Hade det inte varit fusk - hade han aldrig klarat det... Klicka på bilden för info om var du kan köpa äkta fuskspik!
Billigt som f-n!!!!
-
Är machodebatten – Snikk-snack?
Posted on July 28th, 2009 16 commentsInkvoteringsfrågan är diskuteras idag på Sydsvenskans hemsida. Varierande åsikter, bl a ifrågasätts om jämställdhet enbart är en könsfråga?! Kanske skall inkvoterig ske också av invandrare och andra grupper som diskrimineras i samhället? Om de berörda vill det? Frågan är ju om kvotering verkligen kan jämställas med jämställdhet…??? Det finns tydligen kvinnor som VILL bli inkvoterade i styrelser – som ett “nödvändigt ont”(?) eller som jag tidigare läst som “gisslan”(?) för att organisationen skall kunna erhålla skattelättnader… Personligen hade jag föredragit att bli INVALD i en styrelse. Men kanske de kvinnor som offrar sig och sin prestige – och låter sig tas som gisslan – faktiskt banar väg för en ökad jämställdhet – i framtiden? Det kanske är det som krävs?
Byggblasket efterlyser härmed kvinnorperspetiv från Byggbranschen !!! Snickerskor, betonggjuterskor, murorskor, målerskor respketive projektlederskor och andra tjänstekvinnor… Välkomna! Anonymt om ni vill!
Byggbranschens jämställdhetsfrågor (se även Viktorias tjänsteMANNA-perspketiv nedan!):
Som Byggblasket skrivit tidigare pågår – inom byggbranschen - en s k machodebatt inom byggsekten företrädd av män(!) Varför är INTE dessa talföra tjänstemän istället KVINNOR??? Cirka TVÅ kvinnor verkar TJÄNSTEmännen ha vågat släppa in i den offentliga machodiskussionen. Kanske för att inte debatten inte skall “kantra” och riskera att bidra till att förändra maktbalansen inom byggsekten – till kvinnors “favör”? Debatten som förs ifrån just tjänstemannasidan, såklart…Byggblasket undrar om machodebatten i själva verket grundas på HÖRSÄGEN och rykten samt mäns beskyddareinstinkter – snarare än på “fakta i målet”, från målsägaren SJÄLV??? Hur trovärdig och slagkraftig blir då “debatten”? Och VEM vill betala – för ett slag i luften???
Bekvämlighet – före verklighet?
Många av tjänstemännen (såklart) anser att det finns en icke-önskvärd machokultur – definierad av en särskild jargong inom hantverksskrået (såklart). Genom machodebatten tycks män (tjänstemän) med beskyddarinstinkter framställa ”sina” kvinnor som hjälplösa offer… Kanske i ett försök att oskadliggöra dem helt och hållet? För det är ju knappast särskilt jämlikt på en pidestal – bara ensamt!En illa dold machokultur inom tjänsteMANNAkåren???
Många machodebatterande tjänsteMÄN vänder sig gärna mot själva hantverksjargongen! Den kan de ju inte själva beskyllas för…
Som om språkbruket skulle vara det grundläggande problemet i den mansdominerade byggbranschen…. men det är desto enklare att angripa och definiera språkanvändningen än det är att avslöja en dold, smyg-machokulturen inom tjänstemannakåren!HÖR OCH HÄPNA: Några anser nämligen – sannolikt närmare den s k “sanningen“, tror Byggbalsket! – att den machokultur som VERKLIGEN stänger ute kvinnor från att göra karriär främst finns inom tjänstemannasidan (där håller männen som sagtihop mot den kvinnliga hotbilden…). Skulle någon lyckas bryta denna sektlikande smyg-machokultur – då är nog mer än hälften vunnet för kvinnlig framfart inom byggsekten.
Är dåligt ledarskap macho? Anställ i så fall kvinnliga ledare!
Även om det finns horribla exempel på dåligt ledarskap - som resulterat i ren mobbning av kvinnor på byggarbetsplatser (precis som på andra arbetsplaster – av kvinnor eller män!) så tror Byggblasket mycket på att det är på tjänstemannasidan, som är det största hindret för kvinnor i byggbranschen finns. Byggchefernas Lars B nämner bl a mobbning av kvinnliga chefer i en artikel i Byggvärlden. En forskningsrapport från Luleå beskriver också några kvinnoperspektiv inom den norrländska byggsekten som bekräftar VAR problemen i huvudsak bör finnas. Vad tror/tycker ni andra? LÅT kvinnorna svara, tack!!! Jag har hört att även kvinnor har talförmåga…Riddartiden är förbi!
