Håller vi på att flytta fram positionerna?

OBS! Kommentarsfunktionen är avstängd!

Byggblasket är kontaktbar på mailen: byggblasket@gmail.com Välkommen!

Vi alla i branschen (även undertecknad!) inte bara upprätthåller en kultur som tillåter fel att begås. – Vi flyttar dessutom dagligen fram positionerna för vilka brister som vi kan acceptera – att leva vidare med! Vi inrättar rutiner kring felen – ist för att stämma i bäcken! Vad ÄR vårt problem???? Varken 50-åringar eller 22-åringar skall behöva dö på sin arbetsplats!!!

Exempel:
#1 Vi är t ex redan så luttrade över missnöjda kunder och besiktningsanmärkningar att det en vana, en rutinsak – vi har inrättat en eftermarknad för detta.

#2 Det skrämmande i den utvecklingen kring misstag och slarv, som jag ser det, tycks vara att t o m arbetsplatsolyckor nu också blivit något vi börjat vänja oss vid och acceptera – även om vi inte säger detta rakt ut.

Hur långt får det gå tills vi andra skall känna oss “berörda”?
Vet inte om någon mer reagerade på att först när tredje dödsfallet inträffat denna vecka – det var först då det blev en ”svart dag” – för branschen i stort. Självömkan? Hur svart tror ni att den dagen då första olyckan inträffade var för de som berördes av den? Vi alla lät alla tre olyckorna ske (återkommer till det när ilskan börjar släppa!) men blev förfärade på fjärde dagen… det blev för mycket att ta in. Det är vi inte vana vid på en och samma vecka. Inte ännu…

Jag blev nästan lika arg som när någon med berått mod berövas om livet. Olyckorna hade ju aldrig skett – inte i den omfattningen eller med den utgången – om branschen baserat arbetet på mänskligare värderingar från början, om vi inte givit efter för våra felsteg utan gjort något konstruktiuvt istället för att “vänja oss” och ständigt flytta fram våra positioner för acceptans! Vi alla tillsammans orsakade dödsfallen. Inga svarta dagar kan få dem ogjorda. Tyvärr! Klockan tickar framåt! 

#3 Jag är just nu livrädd för att det faktiskt är så att positionerna för vad vi tycker är OK flyttas framåt hela tiden. … Det känns i alla all så.

Men hoppas jag har fel!!!

Byggblasket kommer dock att rensa sitt skrivbord ! Vi hörs!

Polletten har fastnat – i inkastet!

(Uppdaterad längre ner ang. kommunikation)

 
Eller  hål i huv´et?
När hemmafixare  gör bättre jobb än professionella byggare – hur många tror då på allvar att kvalitetsproblemen hänger på utbildningen i första hand…???? 
- Hallå-å-å-å-å-å-å-ååååååååå-åååååå….???

- Ingen (hoppas Byggblasket!) ….förutom VVS-branchen och sannolikt några till:

Nu skärper branschorganisationen VVS-företagen reglerna och startar en utbildningssatsning skriver svt.se. (ur Di.se)

Att hemmafixare är bättre än byggare – handlar om differenser i MOTIVATION – inget annat!
-Jo, förresten.. lite handlar det nog om kommunikation också (en hemmafixare tar reda på vad som krävs och han/hon “slipper” oftast kommunicera denna kunskap vidare i sin utförarorganisation… Ett “proffs” tar inte reda på nå´nting, gör som HAN blir tillsagd – om nu någon säger nå´t alls…!)

Uppenbart är i alla fall att polletten inte kommer att ramla ner - än på ett tag! För vem lurar VVS-branschen denna gång? Förutom sig själva?

Skall branschproblemen verkligen lösas genom att vi alla utbildar oss
- till hemmafixare???

Vad lärde vi oss igår?

