artikeln i Byggvärlden:

Läs tidningarna!

Hade alla de större och kända byggföretagen och småhusföretagen skött sina jobb ordentligt – så hade allmänheten aldrig blandat ihop oss med dessa ekonomiska brottslingar!!!!

V.S.B.

Nolltolerans mot besiktningsfel – ny affärsidé…

Det är hög tid att utvecklas. Nu när vi har rutin på s k “kvalitetssäkring” av byggprocessen skulle vi kunna fortsätta att utvecklas genom att kvalitetssäkra kontrollsystemen som vi lindat runt vår hals? Vi får inte stanna upp – vi måste ju utvecklas vidare inom vårt kall; minsta motståndets lag!

• Så länge själva navet i byggprocessen är besiktningen – inte kvaliten!
• Så länge entreprenadfel är fel – men övriga kvalitetsbrister “tolereras”!
• Så länge MÅLET med byggverksamheten är NOLL fel – INTE nöjd kund eller ens lönsamhet…
• Så länge vi fortsätter att ”styra” kvalitén först i slutänden av projekten i synnerhet under garantitiden – INTE via framförhållning, ledarskap och individuellt ansvar!
• Så länge besiktningsmannen och dennes kompetens avgör kvaliten i byggprojekten – INTE vår egen framförhållning, ledarskapet, det personliga ansvaret eller engagemanget, dvs den kompetens vi BORDE haft!
• Så läge byggbranschens “ljusare tider” endast kan ses i konjunkturen – INTE i kulturen, attityder och synsätt!
• Så länge vi ser oss som offer för märkliga fenomen som INGEN hade ansvar för…
• Så länge måste vi nog fortsätta fokusera på just felen och INTE på några andra ”rätt” än tingsrätten… om vi vill hålla näsan över vattenytan en stund till!
• Så länge kan vi nog bara förbättra oss själva genom att förbättra “någon annan“… – dvs BESIKTNINGSMANNEN!!!

Så länge får besiktningsMANNEN ta ansvaret!
Vi måset helt enkelt förbättra besiktningsprocessen, ställa krav på besiktningsmännen och framförallt KARTLÄGGA besiktningsFELEN – för att kunna uppnå ett resultat som förtjänar att kallas ”resultat”… Det är enklast! Häng besiktningsmannen! Det blir bäst så!

NOLL BESIKTNINGSFEL!!!
- bör kanske vara det uttalade målet!
Entreprenadfelen kan vi nu utföra – med förbundna ögon!

Låt oss därför nu istället fokusera på felen i besiktningen
En prioriterad affärsidé inom byggsekten (för kunderna och samhället att betala för!!!) borde i nuläget vara att besiktiga besiktningsprocessen! Här finns pengar att tjäna! Eller räcker det med ifylld egenkontrollplan avseende besiktningen?

Hög tid att börja Besiktiga Besiktningarna – så vi kommer vidare i “utvecklingen”!

Om byggprocessen slutar i kaos – hur började den? Och vad kostade den?

Kanske byggbranschen bör fundera över sitt eget ansvar för samhällsekonomin och boendekostnaderna – innan de börjar gnälla om samhällets ansvar för byggbranschen?
Hur börjar ett kaos???
Det är ingen väl bevarad hemlighet att byggprojekt allt som ofta slutar i långdragna och konfliktladdade åtgärdsprocesser. Ibland står det om dessa i tidningen – ibland inte!

Ett par exempel har tagits upp på Byggblasket, t ex DETTA, DETTA och DETTA .

Rörmok skriver på sin blogg om ett aktuellt projekt (för övrigt okänt för media – det är ju inget osedvanligt projekt – tyvärr!). Rörmok skriver om dörrhål som skall flyttas två arbetsdagar före slutbesiktningen, om uppenbara fel beträffande stuprör som mynnar ut långt upp på fasaden vilket “upptäcks” efter eller vid slutbesiktningen – och nylagd asfalt måste rivas om för schaktning till rör som ”glömts bort” under processen.

Exempel finns på projekt där flera år har gått efter inflyttning utan att de är färdigbyggda. En bostadsköpare kommenterar på Byggblasket efter 3,5 år i sin ofärdiga bostad: HÄR . I Boverksrapporten ”Fel och brister i nya hus” ges flera exempel på ”kaoset” efter inflyttning. Läs mer HÄR under Byggfelsforum.

