Hur PRIORITERADE dom här? LEX Femtielva…

Att prioritera är INTE fult – inte oetiskt. Faktum är att vi alla prioriterar hela tiden, ofta på det omedvetna planet. Att prioritera är normalt, till och med nödvändigt. Vi kan inte göra/vara allt samtidigt. Personligen har jag bland annat prioriterat bort livet som miljardär på en paradisö i Söderhavet! Det ni – det är få förunnat

När ordet PRIORITERA börjar smaka illa är kanske framförallt i sjukvårdssammanhang. Klart måste även här prioriteras och det har det säkert också gjorts  sedan urminnes tider – m h a kompetens, hjärna och magkänsla hos personalen! Nä, problemen med prioriteringar är när hjärnan kopplas bort från själva förfarandet, från processen. Att prioritera med sin egen hjärna och magkänsla är en sak – att prioritera efter en FÖRUTBESTÄMD och generell mall är en helt annan sak. Det är då det blir oetiskt…

Byggblasket varnar härmed känsliga läsare från att klicka på denna länk till artikel i SDS om hanteringen (bortprioriteringen!) av en svårt influensasjuk man. Den som redan är MÖRKRÄDD när det gäller sjukvården riskerar men för livet – efter att ha läst denna artikel: HÄR
Uppdaterad 2/11: Som om inte det vore nog… – ett annat skräckexempel, från Astrid Lindgrens Barnsjukhus: HÄR (hade jag varit Astrid Lindgrens släktingar hade jag tagit bort hennes namn från det sjukhuset)

LEXA mig hit – LEXA mig dit
Att vårdpersonal riskerar EN patients liv tillhör i normalfallet det normala… Inget vi längre höjer på ögonbrynen för – dvs när det INTE är pandemitider. Men att i dessa svin-tider även riskera alla andras liv kräver en särskild LEX. Att så svårt sjuk och med så sannolika symptom gång på gång refuseras av vården som slutligen – i maskopi med SOS Alarm – VÄLJER att också riskera FLERA andra personers liv och hälsa. Inte bara en taxichaufförs och dennes tre andra i andra sjukdomar sjuka personer – utan också på de personer som av olika skäl kan komma att behöva vård i konstgjord lunga framöver – när denna nu, av märkliga prioriteringsskäl, “råkar” vara upptagen…

Vad har en taxichaufför att lära ut till vården? -Allt! Allt om prioritering och sunt förnuft!
Den enda som gjorde RÄTT här var faktiskt taxichauffören – han prioriterade m h a sunt förnuft! Han prioriterade den dödssjuka mannen framför hämtningen av den fjärde färdtjänstpatienten (och kanske räddade livet på denne?) för att köra den influensasjuka mannen mer eller mindre direkt till en konstgjord lunga.

OK, influensamannen är ju medelålders (en ganska låg-prioriterad livsform) – hade det varit ett barn hade säkert prioritering skett annorlunda. (Uppdaterad 2/11: Detta trodde jag i mitt enfald – i fredags – idag vänder det sig i magen när jag läser om prioritering av just barn vid Astrid Lindgrens barnsjukhus. Astrid Lindgren själv vänder sig säkert i graven! Fy faaaaan!)

Just därför får vi nu hoppas att inte nästa patient ÄR ett barn – den konstgjorda lungan i Lund börjar nämligen bli fullbelagd!  Kanske p g a just “prioriteringar”…

Byggblasket undrar: HUR i h-vete prioriterade dom här?

Och på tal om effektivitet och funktionalitet – ett konstruktivt förslag:
Hade det inte varit bättre (och säkrare) att upprätta ett kölappsystem till den konstgjorda lungan och skippa alla förvirrade och kostsamma mellanhänder. När det är din tur till lungmaskinen och du verkligen behöver den – då har du tur !!!(precis som som det brukar vara i vården).
Om du när det är din tur i kön INTE är i behov av konstgjord lunga – ja, då är det bara att ställa sig sist i kön och hoppas på bättre tur nästa gång…

Sjukt? Inte sjukare än vården! Och sannolikt mer funktionellt! För att inte tala om effektivt – kostnadseffektivt!

OBS! Efter uppdatering 2/11 med anledning av en 3-årings död efter att ha nonchalerats av vården: Jag brukar göra jämförelser mellan sjukvården och byggbranschen ur funktionalitets-, ansvars- och effektivitetsperspektiv mm. Idag vill jag dock göra en distinkt åtskillnad; byggbranschen kan INTE jämföras med kulturen vid Astrid Lindrens Barnsjukhus – inte ens vid djursjukhuset i Malmö tror jag man kan sjunka så lågt som personalen vid Astrid Lindgrens djursjukhus lyckats. Nedanstående jämförelser har därför inget med just detta s k barnsjukhus att göra !!!

Vad är då skillnaden mellan sjukvården och byggbranschen?
Jag skojar inte! Det finns en väsentlig skillnad…
Båda branschers kärnverksamhet går visserligen på autopilot mesta tiden – enligt givna program, mallar och system. Det funkar OK fram tills någon annan påpekar en brist – därefter kopplas det tunga artilleriet in i processen:

• hjärna,
• problemlösningsförmåga och
• ansvar – samt inte sällan
• jurister –  som inte förstår sig på verksamheten eller kundvärdet – men väl på paragrafer och skadestånd!

Vi sätter åt varandra om det går att hitta en skyldig och när det är klart gör vi kanske aldrig mer om det specifika “lilla” misstaget, utan fokuserar glatt framåt – på nya fadäser! Och för sjukvårdens del på ett efterlängtat nytillskott till den ständigt växande LEX -samlingen. LEX står för den RETROAKTIVA styrningen av vårdfunktionen: Först gör vi fel och sen kollar vi upp OM det verkligen var ett fel! Denna sista “städrutin” funkar faktiskt riktigt bra! Bättre än i byggbranschen!

Enligt Byggblaskets överslagskalkyl (jfr: offert) kommer det bara att ta några hundra år innan LEX-samlingen är komplett så att de som DÅ arbetar inom vården vet hur den skulle ha fungerat…IDAG!

Så vilken ÄR då skillnaden – mellan vår byggbransch och sjukvården?
Jo, skillnaden är att i den ena branschen VET vi INTE om vi skall skratta eller gråta åt eländet. Angående den andra branschen kan vi däremot LUGNT sätta skrattet i halsen – så mycket VET vi!

Spotta och skölj!

Prioritera gärna men koppla först ur autopiloten – och in hjärnan samt det personliga ansvaret!!!