Varför för inte de stackars nödställda kvinnorna sin egen talan? Kanske kan någon sluta diskriminera dem och hjälpa dem ner från pidestalen – istället?
Byggblasket är beredd att LYSSNA DIREKT på de kvinnor debatten handlar om – hellre än på en massa hormonstinna självutnämnda riddare i slips och blänkande rustningar. Även om de vill väl – Byggbalsket tycker att det är bra att lyfta frågan – men anser att problemet snarare befästes! om debatten skall föras vidare av män.Borde inte undsättande (tjänste-)män SJÄLVA föregå med gott exempel – inom sitt skrå?
Riddare på vita springare vill väl – men har de distans? – Och riskerar inte de sköna jungfuarna – om de inte själva medverkar – att bli inget annat än “förmål” för en diskussion – förd av och mellan män – GRUPPTÄNK kallas detta fenomen samt kanske också objektifiering? Det finns FLER än två diskriminerade och förfördelade TJÄNSTEkvinnor i byggbranschen – det råkar Byggblasket VETA. Så varför inte låta dessa komma till tals istället och skapa lite trovärdighet i debatten samt ett bättre underlag – dvs en stabilare grund att agera utifrån!Är det individen eller hela branschen som skall anpassas? Var går gränserna?
Snickerskan och bloggaren Emelie Lindberg finns refererad i en artikel i Svensk Fastighetsförmedlings tidning/bilaga 28/09. Hon säger bl a:”Många tror att det är svårt att vara kvinna i en mansdominerad bransch, men jag har bara mött uppskattning under de år jag hållit på. Det är inte heller så tungt som man kan tro, det gäller att anpassa sig och koma på smarta lösningar för de tyngre momenten”
Dagens bevingade ord: ”Det gäller att anpassa sig” (!)
Det gäller kanske att anpassa sig till den bransch och yrke man VÄLJER istället för att agera offer och förtvivlat försöka anpassa hela branschen efter sig själv…
Snikk-Emelie tycks ha en sund inställning enligt Byggblasket. Byggblasket VET också att fler kvinnor i byggbranschen har ungefär samma erfarenheter och inställning. Tjejer som uppskattar både branschen och de manliga kollegorna! Vem tystade ner dessa tjejer? Varför får de inte komma till tals? Eller har de kanske något viktigare för sig – som ett arbete att sköta?
Vad är Snikk-Emelies och “betongmammas” hemlighet för att lyckas och för att trivas?
Läs och lär på SNIKK-bloggen som nu även finns med på Byggblaskets länklista. Eller på betongmammans gjutna blogg! Med tanke på alla artiklar om snickaren Emelie (se Snikk-bloggen) så verkar det snarast vara en fördel att vara just tjej i byggbranschen. Samma reflektion gjorde jag när jag såg ”betongmammans” blogg. Hur många andra lika duktiga snickare eller betonggjutare får samma uppmärksamhet?Önskar att fler tjejer kunde upptäcka och ta vara på fördelarna istället… Men då skulle det kanske till slut fördelarna liksom “tunnas ut” och bli så utspädda bland alla byggtjejer och -killar – dvs så att JÄMLIKHET uppstår (Jämlikhet - det är när ingen har några fördelar…)
Så tjänsteMÄN: Rannsaka först er själva innan ni går på och tillrättavisar en hel yrkesgrupp som INTE än er egen!!!
Detta inlägg är dock inte avsett som ett “försvarstal” för de hantverkare, platschefer, leverantörer eller andra t ex på kontoret som inte har vett att bemöta BÅDE manliga och kvinnliga kollegor med RESPEKT!!! VET HUT!!!
OBS! Även kvinnor skall bemöta andra med respekt! OCH kom ihåg att det går “utmärkt” att visa disrespekt på betydligt “fulare” sätt än bara genom ett omoget och klumpigt språkbruket!!! Verklig disrespekt är inte lika lätt (bekvämt?) att sätta fingret på – som en jargong är!Vad tycker ni tjejer i byggbranschen – på RIKTIGT?
