Var fanns arbetsmiljösamordnaren?

Var fanns arbetsmiljöansvaret i Sveriges största arbetsmiljöjämkning?

Var fanns skyddsombud alt. arbetsmiljösamordnare på bygget i Kista? Var fanns han/hon när montören hade behövt vederbörande? Fanns han/hon med under rättegången? Fanns han/hon – överhuvudtaget? Jag har i så fall missat detta. Kanske hade man effektiviserat genom att “rensa ut” arbetsmiljöansvaret…

Och VARFÖR lyssnade inte arbetsledningen? Jo, för att det  ingår inte i rutinerna att lyssna på efarenhet, frågor och kompetens nerifrån i organisationen! Särskilt inte om man är en prestigefull arbetsledare och inte vill skylta med sin osäkerhet….

Det är ju ofta den nivån ledarskapet ligger på – inkompetenta ledarskapet i byggsekten.

Mer bloggat:
Byggjobbaren Calle Fridén har bloggat så här om domen: Domen har fallit om Kistaolyckan
Hittade också ett tidigare blogginlägg om Kista Gallerian på Calles blogg: Besparingen kostade liv. En högst relevant och tankeväckande kommentar på Calles blogg:

Efter att ha läst detta så får jag lite obehagliga tankar kring vilka dimensioner på motsvarande balkar som finns i Kista galleria i övrigt. Hur vet vi om eventuella motsvarande utbyten till undermåliga dimensioner inte gjorts någonstans där?

Ja, en högst relevant fråga – med tanke på de rutiner, den “kompetens”, “egenkontroll” och “säkerhet” det aktuella bygget i Kista hittills påvisat…! Hur många “personligt oansvariga” sticker sina egna huvuden i sanden här – och hoppas att inget händer innan de själva gått i pension…

Men kom ihåg – även pensionerade krigsförbrytare brukar få stå stå sitt ansvar så smånigom!

Jordgubbarna är ju inte mycket bättre!

Idag skriver Byggvärlden om ännu ett skadalbygge - nybyggda balkonger som riskerar att rasa över oskyldiga malmöbor… Som julklapp till beställaren MKB lovar entreprenören Skanska att förstärka balkongerna. Generöst, tycker Byggblasket! Balkongförstärkning under MKB´s julgranar i år.

Igår skrev Byggblasket om framåt besiktningsmän och att en av dessa, en jordgubbe, tipsat Blasket om länkar bl a till sin egen markblogg. Den beskriver en annan del av verkligheten!

Kanske inte oväntat, men förbisett – av Byggblasket(!) – dvs de problem som markbloggen beskriver avseende anläggarnas framfart med sina schaktmaskiner. Snacka om arbetsplatsolyckor och död åt “tredje man“…

Okunskap eller nonchalans?
Här ett av anläggningsbranschens stympade offer .

Okunskap eller nonchalans?
Inte nog med det – precis som vi i byggsekten beklagar också jordgubbarna sina dåliga underlag…

Det blir inga paket under granen – för julgranarnas värsta fiende! Anläggarmaffian!
VET HUT!

Stålmannen är död! INGEN är ansvarig!

I väntan på åklagarens besked om åtal för storbranden på Potatisåkern – för vilken försäkringsbolagen kräver Skanska och Sotarna på sammanlagt 124 miljoner kronor – kan vi följa en annan uppmärksammad rättegång:

Det största arbetsmiljömålet hittills?
Det pågår just nu en rättegång om ansvaret för den tragiska arbetsplatsolyckan i Kista – där en montör av stålstomme förolyckades efter att ha arbetat med en “kraftigt” underdimensionerad balkkonstruktion.

Stålbalk tillverkad efter PRELIMINÄRT måttsatt ritning. Bristfällig kommunikation. Klen balk – klen konstruktion… Klen tröst! Död montör! Två barn faderslösa!

VEM styr över ALLA mystiska – men ständigt återkommande! – omständigheter i byggsekten?
Samtidigt som det är tragiskt för ALLA inblandade – är Kista-olyckan och utsagorna i rättegången också en form av ”bevis” på hur verksamma i branschen ser sig själva som offer för “omständigheter”. Vilket de kanske också är…. Men offer för VEM eller VAD? Och VARFÖR?

Flera inblandade – INGEN ansvarig?
Båda den åtalade konstruktören, dennes arbetsgivare, arbetsledaren och tillverkaren kan ha haft sina fingrar med i spelet/ansvaret. Den engagerade och uppenbart insatte kommentator ”A” till artikel om rättegången i Byggvärden ger vid handen att det finna en hel del regelverk och rutiner som KAN ha förbisetts – kanske av flera parter?