Eftersom alla som ännu inte “åkt dit” och avslöjats för fusk eller slarv ÄR seriösa(!) – har majoriteten av alla byggare svårt att identifiera sig med fuskbyggarna i TV. Medan majoriteten av kunder tycks lätt identifiera sig med huvudpersonerna i programmet, dvs med kunderna. HUR det hänger ihop är ett mysterium. Marlene tar i alla fall upp vad kunderna kan lära sig av fuskprogrammen. Byggblasket tar upp vad vi, de ständiga motparterna, hade kunnat lära oss – om vi hade haft lust att lära oss nå´t…

Vi som inser att vi inte är fulländande… Vi som inser att vi har potential!
Vi som har turen att hålla näsan över vattenytan kan dock dra lärdom av TV-programmet Fuskbyggarna – och utvecklas! Men bara vi som har förmåga att motstå försvarsinstinkten och istället lyssna!

Några hållpunkter från gårdagens TV-fusk:

• Kunderna hamnar i kläm när ansvaret för dåliga UE skall redas ut
  Familjen som programmet handlade om igår blev lidande när UE inte gjort sitt jobb rätt. Byggaren Inge (inte INGEN!) hade ansvar gentemot kunden och UE gentemot Inge. Kunden blir lidande om dessa två inte snabbt och smidigt löser sina inbördes problem! Detta är ingen ursäkt för huvudentreprenören – men väl en förklaring; praktiskt, juridiskt och ekonomiskt. Och ett vanligt scenario, enligt Byggblaskets uppfattning… Ett fenomen som kanske är ännu tydligare i samband med större entreprenader i händerna på större byggföretag med flertalet underleverantörsavtal och en stor flora av subansvar i projektet!

Synd att Timmel&co inte belyste detta: Kunden blir lidande av långdragna tvister mellan parterna i projektet. Kunden ser inte detta – utan bara den egna avtalspartens ansvar. Med rätta! Byggblasket tycker att huvudentreprenören skall ta hela det moraliska ansvaret gentemot sin kund och aldrig tillåta att kunden hamnar i kläm pga av att man själv gjort ett mindre lämpligt val av UE.

• Kunderna mår dåligt av konsekvenserna – inte av orsakerna!
  Kunderna mår dåligt – oavsett orsaken till att byggarna inte klarat ut situationen och oavsett VEM byggaren är, vilka intentioner denna hade från början och hur seriös denne själv anser sig vara!

• Kvalitetsutvecklingen i branschen – en ond och neråtgående spiral?
  En hantverkare i programmet som jobbade med fuktskador så att nya badrum, ca 0-5 år gamla, är överrepresenterade när det gäller fuktskador. Är kvalitén i utförande generellt sämre idag än tidigare?

• EN person tog ansvar – för ovanlighetens skull…?
  Besiktningsmannen tog ansvar genom att vägra slutbesiktning och att underkunna entreprenaden! Han borde få nobelpriset!

• Byggbranschen har en ledande expert!
  I TV-programmet görs gällande av landets ledande expert är Jan Söderström på Villaägarnas Riksförbund. Det borde vi fira – att vi har en expert! Fast å andra sidan… allt är relativt. Hur stor är egentligen den bedriften att utses som en ledande expert – i byggbranschen….? Vad är en sådan utmärkelsen värd?

• Sist men inte minst: Varför är vi så j-la trevliga i början? Och hur seriöst är det?
  Vad är baktanken?! Med att vara trevlig ibland? Varför inte vara lika otrevliga genom hela processen… så blir ingen lurad! I gårdagen avsnitt sa kunden nämligen en sak som Byggblasket hört så många gånger tidigare från kunder även till större byggföretag(!):

”Dom var ju så trevliga i början!”

Fusk eller inte!  Vi framstår ju som psykopater!
Suck…

Nyproduktionen av missnöjda kunder slår nya rekord

Ännu ett Berrahus upphittat i media – med missnöjda kunder inuti
Skanska och MKB har gemensamt lyckats att producera nya Berror, dvs missnöjda slutkunder. Kunderna (hyresgästerna) i ännu ett felproducerat flerfamiljshus har dessutom tvingats att anlita en kundtalesman – för att bekämpa allmännyttans framfart och hyressättning.

Varför behöver samhällsmedborgare anlita en talesman att föra talan mot något som definieras som ”allmännytta”?
MKB tillhandahåller hyreskontrakt på lägenheter i nyspruckna nya hus, men livsfarliga balkonger, fukt och felbyggda badrum – samt ytterväggar med mindre än hälften av dimensionerad hållfasthet.

