-
VARFÖR är man rädd – för Byggnads?
Posted on January 13th, 2010 9 commentsFredrik på Byggvärlden tar idag upp ett intressant och högst mänskligt fenomen på sin blogg. Rädsla! Han berättar om en företagare i byggbranschen som Byggvärlden skulle skrivit om. Nu blev det tydligen inte så eftersom den aktuella småföretagaren är rädd! Rädd för Byggnads!!! Detta är verkligheten idag, skriver Fredrik. Och det ÄR verklighet – åtminstone för denna företagare.
Han är helt enkelt rädd! Det är HANS verklighet!
Denna småföretagare är rädd för Byggnads och att de skall jaga honom eller hans företag och hans anställda eftersom han inte har tecknat något hängavtal med Byggnads. Hans personal är nöjd med anställningsvillkoren och tycks inte efterfråga dessa avtal – om man får tro honom själv. Är hans rädsla rationell?Vad jag förstår så har Byggnads inte gjort denna företagare någonting – ännu!
En slipad psykoterapeut hade antagligen sagt till företagaren ifråga att han inte bör grunda sina val i livet på rädsla, t ex inte avstå fin publicitet i en byggtidning pga rädsla! – och att han därför måste gå till botten med sina rädslor och övervinna dessa. Detta torde vara en lätt match här eftersom rädslorna enbart(?) tycks grunda sig på företagarens egna farhågor – och inget annat…? Väl?Hade han vänt sig till Polisen med sina rädslor hade de antagligen sagt:
Kom igen när du har bevis – så tar vi en anmälan då! Då kan åklagaren kanske ge Byggnads besöksförbud – men först måste brottet begås… (…eller hur det nu går till)
Ingen kan anklaga någon annan för sina egna rädslor – eller farhågor!
Och det var det heller ingen som gjorde här – inte direkt! Den intressanta frågan i sammanhanget är istället hur det kommer sig att denna person – som kan antagas vara vid sina sinnes fulla bruk – är så rädd för repressalier från Byggnads att han inte vågar skylta med sitt namn i media.Inte är väl Byggnads så fisiga – att de skulle sätta käppar i hjulet för skötsamma arbetsgivare?
Byggnads har väl viktigare saker för sig än att jaga småföretagare – med nöjd personal? Eller??? Jag skulle tycka det vore intressant att höra vad Byggnads själva anser om “rädslan för Byggnads”! Vad är Byggnads egen teori till att de blir “anklagade” för saker som de ännu inte begått! Den aktuella företagarens farhågor är väl ändå helt ogrundade…???? Eller? Betalar han ut för hög lön? Eller vad är problemet? Om det nu är ett problem – för Byggnads…?Så…. VARFÖR är man så j-la rädd för Byggnads?
Jag tror nämligen också att detta är “verkligheten” – att småföretagare är rädda för fackförbunden…. Så vad har då t ex Byggnads gjort för att förtjäna en sådan “respekt”? – INGEN RÖK UTAN ELD….Vilken är Byggnads egen verklighet? Jagar Byggnads verkligen småföretagare som betalar bra och har nöjd personal? Ponera att påståendet är sant…
- Skulle detta i så fall kunna betrakats som ett ur fackföreningsrörelsens perspektiv ändamålsenligt förfarande?
- Vore det inte snarare att betraktas som ett ur fackföreningsrörelsens perspektiv självändamålsenligt förfarande?
Och sån´t… ligger väl ändå långt under en moderna fackförenings nivå!
Alltså måste rädslan vara ogrundad och pengarna till psykoterapin en onödig utgift!
Byggnads är ju inga bråkstakar – inte 2010! V.S.B.
Byggblasket säger som Polisen: Kom igen när dom gjort något – då skall dom få se på f…..n!
Mer fackligt som även berör byggsekten: DN
9 responses to “VARFÖR är man rädd – för Byggnads?”
