Vem är någon annan?

Fristående fortsättning på “Garantiden – a never-ending story”: HÄR

Idag kom det en konsult till det lilla lilla huset, med den lilla,lilla katten osv osv….

Glad i hågen kom den svenska konsulten och bara tittade – för andra gången. Eftersom kattens och hundens matte kände konsulten sedan tidigare kliade de varann lite på ryggen och myste över att känna varandra lite grann. Då sa tyskarna – som nu plötsligt var i nationellt underläge:

” Alles Klaar – vi gör som du vill. Vi mäter först om det verkligen finns fukt i väggen innan vi åtgärdar den för eventuell fuktskada…”

“Alles Klaar, Herr Kommissar”, sa sa kattens och hundens matte efter att hon kliat tyskarna bakom öronen för att se att där inte fanns något rävskabb kvar.  

Arbetsgången blev därmed ändrad…

Den stora stygga målaren som några dagar tidigare – men en dag för sent – knackat på porten med den enda svenska detaljen i hela huset, dvs slutblecket, får nu ivrigt vänta med att måla tills underlaget är undersökt och fixat och han vet om det överhuvudtaget behöver målas….  Detta är en ny och för tyskarna mycket ovan arbetsgång. Hittills hade de gått under parollen ”Arbeit macht frei” dvs ju mer och fortare vi göra något – vad som helst oavsett det behövs eller inte – desto snabbare kommer vi härifrån. Det är vad dom tror…

Idén om att överhuvudtaget göra någonting är å andra sidan helt ny för oss svenskar (ordförklaring: strutsar). Och varför skulle vi göra nå´t – det är ju aldrig vårt fel! Åtminstone inte innan tingsrätten bestämt att det är vårt ansvar. Dessförinnan är det hela tiden någon annans ansvar.

Just det, någon annan borde tagit sitt ansvar (den fegisen!) och varit med i tingsrätten. Där fick vi sitta och ta på oss skulden för saker någon annan sagt och inte gjort. .. Vi gjorde allt vi blev tillsagda att göra trots att ingen sa något till oss… Åtminstone inte innan besiktningsmannen kom och sa att vi spillt lite färg på en tröskel. Om han inte hade sagt till oss att vi skulle torka bort färgen så hade vi inte gjort det heller. Nå´t får de väl göra själva – de rika jävla, gnällspikarna (som betalar vår lön).

Men i detta fall visade vi lite goodwill!! Det bjuder vi på!

Sens moral: Det är alltid mer ”stake” i någon annan.

Kan den som vet var någon annan håller hus höra av sig!