Ingen självklarhet – att man måste uppfylla sin del av ett avtal… inte inom egennyttan
Av artikeln i SDS får Byggblasket intrycket att det i vanlig ordning INTE är någon självklarhet att kunderna INTE skall behöva betala för det som INTE tillhandahålls enligt hyreskontraktet. Istället verkar det som om det är hyresvärden (MKB) goda vilja som står bakom eventuella kompensation till sina kontraktsparter, dvs hyresgästerna. Efter påtryckningar! Eller har Byggblasket läst fel – mellan raderna?

En boende hyresgäst hävdar i en kommentar till artikeln att MKB till på köpet höjt hyrorna – utan att ha lyckats med att tillhandahålla den boendestandard man tar betalt för. Listigt! Först höja hyran så att man sen har lite att ta av när man skall visa sin goda vilja och kompensera hyresgästerna…

Men här är ju MKB faktiskt också en missnöjd kund – till Skanska……
…som helt i enlighet med svensk byggtradition skyller ifrån sig – på underleverantören! Materialet är inte anpassat till det klimat som råder i bostadsområdet…, dvs samma klimat som normalt råder i hela Malmö och i stora delar av Skåne, dvs där Skånska Cement har sina egna rötter! Men allt detta är så klart Blähglass fel!

Blääääh på er Skanska – köp in rätt material från början:

Från Skanska har man sagt att det blåser och är fuktigt på Haga och att det påverkar det här materialet negativt. Men det borde man väl undersökt innan man valde material, säger Lars Petersson (han som för hyresgästernas talan – dock ej att förväxla med Hagamannen!)

De hade i alla fall tur med arkitek-turen i projektet:
Hagahusen, som har prisats för sin arkitektur, byggdes mellan 2005 och 2007, skriver SDS.
Va´ bra!!! Och där hör du, Berra! Gnälliga kunder borde vara nöjdare – med sitt prisbelönta boende…. haha!

PS. Byggblasket undrar vem som är den stolte arkitekten som nu belönas med all denna publicitet?! Vem har satt sitt varumärke på husen? Förutom Skanska och MKB.

Vem f-n är Berra?

Uppdaterad: Sync är en mångsidig byggare. Han twittrar också. Han skriver bl a att Berra är ett spöke. Haha, han har nog mer rätt än han kanske inser(?)… Berra kanske ÄR ett spöke – vårt eget dåliga samvete!?

Ursprungligt inlägg:
Berra har verkligen gjort sig ett namn i byggbranschen – åtminstone i byggbloggbranschen. Ibland har Berra rätt – ibland inte. Ibland lyssnar vi på Berra – ibland inte! Ibland förstår vi Berras frustration – och goda vilja(!) – ibland inte! Ibland förstår Berra oss – och vår goda vilja(…) – ibland inte! Ibland anser Berra att vi fått våra problem om bakfoten – och ibland har han rätt! Som sagt…

Berra är vår självutnämnde kundtalesman! Berra har figurerat stort de senaste dagarna bland annat här – på heta listan:

Berra har verkligen lyckats provocera och bli “the talk of blog town”!
Det enda sättet att stoppa Berra och hans egna bakfötter är att lyssna på vad han VERKLIGEN försöker säga! Och hoppa över eventuella feltolkningar – han är ju trots allt inte bostadstalesman… Då hade han haft ALLT om bakfoten!
Eller är det du JP som är “Berra” ??? Avslöjad….!?

Spelar det nå´n roll… VEM Berra är?
Vi får väl vara tacksamma att någon/några av våra missnöjda kunder öht orkar stå på sig. Vi kan inte kräva att Berra och andra uttrycker sig akademiskt korrekt och svänger sig med vårt eget kompetenta språkbruk, som t ex “Fack You” haha. Vi bör däremot ha kompetens nog att förstå, att kunna läsa mellan raderna – dvs…

…om vi VILL skaka av oss Berra och resten av den efterhängsna “eftermarknaden”….!

Sync är på god väg!

Vad garanterar långa garantier? Oändliga plågor?