Kommentera här eller maila byggblasket@gmail.com. Jag vill nämligen höra KVINNORNAS EGNA icke-macho-röster om vad som är macho respektive inte är macho… och vad en byggkvinna kan/vill hantera själv – utan riddare på vita hästar alternativt vad era förväntningar är på vad dessa riddare skall ändra på!Vad tycker DU är bra alternativt vad bör förbättras inom byggsekten? Och VAD är det egentligen som är macho, tycker tjejerna? Det har jag själv aldrig riktig förstått (även om jag förstår och stöttar SYFTET med machodebatten!) – vem bestämmer VAD som är macho??? Och VAD är det?
/Byggblasket – i all välmening….
16 responses to “Är machodebatten – Snikk-snack?”
-
Jag ska lista ut vad det är du försöker säga som steg ett. Sedan kanske jag kan skriva ner mina reflektioner…
-
Nu har jag läst igen, både ditt första inlägg och din utomordentliga förklaring
Då det är semester och min hjärna har gått ner på lågvara så kommer min fundering inom kort. Eller tja om ett tag. Tanken måste bara landa i fingrarna först.
-
En sak ska man ha väldigt klart för sig då man diskuterar jämställdhet och en eventuell machodebatt. De kvinnor som valt att arbeta i en bransch som till 99% består av män är mycket väl medvetna om vad det innebär. På alla plan. Det är liksom allt annat i livet ett aktivt val där fördelarna övervägt nackdelarna och när den balansen ändras åt fel håll så byter man med all sannolikhet jobb.
I det ljuset så tror jag att man kan konstatera att:
1) Vi kvinnor som faktiskt jobbar och har så gjort ett bra tag i branschen faktiskt trivs som fisken i vattnet.
2) Något är j*vligt fel! Är inte det uppenbart? För varför är vi så få kvinnor då branschen ger upphov till både intressanta, meningsfulla och välbetalda karriärer?
Så, är machodebatten snikk-snack? Jag är inte helt säker på att man borde kalla den för just machodebatten för jag tror inte att det är där problemet ligger. Däremot så är debatten om allas lika möjligheter på arbetsmarknaden i allra högsta grad verklig och aktuell. Det vore närmast löjligt att påstå något annat.
I mina ögon är det på intet sätt själva machojargongen som är problemet så länge den inte är ett verktyg för att mindergöra och motarbeta någon. Alla branscher har sitt språk och sin jargong och så länge den inte används på ett sådant sätt att någon känner sig osäker eller ovälkommen så måste det väl vara ok? Problemen uppkommer då någon idiot bestämmer sig för att använda den jargongen som ett skydd mot ett potentiellt hot som ibland är just en kvinna. Det säger mer om den personen än om den machojargong som används.
Jag tillhör tjänstemanna (kvinna?)sidan och har en position som chef direkt under VD i ett företag. Jag inser att min position ger mig ger mig fördelar då det gäller att bli ”utsatt” för en missbrukad jargong från hantverkssidan. Då det händer är det inget som tar särskilt mycket av min energi utan jag brukar göra plågan kort genom att helt enkelt sätta stopp för dumheterna. Det brukar sällan vara ett problem för just mig (peppar peppar ta i trä). Samtidigt inser jag att om man som kvinna inte har skaffat sig både en förmåga att ge svar på tal och en rejält tjock hud på näsan så kan problemen lätt eskalera. Det är helt klart ett stort problem. Det är inte rättvist att det ska handla om ”starkast” överlever.
Inom tjänstemannakåren finns en än mer lurig och ful machokultur. Fast jag skulle nog vilja kalla det för en mansdominerad(styrd) kultur. För på tjänstemannasidan DOMINERAR männen om än på ett mycket mer subtilt sätt. Det är mer en regel än ett undantag att jag som kvinna blir behandlad på ett helt annat sätt än mina manliga kollegor. Jag startar inte alls i en neutral position utan långt nere i källarregionen.
I källarregionen blir min kompetens per automatik degraderad till obefintlig. Det ger sig uttryck i allt ifrån att människor (män) pratar över ens huvud till att bli tilldelad uppgifter som ”kaffekokerska” och allmän serviceassistent. För otänkbart är det att jag som kvinna per automatik kan delta och bidra till arbetet på samma sätt som en man i samma position.
