Kista – town of the talk

Bestörtningen över domen i Kista-målet är stor
Frågor och synpunkter haglar i media, på bloggar, på arbetsplatser och i kommentarsspalterna. Inte bara Byggblaskets egna frågor haglar över byggblasket – även andras och då inte bara på bloggen!

Frågeställningar som kommit upp och som kan vara intressanta i sammanhanget:

• “Varför anlitar jag en konstruktör för att konstruera? Varför gör jag det inte själv?”
  (undrar en beställare (Viktoria): Här)
• Hur mycket debiterade uppdragsansvariga vid Cremona ut för konstruktören i timmen? Debiterades hennes timmar som för en “fullvärdig” konstruktör? Eller som en novis – med ett par hundra kronor lägre timpeng?
  (undrade en byggprojektledare idag på lunchen)
• Är inte arbetsledningen – när denne får kännedom om potentiella missförhållanden - skyldig att avblåsa allt arbete tills eventuella tvivel kring balkmått och säkerhet undanröjts? (undrade/konstaterade samma projektledare under samma lunch idag)
• Eller utgick rätten ifrån att den omkomne montörens fru – genom sitt vittnesmål – begick mened? När de valde att inte “väga in” hennes berättelse? Vem har bevisbördan för mened? Kommer montörens fru i så fall att bli formellt anklagad för detta allvarliga brott? Eller blev hennes vittnesmål, om att hennes man ifrågasatt balkdimensionen för arbetsledningen, helt enkelt bortdiskriminerat ibland alla andra tyngre “expert”-utlåtanden i rättegången…?
  (undrar Byggblasket – vem annars?)
• Dimensioneringskontroll skall utföras av någon som ej deltagit i projekteringen – vem utförde den? Ett egenkontrollsystem som inte fungerar – är inte det ett verk av någon chef ?
  (undrar Anders Lagerås: Här)
• Är det rimligt att utdöma individuellt straff till en enda person i en hel j-la process - en process där personligt ansvar i normalfallet varken krävs, uppmuntras, uppskattas eller ens tillåts ??? Borde inte systemet ändras först? Hade fler ansvariga blivit synade och tilldelade straff i Kista-målet – då kanske systemet hade kunnat ändra sig – på sikt?!?
  (undrar Byggblasket om och om igen…)
• Hur ser ståltillverkarnas kvalitetsrutiner ut? Hur ser man på balktillverkarens ansvar – att kontrollera och/eller reagrera på uppenbara brister? På tvivelaktigheter i handlingarna?
  (undrar bl a en arkitekt som Byggblasket känner)
• Hur ser resten av hållfastheten för gallerian ut…? (undrar en person på Calles blogg). Och hur ser den ut i ALLA andra stålbyggnader??? Någon som kontrollerat detta? (undrar Byggblasket särskilt med tanke på Kista-fallet samt på nedanstående historia…)

Byggblasket har nu också fått hör en historia om stålbalkstillverkare som inte tvekar att  tillverka bärande balkar efter A-ritningar! Efter beställning från TE (tillika ett av Sveriges största entreprenadföretag…) Är det brukligt att låta A-ritningar utgöra underlag för stålbalkstillverkning? I så fall kan nog mycket annat också slippa igenom där?! Kan man spekulera i….

Byggblasket avser att uppdatera detta inlägg om/när fler frågor kring domen och ansvarsfrågan ramlar över mig! Jag släpper inte detta i första spadtaget….

Heder åt montören – den ende som försökte ta ansvar! Och vad fick han för det…?
Byggblasket är inte ute efter strängare straff för enskilda – det hoppas jag alla förstår. Precis som rätten är Byggblasket ute efter personligt ansvar – som exempel för byggbranschen. Montörens fru säger sig vara lättad över att någon blev dömd öht, skriver Byggnadsarbetaren. Det är Byggblasket också – lättad. Det kunde ju varit ännu värre… i vanliga fall är ju INGEN ansvarig!
Till skillnad från Arbetsmiljöverket anser Byggblasket att ALLA berörda hade personligt ansvar i processen! Montören bör också få bättre upprättelse – i synnerhet som han sa ifrån till arbetsledningen! Montören försökte ju ta ett ansvar – ett kvalitetsansvar!

Men alla övriga tycks ju som vanligt se sig som offer för den förarlösa processen, sorgligt men sant!

Var fanns arbetsmiljösamordnaren?

Var fanns arbetsmiljöansvaret i Sveriges största arbetsmiljöjämkning?