Uppdaterad: Trading-debatt pågår HÄR. Någon som kan förtydliga vad begreppet Trading innebär – för byggsekten? Och hur garanti-situationen samt andra ansvarsförhållanden regleras vid trading-byggen? Jag är inte ute efter facit – bara spekulationer och förväntade för- resp nackdelar! Jag vill också veta vilka de reella skillnaderna blir i jämförelse med DAGENS otraditionella processer (och inte ift gårdagens s k traditionella byggprocess!!!) Välkomna!

Ursprungligt inlägg – om garantier:
Är inte garanti just en garanti för att något skall vara av god kvalitet – från början?
Långa produktgarantier förknippas ofta med kända varumärken och god, hög kvalitet. Åtminstone i Byggblaskets sinnesförvirrade värld. Sängleverantörer med 12-40 års garantier är ett exempel – där produkten uppfattas som så hållbar att leverantören bjuder på garantin. Eller bör garantin snarare ses som en garanti för att något inte skall hålla…

Bör vi förknippa byggbranschens garantier med hög kvalitet – eller med hög risk?
Häromveckan läste jag en kommentar på Johnny Kellners blogg. Kommentatorn tog upp ämnet garantier, långa garantitider och verkade vilja koppla denna “möjlighet” till bl a fuktkänsliga fasadkonstruktioner och byggmaterial. Jag kanske inte förstod kommentatorns hela andemening – men kommentaren fick mig i alla fall att fundera över just garantitiderna i byggbranschen. Varför behövs förlängda garantier? Och vad innebär det – rent krasst?

Jag uppfattar det t ex som att en del anser att köp av tvivelaktig konstruktion också skall innebära längre garanti! Borde det inte vara precis tvärtom…??!!! Vid medvetet köp av en “hög risk” borde väl kunden själv ta större del i denna risk?

Garanti – ett försäljningsargument! Men för vad?
Jag kan förstå synpunkten om förlängda garantier ur leverantörens perspektiv, dvs att denne skall leverera en produkt de kan stå för och som håller måttet för just byggnadsändamål. Om byggentreprenörer envisas med att producera hus med material och konstruktioner som är billiga att köpa in – men med  tvivelaktig hållbahet och fuktbeständighet – klart skall de lämna garantier på detta! Men vari ligger logiken för oss att köpa något vi inte själva tror skall hålla och sedan kräva lång garanti?

Vem betalar för ”garantierna”?
Johnny K reder ut de tekniska och ekonomiska begreppen och förklarar dessutom att kostnaderna för förlängda garantier – belastar konsumenten. Samtidigt som han förutspår just förlängda garantier i framtiden.

Vad vill vi ha – en bra produkt ? Eller en oändlig garantitid?
I slutänden kostar “garantin” alltså den boende i egenskap av bostadsägare eller hyresgäst! Kunden får betala extra för en förlängd “trygghet” – för något som väl ändå borde hålla betydligt längre än 5-10 år… ?

Köp billigt – försäkra dyrt!
Kanske är detta framtidens melodi..? Om en garanti inte är att förknippa med god kvalitet från början – borde den då inte istället kallas för försäkring – rätt och slätt?! Det vore mindre vilseledande. Kunden betalar ju extra för denna “försäkring” -  och leverantörerna kan/vill uppenarligen själva inte kan ”stå risken” – och ta ansvar för produktkvaliten….

Men hur tänker vi då?
Varför inte lägga den merkostnad som en “försäkring” betingar på en inte lika tvivelaktig konstruktion – istället? Varför inte köpa en produkt eller ett utförande som erfarenhetsmässigt är så bra att den aldrig öht förknippats med ordet garanti…?
En annan tankeställare:

En förlängd garanti – en förlängd plåga…
Att garantier tjänar som försäljningsargument för den som säljer hus men inte själv skall förvalta dessa är solklart för Byggblasket. Men vad är då VÄRDET av garantier för kunden? En garanti som faller ut innebär också en del processer som skall genomgås av såväl boende, leverantör och beställare.

