Vilka är de verkliga offren för kulturen i byggbranschen?

Fredrik Karlsson på Byggvärlden skriver i sin senaste ledare om hur Skanska – iförd sina arbetskläder, dvs kostym(!) – bjuder på snittar och berättar hur bra de är. Det är ju en nyhet för Byggblasket – Bra på vad? Och vilken bransch befinner vi oss i – byggbranschen eller sexbranschen?? Byggblasket blev inte bjuden till Skanska party så jag vet inte hur snittarna smakade men Fredrik har uppenbarligen upplevt en bitter eftersmak. Han skriver bl a om hur Skanska effektivt bevarar gubbväldet i branschen. Men vem skall annars göra detta om inte storföretagen??? De andra går ju i konkurs – om de inte inrättar sig i leden och dumpar priserna och agerar kreditgivare gentemot de allsmäktiga beställarna och byggherrarna genom att inte VÅGA kräva sin lagstadgade betalning i tid – (och sen går de lik f-rbannat i konkurs…)

Ja, är det inte det självsanering går ut på? Att bevara Status Quo? Att bevara en etablerad och av branschen ACCEPTERAD kultur? Att slänga ut de som har något att säga – de behövs ju inte i en lågkonjunktur. Alla skall agera kryp! Om vi utan att nämna några namn tar ett av de största byggföretaget som har exakt lika många anställda och omsätter exkat lika mycket som Skanska:

I detta företag känner jag själv flera tjänstemän som jobbar. År ut och år in. De trivs mycket bra! De handlar om såväl kvinnor som män som får utvecklas, avancera och även komma med kritik (så länge den är positiv i alla fall). Jag känner dessutom och har träffat ännu fler byggnadsarbetare anställda i samma företag – deras bild av företaget som arbetsgivare är helt annorlunda är tjänstemännens. Milt sagt! De säger sig inte vara delaktiga ens i det arbete de skall utföra – utan allt som ofta bli de förbisedda för att inte säga överkörda! Men de överlever. De är bara LITE uppgivna men gör som de blir tillsagda – varken mer eller mindre! Jag kände dessutom en gång en tjänsteman (i samma företag) som kämpade hårt med att försöka tillmötesgå kundernas önskemål och göra ett som han ansåg vara ett godtagbart jobb. Detta godtog däremot inte den chef som hade ansvar för budgeten. Högste chefen ville inte göra sig obeväm genom att riskera budgeten för ett ynka kundvärde. Den obekväme tjänstemannen fick gå – “på egen begäran”. Kunderna då, undrar Ni säkert? Kunderna???? Jaså dom…ja, de är fortfarande sura!

Vem är “offret” egentligen – den starke individen eller företaget som INTE är starkare än sin svagaste länk???
Den ambitiöse tjänstemannen som Byggblasket känner och som försökte sätta ner foten – valde ganska snart att gå vidare och skapa kundvärde någon annanstans! Vem är offret här egentligen den individ som väljer sig själv och det han/hon tror på eller de som ingår i den “anonyma massa” – även kallat företaget – som förtrycker andra? Varslar den obeväma och stöttar sina ja-sägare i ALLA lägen?

Byggblasket undrar om inte byggbranschens verkliga offren är de som ofrivilligt blir sextrakasserade eller om det i själva verket är alla de andra – de som frivilligt låter sig hypnotiseras och vaggas till en bekväm dvala och tvekslöst anamma kultur och synsätt – dvs utan protester! Den som står upp för sig själv – är väl per definition inget offer!?! Det är ju en individ som vet sitt egenvärde och sätter sina gränser genom att säga ifrån! Byggbranschen hade mått bra av fler sådana men nu verkar man välja att varsla dessa. Undrar vem som vinner i längden??!

Byggblasket vill också höja ett varnande finger…. Genom att måla upp individer som offer - istället för som de hjältar de faktiskt är när de vågar sätta ner foten – förminskar man dem!!! Genom att förstärka synen på offren som just offer – gynnar bara förövarna och inte offren själva och sannerligen INTE branschen! Utgå ifrån deras självkänsla, deras mod istället – och gör dem till förebilder!!! Förebilder för övriga “offer” som ÄNNU INTE VÅGAT säga ifrån… Kom ihåg at det är offren som väljer att hålla tyst! De vågar helt enkelt inte bidra till branschens utveckling!!

För dig som inte läsyt om den tafsande chefen på Skanska – läs denna artikel förts - läs vidare här sen!
Är det t ex inte i själva verket den sextrakassernade Skanskachefen som är ett offer! Ett offer för sig själv, sin dåliga självkänsla och sin arbetsgivare som låter honom tro att det är OK att det är “rätt” genom att varsla tjejen? Är det inte Skanskacheferna det är synd om egentligen? De får gå där år ut och år in – slicka uppåt samt sparka neråt… Hur självförverkligande tror ni att det är egentligen? Tyck synd om den stackars vilsne Skanskachefen istället! Kanske han – och flera med honom – är de egentliga offren för en etablerad branschkultur?

Vinnare eller ej – Ett effektivt bevarande av en etablerad branschkultur är det i alla fall! En stategisk konst som storföretagen behärskar bra! Därför anser Byggblasket att det inte är storföretagen som kan åstadkomma några förändringar i branschen UTAN individerna i dessa kolosser, det vill säga om de VÅGAR och om de efter att ha vågat inte blivit varslade, uppsagda eller trakasserade tills de själva går på egen begäran…

Det gäller att inte vara för orättvis det är ju nu inte bara Skanska som kan trakassera

- det kan Byggblasket också! V.S.B.

Slutligen:
Varför skriver inte fler Byggtidningar om sextrakasserier och trakasserirelaterade varsel? Är det för att de ägs av de sextrakasserande företagen själva? Varför för de då inte fram sin egen verisoner av det hela via sina egna kanaler? Varför är de tysta? Kanske för att de samtycker och njuter av publiciteten som de antar “stärker” deras varumärken?