Naturligtvis så kan ingen med lite ambition i livet acceptera att bli behandlad på det sättet. Den bästa och enklaste vägen är att vara tydlig och rak i sin kommunikation. Generellt så förstår äldre män (ja för jag kan nog lugnt säga att det är den gruppen vi pratar om) inte subtila vinkar och då blir en kvinnas förmåga att vara brutalt rak värdefull. För om vi inte omedelbart tydliggör att det inte är ok att behandla någon på det sättet så blir det ett tyst kvitto på att det är accepterat. Det blir en bekräftelse på att jag och alla andra kompetenta yrkeskvinnor hör hemma i källaren där kaffekokaren ständigt kräver uppmärksamhet.
Jag ser också att diskrimineringen inom tjänstemannasektorn är snäppet värre än den som sker inom hantverkarsidan. I teorin. Det är trots allt på tjänstemannasidan som makten huserar. I alla fall den formella makten. Makt och missbruk är en särdeles dålig kombination. Den är rent livsfarlig.
Varför består just den här gruppen mot machokulturen inom hantverkaryrket till största delen av män kan man ju undra? Eller behöver man verkligen fundera över det? Är inte svaret ganska självskrivet? Varför skulle den här gruppen skilja sig från alla andra grupperingar inom branschen eller för att inte säga hela näringslivet.
Män är och har nog alltid varit skiträdda för att kvinnor ska komma in och ställa till med oreda i rangordningen. De är rädda för att vi ska komma och göra ett fantastiskt bra jobb. För vad säger det då om alla dessa män som suttit vid makten sedan urminnes tider? Hur kan de ha bortsett från all denna kompetens under så lång tid? Vad har i så fall deras missbedömningar kostat samhället?
Jag och jag gissar att många kvinnor med mig är dyngless på att hela tiden behöva kämpa för något som jag har rätt till? Något som jag borde ha fått per automatik ska jag behöva slösa värdefull energi på. Energi som kunde ha används till att prestera på arbetet istället. Men luras inte att tro att vi, trots ledan, kommer att lägga oss på rygg och självdö. Nej, långt ifrån.
Till alla ryggradslösa män där ute säger jag bara en sak; Håll för fan i hatten för här kommer vi!
Missta nu inte det här för att jag på något sätt har något emot män rent generellt. Tvärtom! Jag gillar mina kollegor och min bransch skarpt. Både kollegorna och branschen består till största del av män och jag stormtrivs verkligen! ?
-
Tja huvudet på spiken eller ej, det är i alla fall mina funderingar i ämnet.
Jag känner nog att jag måste tillägga att jag tack vare en fantastisk manlig chef kommit långt. Han var (och är) fördomsfri och orädd då han för ett antal år sedan vågade satsa på mig som då var ung (25), oerfaren och kvinna. All heder åt honom!
-
Goda exempel och förebilder behövs alltid. Såväl kvinnliga som manliga. Min chef kvalar definitivt in i den gruppen.
Nja, jag tror inte det bara har med självkänsla att göra. Det har nog att göra med en persons fundamentala inställning till sig själv och till sin omgivning. Vad man har för förhållningssätt till sina medmänniskor. Med en nypa mod och en näve sunt bondförnuft kommer man långt. Då tror jag att man vågar agera utanför de av gubbväldet uppsatta ramarna.
(Haha när jag skriver gubbvälde så vill rättstavningsprogrammet att jag ska skriva gubbjävel istället… ödets ironi)
-
Detta var onekligen en ganska långt gången debatt redan.
Det är många bollar i luften och mycket saker som jag tycker blandas ihop. Jag försöker svara lite snabbt och återkommer ev senare om det finns oklarheter.
Ett av dom första ärebndena jag fick på mitt bord när jag började jobba på Byggnads handlade om en ung grabb som försökt ta livet av sig för att hans sk. jobbarkompisar fått för sig att han var homosexuell. Detta hänger enligt mig ihop med ovan sagda jargong och visar tydligt att det är ett problem både för kvinnor och män. Män far illa dom med, fast inte på samma sätt och kanske inte lika uppenbart.