-
Här tror jag inte att polisen skulle uttrycka sig så ens en gång. Även om du har bevis, eller att någon verkligen gjort något, brukar de ha andra saker att prioritera. Fast i södra Sverige kanske det funkar annorlunda
Förresten kanske Byggnads också behöver prioritera (viktigare ärenden), varför rädslan är totalt obefogad . -
Man kan nog säga att det finns lika många förklaringar som rädda småföretagare. Först måste ändå nämnas att dom flesta företagare som tecknat avtal med Byggnads inte gjort det för att dom är rädda för byggnads och låångt ifrån alla företag är rädda för Byggnads.
Men det finns företag som av många olika anledningar väljer att inte teckna avtal. Det finns inte heller någon lag som tvingar någon att teckna avtal, faktiskt inte på något område. Det vore ju hemskt om någon till exempel knackade på din dörr och hävdade att han eller hon precis sålt en bil till dig utan att du kan göra något åt det.
Företag väljer att inte teckna avtal av många anledningar. Ofta är det i syfte att driva sitt företag och ge sina anställda sämmre villkor än avtalen ger. Detta är våran bild oavsett hur många sk sanningsvittnen påstår något annat. Avtalen kostar inte en enda krona att teckna i sig, men konsekvensen av avtalen kostar självklart i form av försäkringar, semesterpengar osv. Allt detta kommer den anställde till godo i någon form. Med andra ord är det enda argumentet rent praktiskt för att inte teckna något avtal att komma billigare undan och på det viset får en möjlig konkurrensfördel i förhållande till företag som tecknat avtal och det är alltid den anställde som får stå för denna fördel. Så rent sakligt är detta den enda rationella anledningen till att inte teckna avtal.
Sedan så finns det företagare som inte av rationella skäl utan av ideologiska skäl inte tecknar avtal. Man vill av en eller annan anledning inte teckna avtal med en facklig organisation. Någon gång har det till och med funnits religiösa skäl, där man hävdat att man aldrig kan sluta avtal med någon som inte har samma tro. Företagaren i det fallet var med i dom sk plymounth bröderna (reservation för stavningen där). När tokstollen Fredrik Federley startade sin salladsbar gjorde han en politisk grej av att inte under några som helst omständigheter teckna avtal. Dom gick för övrigt i konkurs trots detta.
Så då själva rädslan. Byggnads sitter på ett stridsvapen som är skyddat i grundlag. Vi får sätta företag i blockad om dom vägrar teckna avtal, därav rädslan. Nu används blockadvapnet oerhört sällan, ingen gång förra året trots att byggbranschen består av många tusen företag. Men om man som övertygad företagare inte vill teckna avtal får man stora problem om man blir satt i blockad. Leveranserna av material upphör, som underentreprenör får man svårt att ta jobb hos större företag osv osv. Så rädslan i den meningen är befogad om än mycket onödig då det är en baggis att teckna avtal. Det är aldrig så att vi ser mellan fingrarna och accepterar att företag kör utan avtal, det vore direkt fel gentemot våra medlemmar. Å andra sidan så tjänar branschen i sin helhet på att vi sluter avtal, det rensar ut otroligt många oseriösa företag. Det rensar ochså ut en lönekonkurrens arbetare emellan då avtalen i sig undanröjer all form av lönekonkurrens. Således blir det kostadsneutralt med avtal och man får konkurrera med andra medel istället, varför inte med kvalitet och yrkeskunniga anställda m.m.
Summa summarum, det finns företag som är rädda för oss, det finns däremot inga företag egentligen som har några skäl att vara rädda för oss. Vi ligger inte sömnlösa över detta men konstaterar att vi i dom allra flesta fall har goda relationer med företagen vi tecknar avtal med. Avtal utan goda relationer blir motsägelsefullt. Företag som vägrar teckna avtal, där blir relationerna frostiga vilket säger sig självt.
Hoppas det gav ett någorlunda bra svar på frågan.
-
ByggBlasket January 14th, 2010 at 12:09
Hej Christer!
Tusen tack för ditt och Byggnads perspektiv på det efterfrågade
Med andra ord så är rädslan att bli “jagad” av Byggnads obefogad(!?) – och det är frivilligt att teckna avtal- men om arbetsgivaren inte tar hand om sin personal och ger dem försäkringar etc så kan kanske personalen själv trycka på…? och/eller gå med i Byggnads om dom inte redan är det för att få hjälp att jaga på arbetsgivaren
Man får hoppas att arbetsgivaren inte förbjuder personalen att vara med i facket – för det är väl olagligt?