På vilken VÅGLÄNGD lyssnar arbetsledningen ? Och på vilken veckodag sker detta?
Montörens änka påstår dessutom att montören hade sagt ifrån till arbetsledaren om att det inte stod rätt till. Hon vittnar om att montören ringt henne(frun) och berättat om sina FARHÅGOR ang balken och beklagat sig över att arbetsledaren INTE lyssnat! Om detta stämmer eller om arbetsledningen faktiskt försökt göra nå´t åt saken framgår inte – vad som framgår är att detta i så fall misslyckades!

Att vara död – är kanske en förmildrande omständighet?
Men märk väl - att änkans vittnesmål också bekräftar följande:
STÅLMANNEN fortsatte att jobba med – eller att åtminstone befinna sig under – den aktuella kryptonit-stommen – trots sina EGNA farhågor !

OMSTÄNDIGHETERNA gör BOVEN !!!
Konstruktören i sin tur skyller på omständigheter – som i o f s säkert kan stämma! Byggblasket anser dock att var och en har SITT ansvar för det jobb man tagit på sig både som konsult och som anställd. Att det förekommer omständigheter är upp till var och en som TAGIT PÅ SIG ansvar i projektet att ta itu med – INNAN det är för sent! Är omständigheter en URSÄKT för att inte ta personligt ansvar?

Does always the “dirty job” has to be done???
Tänkvärt är här kommentatorn A´s resonemang; Om konstruktören hade sagt upp sig från jobbet för att slippa ta ansvar för de risker som kanske var uppenbara, t ex om arbetsgivaren inte givit henne befogenheter att följa gängse regelverk och rutiner – ja, vad hade då hänt – istället? Samma sak?

Som signaturen A skriver:
Hade konstruktören sagt upp sig och slutat – Då hade ju någon annan “slufört” jobbet istället…
Om NÅGON ANNAN gjort på exakt samma sätt och om olyckan ändå skett – det lär vi ju aldrig få veta…. Men det ligger ju faktiskt en hel del i det A skriver.

Branschen ändras ju inte över en natt – eller bara för att EN person slutar
En slutar och börjar arbeta någon annan stanns där han/hon får utrymme att göra ett bra jobb – någon annan tar över skitjobbet!

Fler INDIVIDER måste sätta ner foten – för att åstadkomma förändringar i synen på – och KÄNSLAN för – ANSVAR!
Vi kan inte stå med armarna i kors och vänta på att ledarskapet i branschens skall mutera av sig själv.
Det håller inte att ”vi bara gör våra jobb” – vi måste ta VÅRT individuella ansvar också OCH GÖRA RÄTT!!
Vi måste också SE TILL att få befogenheter för detta! Det är också VÅRT ansvar att se till! Kan vi ö h t lita på någon annan än oss själva – med tanke på hur byggprocessen allt som oftast bedrivs…? Borde vi inte “ha rätt” att kunna lita på våra kollegor OCKSÅ?

If everyone is doing the dirty jobs… -  Who´s left to do the “clean job”?

Fler artiklar om olyckan och rättegången finns bl a på Byggvärlden.

Vad Frigolit INTE skall användas till…

Nu börjar allvaret här på Byggblasket. Smekmånaden är slut… Nu är måttet helt rågat. Materialet vars varumärke auktionerades ut på Blocket – till ett högsta bud á 112 000 kr – har sina begränsningar. Paroc borde faktiskt upplysa köparna om detta! Jag förstår nu varför Paroc inte ville ha Frigoliten kvar…

Frigolit är helt enkelt olämpligt att handskas med – för folk utan hjärnor!

Byggnadsarbetare i blivande kulturhuvudstaden spetsades på ett aluminiumrör
Någon hade täckt ett hål i bjälklaget – med FRIGOLIT – så att ingen som väger mindre än 5 kg skulle ramla igenom och spetsas på det metallrör som stack upp under det 4 kvm stora hålet i bjälklaget…

Idiotsäkert, javisst!! Detta knep hade nog inte ens ”Fråga Lund” kommit på…

Byggaren Marcus trampade alltså – trots den “höga” säkerheten på platsen… igenom varumärket Frigolit och spetsades från ljumsken och uppåt på metallröret. Han överlevde! Men huuu…. OCH vem f-n täcker ett hål – stort nog för en häst att ramla igenom – med Frigolit???? Bara hålet i huvudet kan ha varit större…

För så starkt är väl inte ens det varumärket?