Byggblasket undrar inte bara – HUR alla dessa projekt som mynnar ut i kaos… börjar… NÄR slutar de egentligen?
Inte tycks slutbesiktning eller en garantibesiktningen var någon helig gräns då byggprocessen slutar. Frågan är inte bara NÄR byggprocessen egentligen kan anses avslutad? Och VARFÖR besiktningsgången som inte säkerställer nå´t överhuvutaget behövs – dvs så länge INTE möjligheten att underkänna en entreprenad utnyttjas?

Vad orsakar detta åtgärdskaos och brist på riktiga avslut?
Ett juridiskt avslut är uppenbarligen inte detsamma som ett avslutat projekt i realiteten. Med utgångspunkt ifrån kaosteorin kan man fråga sig följande:

• hur såg målet för projektet ut?
• hur såg begynnelsevillkoren ut?
• vilka delar skulle förenas och ”smältas ihop” i processen?
• vilka kritiska faktorer påverkade processen under dess gång?
• liknar resultatet det uppsatta målet?   (Ha,ha)
• Vad hände och varför känner ingen sig ansvarig för det som hände????

Enligt Byggblaskets mening finns det ett grundläggande systemfel i  byggbranschen.
Ett systemfel som hämmar kvaliteten och effektiviteten MEN ett systemfel som vi ideligen befäster genom att skapa nya stödprocesser kring det. Ett exempel är externa kontrollfunktioner – dvs utöver egenkontroll – som inte bara befäster problemen utan också skapar högre byggkostnader. Rådgivande funktioner utan budgetansvar, utförandeansvar eller vetorätt i projekten är ett kostsamt spel för gallerierna, anser inte bara Byggblasket – utan också Per-Erik Josephsson på Chalmers som även studerat “kaoset” under bygget! Att förändra kulturen i branschen är det enda riktigt effektiva och hållbara – anser Byggblasket!

Alltså: om byggprocessen slutar i kaos – hur börjar den? – Vad kostar den? – Och varför är ingen ansvarig?
Hjälp till genom att reflektera och kommentera på Byggblasket.

Vilka är mest macho? Männen eller kvinnorna?

På tal om machodebatten i byggbranschen: Vem är mest macho? Själv är jag inte riktigt säker på det svaret – lika lite som jag är säker på definitionen av det s k macho-begreppet och då särskilt vad man menar med detta i just byggbranschen. Vill också flagga upp för en SvD-artikel och diskution ang genusperspketiv: HÄR

Exempel på kvinnojargong?
“men visst e dom snygga dom dära inom byggbranchen.
riktigt sexiga faktiskt,där dom håller ställningarna,.”

Så löd en kommentar Byggblasket fick in mitt under rapporteringen från MKB´s spionaffär… Jag valde att inte publicera den då utan spara den till detta inlägg om just machojargongen. Kommentaren är skriven av en kvinna som kallar sig “girly.se”. Vem sextrakasserar vem – egentligen? Men var det egentligen någon som kände sig kränkt eller trakasserad av den kommentaren?

Som ett brev på posten kom idag följande inlägg om singelstjejers syn på byggnadshantverkare… HÄR

Byggblasket rapporterade för några veckor sedan om ett par kvinnliga ingenjörer som på ett mycket överlägset, hånfullt och nedlåtande sätt ondgjorde sig över hantverkare. Var detta en kvinnomachojargong eller bara ett par förtryckta själar som försökte hävda sig från sitt “underläge”? Läs HÄR.

Vad är kriterierna för att något skall klassas som trakasserier?
I helgen träffade jag en bekant; en byggprojektledare som dessutom är man. Han berättade att han flera gånger i sitt yrkesutövande själv blivit trakasserad av kvinnor. Sedast häromdagen av två kvinnor som – i egenskap av kundens hyresgäster – slängde ur sig skamliga förslag. Den äldsta av de två var i 60-års åldern och den yngre i 30-årsåldern, tror jag. Ett annat exempel framkom om en manlig arkitekt som mer eller mindre förföljs av en kvinnlig uppdragsgivare.

Om man med trakasserier menar anspelningar etc gentemot någon som är i “beroendeställning” såsom anställd, underställd eller uppdragstagare så är väl dessa exempel också trakasserier. Men enbart det räcker inte för att utgå ifrån att någon faktiskt blir trakasserad. Det är den som “utsätts” som antingen “känner sig” trakasserad – eller inte känner sig trakasserad!! Det är alltså ingen utomstående som kan avgöra detta!