Var fanns skyddsombud alt. arbetsmiljösamordnare på bygget i Kista? Var fanns han/hon när montören hade behövt vederbörande? Fanns han/hon med under rättegången? Fanns han/hon – överhuvudtaget? Jag har i så fall missat detta. Kanske hade man effektiviserat genom att “rensa ut” arbetsmiljöansvaret…

Och VARFÖR lyssnade inte arbetsledningen? Jo, för att det  ingår inte i rutinerna att lyssna på efarenhet, frågor och kompetens nerifrån i organisationen! Särskilt inte om man är en prestigefull arbetsledare och inte vill skylta med sin osäkerhet….

Det är ju ofta den nivån ledarskapet ligger på – inkompetenta ledarskapet i byggsekten.

Mer bloggat:
Byggjobbaren Calle Fridén har bloggat så här om domen: Domen har fallit om Kistaolyckan
Hittade också ett tidigare blogginlägg om Kista Gallerian på Calles blogg: Besparingen kostade liv. En högst relevant och tankeväckande kommentar på Calles blogg:

Efter att ha läst detta så får jag lite obehagliga tankar kring vilka dimensioner på motsvarande balkar som finns i Kista galleria i övrigt. Hur vet vi om eventuella motsvarande utbyten till undermåliga dimensioner inte gjorts någonstans där?

Ja, en högst relevant fråga – med tanke på de rutiner, den “kompetens”, “egenkontroll” och “säkerhet” det aktuella bygget i Kista hittills påvisat…! Hur många “personligt oansvariga” sticker sina egna huvuden i sanden här – och hoppas att inget händer innan de själva gått i pension…

Men kom ihåg – även pensionerade krigsförbrytare brukar få stå stå sitt ansvar så smånigom!

Stålmannen är död! INGEN är ansvarig!

I väntan på åklagarens besked om åtal för storbranden på Potatisåkern – för vilken försäkringsbolagen kräver Skanska och Sotarna på sammanlagt 124 miljoner kronor – kan vi följa en annan uppmärksammad rättegång:

Det största arbetsmiljömålet hittills?
Det pågår just nu en rättegång om ansvaret för den tragiska arbetsplatsolyckan i Kista – där en montör av stålstomme förolyckades efter att ha arbetat med en “kraftigt” underdimensionerad balkkonstruktion.

Stålbalk tillverkad efter PRELIMINÄRT måttsatt ritning. Bristfällig kommunikation. Klen balk – klen konstruktion… Klen tröst! Död montör! Två barn faderslösa!

VEM styr över ALLA mystiska – men ständigt återkommande! – omständigheter i byggsekten?
Samtidigt som det är tragiskt för ALLA inblandade – är Kista-olyckan och utsagorna i rättegången också en form av ”bevis” på hur verksamma i branschen ser sig själva som offer för “omständigheter”. Vilket de kanske också är…. Men offer för VEM eller VAD? Och VARFÖR?

Flera inblandade – INGEN ansvarig?
Båda den åtalade konstruktören, dennes arbetsgivare, arbetsledaren och tillverkaren kan ha haft sina fingrar med i spelet/ansvaret. Den engagerade och uppenbart insatte kommentator ”A” till artikel om rättegången i Byggvärden ger vid handen att det finna en hel del regelverk och rutiner som KAN ha förbisetts – kanske av flera parter?

På vilken VÅGLÄNGD lyssnar arbetsledningen ? Och på vilken veckodag sker detta?
Montörens änka påstår dessutom att montören hade sagt ifrån till arbetsledaren om att det inte stod rätt till. Hon vittnar om att montören ringt henne(frun) och berättat om sina FARHÅGOR ang balken och beklagat sig över att arbetsledaren INTE lyssnat! Om detta stämmer eller om arbetsledningen faktiskt försökt göra nå´t åt saken framgår inte – vad som framgår är att detta i så fall misslyckades!

Att vara död – är kanske en förmildrande omständighet?
Men märk väl - att änkans vittnesmål också bekräftar följande:
STÅLMANNEN fortsatte att jobba med – eller att åtminstone befinna sig under – den aktuella kryptonit-stommen – trots sina EGNA farhågor !

OMSTÄNDIGHETERNA gör BOVEN !!!
Konstruktören i sin tur skyller på omständigheter – som i o f s säkert kan stämma! Byggblasket anser dock att var och en har SITT ansvar för det jobb man tagit på sig både som konsult och som anställd. Att det förekommer omständigheter är upp till var och en som TAGIT PÅ SIG ansvar i projektet att ta itu med – INNAN det är för sent! Är omständigheter en URSÄKT för att inte ta personligt ansvar?