Men stark verkar tack och lov Marcus vara! Och många vänner tycks han ha – som ställer upp! Krya på dig!

Det INDIVIDUELLA ansvaret – för arbetsmiljö och säkerhet

Arbetsmiljöfrågorna är som sagt på tapeten för närvarande. Framförallt är det det ökade antalet dödsolyckor på byggen som påkallat engagemanget.

Långsiktigheten i en kortsiktig finanskris
Bland annat har Byggnads och Byggcheferna tagit ett gemensamt tag i arbetsmiljöfrågorna. Lars B berättar ibland på sin blogg om just hans eget och Hans Tillys engagemang kring dessa frågor. T ex detta senaste inlägg om nya arbetsmiljöregler HÄR, där även Lars reflekterar över individens ansvar. Beundransvärt att inte släppa viktiga långsiktiga frågor – när samtidigt alla parter tycks dra och slita i dessa två representanter – gällande varsel, löner och lågkonjunkturer… Säkert inte lätt att vara alla 100% till lags – såväl på kort som på lång sikt…

Arbetsmiljöansvaret delegerat – men hur långt?
Medan intresseorganisationer och fackförbund jobbar övegripande och långsiktigt med dessa frågor – så  lär det var byggherren som juridiskt sett är ytterst ansvarig för arbetsmiljön i byggprojekten. Men vilket praktiskt ansvar kan man ta utifrån byggherrens horisont. Arbetsmiljöansvaret delegeras därför i möjligaste mån till de som har uppdraget att utföra byggnadsarbetena dvs entreprenören. Skyddsombudet har ansvar för kontroll av efterlevnaden av arbetsmiljölagen och att erfoderlig skyddsutrustning används.

Vem vill ha Rambo i huvudet?
Men vad gör ett skyddsombud eller ansvarig arbetsledning om byggjobbare slarvar eller vägrar att följa de skyddsinstruktioner som ges? Vem har mandat att stänga av dessa arbetare och hur många utnyttjar i så fall detta mandat – i de fall det skulle behövas ur säkerhetssynpunkt? Hur ofta går tidspress före kontroll och efterlevnad av säkerhetsföreskrifter?

Man kan också fråga sig VARFÖR platsledningen samt – ytterst – byggherren skall ta HELA ansvaret för människor som själva VÄLJER att äventyra sin egen säkerhet. Att detta beteende (som påstås förekomma) måste stävjas torde i första hand vara för att även andra utsätts för risker när skyddsräcken eller livlinor saknas. Vem vill sluta sina dagar med en dumdristig “Rambo” – eller Ramba! – i huvudet??

Åklagaren ser till individuellt ansvar!?
Intressant i sammanhanget är två artiklar som beskriver hur faktiskt också¨byggnadsarbetare – och INTE bara arbetsledningen – fått ta rättsligt ansvar för olyckor inträffade på byggen. Tidningen Arbetarskydd skrev för ett par veckor sedan om två snickare som åtalats för arbetsmiljöbrott: HÄR. Tidningen Byggnadsarbetaren skriver idag om både byggnadsarbetare och platsledning åtalas för arbetsmiljöbrott: HÄR samt om en kranförare som åtalats för vållande till annans död men friats: HÄR.

Arbetarskydd skriver också att det är ovanligt att byggnadsarbetare blir åtalade på detta sätt. Oftast är det platsledningen eller företaget som ställs inför rätta.

Sluta dalta med “riktiga” karlar och kvinnor!
Kanske är det NU dags att sluta dalta och fokusera lite mer på individens ansvar? Det individuella ansvaret utesluter naturligtvis inte arbetsgivarens och arbetsledningens ansvar – dessa måste ju skapa förutsättningar för att uppnå ett säkert bygge, men …

Byggblasket tror att det definitivt hade varit välgörande för byggbranschen med BETYDLIGT mer fokus på personligt ansvar! Arbetsmiljön är byggjobbarna faktiskt med om att skapa!!!

PS. Vad Byggblasket inte förstår är varför ett arbetsmiljöbrott som begicks år 2005 leder till åtal först efter tre år??? Är det inte en orimligt lång och inhuman utredningstid – med hänsyn till ALLA parter!? Byggnads kritiserar idag också utredningstiden – på 10 månader – avseende arbetsmiljöbrottet vid Entre Hotels i Örebro där arbetare tvingades att sanera asbest utan skyddsutrustning: HÄR och HÄR