Om konsten att fördyra sina egna misstag

Fantomen är hård mot de hårda – Byggblasket ÄR Fantomen!
I egenskap av privatperson har jag ofta förundrats över människor som från början gjort ett relativt BILLIGT misstag, t ex genom att köpa en produkt av tvivelkatig kvalitet men för en liten summa pengar (59,90 kr kanske?), men som sen om produkten visar sig vara en felinvestering (en besvikelse) VÄLJER att omvandla detta från början ganska billiga misstag till ett betydligt DYRARE misstag! Istället för att som jag brukar göra släppa det hela och inse att min riskinvestering inte höll måttet – och hoppas på mer tur nästa gång! För det handlar alltid om tur när du köper produkter – oavsett prisklass…

Många konsumenter när de upptäcker sitt misstag (att ha köpt produkt inte håller måttet) väljer att reklamera produkten oavsett vad den kostat och de är många gånger beredda att lägga både tid och stort engagemang på att dels återvända till butiken – med alla de omkostnader som detta återbesök kan betinga – dels om butiken ifråga inte är tillmötesgående vända sig till allmänna reklamationsnämnden för att få ”rätt” i en fråga som butiken ändå inte behöver rätta sig efter… Totalkostnad för misstaget = ???

Värdet av goodwill = ?
Inte konstigt att många butiker och kedjor idag accepterar returer och reklamationer nästan urskillningslöst. Denna policy är nog totalt sett billigare än att lägga personal och tid på att tjafsa emot kunderna! Butikerna prioriterar alltså ofta sina kostnader och nöjda kunder. Risken för förlorad GOODWILL blir säkert lägre om man undviker att kunden känner sig kränkt. Värdet av goodwill förstår de flesta näringsidkare inom det privata näringslivet…. de flesta…

Även om det idag finns enskilda butiker och andra näringsidkare som ännu inte förstått detta med totala omkostnader och goodwill så tror jag att det – om man bortser ifrån viss offentlig verksamhet, t ex F-kassa och sjukvården – endast finns en enda hel bransch i Sverige där man branschgenomgripande och konsekvent fortsätter att spendera tid, pengar och energi på administrativa processer som inte höjer värdet för någon. Tvister och tjafs inte bara med kunder – utan också med varandra – vem betalar för dessa? I slutänden?

Administration kostar väl också pengar?
Byggfirmor tycks idag VÄLJA att inte anstränga och engagera sig tillräckligt för att göra ”rätt” från början. Ett uppgivenhetsyndrom då alla ser sig som offer för omständigheter och med minimal möjlighet att påverka – det är Byggblaskets diagnos!

Byggföretagen producerar nog oftare ett UTKAST än en färdig slutprodukt. Utkastet går sen på remiss till besiktningsmannen någon dag innan brukaren skall flytta in. Därefter färdigställs UTKASTET i bästa fall till en färdig och – av besiktningsmannen - accepterad ”produkt”. Detta sista arbete för att försöka färdigställa produkten förutsätts kunna göras (precis som vid reklamation av datorer, mobiltelefoner och TV-apparater) sedan kunden betalt och bör kunna förfoga fritt över sitt hus, sin bostad eller lokal. Frågan är egentligen om det överhuvutaget produceras några slutprodukter i byggbranschen – blir husen någonsin riktigt färdiga (även om besiktningsmannen släppt igenom entreprenaden så att de sista procenten av entreprenadsumman kan cashas in från kunden…)

Blir produkten någonsin färdig? Och vad har den då kostat?
Den “process” som följs i byggbranschen är trots allt enligt de entreprenadregler som även kunden skrivit på. Frågan är bara vad det kostar att inte få åtgärdat bristerna i entreprenaden så fort som möjligt. Vad kostar det att administrera åtgärdsprocessen, att diskutera med kunderna, att diskuetra med UE och hantverkare, att dividera om betalningsansvaret.

Totalkostnad för byggföretagens misstag = ???
En indikation är enligt en förstudie att minst 1 miljarder om året kostar ENBART ADMINISTRATIONEN av byggbolagens MISSTAG – och då avses enbart bostadsbyggande och där enbart de misstag som inte åtgärdats före ibrukstagandet. Denna kostnaden uppstår till följd av en dysfunktionell åtgärdsprocess, förhalande av åtgärder, otydlig kommunikation och ovilja att ta snabba och effektiva beslut angående åtgärder som faktiskt är protokollförda som entreprenadfel.

Citat: “Kostnad för hantering av fel och brister efter tillträdet i samtliga bostäder som produceras i Sverige -baserat på 2005 års statistik – uppgår till minst 1 miljard kr bara under de första 12 månaderna efter att bostäderna tagits i bruk. Kostnaderna för påföljande år och i anslutning till garantibesiktning bedöms vara i samma storleksordning.” (ur förstudien “Vad kostar bostadsbyggandet egentligen”, www.byggAi.se/felochbrister)

Tjafs och tvister kostar sannolikt mycket mer än snabba beslut – dvs kostnadseffektiva ansvarstaganden – avseende de fel och brister som byggbranschen envisas med att producera. Och så länge samhället (i form av boendekostnader) och kunderna själva är beredda att fortsätta betala för byggfelen och all den kringverksamhet som dessa betingar – påverkas sannolikt inte byggföretagens lönsam av felhanteringen?

Administrationen kostar alltså en del – vad sen nytt hantverk och nytt material kostar under garantiprocessen är en annan fråga – eller ingår det i samma affärsidé???

Fel och brister är kanske själva affärsidéen i byggbranschen?
Utan tvivel tycks (enligt studien jag nämnde ovan) dessa kvalitetsbrister stå för en icke försumbar del av omsättningen och sysselsättningen i hela branschen.

….Och kanske rena rama guldgruvan för materialleverantörerna?
En del av dessa som enligt studien inte tycks vara helt oskyldiga i sammanhanget – särskilt inte när det gäller garantifelen!

Eller vad tror ni? Hållbart??? Grönt??? Lönsamt???