Delaktig eller dåraktig???

• Hur många ute på bygget upplever den möjligheten till delaktighet i strategiska beslut??
• Hur många byggnadsarbetare känner sig delaktiga i byggprocessen? 
• Hur många VILL vara delaktiga i det ena eller det andra?
• Hur många plastchefer – och andra ledare – tar tillvara på individernas egen drivkraft – och kompetens??

Byggnadsarbetare är definitivt inga “offer” de heller – därför vill jag fråga dem speciellt:

• Känns det bättre att vara delaktiga i kollektivet – ofta som “motpart” – än att bli bemött som en egen individ?
• Vill byggnadsarbetare bli bemötta och sedda som medarbetare i byggprojekten och anser man i så fall att man tar initiativ för visa att man vill detta inför sina chefer i projektet?
• Vill byggnadsarbetare bli sedda och respeketerade den de ÄR? (jag tror att det är ett grundläggande behov att få individuell bekräftelse)
• Är det lätt – eller svårt -för en chef att bryta igenom kollektivets mur och kommunicera med byggnadsarbetare var och en – som individer och ta tillvara personlig kompetens??

Genom att avidentifiera sig själva som individer skapar arbetarkollektivet en stark subkultur som är svår -för arbetsgivaren – att bemöta på individbasis. Inte sällan ligger dessutom skilda värderingar till grund för olika kulturer i btanschen/projekten. Inte alla delar ledningens kanske klockrena mål och värderingar. Ingen VILL göra ett dåligt jobb men om förutsättningar inte ges för detta dippar motivationsnivån drastiskt.

En framgångsfaktor för organisationer är just delaktighet, gemensamma värderingar – även mellan olika subkulturer. Här har byggbranschen en del att jobba med.

Tycker jag! Vad tycker du???