En bloggifiering av byggbranschen – obekvämt men sant!
RSS icon Email icon Home icon
BETALD ANNONS för Svenska Spikmattan, Cura Comp AB

BILDEN OVAN FÖRESTÄLLER EN ÄKTA FUSKBYGGARE - PÅ EN SVENSK ÄKTA MATTA AV FUSKSPIK!
Hade det inte varit fusk - hade han aldrig klarat det... Klicka på bilden för info om var du kan köpa äkta fuskspik!
Billigt som f-n!!!!
  • Byggbranchen släcker fler eldar än brandkåren!

    Posted on February 1st, 2010 ByggBlasket 9 comments

    En person som nyligen låtit totalrenovera sin lägenhet i centrala Stockholm – en person som tidigare aldrig haft affärer ihop med byggbranschen – trots att han är jurist… denna person sa till Byggblasket för en tid sedan att han var helt förbluffad över dysfunktionaliteten, ineffektiviteten.

    Totalt sett är han och hans fru nöjda med valet av hantverkare bl a eftersom denne åtminstone är snäll, tillmötesgående och faktiskt gör ett engagerat jobb med bra resultat(!) – dvs när han och hans folk väl är på plats.

    Under renoveringstiden (dvs den planerade renoveringstiden) bodde familjen i en lånad lägenhet. De tre månaderna som jobbet skulle ta blev till halvår. Halvåret blev till 10 månader. Sen blev paret tvungna att lämna den tillfälliga lägenheten och flytta in på bygget – med sin ettåring och frun höggravid. Hur det gått sen vet jag inte… men den unge juristen som själv arbetar med finanser och bolagsutveckling sammanfattade på ett träffande sätt just den problematik som Byggblasket själv försökt kräka upp och knyta ihop under ett års tid.

    Orden klingar ännu i Byggblaskets öron och tiden är nu mogen att avslöja juristens sanning om verksamheten i byggbranchen (citat):

    Jag fattar inte hur byggföretagen får det att gå ihop – det enda dom verkar syssla med är att åka omkring och släcka eldar hela tiden!

    Mer än så fattar ju inte en jurist men…
    Detta är alltså symptombilden – kort och gott. Den ÄR dessutom sann! Jag tror de flesta i branschen känner igen sig…? Vi släcker ju faktiskt eldar en stor del av arbetstiden. Och inte ens det är vi särskilt bra på!!!

    Nu till det verkliga problemet:
    Att bota sjukdomen! Att bota de GRUNDLÄGGANDE orsakerna till det sjuka! Till dålig kvalitet, till kortsiktigt tänkande, till prisdumpning och JA-sägande, till dålig planering och dålig prioritering etc. Till varför vi ägnar så stor del av vår arbetstid – och våra urlakade budgetar – till just eftersläckningsarbete!!!

    Med anledning av de sista tiden debatt om centerpartister och brist på konkurrens. Vill jag bara utfärda en varning:
    Häng inte upp byggbranschens hela sjukdomsbild på den utländska konkurrensens vara eller inte vara. Ännu mer konkurrens och pressade priser skulle sannolikt enbart bidra till att trigga sjukdomsförloppet. Tyvärr!!!!

    Personligen är Byggblasket för fri konkurrens. Är vi med i EU bör vi anpassa oss illa kvickt – innan det är för sent, men…
    Problemet med byggbranschen är att varken svenska eller utländska byggföretag är mogna att ta ansvar för kvalitet och kostnadseffektivitet – ens utan konkurrens! Hur skall det då funka med ökad press? Med erfarenhet av utländska byggbolag både i Sverige och utomlands vill jag gärna utveckla till VARFÖR ökad utländsk konkurrens inte är botemedlet.

    Vi måste först ägna oss åt självhjälp!
    En naiv politiker kan jag ha överseende med – men om erfarna branschföreträdare inte förstår att konkurrensmedlen idag i första hand måste bestå i kvalitet, dvs engagerade, motiverade och ansvarskännande medarbetare(!)- inte i prisdumpning! Då blir jag mörkrädd…

    Oseriös konkurrens/upphandling förekommer redan på bred front i byggbranschen – både med och utan utländsk blod – och är ett av de fenomen som förstärker det sjuka och dysfunktionella. En del skyller på konjunkturen – andra på beställaren… Även de som är lika goda kålsupare i sina respektive roller som såväl uppdragstagare och beställare… Fråga t ex en underentreprenör till de större svenska byggbolagen! (Byggblasket skulle vilja fråga alla underentreprenören varför de är så rädda för att sätta gränser? Dåligt självförtroende, brist på självtilit?)

    Varken svenska eller utländska företag i Sverige har lyckats särskilt bra på att skapa kundvärden eller samhällsvärden de senaste åren.
    Problemet ligger inte i nationaliteten! Det är en för simpel och naiv utgångspunkt. Flera tyska byggföretag har t ex kursat i samband med svenska bostadsbyggen. Till vilken samhällsnytta? Till vilken kundnytta? Möjligen har en och annan mellanhand tjänat sig en hacka på prisdumpningen – men knappast kunden och samhället. Det är detta politikerna måste förstå om de vill både sitt eget – och samhällets bästa!

    Jonas, hör du mig?
    Du och alla andra gör bäst i att inte förknippa konkurrensfrågan med just byggbranschens ineffektivitet – sköt den frågan separat, tack! En sak som både Byggblasket och Hans Tilly m fl verkar rörande överens om ;)
    Läs också den heta debatten bland kommentarerna på Sync

     

    8 responses to “Byggbranchen släcker fler eldar än brandkåren!” RSS icon

    • Anders Lagerås

      Får ser hur det går med den fria konkurrensen i EU nu efter införandet av de gemensamma beräkningsreglerna, Eurokoderna, i januari 2011, och
      de tillhörande harmoniserade standarderna.