Så här ser en professionell beställare på garantier samt de problem och merkostnader som dessa faktiskt innebär. Värdet av förlängda garantier ifrågasätts ur förvaltningsperspektivet:

Erfarenheten av förlängda garantitider på 5-10 år är negativa eftersom långdragna procedurer och beslutsprocesser pågår även efter den sedvanliga garantitidens utgång. Med undantag för vissa avancerade funktioner är 2 år garantitid tillräckligt. Läs hela intervjun med byggprojektledaren: HÄR (ur Fel och brister i nya hus)

Så VEM tjänar på förlängda garantier? Och blir något bättre genom dessa – eller billigare?

• Hur stor del av inköpskostnaderna kan härledas till material, utförande och kvalitet? Låga drifts- och förvaltningskostnader?
• Hur stor del av inköpskostnaderna kan härledas till s k garantier? Falsk trygghet?

Hållbart??? 
Varför inte lägga kostnaderna på att bygga rätt och bra istället?

Jordgubbarna är ju inte mycket bättre!

Idag skriver Byggvärlden om ännu ett skadalbygge - nybyggda balkonger som riskerar att rasa över oskyldiga malmöbor… Som julklapp till beställaren MKB lovar entreprenören Skanska att förstärka balkongerna. Generöst, tycker Byggblasket! Balkongförstärkning under MKB´s julgranar i år.

Igår skrev Byggblasket om framåt besiktningsmän och att en av dessa, en jordgubbe, tipsat Blasket om länkar bl a till sin egen markblogg. Den beskriver en annan del av verkligheten!

Kanske inte oväntat, men förbisett – av Byggblasket(!) – dvs de problem som markbloggen beskriver avseende anläggarnas framfart med sina schaktmaskiner. Snacka om arbetsplatsolyckor och död åt “tredje man“…

Okunskap eller nonchalans?
Här ett av anläggningsbranschens stympade offer .

Okunskap eller nonchalans?
Inte nog med det – precis som vi i byggsekten beklagar också jordgubbarna sina dåliga underlag…

Det blir inga paket under granen – för julgranarnas värsta fiende! Anläggarmaffian!
VET HUT!

Fruktad maffia etablerad i Skåne – Bogranskarna

Bogranskarmaffian – La Familia?
Byggblasket läser en artikel om hur JM´s nya hus får nästintill toppbetyg av Bogranskarmaffian. Samt en mycket positiv artikel i Sydsvenskan. Kul för JM! Smart drag… Grattis!

En av Bogranskarna ger sitt kvalificerade utlåtande om JM´s energisnåla hus (citat):

Jättefint

Ha, ha
Det är ju förståss bra med positiv fokus på byggandet – lite då och då. Byggblasket är tacksam för detta! Det ger balans i tillvaron och håller kanske varumärket bygg på mattan. Den som får det positiva omdömet i media är förståss alltid den som kammar hem den riktiga vinsten dvs den vars varumärke som framstår som desto bättre än resten av företagen i byggsekten…

Det gick inte att kommentera artikeln så Byggblasket pingar sin fråga till Sydsvenskan här:

• Vad f-n ÄR Bogranskarna för nå´ra? Var kommer de ifrån? Vilken kompetens har de?
• Hur väljer Bogranskarna ut sina objekt – att ta under sitt beskydd?
• Att dessa s k bogranskarna delar ut s k postryttare till höger och vänster ger en misstänkt koppling till Sydsvenskans egen redaktion….?
• Hur mycket är egentligen fyra postryttare värda? Om ingen förstår kriterierna för att erhålla dessa? Vad tycker JM själva?
• Vari ligger trovärdigheten om läsarna inte får veta vilka dessa Bogranskar är och vilka “mandat” de har att poängsätta nybyggda hus – som dessutom ännu ej tagits i drift och fått energisnålheten verifierad!!!

Eftersom Byggblasket egentligen tycker att detta maffia-koncept verkar mycket bra – undrar jag vidare, mer för egen del…:

Hur mycket kostar det för ett byggföretag att anlita Bogranskarmaffians för denna typ av beskyddarverksamhet?

Sämsta bygget àla Byggnadsarbetaren!