På Byggvärldens hemsida pågår en debatt om man som jargong respketive mobbning och andra synvinklar på kvinnor i byggbranschen. Läs och delta HÄR. Skriv under listan!

Machokampanjen – mer respekt till tjejer i byggbranschen
Eftersom det – som nämndes ovan – för närvarande drivs en kampanj om machokulturen i byggbranschen – via Byggvärlden samt initiativtagarna; medlemmar i Byggcheferna (läs HÄR ) – har Byggblasket tagit på sig att rota lite i definitionerna. Kampanjen har ett tydligt syfte: att tjejer skall kunna ha en drägligt och respektfull arbestsituation om de väljer byggbranschen som sin arbetsplats. Det har rapporterats om ett par exempel på motsatsen – båda från Skanska… och Skanska ÄR ju byggbranschen!

Byggblasket stöttar kampanjen – i första hand för att jag anser att det krävs en hel del attitydförändringar i byggbranschen om den skall bli mer resultatinriktad och lönsam. Dessutom är Byggblasket – oavsett vem som blir utsatt – emot alla former av kränkningar och respektlöst beteende – vilket konstaterats förekomma ÄVEN i byggbranschen.

Tjejerna som blev trakasserade inom Skanska (HÄR) är tydliga “fall” på trakasserier från folk som inte förstår att “läsa av en annan människa” och Byggblasket tror det finns fler – även män som upplevt sig respektlöst bemötta. Sån´t skall stävjas!

Ledarskapsrollen
Vid trakasserier – och kulturer som tillåter trakasserier att fortgå – bör ledarksapet sättas under luppen! Är organisationen tillåtande och stöttar en olämplig kultur? Lyssnar ledarna på den som “känner sig” kränkt?

Enligt Byggblasket erfarit om definitionen på mobbing så är det mobbning endast om den som utsätts själv känner sig mobbad/utfryst. Om någon känner sig mobbad är det därför enligt denna “definition” just mobbning det handlar om och då är det ledningens ansvar att respektera denna person genom att ta tag i situationen – annars är det inget riktigt ledarskap, anser Byggblasket!

Byggblasket har tidigare spekulerat i vem som är offret för kulturen – den som år ut och år in tillåtts att bete sig som en idiot i trornj om att det är OK eller den som blir utsatt och säger ifrån samt väljer att gå vidare i livet? Läs HÄR och bedöm själva vem som är offer för vad/vem….

Så här tycker Byggblasket om det mycket “tillåtande” ledarskapet över 101 okopplade dalmasar.

Å andra sidan skall inte en hel organisation behöva “gå på tå” för att en enda person – som kanske för egen del faktiskt gjort ett “felaktigt” yrkesval (sån´t händer kvinnor som män!)  eller som kanske passar i branschen men skulle trivas bättre i en annan roll än den nuvarande. Huruvida en person inte känner sig bekväm eller lämplig i siin roll är dock upp till den enskilda att bedömma – inte chefen eller arbetskamraterna!

Ledarens uppgift är att hjälpa individer i sin karriärsutveckling – inte att säga till dem vad de skall göra men att få dem att själva reflektera över vad de verkligen vill göra och vad de skulle må bra av osv.

Icke desto mindre finns flera exempel på mycket kompetenta personer, däribland kvinnor, som trivs i byggbrancshen och med sina arbetsuppgifter men som tycker det är obehagligt att kommunicera med just byggarbetsplatsen. Ibland beror detta på bemötandet de får och ibland på att de själva känner sig osäkra på sin egen kompetens inom det praktiska utförandet. Oavsett vilket – kan man kanske säga att ansvaret för en lika fungerande som respektfull kommunikation bör vila tyngst på den som har mest kompetens??

Finns det någon som har något att vinna på att samarbetet mellan de personer som tutats ihop i ett projekt – INTE fungerar optimalt? I annat fall kanske alla bör se till att det funkar oavsett det gäller kvinnor, män, kranförare  eller underentreprenörer…

Och vad ÄR macho?
Däremot är Byggblasket lite kluven till just macho-begreppet. Om det innebär rakhet, ärlighet och att stå upp för sin sak så är det nog en ganskla unik kultur inom arbetslivet överhuvutaget. Om det förekommewr kvinnoförakt dolt i machokulturen så är dett denna del som skall bekämpas inte hela kulturen, anser Byggblasket! Målet är ju tydligt – så nu gäller det att definiera problemet så att ingen känner sig kränkt av själva kampanjen….