Jag är på språng- men hoppas på fler synpunkter och kommentarer kring detta!
PS. Kanske får jag lov att publicera ditt svar som et inlägg nå´n dag? Så att fler läser det! OK? -
Nja, kanske inte obefogad (rädsla är inte alltid rationell och därför kan det vara svårt att säga att den är obefogad), men väldigt onödig.
Det är frivilligt att tecka avtal och det kommer så förbli av ovan nämnda skäl.
Personalen kan och framförallt skall trycka på om företaget inte uppfyller dom krav man rimligen kan ställa, dvs kollektivavtal. Som medlem i byggnads har man dessutom skyldighet att underrätta organisationen om företaget saknar avtal eller åtsidosätter avtalet.
Att förbjuda någon att vara med i facket är att bryta mot föreningsrätten och därmed ett brott mot grundlagen, ett mycket allvarligt brott då det handlar om mänskliga fri och rättigheter.
Ja, du får gärna använda inlägget. Kanske att jag vill läsa igenom det och komplettera om jag finner något som är lite otydligt och/eller kan misstolkas. Jag är en mycket spontan skribent för det mesta, då kan det hända att otydligheter och språkligt oskön text slinker igenom.
-
ByggBlasket January 14th, 2010 at 13:39
Spontan, ärlig och distanserad – det är bra! Det vinner man på
Och lite skall man kanske skälva i knävecken – om man är arbetsgivare! hahaDu kan ju t ex maila ett inlägg som du reviderat till mig – om du vill.
PS. Jag kom att tänka på en chef jag hade en gång i en helt annan bransch – grossist. Han var grek och en helt OK chef. Hur som helst så hade han många grekiska vänner som han då och då talade med i telefon. Högt och tydligt på grekiska. Jag hörde allt med förstod bara orden: “Olof Palme” och “Facket”. Han var paranoid och livrädd för facket – så mycket förstod jag!
Så fort det kom oanmält besök till kontoret (ofta säljare) skrek han:
“Det är nog facket – Jag är inte här!” (sen gömde han sig i omklädningsrummen eller på lagret)
När hans paranoia lagt sig en smula – efter att någon av oss andra identifierat besökarna – så kom han alltid fram brett leende från sitt gömställe för att hälsa på säljaren ifråga. Han skrattade och skrockade åt sin egen paranoia och sa:
“Ja, aldrig man vet…! Jag trodde du var från facket. Aldrig man vet!”
-
Det är ett (o)lustigt exempel du tar där, för det är ett mycket större problem än rädda företagare. Vi stöter på folk, inte sällan från öststaterna som är väldigt rädda för facket. I deras värld är facket ofta synonymt med företaget och/eller en underrättelsekanal till företaget.
Så såg det ofta ut i de forna öststaterna. I ljuset av det är det ganska lätt att förstå att man har svårt att lita på facket, dom känner ju sällan till svensk fackföreningsrörelse. Den rädslan oroar oss mycket eftersom vi då och då stöter på dessa personer, hårt exploaterade, arbetande långt under värdiga villkor. Facket är ju en så naturlig part på svensk arbetsmarknad att det knappt finns någon annan att vända sig till om man verkligen vill ha hjälp. Om man då inte litar på facket, vem vänder man sig till då? Polisen? knappast då det inte sällan finns en liknande misstro där.
-
ByggBlasket January 14th, 2010 at 15:01
Kulturkrockar! Där har vi lite att jobba med på alla fronter i branschen – nu när arbetsmarknad och arbetskraft inte avgränsas av nationsgränser. Där kan säkert Byggnads dra ett strå till stacken när det gäller just arbetsvillkoren.
PS. Jag kunde inte låta bli att kommentera din kollega Dan´s snarlika kommentar/svar på Fredriks blogg angående “Rädslan för byggnads”.
http://fredrik.byggvarlden.se/2010/01/12/radslan-for-byggnads/
Leave a reply
SPONSORER:
Situation Norrland January 13th, 2010 at 19:47