Det finns vinnare, t ex den snofsiga Byggblasksonen som iklädd sin dresskod tog emot Nobelpriset i matematik idag och därmed diskvalificerade sig från byggbranschen! Snyft! Sen så finns det förlorare, ja riktiga losers… – som ändå vinner! Som här:

Tidningen Byggnadsarbetaren har nu utsett Årets sämsta bygge. Kriterierna för att kvalificera sig är tuffa! Byggnadsarbetarens redaktion måste gemensamt ställa sig bakom ett beslut, som grundas på de uppgifter de fått via sin bevakning av byggbranschen under året.

Viktiga vinnarkvalifikationer är om jag tolkat – och gissat – rätt:

• urusel arbetsmiljö
• lönenivåer… – utanför Byggnads kontroll?
• bristfälig arbetsplatsdemokrati

Ingen konst att kvalificera sig alltså – men bara en kan ju vinna första pris:
Årets lyckliga vinnare är Borealis i Stenugnsund! Grattis!

Motiveringen sammanfattningsvis: Farligt arbete, rädda byggnadsarbetare och grym stress, död byggnadsarbetare upphittad inuti ett rör(!), uselt boende och bodar, obetalda löner i miljonklassen mm

Många av de här människorna känner sig väldigt, väldigt jagade, säger Hans Stevander, ombudsman vid Byggnads i Göteborg.

“De här människorna…???”,  kontrar Byggblasket som undrar om “de här människorna” inte är värdiga att benämnas såsom “byggnadsarbetare”(?) – sen undrar Blasket vilka byggnadsarbetare och byggare som INTE känner sig jagade idag?

Byggblasket tror att Byggnadsarbetaren har haft en enorm tur som hittat ett så stort bygge med alla problem – samlade och i den omfattning som antyds! Juryns arbete måste ha varit väldigt enkelt i år.

Byggblasket misstror definitivt inte valet av vinnare eller förekomsten av kvalifikationer nog att utses till just Årets sämsta bygge! Tvärtom!

Däremot undrar Byggblasket om bygget ifråga också skulle kunna nomineras som årets sämsta bygge ur andra perspektiv, t ex ur byggnadstekniskt, kvalitets- och lönsamhetsperspektiv. Om Byggnadsarbetarens beskrivning av projektorganisationen som kaosartad stämmer – så gissar Blasket vidare att beställaren kanske kan utses till “årets sämsta och snålaste beställare”, projektledningen till “årets sämsta projektledare”, underentreprenörerna till “årets BÄSTA bygghoror” och resultatet till “årets sämsta byggnad”?

Byggblasket lider med vinnaren – det aldrig kul med Borrelia!

I morse hände det!

Plötsligt i Malmö…
Byggblasket och en bekant stod och samtalade (om biverkningarna av influensavaccinet…). Vi stod på andra sidan om den fyrfiliga gatan från ett bygge på 5-6 våningar.

PLÖTSLIGT “flyger” ett stycke virke ner som en projektil från byggnadsställningens plan 4 och landar mitt i mittrefugen av gatan mittemellan byggarbetsplatsen och Blasket med bekant !

Snacka om biverkning…
Någon på bygget sköt skarpt mot Byggblasket… MEN missade! HA!

Men f-n vad trött jag blir:

• orkar inte ens referera ordentligt ifrån denna ställningsrysare, del3 i trilogin. Har man sett en har man sett alla! Innebörden är ju densamma som i del1 och del2 samt i bonusmaterialet…
• orkade inte ens säga till byggarna, som själva inte märkte nå´nting av att det ramlade ner “saker” från deras byggnadsställning…

Byggblasket gav istället över polisbrickan till sin bekant – som kryssade mellan nedfallande mineralulls-, frigolit- och träbitar över till bygget för att påkalla dessa byggares ouppmärksamhet – och be dem ta lite ANSVAR!

Byggblasket fortsatte sin livsfarliga färd – nu helt utbränd…

Jag måste vila upp mig!

Tack och lov finns andra som kan ta vid – när Blasket ballar ur… t ex Karl G Jönsson på Sydsvenskan – han som hade vissa synpunkter på det lilla Myresjöhysset, dvs “att marknadsföra stenhuskänsla i trähus”… – nu skriver KG Jönsson om andra hyss: Älvsbyhyssen och höjden av arrogans…  SPOTTA OCH SKÖLJ!

Trevlig helg!