Kampanjen får inte bli orättvis för då tappar den trovärdighet(!) – var och en måste rannsaka sig själv och sin egen kvinnosyn. Samt i förekommande fall fråga sig: Vad är det som gör att jag inte tror att kvinnor klarar av det som män klarar? Varför lyssnar jag mer till män än till kvinnor? Varför befodrar jag hellre manliga medarbetare än kvinnliga? Varför tror jag att jag kan/får säga saker till – eller om – en kvinnlig kollega som jag aldrig skulle säga till en manlig kollega… Eller vad var och en nu eventuellt behöver reflektera över!

Synd att arbetet ibland skall behöva vara en kamp istället för ett samarbete!
Samtidigt bör kvinnor som känner sig trakasserade av någon på jobbet våga markera, nonchalera och/eller säga ifrån när det behövs! Tänk då på att de som försöker i första hand är ute efter att “testa gränser” och att detta icke-önskvärda beteende förstärks när någon bekräftar det genom att bemöter det. Bäst klarar sig de som har stark självkänsla och inte tar det åt sig. Jag känner flera kvinnor i branschen som lärt sig att både nonchalera och när det behövs dräpa av eventuella försök till respektlöst bemötande.

Byggchefen tipsade idag på sin blogg om Mia Törnblom och hennes böcker om självkänsla – det kan ingen människa få för mycket av. Byggbranschen lider dessutom stor brist på denna vara… anser Byggblasket, som själv hade tänkt ta upp dessa böcker som tips till var och en att läsa – inte bara chefer! Jag hoppas återkomma med mer info snart – läs HÄR så länge! Efteråt är det kanske inte lika viktigt att vara chef eller nå´t annat i branschen – du kanske t o m nöjer dig med att stå längst ned på “behovstrappan” – som en sketen bloggare… ve och fasa!

En sak är i alla fall säker – med självkänsla och självrespekt kommer du inte längre att uppleva att någon kan trycka ner dig – för den som VERKLIGEN respekterar sig själv blir också respekterad av andra!

Om trovärdighet
En annan reflektion: utav Byggblaskets kurskamrater – där ca 40% var kvinnor – har många av killarna idag avancerat till chefer på olika nivåer. Några av killarna sitter på VD-poster, medan endast en tjej idag är hög chef, möjligen finns ytterligare en och annan “hög” tjänstekvinna till i någon organsisation men ingen eller få i produktionen! Däremot känner jag en del andra kvinnliga chefer i branschen – men ingen av de 40% från min kurs. Jag tycker inte att detta har med trakasserier att göra – inte direkt, men visst är det märkligt? Ses inte tjejer som lika trovärdiga i branschen? Eller är de faktiskt sämre? Sämre som chefer? Är det därför var femte kvinnlig chef känner sig trakasserad av sina högre chefer? Läs artikel i Byggvärlden HÄR

Byggblaskets slutsats är att var femte kvinnlig chef tillsätts enbart för att ledningen skall ha någon att trakassera!

Avslutningsvis en avläsning från Byggblaskets pågående machoinventering – Frågan lyder:
“Vilken eller vilka kategorier anser du vara mest MACHO i byggbranschen? Syftet är att lokalisera macho-nivåerna. Du kan välja FLERA alternativ.”

Svarsfrekvens hittills:

• Ingen är macho i byggbranschen – detta ÄR en myt (32%)
• Gamla rävar (23%)
• Underentreprenörerna (14%)
• Byggplatsledningen (9%)
• Alla är lika macho – det finns inga mesar i branschen förutom kvinnorna då… (9%)
• Kranföraren (5%)
• Kollektivanställda (5%)
• Betongleverantören (5%)

Läs mer om machoinventeringen och delta själv HÄR
Om machoperspektivet på brandkåren: HÄR.

Observera att machobegreppet ännu ej har definierats helt.
Ovan ser vi vilka som anses vara mest macho men vi vet inte vad detta innebär…

Hjälp till här! Vad är macho? Vad är bra respektive dåligt med kulturen i byggbranschen och på byggarbetsplatser? Alla åsikter är OK (annars blir de inte publicerade…). Kommentera på! Men om “att vara snygg” är ett kulturbegrepp så har denna kommentar redan kommit in… så kom med nå´t annat konstruktivt – ingen kan ju hjälpa att han/hon är snygg!