Det var Bellman, en tysk och en arkitekt…

Vad Bellman hade med saken att göra vet jag inte riktigt men tysken hade i alla fall fått i uppdrag att bygga ett hus i Sverige. Tysken skulle bygga enligt tysk standard men anpassa projektet efter svenska normer. Svårare än så var det faktiskt inte. Lätt förtjänta pengar, tänkte tysken, tyst för sig själv när han skrev på slavkontraktet. Här kunde inget gå snett! Med dessa minst sagt klockrena förutsättningar åkte tysken till Sverige och tog med sig några polacker på vägen.

Väl i Sverige måste tysken klia sig lite i mustaschen. Han tänkte att han nog behövde lite hjälp ändå. Han tänkte att i Tyskland har vi duktiga arkiteker men han förstod att det skulle bli ett problem om han inte frågade en likasinnad(?) svensk arkitekt om råd istället. Sagt och gjort!

Eftersom goda råd är dyra tog tysken fram sin skattkista fylld med Euro för dessa skulle han få valuta i Sverige. Ja, det var faktiskt vad han trodde. Korkat va´? Får man valuta för sina pengar i konsult-Sverige? Inte om man heter Wolfgang, Hr Schneider eller nå´t annat liknande i alla fall!

Tysken anlitade – i god tro – en arkitekt som skulle hjälpa honom att se till att han byggde enligt svenska normer, t ex skulle han ha rätt ljudklass på olika byggdelar. Arkitekten tog emot tyskens valuta och bockade sig djupt och tackade innan han gick hem till sin kammare för att titta på Bolibompa och sen Efterlyst (det var en onsdag!).

Några veckor senare ringde tysken till arkitekten och frågade var handlingarna blev av.

-”Det bidde inga handlingar. Det bidde bara en dörrspecifikation”, sa arkitekten
-”Alles Klaar”, sa tysken och frågade vidare: ”Bidde det några ljudkrav specificerade, bitte?”
- ”Ach ja, naturlich”, sa arkitekten på sin bästa utrikiska.
-”Alles Klaar”, sa tysken och gick glatt ut på bygget för att först köpa in och sedan montera innerdörrar – helt enligt de svenska normkrav som arkitekten skrivit i dörrspecen.

Detta var faktiskt en av de lyckligaste dagarna i tyskens liv! Vilket flyt han hade i det främmande landet på andra sidan kloaken! Lyckan varade till och med även till efter slutbesiktningen – eftersom beställaren anlitat en blind besiktningsman. Men det är en annan Bellman-historia.

Tomtebo-lyckan avtog dock ganska abrupt kort tid efter att någon observant j-v-l påtalade för tysken att innerdörrarna i projektet inte följde normen. De hade fel ljudklass!

-”Ach was?!”, sa tysken och ringde upp arkitekten för att reklamera den dörruppställning denne projekterat.

-”Vadå?”, sa arkitekten på sin bredaste småländska. ”Det är inte mitt fel att det blev fel – jag gjorde ju bara ett FÖRSLAG!”

… och Bellman? Ja, han ligger definitivt i lä !!!! V.S.B

Sagan är påhittad men händelsen är sann – dvs jag har bara fått höra tyskens version, men alla i branschen som jag berättar detta för suckar instämmande och blir inte alls förvånade. Det är faktiskt bara tysken själv - som nu får ta hela smällen - som är förvånad. Stackars, stackars tysk!!!!

Historien bekräftar också att byggfel inte enbart beror på byggarbetsplatsen och byggarna utan även på andra aktörer t ex projektörer.