“Misstagen styr processen”

Inlänkad från wallin-art.net. Omdöpt av Byggblasket till "Beställarens onda öga"

På galleriet fanns också en del tidningsurklipp om konstnären. Byggblasket föll för en artikel med rubriken ”Misstagen styr processen”. Den rubriken räckte gott och väl för att trigga Blaskhjärnan. Hittade motsvarande artikel på internet – för den som inte nöjer sig med enbart en tankeväckande rubrik…HÄR.

“Misstagen styr processen” – lätt för honom att säga!
Anders Wallins kunder uppskattar uppenbarligen resultaten av den misstagsbaserade processen…. Byggsektens kunder är inte lika vidsynta – tyvärr! Det hade varit enklare då…

Blasket har svårt att släppa tanken på misstagen som styr en hel process… Vilka misstag?

Ur Byggblaskets konstgalleri:
Finn rätt fel - från utställningen:
En LEAN process - om misstag som bygger vidare på misstag efter misstag - och små, små skitdetaljer som tillsammans riskerar att utmynna i större skithus, men bara om man har otur med besiktningen - också!
Annars är ju inga misstag begågna...!

Och det mina vänner – beror på att vi inte vill kännas vid några misstag!
Inte våra egna i alla fall! En annan skillnad är att konstnärens kund ofta får se slutresultatet innan denne bestämmer sig för att gilla detta och betala en slant för det! Och DET mina damer och herrar hade våra kunder också kunnat få uppleva – om vi haft förmågan att sälja in det vi faktiskt klarar av att bygga – istället för att ta betalt i förskott för visionen av det vi skulle vilja klara av att bygga… Skillnaden mellan fiktion och verklighet erfar många besvikna kunder – och byggare! I slutänden…

Konstnären här erkänner sina misstag och har förmåga att utvecklas med dem!
Detta är kanske den mest väsentliga skillnaden i synsätt och den skillnad som främst skulle påverkar det långsiktiga kvaliten i byggandet. Dvs om VI själva – inte konstnären(!) – klara av att släppa på vår yrkesprestige!

Förmågan att kunna se missstagen i vitögat – för att kunna ta kontroll över dem! Var finns den i byggbranschen?

Att bygga rätt från början kräver kanske att man tar tag i misstagen med kraft(!) redan under processen – inte efteråt! Det blir då vi själva som styr processen – misstagen utgör bara ett av många underlag! Varför kan inte vi t ex göra både Berra – och övriga “misstag” – till våra vänner – vänner som utvecklar oss!

Om vi vill ”bygga rätt från början” och utvecklas långsiktigt – då måste vi i byggbranschen erkänna sina misstag samt ha rutiner för att ta tag i dessa direkt så fort någon påtalar dem! Helst innan Berra eller andra kunder kommit in i bilden… (Och då menar jag inte i första hand att ha en rutin för tårtätning med bikt varje fredag – utan jag menar att TA TAG i problemen “direkt och på plats” ! – fredagsbikten styr väl främst den framtida utvecklingen vilket iofs också kan vara bra om man nu inte vill utvecklas – på plats!  )

Om vi nu VILL utvecklas… så är den främsta hindret för detta vår brist på självdistans och tendensen att ta feedback som personlig kritik som i sin tur oftast utlöser den förargliga försvarsreflexen. Den reflexen tycks instiktiv och intimt sammankopplad dessa föregående egenskaper och med självkänsla!

Lägg ner försvaret – nu!
Försvarsreflexen med sina tanklösa utlösningsmekanisk är nog det största mentala hindret för att utveckla byggbranschen i en mer ”produktiv” riktning!  Lägg ner försvaret och ta in misstagen i sinnevärlden. TA KONTROLL!

Känn vid misstagen – så tidigt som möjligt i processen! Och bygg rätt från början!
Ta med misstagen till nästa projekt och bygg ännu mer rätt från början där – vilket torde bli enklare där eftersom man förhoppningsvis då slipper sitta kvar “alla fötter” i en massa “avslutande” projekten – för att lösa GAMLA misstag – som ingen ville/vill kännas vid…

• att i tid öppna käften respektive
• att i tid lyssna och agera…
• …direkt och på plats – i tid!!!
• Det ÄR att i tid ta ansvar för slutresulatet och kundvärdet!

“Löses på plats”-principen fungerar uppenbarligen om man är konstnär och om man verkligen vill lösa problemen på plats – och inte fuskar med det ansvaret!!!
Ansvarsfusket hinner ju ändå ikapp oss – så småningom.