Som man kan jag jämföra mina erfarenehetr i byggbranschen med dom erfarenheter en kvinna berättar om. Jag kan då hjälpa henne att reflektera över sin situation genom att beskriva mina annorlunda erfarenheter. På så vis har jag lärt mig massor om hur det är att vara kvinna i byggbranschen utan att för den saken skulle vara kvinna i byggbranschen. Jag kan givetvis inte utge mig för att vara något sanningsvittne, men jag kan helt klart ge en bild och en tolkning av hur det ser ut. Det har funnits massor av tillfällen då jag tillsammans med kvinnor jag varit i kontakt med haft mer rätt om deras situation än dom själva insett från början. Mycket på grund av att jag kan ge perspektiv på deras situation som dom själva har svårt att göra på egen hand.
Man skall också komma ihåg att även utanför byggbranschen råder ett samhälle där män ofta har tolkningsföreträde på verkligheten. Det är min övertygelse och det är inte alla som delar den uppfattningen. Delar man inte den uppfattningen så tolkar man självklart även byggbranschen annorlunda. Jag för min del är sedan länge övertygad om mäns överordning och kvinnors underordning. Det är och har varit en viktig insikt för mig när jag jobbat med frågorna.
Om denna debatten syftar på det av tidningen byggvärlden uppstartade uppropet mot machojargongen i byggbranschen så var jag med vid ett av tillfällena i tidningen när detta diskuterades. Jag skrev tidigt på uppropet men har aldrig varit drivande. Jag blev inbjuden till ett möte och det mötet finns delvis dokumenterat.
Byggnads absvar i denna fråga är att stötta dom kvinnliga medlemmar som finns och är synnerligen aktiva. Byggnads har ett kvinnligt nätverk som vi satsar på. Men man får inte glömma att dom som verkligen kan göra någon skillnad ute på arbetsplatserna är företagen. Det är dom och bara dom som anställer, det är också dom som sätter ribban för var nivån skall ligga. Kvinnliga chefer tror jag personligen är nyckeln till mycket, men även att man vågar anställa kvinnor på hantverkssidan. Dom har det tveklöst mycket svårare att få fotfästa.
Sedan skall sägas att många kvinnor jag varit i kontakt med trivs i byggbranschen därför att det finns så få kvinnor. Man beskriver ofta att man upplever det som mer raka rör och mindre skitsnack på manligt dominerade arbetsplatser. Jag är av den uppfattningen att det är skitsnack. Det är varken rakare rör eller mindre skitsnack. Däremot finns det många, kvinnor som män som trivs med att vara annorlunda och den som bryter mönstret. Det är inget fel i det, men dom förlorar sin särställning om det kommer fler av samma sort till firman eller arbetsplatsen. Det är inte självklart att det är välkommet. Med andra ord kan stöd från sina likar ofta saknas och istället kan en rivalitet uppstå.
Det var mycket om ganska mycket, jag är inte själv säker om jag gjorde mig förstådd. Finns oklarheter eller uteblivna svar skriver jag gärna förtydliganden
MVH Christer Carlsson, Arbetsmarknadsombudsman Byggnads
-
Mycket intressanta debattinlägg och synpunkter och Viktoria,jag håller med dej fullständigt i det mesta du skriver. Har själv jobbat i branschen i tjugo år nu, och det är inte fräcka kommentarer från hantverkare som är det primära problemet. Det har man lärt sig att hantera och replikera. Sexuella anspelningar kan man också hantera, om de inte spårar ur fullständigt.
Det stora problemmet är att din kompetens hela tiden ifrågasätts, och framförallt på tjänstamannanivå. Som kvinna får du inte alls samma möjligheter och utmaningar. Dina synpunkter tas inte på allvar och du blir inte tillfrågad. Nu generaliseras jag grovt, men lite så är det, tyvärr. Men man blir avtrubbad med åren och man lär sig leva med det på något sätt, för samtidigt så trivs man ju! Jag blev påminnd när det började en nyanställd tjej, som ifrågasatte precis samma saker som jag själv gjort som nyanställd. Men nu orkar man inte bli upprörd… Man har på nåt sätt gett upp, och istället anpassat sig till sitationen och gjort det bästa av det. Sorgligt men nödvändigt.
Jag ser gärna en mix av tjejer och killar på arbetsplatsen, finns inget ändamål att vara få tjejer. Blandat är bäst och ger kreativitet och bra stämning.
Leave a reply
-
Besökare:
SPONSORER:
Viktoria July 28th, 2009 at 08:38