Does always the “dirty job” has to be done???
Tänkvärt är här kommentatorn A´s resonemang; Om konstruktören hade sagt upp sig från jobbet för att slippa ta ansvar för de risker som kanske var uppenbara, t ex om arbetsgivaren inte givit henne befogenheter att följa gängse regelverk och rutiner – ja, vad hade då hänt – istället? Samma sak?

Som signaturen A skriver:
Hade konstruktören sagt upp sig och slutat – Då hade ju någon annan “slufört” jobbet istället…
Om NÅGON ANNAN gjort på exakt samma sätt och om olyckan ändå skett – det lär vi ju aldrig få veta…. Men det ligger ju faktiskt en hel del i det A skriver.

Branschen ändras ju inte över en natt – eller bara för att EN person slutar
En slutar och börjar arbeta någon annan stanns där han/hon får utrymme att göra ett bra jobb – någon annan tar över skitjobbet!

Fler INDIVIDER måste sätta ner foten – för att åstadkomma förändringar i synen på – och KÄNSLAN för – ANSVAR!
Vi kan inte stå med armarna i kors och vänta på att ledarskapet i branschens skall mutera av sig själv.
Det håller inte att ”vi bara gör våra jobb” – vi måste ta VÅRT individuella ansvar också OCH GÖRA RÄTT!!
Vi måste också SE TILL att få befogenheter för detta! Det är också VÅRT ansvar att se till! Kan vi ö h t lita på någon annan än oss själva – med tanke på hur byggprocessen allt som oftast bedrivs…? Borde vi inte “ha rätt” att kunna lita på våra kollegor OCKSÅ?

If everyone is doing the dirty jobs… -  Who´s left to do the “clean job”?

Fler artiklar om olyckan och rättegången finns bl a på Byggvärlden.

Dödsolyckor på byggen skall nu bli tradition – inom Skanska!

Debatten kring nya arbetsmiljöregler och de ökade antalet dödsolyckor på byggarbetsplatser har fått ett stort byggföretag att utnyttja situationen för att skapa nya “positiva” rubriker kring sitt varumärke, eller bet de sig själva i den yviga svansen – igen(?):

Varje gång någon förolyckas på någon av Skanskas arbetsplatser skall arbetet stanna upp i hela världen för att diskutera säkerhet. Läs mer om dessa dödspauser i Byggnadsarbetaren HÄR

Ja, det låter ju handlingskraftigt med en så tydlig markering , eller… låter det som en s k “åtgärd” som enbart låter sig göras om någon först sätter livet till!!!!  Om man instiftar en sådan tradition förutsätter man då inte att det skall ske fler olyckor (”varje gång”)? En självuppfyllande profetia…

Är detta inte istället ytterligare ett “bevis” på den vanliga maktlösheten inom byggbranschen som nu – utan att någon tänker längre än näsan räcker – bidragit till att cementera ännu ett av byggbranschens problem?

• Varför skapa en tradition kring något som man vill förebygga????
• Varför detta lama bekräftande av – och acceptans kring – ett problem – istället för ett kraftfullt agerande mot problemet???
• Varför krävs att folk skall sätta livet till för att Skanska skall vara beredd tar upp säkerhetsfårgorna till diskussion??
• Är det inte lite sent - då?
• Och vilka anställda eller underentreprnörer skall man offra för att de andra skall förstå? Sträcker sig strategin så långt att dessa är namngivna?

NOLL-vison?
Att instifta en tradition kring förekomsten av dödsolyckor bygger kan väl inte bygga på annat än på ju antagandet om att dessa kommer att fortgå?? En tradition med utgångspunkt att problemet skall kvarstå – befäster problemet istället för att förebygga det! Vad är det för NOLL-vison?

Jag vill helst undvika att använda ordet “korkat” så här inför jul – det är ju inte så snällt… men “thinking inside of the box” är väl det minsta man kan säga och Byggblasket är därför mycket intresserat av att höra HUR Skanska tänkte, OM Skanska tänkte och VARFÖR!

Att tala först och tänka sen är bloggbranschen privilegium – men knappast ett särskilt föredömligt agerande från byggbranschens största företrädare! Byggblasket kommer därför att maila detta inlägg till Skanskas VD så hoppas jag han ser till att någon beskriver strategin bakom beslutet kring införandet av dödspauser som Skanska basunerat ut i media. Så kanske, kanske vi förstår logiken… jag kommer dock aldrig att förstå “pedagogiken” i budskapet.