Men… utan byggbranschen hade vi inte….

…haft tak över huvudet. Allt är alltså inte av ondo. Det finns en mening. Det finns en anledning till att byggare existerar överhuvudtaget. Det är inte bara för att jag skall ha något att skriva om, om ni trodde det. Byggsekten är inte heller ett självändamål för fondbolag och analytiker att ondgöra sig över – i sin skyddade verkstad (även om de själva tror det!)

Byggbranschen består i själva verket av ett hopkop av trevliga, välvilliga och högst kompetenta individer. De är inga monster! Utan individer(!) som samtliga vill skapa något bra men där få ges förutsättningar till detta!

Det är snarare byggbranschen som blivit ett okontrollerbart monster som slukar allt i sin väg… Eller?

Oavsett vilket så är problemen jag valt belysa på bloggen de organisatoriska, såsom kommunikation och branschgemensamma synsätt. Innan man skapat sig en bild över branschens övergripande organisatoriska likheter(!) kan man illa fäkta för att skapa en hållbar förbättring – utan att ha något tydligt att utgå ifrån. Något att jämföra med och mäta förändringar och framgångar gentemot.

Byggsekten måste för att utvecklas först och främst förlika sig med sina grundläggande problem – inte bara ojja sig över symptomen!

Jag har bland annat följande punkter:

• Felaktigt skött byråkrati
  Byggbranschen baseras sedan tidigare på ett ganska byråkratiskt system i byggprojekten (men inte i lika hög grad på tjänstemannasidan) – där kontraktshandlingar, ritningar och byggnormer står för den nedåtriktade kommunikationen. Byråkrati i all ära. Det kan fungera väl! Men om en byråkratisk kommunikation – som går uppifrån och ner - skall leda till önskat resultat så kan man inte – som branschen ofta gör idag – mer eller mindre hoppa över projekteringen eller bygga innan det är projekterat. Byråkrati kräver god planering och färdiga handligar. Byråkrati är mycket känsligt för ändringar i efterhand (jfr Kaosteori och fjärilseffekten)

Utan handlingar kan man också bygga hus – men det blir fel om man inte är en lyssnade och lärande organisation. Det vill säga; utan konkret styrning uppifrån måste det finnas en ständig dialog ute på bygget – en tvåvägskommunikation. Lärande organisationer lyssnar på de som är företagets kärna dvs de som gör jobbet. Endast så uppnås godtagbara resultat – om inga tydliga instruktioner finns tillhanda vill säga…

Enligt byggnadsarbetare jag träffat lyssnar sällan platsledningen på vad de har att säga. Det händer t o m att yrkesarbetaren beordras att utföra ett arbetsmoment trots att det uppenbarligen är felaktigt. Man har hänvisat till att handlingarna ”skall följas” och på så sätt skjutit ansvaret på projektören eller den som upphandlat projekteringen.

• Brist på personlig ansvarstagande
  Mer eller mindre medvetslösa organisationsmedlemmar är ännu ett kännetecken på byråkrati!) Här komer vi till ett annat problem nämligen avsaknaden av individuellt ansvarstagande. Ansvar tar bara de individer som känner sig delaktiga. Byggbranschen har ett – enligt min mening – snedvridet synsätt där fokus ligger på att inte ta ansvar redan i upphandlingsskedet. Fokus ligger på att hitta en skyldig snarare än på att ta eget ansvar för att göra så bra som möjlig ifrån sig. När det kommer till individerna så är det alltför ofta så att den som säger ifrån ofta upplevs som besvärlig och obekväm. Dessa har generellt svårare att ta sig fram. Det är därför främst JA-sägarna som leder och “utvecklar” branschen.

• Differentierade kulturer med få gemensamma nämnare
  Byggnadsarbetare känner sig inte delaktiga i helheten eller respekterade för sin kompetens och därför heller inte känner något större engagemang. Samtidigt anser jag att byggnadsfacket bidragit till att skapa den subkultur som kollektivanställda utgör. En subkultur som inte alltid delar projektens eller byggföretagens värderingar och mål för att de känner sig utanför. Det sammansvetsade kollektivet har blivit ”en rå massa” vilket sannolikt också bidragit till att arbetsgivare och chefer inte ser den individuell kompetensen och potentialen i var och en av byggnadsarbetarna. De är också individer med olika förutsättningar; några mer engagerade än andra, några ledare och andra vill hellre bli ledda. Detta är enligt mig ett faktum oavsett om det är Byggnads eller arbetsgivarna som skapat situationen – antagligen både och!

INTE SÄRSKILT HÖGT TILL TAKET….

ÄR DET NÅGON SOM KÄNNER IGEN DETTA – ELLER NÅGON SOM INTE VILL KÄNNAS VID ANALYSEN OVAN?

KOMMENTERA!!!

Läs även artikel om Tommy Byggare av Marianne Sillén i Byggindustrin idag.

Referenser förutom egna erfarenheter, bl a:

• Integrerad organisationslära, Bruzelius/Skärvad
• Organisationskultur, Bang
• Organizational Communication, Miller
• Samspel, Bylund/Kristiansen