    • Om dessa funkar att tillämpa så är åtminstone en byggkulturkrock ur vägen.

    • Jag säger igen: Möt framtiden med utbildning. Höj kvaliteten. Se till att premiera de som tänker utanför boxen

    • Bra sagt:
      Premiera de som tänker utanför boxen!!!

      Jag är övertygad om att de som tänker utanför boxen är de som har bäst potential att förbättra kavlitetn – utan att nödvändigtvis fördyra processen! Denna förmåga är bra, samhällsnyttiga och lönsamma kvalifikationer även för företagen! Tar man då tillvara på dessa “personligheter”?

      Ibland (ofta) upplever jag att personer som faktiskt gör så, dvs tänker lite längre och lite “outside the box”, och som kanske dessutom påtalar brister eller helt enkelt påtalar möjligheter(!) ses som jobbiga i organisationen. De trampar de smalspåriga tänkarna och revispinkarna på tårna! Sån´t ses inte med blida ögon – inte i byggbranschen!

      En organisation som kan ta tillvara på folk som har förmåga att se lite bredare och utanför boxen (kanske ur kundperspketiv rent av???) – det är en organisation med färre bergänsningar och större möjligheter att utvecklas på ett “vinnande” sätt.
      Ordbajs från min sida – men jag tror de flesta förstår vad jag menar…

    • Så rätt Calle, men…

      Än värre att släcka eldar är skolan.
      Barn har en naturlig nyfikenhet och vilja att lära. De är ohämmat kreativa. Tidigt får man höra “kan själv!”.
      Den inställningen släcks tidigt.
      Man är så långt “utanför boxen” att det handlar rätt lite om kunskap.
      Det är lämpligt att lärare kan ämnet och kan förmedla detta i tal och skrift respektive praktiskt på ett korrekt sätt.
      Förr hade läraren auktoritet per automatik – idag måste man förvärva den.
      Det förutsätter att föräldrarna har barnen rumsrena när de börjar. Då trivs de även bättre.
      Vi vuxna sviker barnen/ungdomarna med för lite engagemang. “Låt-gå” är lika illa som lpp “löses på platsen”.
      Skolans och lärarnas status måste höjas – krav, lön, engagemang, arbetsglädje, yrkesstolthet, kunskap, bildning, status…
      Börjar det likna byggbranschens behov?
      De vi skall möta med utbildning.
      Göm brandsläckaren och börja elda – håll igång glöden!

    • Yrkesstolthet, engagemang, arbetsglädje – precis det vi måste stärka i byggbranschen!

      Tänkvärd jämförelse i övrigt!
      Jag håller med dig om att den medfödda förmågan att ifrågasätta och tänka “outside-the-box” för de flesta barn och vuxna kvävs av försäldrar, lärare och andra vuxna.

      Däremot upplever jag att gammeldags auktoritet är kreativitetens värsta fiende och tyvärr tycks lärararkåren vara på väg dit igen.

      Förmågan att bejaka individuella förutsättningar och engagera de som faktiskt fortfarande tänker “out-side-the-box” var finns den i grundskolans värld? Var finns de lärare som kan stimulera individuell motivation och drivkraft? Var finns de ledare som kan ta tillvara på individuell motivation – utan att själva känna sin ställning hotad????

      Inte konstigt att fenomenen:
      – “gör som vi säger” annars är du inget värd samt
      – ”dina tankar, din analytiska förmåga och dina känslor för vad som är ”rätt eller fel” stämmer inte – en konflikträdda chefen äger alltid tolkningsföreträde….
      …fortplantar sig in i arbetslivet!

      Mentaliteten som vi ser i bl a byggbranschen skapas redan på dagis och ibland även på hemmaplan av föräldrar – de som inte förstår bättre. I skolan och på dagis borde man dock veta bättre!

      Men nu gör man tydligen inte det överlag och det är dessa begränsningar som fortplantar sig in i organisationer och ledarskap, tyvärr!

    • Bästa BB!

      “Däremot… auktoritet…”
      Auktoritet är inte alltid dålig. Inte när den grundar sig på kunskap, öppenhet, föredömme osv. En naturlig respekt, även innehållande krav, baserad på positiva signaler, kanske tom “beundran”, är sund.

      Läroplanen talar om “individuellt anpassad undervisning”. Men IRL är boxen trång. Varken den som “har det i huvet” eller den som “har det i nävarna” tas tillvara. Till allas nackdel.
      Varför kom jag att tänka på hur man gjöt tennsoldater? Med en stark klämma satte man ihop en gipsforms båda halvor, hällde i smält tenn och ut kom likadana gubbar.

      Från en för stunden insnöad Johansson; bokstavligt talat.

    • Nej, jag håller med – det finns olika sorters auktoritet. Det ser man ju på olika ledaretyper och olika ledarstilar om inte annat. Olika typer av ledarskap funkar dessutom olika bra i olika typer av verksamhet.

      De grundläggande faktorerna du beskriver borde vara lag – för alla! Och ja, krav kombinerat med tilltro - det stimulerar faktiskt de flesta elever – och vuxna människor – till att prestera!

      Jag tror vi ser ungefär lika på skolans förmåga till indviduell anpassning. Jag är själv lite “insnöad” både bokstavligt talat – och på just skolan… – inte bara på byggbranschen, alltså.

      Parallellerna mellan ansvarstagandet och ledarskapet i skolan och i arbetslivet är intressanta! Snöa vidare, Johansson! :)


    1 Trackbacks / Pingbacks

    Leave a reply