Om byggprocessen slutar i kaos – hur började den? Och vad kostade den?

Kanske byggbranschen bör fundera över sitt eget ansvar för samhällsekonomin och boendekostnaderna – innan de börjar gnälla om samhällets ansvar för byggbranschen?
Hur börjar ett kaos???
Det är ingen väl bevarad hemlighet att byggprojekt allt som ofta slutar i långdragna och konfliktladdade åtgärdsprocesser. Ibland står det om dessa i tidningen – ibland inte!

Ett par exempel har tagits upp på Byggblasket, t ex DETTA, DETTA och DETTA .

Rörmok skriver på sin blogg om ett aktuellt projekt (för övrigt okänt för media – det är ju inget osedvanligt projekt – tyvärr!). Rörmok skriver om dörrhål som skall flyttas två arbetsdagar före slutbesiktningen, om uppenbara fel beträffande stuprör som mynnar ut långt upp på fasaden vilket “upptäcks” efter eller vid slutbesiktningen – och nylagd asfalt måste rivas om för schaktning till rör som ”glömts bort” under processen.

Exempel finns på projekt där flera år har gått efter inflyttning utan att de är färdigbyggda. En bostadsköpare kommenterar på Byggblasket efter 3,5 år i sin ofärdiga bostad: HÄR . I Boverksrapporten ”Fel och brister i nya hus” ges flera exempel på ”kaoset” efter inflyttning. Läs mer HÄR under Byggfelsforum.

Byggblasket undrar inte bara – HUR alla dessa projekt som mynnar ut i kaos… börjar… NÄR slutar de egentligen?
Inte tycks slutbesiktning eller en garantibesiktningen var någon helig gräns då byggprocessen slutar. Frågan är inte bara NÄR byggprocessen egentligen kan anses avslutad? Och VARFÖR besiktningsgången som inte säkerställer nå´t överhuvutaget behövs – dvs så länge INTE möjligheten att underkänna en entreprenad utnyttjas?

Vad orsakar detta åtgärdskaos och brist på riktiga avslut?
Ett juridiskt avslut är uppenbarligen inte detsamma som ett avslutat projekt i realiteten. Med utgångspunkt ifrån kaosteorin kan man fråga sig följande:

• hur såg målet för projektet ut?
• hur såg begynnelsevillkoren ut?
• vilka delar skulle förenas och ”smältas ihop” i processen?
• vilka kritiska faktorer påverkade processen under dess gång?
• liknar resultatet det uppsatta målet?   (Ha,ha)
• Vad hände och varför känner ingen sig ansvarig för det som hände????

Enligt Byggblaskets mening finns det ett grundläggande systemfel i  byggbranschen.
Ett systemfel som hämmar kvaliteten och effektiviteten MEN ett systemfel som vi ideligen befäster genom att skapa nya stödprocesser kring det. Ett exempel är externa kontrollfunktioner – dvs utöver egenkontroll – som inte bara befäster problemen utan också skapar högre byggkostnader. Rådgivande funktioner utan budgetansvar, utförandeansvar eller vetorätt i projekten är ett kostsamt spel för gallerierna, anser inte bara Byggblasket – utan också Per-Erik Josephsson på Chalmers som även studerat “kaoset” under bygget! Att förändra kulturen i branschen är det enda riktigt effektiva och hållbara – anser Byggblasket!

Alltså: om byggprocessen slutar i kaos – hur börjar den? – Vad kostar den? – Och varför är ingen ansvarig?
Hjälp till genom att reflektera och kommentera på Byggblasket.

“Det är sån´t som händer” ?!?

Nu är det på tapeten igen… den utdragna åtgärdsprocessen.
Medan familjen Gustavssons tapeter är fortgående bubbliga säger Älvsbyhus som ansvar för bygget: “Det är sån´t som kan hända”.

Vaddå “kan hända”? Det ÄR sån´t som HÄNDER! Det händer hela tiden! Det tycks faktiskt vara det enda som händer nu förtiden…

Jag kunde därför inte sagt det bättre själv! Nästan hela samhället är ju idag strängt upptagna med “sån´t som kan hända”, dvs med garantiprocessen inom byggsekten. Och där hände absolut – INGENTING! V.S.B. Så var den saken klar:

“SHIT HAPPENS!”

Länkar till artiklar: Drömhuset – en mardröm för familjen (HD)
“Det är sån´t som kan hända” (HD)